18.11.1876 LM–Alexandra Mechelin

Svensk text

|1|

Min älskade vän!

Idag morgse erhöll jag ditt kärkomna bref af d. 11 densdennes. Ehuru jag icke hade specielt skäl att vänta från dig något bref så snart efter det förra, hade jag likväl en aning att det skulle komma, så att jag gick till köket och frågade, om ej postiljonen kommit, i detsamma som han trädde in.

Egentligen borde jag icke skrifva nu, då du säger att du inom 10 dagar skulle afresa, – ty då hinner detta ej mera fram till dig. Men det är ju en möjlighet, att din afresa fördröjs några dagar, och då hinna dessa rader fram.

Den stunden nalkas då verkligen, då jag får mina båda pior åter till hemmet! Hvad det skall bli roligt att engång åter kunna bli rigtigt glad! – Ju längre det lider, desto mera tilltar min längtan att återfå dig.

Men ännu vågar jag icke med full säkerhet räkna på, att du skulle komma så snart som du säger i ditt bref. – – Du|2| nämner ju nu, att Jenny tyvärr åter blifvit svagare. Jag befarar derföre, att hvad jag skref till Torsten den 12te och till dig den 14de dens möjligen kan föranleda ett uppskof med din afresa!

I alla fall hoppas jag att om några dagar få genom telegram bestämdt veta huru det ställer sig.

Jag ber dig på mina vägnar tacka Henrik för hans projekt att resa med dig till Paris på några dagar. Jag tycker nästan att du gör en för stor uppoffring för min skuld, om du icke antager projektet. En veckas vistelse i den glada staden skulle säkert bereda dig mycken trefnad, ja så mycken, att jag nästan skulle vilja öfvertala dig dertill hellre än att afråda dig derifrån, – aldraminst skulle jag kunna falla på den idén, att misstycka uppskofvet med hemkomsten som deraf skulle vållas. Om du t. ex. reser den 27 Nov.November till Paris och 4 elle 5te DecbrDecember derifrån, så är du den 8 à 9de i PburgSankt Petersburg, och det är just mellan den 5 och 10, som det är möjligt för mig att möta dig der. – Men på Henriks bekostnad bör du icke göra denna färd, jag|3| skulle sända dig nödigt tillskott direkte på Paris, poste restante, såsnart du telegraferar att du far.

Min stackars lilla pia, du är verkligen f. n.för närvarande mellan flera eldar. Torsten och Jenny och säkert äfven Mamma vilja hålla dig qvar – sjelf vill du icke gerna motsäga dem, men ändå hellre ila till din längtande gubbe, – och nu göras dig dessutom det lockande förslaget att uppfriska dig genom att taga hemvägen öfver din favoritstad... Jag tror att jag i ditt ställe skulle, om såsom jag hoppas din hemresa redan snart kan anträdas, lyssna till Henriks projekt. Hvem vet när du härnäst kan komma till Paris, och nu är du på sätt och vis i grannskapet deraf. Om denna färd skulle bereda dig verklig trefnad, så skulle jag så innerligt glädja mig deröfver.

Hvad mig beträffar, så fägnar det mig synnerligen att få dig hem, utan att sjelf behöfva göra den långa resan till Eder i Schweiz. Treflig skulle den visst blifva, men mina arbeten, särskildt för beredelsen till landtdagen, skulle dock känbart lida deraf. Meddelandet om din sannolikt snara|4| hemkomst var mig derföre mycket kärt, ehuru jag icke ännu kan vara fullkomligt säker på huru det skall gå.

Ja, min pia, beslut nu efter bästa öfvertygelse – och tänk äfven på hvad som kan vara trefligt för dig sjelf. – Måtte ett telegram snart lemna mig definitiva underrättelser härom!

Då jag natten mot torsdagen skref till dig senast, hvälfde sig också nästan hela brefvet kring den fråga jag äfven nu behandlat. Du kan sålunda verkligen tycka att jag utbredt mig för mycket om denna sak. – Men å andra sidan finner du nog också, att den oupphörligt måste uppdyka för mina tankar; och jag är angelägen om, att intet misförstånd rörande mina åsigter häri må kunna uppkomma, vare sig hos dig eller de andra.

Mitt sista bref innehöll ingen rapport om dagarnes användning. Alltsedan den 8 densdennes vet du således icke hvad jag gjort. – Jag skall då nu i korthet anteckna detta.

