7.11.1878 Finlands statsrätt

Svensk text

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78
29^de FöreläsnFöreläsningen
7 NovbrNovember.

Enligt 1869 års L. O.Lantdagsordning Uppläs § 11. är Presteståndets ⊠original: sam-

A) följande.

1^o) Sjelfskrifna
Erkebiskopen och biskoparna äro sjelfskrifna representanter, ”inställe sig på Kejs. och Storf^nsKejsaren och Storfurstens kallelse”, som det heter.
2^o) Valda.
a) af presterskapet för Åbo stift 12, för Borgå 10, för Kuopio stift 6 med ordinarie fullmäktige.
b) för universitet en eller två fullmäktige.
c) för elementarläroverken en eller två för hvart stift.
Summa 35 à 39.

)

a) alla med ordinarie embete eller tjenst försedda prestemän ega utöfva valrätt, hvar i sitt stift. Således äfven t. ex. sockenadjunkter. Sålunda icke skilnad mellan högre och lägre presterskapet.tillagt i marginalen
b) lärare och ordinarie tjenstemännen vid landets universitet. Således ock .
c) Samtliga ordinarie lärare vid elementarläroverken.

Rörande alla dessa kategorier gäller dock att i öfrigt motsvara de qvalif.kvalifikationer, som i § 14 upptaga för valrätt i allmänhet.

|2|

C) :

hvar och en inom eller utom valdistriktet boende medlem af ståndet, som sjelf är valberättigad och för öfrigt inehar de qvalifiaktioner § 14 upptar för valbarhet i allmänhet.

V. T.Vårterminen 1875
5^te Föreläsn.Föreläsningen
4 