Den 8de hade jag en stor herrbjudning – hvarom jag också lär ha nämnt i mitt brefkort af d. 10 eller 11te. – Det var 7 senatorer, prokuratorn, guvernören, borgmästaren, juris professoren, 17 stadsfullmäktige och några andra till, så att t. ex. alla de 5 landtdagsmän för HforsHelsingfors närvoro. Som du nämner|5| var det redan i vintras kort före Celys sjukdom fråga om en sådan bjudning. Nu ville jag göra undan den under din frånvaro, så slapp du besväras dermed. Jag beslöt den först dagen förut, – och ehuru Anna är ensam tjenarinna och ännu var ny i huset, gick det dock rätt bra. Mammas Lina, och Fanny voro här och hjelpte till, äfvenså den nya Botby mamsellen, som råkade komma samma dag. Såsom förfriskning bestods glace, till soupen gafs: bouillon med pastejer, gös, tymbale på höns med champignoner, fågelsteck och dessert. Rödvinet från egen källare hade god åtgång. En stor del af herrarne trifdes ända till kl. 2. – Följande dag 9de ansträngande: tidigt uppe, för att få föreläsningen färdig – berednings utskott, – stadsfullmäktige. Vid hemkomsten derifrån thébjudning hos Cronstedts, en famillefr. med familjen. Fredagen arbete hela dagen qvällen hos Kihlman.

Lördag morgon till Botby, der jag mest lättjades, njutande af stillheten och duktig sömn. Den nya mamsellen har gjort godt intryck på mig. Hon längtar efter din hemkomst för att få närmare instruktioner. – De hittills verkstälda tröskningarne visa för rågen ungefär 14de, för hafren omkr.omkring 8de kornet. Söndag f. m.förmiddag åter hem öfver Malm (man anländer nu inemot kl. 1 på dagen.) – Sedan hemma vid skrifbordet hela dagen. Måndag likaså|6| Tisdagen först hemarbete, sedan kl. 6 åter sammanträde hos Kihlman med anledning af Wahlgrens hitkomst. Kl. ½ 8 till magikern Seemanns representation, dit jag inbjudit herrskapet Jernström. – Onsdagen, efter tentamen och annat, den stora festmiddagen för utställnings bestyrelsen, hvarom jag redan skrifvit. Mitt tal hade jag ej hunnit skrifva på förhand, utom början. Jag var derföre ganska orolig, men åhörarne tycktes dock vara belåtna. Festen var i sin helhet ganska lyckad.

Torsdagen tidigt upp, – arbete, – ingen middagslur liksom de flesta dagar. – Efter kl. 9 på qvällen gick jag på en souper till Kiseleffs. Fredagen, efter föreläsningen, en tentamen, derpå bad. E. m.Eftermiddagen arbete – också utan middagslur. Qvällen slog jag mig lös och gick på teatern der man gaf den temligen skräpiga ”läderlappen”. – Jag vet icke om jag nämnt förut att Montgomerys öfvertagit vårt abonnement på teatern.

Idag har varit en stilla arbetsdag hemma tills kl. 9 då Montgomery kom för att prata. Han drack thé hos mig. Kl. 11 gick han, och jag följde honom, för att taga frisk luft. Skönt väder: 13 graders köld. Jag har idag första gången gått i pels. – Och nu har jag igen pratat med dig så länge att kl. är öfver ett 1. Således tid på att gå och lägga sig. – Alla bekanta fråga ständigt när du komma hem, och huru Jenny mår, och om de icke skola resa till Corsika, och om jag icke skall resa och afhemta dig o. s. v. Jag svarar så godt jag kan, men vet ju sjelf intet bestämdt om allt detta. - Hvad man annars också mycket tala om, är den hotande krigsfaran. Om verkligen engelsmännen skola attackera Ryssland, så blir äfven Finlands|5| ställning mycket svår. Kanske kommer de mäktige dock till besinning innan det är för sent. - Dessa dagar återförväntas Adlerberg - - I vår inre politik är det mycket tyst.

|4|

Jag tror icke att det är värdt att skicka dina kistor på förhand till hotel Demouth. De kunna lätt komma på villovägar, och kostnaden blir minst lika stor, som att sjelf hafva dem med.|3| Bärare fås ju alltid vid bangårdarne. Telegrafera till Hotel du Nord i Berlin, att man sänder dig tillmötes. Och låt mig i sinom tid få alldeles bestämd uppgift hvilken dag du anländer till PburgSankt Petersburg. Der skola vi flanera en dag tillsammans. - Gumman|2| Edla besökte jag idag som hastigast. - Amanda Br.Bruncrona är på landet, - jag har sedan dess icke hört något från henne. Jag tror att hon icke kommer sig att besvara ditt bref.

|1|

Helsa alla på det hjertligaste från mig! Gud gifve att Jenny snart åter måtte bli raskare. Nog tror jag att de borde bege sig längre söderut. - En god natt kyss till dig och lilla Cely.

från gubben

Leo.

Finsk text

Rakas ystävä!

Sain tänä aamuna 11. päivänä kirjoittamasi tervetulleen kirjeen. Koska minulla ei ollut erityistä syytä odottaa sinulta kirjettä niin pian edellisen jälkeen, minulla oli silti aavistus, että se tulisi, joten menin keittiöön kysymään, olisiko postiljooni mahtanut käydä samalla hetkellä kun hän astui sisään.

Oikeastaan minun ei pitäisi kirjoittaa nyt, kun sanot, että lähdet 10 päivän kuluessa, – sillä siinä tapauksessa tämä ei enää ehdi sinulle. Mutta onhan mahdollista, että lähtösi viivästyy muutamalla päivällä, ja silloin nämä rivit ennättävät perille.

Se hetki tosiaan lähestyy, kun saan molemmat tyttöni takaisin kotiin! Miten hauskaa onkaan saada kerrankin taas olla kunnolla iloinen! – Mitä kauemmin kuluu, sitä suuremmaksi kasvaa kaipaukseni saada sinut takaisin.

Mutta vielä en uskalla täysin varmasti varautua siihen, että pääset tulemaan niin pian kuin sanot kirjeessäsi. – – Nythän sinä mainitsit, että Jenny on ikävä kyllä mennyt taas heikommaksi. Siksi pelkäänkin, että se mitä kirjoitin Torstenille 12. ja sinulle 14. päivänä saattaa mahdollisesti lykätä lähtöäsi!

Joka tapauksessa toivon saavani muutaman päivän kuluttua sähkeitse varman tiedon siitä, miten asiat ovat.

Pyydän sinua kiittämään minun puolestani Henrikiä hänen hankkeestaan matkustaa kanssasi muutamaksi päiväksi Pariisiin. Minusta teet melkeinpä liian suuren uhrauksen minun vuokseni, jollet suostu hankkeeseen. Viikon oleskelu iloisessa kaupungissa tuottaisi sinulle varmasti suurta mielihyvää, niin suurta peräti, että melkeinpä haluaisin enemmänkin suostutella sinua siihen kuin kehottaa olemaan menemättä, – viimeiseksi mieleeni tulisi ajatus pahoittaa mieleni siitä aiheutuvasta paluun viivästymisestä. Jos esimerkiksi matkustat 27. marraskuuta Pariisiin ja lähdet sieltä 4. tai 5. joulukuuta, olisit 8.–9. joulukuuta Pietarissa, ja sehän sattuisi juuri 5. ja 10. päivän väliin, jolloin minulla on mahdollisuus olla siellä sinua vastassa. – Mutta sinun ei pidä lähteä tälle matkalle Henrikin kustannuksella, vaan minä lähetän sinulle tarvittavan lisäsumman suoraan Pariisiin, poste restanteen, heti kun ilmoitat sähkeellä lähteväsi.

Voi pientä tyttöparkaani, olet tosiaankin nyt monen tulen välissä. Torsten ja Jenny ja varmasti myös Mammakin haluavat sinun jäävän – itse et mitenkään haluaisi väittää heille vastaan mutta tahtoisit silti mieluummin rientää kaipaavan ukkosi luo, – ja nyt sinulle tehdään lisäksi houkutteleva tarjous virkistäytyä käymällä kotimatkalla lempikaupungissasi ... Uskoisin, että jos olisin sinun sijassasi, ja jos voit, kuten toivon, lähteä jo kotimatkalle, minä kuuntelisin Henrikin suunnitelmaa. Kukapa tietää, milloin sinä seuraavaksi pääset Pariisiin, ja nythän sinä olet tavallaan jo naapurustossa. Jos tämä matka tuottaisi sinulle todellista mielihyvää, siinä tapauksessa iloitsisin siitä koko sydämestäni.

Mitä minuun tulee, minua ilahduttaa erityisesti saada sinut kotiin, ilman että itse tarvitsee taittaa pitkää matkaa Teidän luoksenne Sveitsiin. Olisihan se toki mukavaa, mutta työni, etenkin valmistautuminen valtiopäiville, kärsisivät siitä tuntuvaa vahinkoa. Uutinen todennäköisestä pikaisesta paluustasi olikin minulle siksi hyvin rakas, vaikka en vielä voikaan olla täysin varma siitä, onnistuuko se.

Niin, tyttöseni, tee nyt päätöksesi parhaan käsityksesi mukaan – ja mieti myös sitä, mikä voi olla mukavaa itsellesi. – Kunpa saisin pian sähkeessä lopullisen tiedon asiasta!

Kun kirjoitin sinulle viimeksi torstain vastaisena yönä, lähes koko kirje pyöri tälläkin kertaa käsittelemäni aiheen ympärillä. Näin ollen voit tosiaan ajatella, että olen pohtinut asiaa turhankin paljon. – Mutta toisaalta ymmärrät varmaan senkin, että se pakostakin vaivaa ajatuksiani lakkaamatta; ja minulle on tärkeää, ettei aikomuksistani synny väärinkäsityksiä sinulle tai muillekaan.

Viime kirjeessä ei ollut lainkaan raporttia päivieni kulusta. Näin ollen et tiedä, mitä olen 8. päivän jälkeen tehnyt. – Kerronkin siitä nyt kaikessa lyhykäisyydessään.

Kuun 8. päivänä täällä oli suuret herrainkutsut – mistä taisin mainitakin 10. tai 11. päivänä lähettämässäni postikortissa. – Paikalla oli 7 senaattoria, prokuraattori, kuvernööri, pormestari, oikeustieteen professori, 17 kaupunginvaltuutettua ja muutamia muitakin, esimerkiksi kaikki Helsingin 5 valtiopäiväedustajaa. Kuten mainitset, jo talvella vähän ennen Celyn sairastumista oli puhe sellaisista kutsuista. Nyt halusin hoitaa ne sinun poissa ollessasi, jotta sinulle ei koituisi siitä vaivaa. Päätin niistä vasta edellisenä päivänä, – ja vaikka Anna on ainoa palvelijatar ja vielä uusi talossa, kaikki sujui varsin hyvin. Mamman Lina ja Fanny olivat täällä auttamassa, samoin Puotilan uusi mamselli, joka sattui tulemaan samana päivänä. Virvoitukseksi tarjottiin jäätelöä, illalliseksi oli tarjolla: lihalientä ja pasteijoita, kuhaa, kanatimbaali herkkusienten kera, lintupaistia ja jälkiruokaa. Oman kellarin punaviinillä oli hyvä menekki. Suuri osa herroista viihtyi kello 2een saakka. – Seuraava, 9. päivä rasittava: aikaisin ylös, jotta saisin luennon valmiiksi – valmisteluvaliokunta, – kaupunginvaltuusto. Sieltä palattua teekutsut Cronstedtien luona, perhepiirissä. Perjantaina koko päivä työtä, illalla Kihlmanin luona.

Lauantaiaamuna Puotilaan, missä enimmäkseen laiskottelin nauttien hiljaisuudesta ja kunnon unista. Uusi mamselli on tehnyt minuun hyvän vaikutuksen. Hän toivoo sinun jo palaavan saadakseen tarkempia ohjeita. – Tähän mennessä suoritetuissa puinneissa ruista näyttäisi saadun noin 14nnen, kauraa noin 8nnen jyvän verran. Sunnuntaina aamupäivällä takaisin kotiin Malmin kautta (nykyään saavutaan kello 1 aikoihin päivällä.) – Sitten kotona kirjoituspöydän ääressä koko päivän. Maanantai sekä tiistai ensin töitä kotona, sitten kello 6 taas tapaaminen Kihlmanin luona Wahlgrenin saapumisen johdosta. Kello ½ 8 taikuri Seemannin esitykseen, jonne olin kutsunut Jernströmin herrasväen. – Keskiviikkona, tentin ja muun jälkeen, näyttelyn johtokunnan suuri juhlapäivällinen, josta jo kirjoitinkin. En ehtinyt kirjoittaa ennalta puhettani, alkua lukuun ottamatta. Siksi olin aika huolissani, mutta kuulijat näyttivät kuitenkin tyytyväisiltä. Juhla oli kaiken kaikkiaan varsin onnistunut.

Torstaina aikaisin ylös, – töitä, – ei iltapäivänokosia niin kuin useimpina päivinä. – Kello 9n jälkeen illalla menin Kiseleffille illalliselle. Perjantaina luennon jälkeen, tentti, sen jälkeen kylpyyn. Iltapäivällä työtä – taas ilman päivänokosia. Illalla lähdin liikkeelle ja menin teatteriin, jossa esitetty ”Lepakko” oli melkoista roskaa. – En tiedä, mainitsinko aiemmin, että tilauksemme teatterissa siirtyi Montgomeryille.

Tänään on ollut hiljainen työpäivä kotona kello 9ään asti, jolloin Montgomery tuli juttelemaan. Hän joi teetä luonani. Kello 11 hän poistui, ja lähdin hänen mukanaan haukkaamaan raitista ilmaa. Kaunis sää: 13 astetta pakkasta. Pidin tänään ensimmäistä kertaa turkkia. – Ja nyt olen taas jutellut kanssasi niin pitkään, että kello on yli 1. On siis aika painua nukkumaan. – Kaikki tutut kyselevät jatkuvasti, milloin palaat kotiin ja miten Jenny voi, ja eikö heidän pitäisi matkustaa Korsikalle ja enkö minä lähde hakemaan sinua ja niin edelleen. Vastailen parhaani mukaan, mutta eihän minulla ole itsellänikään varmaa tietoa tästä kaikesta. – Muutoin puhutaan paljon uhkaavasta sodasta. Jos englantilaiset tosiaan aikovat hyökätä Venäjälle, silloin myös Suomi joutuu hyvin vaikeaan asemaan. Kenties mahtimiehet tulevat kuitenkin järkiinsä, ennen kuin on liian myöhäistä. – Adlerbergiä odotellaan näinä päivinä takaisin – – Sisäpolitiikassamme on hyvin hiljaista.

En usko, että sinun kannattaa lähettää matka-arkkujasi ennalta hotelli Demouthiin. Ne voivat helposti joutua hukkateille, ja silloin kustannukset nousevat vähintään yhtä suuriksi kuin jos ottaisi ne itse mukaan. Kantajiahan saa aina asemilta. Lähetä sähke Hotel du Nordiin Berliiniin, että lähettävät jonkun sinua vastaan. Ja lähetä minulle aikanaan varma tieto siitä, minä päivänä saavut Pietariin. Siellä voimme kuljeskella päivän yhdessä. – Kävin tänään pikaisesti tapaamassa Edla-eukkoa. - Amanda Bruncrona on maalla, - en ole sittemmin kuullut hänestä mitään. En usko, että hän aikoo vastata kirjeeseesi.

Sano kaikille sydämellisimmät terveiset minulta! Jumala suokoon Jennyn pian taas tervehtyä. Olen kyllä sitä mieltä, että heidän pitäisi lähteä etelämmäksi – Hyvänyönsuukko sinulle ja pikku Celylle.

sinun ukkosi

Leo

Original (transkription)

|1|

Till Montreuxtillagt senare

Min älskade vän!

Idag morgse erhöll jag ditt kär-
komna bref af d. 11 densdennes. Ehuru jag
icke hade specielt skäl att vänta från dig
något bref så snart efter det förra, hade
jag likväl en aning att det skulle komma,
så att jag gick till köket och frågade, om
ej postiljonen kommit, i detsamma som
han trädde in.

Egentligen borde jag icke skrifva nu, då
du säger att du inom 10 dagar skulle af-
resa, – ty då hinner detta ej mera fram
till dig. Men det är ju en möjlighet, att
din afresa fördröjs några dagar, och då
hinna dessa rader fram.

Den stunden nalkas då verkligen, då jag
får mina båda pior åter till hemmet!
Hvad det skall bli roligt att engång åter
kunna bli rigtigt glad! – Ju längre
det lider, desto mera tilltar min längtan
att återfå dig.

Men ännu vågar jag icke med full
säkerhet räkna på, att du skulle komma
så snart som du säger i ditt bref. – – Du
|2| nämner äestruket ju nu, att Jenny tyvärr
åter blifvit svagare. Jag befarar derföre,
att hvad jag skref till Torsten den 12te
och till dig den 14de dens möjligen kan
föranleda ett uppskof med din afresa!

I alla fall hoppas jag att om några
dagar få genom telegram bestämdt
veta huru det ställer sig.

Jag ber dig på mina vägnar tacka
Henrik för hans projekt att resa med
dig till Paris på några dagar. Jag
tycker nästan att du gör en för stor uppoff-
ring för min skuld, om du icke antager
projektet. En veckas vistelse i den glada
staden skulle säkert bereda dig mycken
trefnad, ja så mycken, att jag nästan skulle
vilja öfvertala dig dertill hellre än att afråda
dig derifrån, – aldraminst skulle jag kunna
falla på den idén, att misstycka uppskofvet
med hemkomsten som deraf skulle vållas.
Om du t. ex. reser den 27 Nov.November till Paris
och 4 elle 5te DecbrDecember derifrån, så är du den
8 à 9de i PburgSankt Petersburg, och det är just mellan
den 5 och 10, som det är möjligt för mig
att möta dig der. – Men på Henriks
bekostnad bör du icke göra denna färd, jag
|3| skulle sända dig nödigt tillskott direkte
på Paris, poste restante, såsnart du
telegraferar att du far.

Min stackars lilla pia, du är verk-
ligen f. n.för närvarande mellan flera eldar. Torsten
och Jenny och säkert äfven Mamma vilja
hålla dig qvar – sjelf vill du icke gerna
motsäga dem, men ändå hellre ila till
din längtande gubbe, – och nu göras dig
dessutom det lockande förslaget att upp-
friska dig genom att taga hemvägen öfver
din favoritstad... Jag tror att jag i
ditt ställe skulle, om såsom jag hoppas din
hemresa redan snart kan anträdas, lyssna
till Henriks projekt. Hvem vet när du
härnäst kan komma till Paris, och nu
är du på sätt och vis i grannskapet deraf.
Om denna färd skulle bereda dig verklig
trefnad, så skulle jag så innerligt glädja
mig deröfver.

Hvad mig beträffar, så fägnar det mig
synnerligen att få dig hem, utan att sjelf
behöfva göra den långa resan till Eder i
Schweiz. Treflig skulle den visst blifva,
men mina arbeten, särskildt för beredelsen
till landtdagen, skulle dock känbart lida
deraf. Meddelandet om din sannolikt snara
|4| hemkomst var mig derföre mycket kärt,
ehuru jag icke ännu kan vara fullkomligt
säker på huru det skall gå.

Ja, min pia, beslut nu efter bästa
öfvertygelse – och tänk äfven på hvad som
kan vara trefligt för dig sjelf. – Måtte
ett telegram snart lemna mig definitiva
underrättelser härom!

Då jag natten mot torsdagen skref till
dig senast, hvälfde sig också nästan hela
brefvet kring den fråga jag äfven nu
behandlat. Du kan sålunda verkligen tycka
att jag utbredt mig för mycket om denna
sak. – Men å andra sidan finner du
nog också, att den oupphörligt måste upp-
dyka för mina tankar; och jag är angelägen
om, att intet misförstånd rörande mina
åsigter häri må kunna uppkomma,
vare sig hos dig eller de andra.

Mitt sista bref innehöll ingen rapport
om dagarnes användning. Alltsedan den 8 densdennes
vet du således icke hvad jag gjort. – Jag skall
då nu i korthet anteckna detta.

Den 8de hade jag en stor herrbjudning – hvarom
jag också lär ha nämnt i mitt brefkort af
d. 10 eller 11te. – Det var 7 senatorer, prokuratorn,
guvernören, borgmästaren, [...]oläslig/saknad text juris professoren,
17 stadsfullmäktige och några andra till, så att t. ex.
alla de 5 landtdagsmän för HforsHelsingfors närvoro. Som du nämner
|5| var det redan i vintras kort före Celys sjuk-
dom fråga om en sådan bjudning. Nu ville
jag göra undan den under din frånvaro, så
slapp du besväras dermed. Jag beslöt den först
dagen förut, – och ehuru Anna är ensam
tjenarinna och ännu var ny i huset, gick
det dock rätt bra. Mammas Lina, och
Fanny voro här och hjelpte till, äfvenså
den nya Botby mamsellen, som råkade
komma samma dag. Såsom förfriskning bestods
glace, tilltillagt soupen gafs: bouillon med pastejer,
gös, tymbale på höns med champignoner,
fågelsteck och dessert. Rödvinet från egen
källare hade god åtgång. En stor del af herrarne
trifdes ända till kl. 2. – Följande dag 9de
ansträngande: tidigt uppe, för att få föreläsningen
färdig – berednings utskott, – stadsfullmäktige.
Vid hemkomsten derifrån thébjudning hos Cron-
stedts, en famille. Fredagen arbete hela dagen qvällen hos Kihlmantillagt.

Lördag morgon till Botby, der jag mest lätt-
jades, njutande af stillheten och duktig sömn.
Den nya mamsellen har gjort godt intryck
på mig. Hon längtar efter din hemkomst
för att få närmare instruktioner. – De hit-
tills verkstälda tröskningarne visa för rågen
ungefär 14de, för hafren omkr.omkring 8de kornet.
Söndag f. m.förmiddag åter hem öfver Malm (man an-
länder nu inemot kl. 1 på dagen.) – Sedan hemma
vid skrifbordet hela dagen. Måndag likaså
|6| Tisdagen först hemarbete, sedan kl. 6 återtillagt sam-
manträde hos Kihlman med anledning af
Wahlgrens hitkomst. Kl. ½ 8 till magikern
Seemanns representation, dit jag inbjudit
herrskapet Jernström. – Onsdagen, efter
tentamen och annat, den stora festmiddagen
för utställnings bestyrelsen, hvarom jag redan
skrifvit. Mitt tal hade jag ej hunnit skrifva
på förhand, utom början. Jag var derföre ganska
orolig, men åhörarne tycktes dock vara belåtna.
Festen var i sin helhet ganska lyckad.

Torsdagen tidigt upp, – arbete, – ingen middagslur
liksom de flesta dagar. – Efter kl. 9 på qvällen
gick jag på en souper till Kiseleffs. Fredagen,
efter föreläsningen, en tentamen, derpå bad.
E. m.Eftermiddagen arbete – också utan middagslur. Qvällen
slog jag mig lös och gick på teatern der man gaf
den temligen skräpiga ”läderlappen”. – Jag vet
icke om jag nämnt förut att Montgomerys
öfvertagit vårt abonnement på teatern.

Idag har varit en stilla arbetsdag hemma tills
kl. 9 då Montgomery kom för att prata. Han
drack thé hos mig. Kl. 11 gick han, och jag
följde honom, för att taga frisk luft. Skönt
väder: 13 graders köld. Jag har idag första
gången gått i pels. – Och nu har jag igen pratat
med dig så länge att kl. är öfver ett 1. Således
tid på att gå och lägga sig. – Alla bekanta fråga
ständigt när du komma hem, och huru Jenny
mår, och om de icke skola resa till Corsika,
och om jag icke skall resa och afhemta dig o. s. v.
Jag svarar så godt jag kan, men vet ju sjelf intet
bestämdt om allt detta. - Hvad man annars också mycket tala om, är den hotande
krigsfaran. Om verkligen engelsmännen skola attackera Ryssland, så blir äfven Finlands
|5| ställning mycket svår. Kanske kommer de mäktige dock till besinning innan det är
för sent. - Dessa dagar återförväntas Adlerberg - - I vår inre politik är det mycket tyst.

|4|

Jag tror icke att det är värdt att skicka dina kistor på förhand till hotel Demouth. De kunna
lätt komma på villovägar, och kostnaden blir minst lika stor, som att sjelf hafva dem med.
|3| Bärare fås ju alltid vid bangårdarne. Telegrafera till Hotel du Nord i Berlintillagt, att man
sänder dig tillmötes. Och låt mig i sinom tid få alldeles bestämd uppgift hvilken
dag du anländer till PburgSankt Petersburg. Der skola vi flanera en dag tillsammans. - Gumman
|2| Edla besökte jag idag som hastigast. - Amanda Br.Bruncrona är på landet, - jag har sedan dess icke
hört något från henne. Jag tror att hon icke kommer sig att besvara ditt bref.

|1|

Helsa alla på det hjertligaste från mig! Gud gifve att Jenny snart åter måtte bli
raskare. Nog tror jag att de borde bege sig längre söderut. - En god natt kyss till dig och lilla Cely.

från gubben

Leo.

Dokumentet i faksimil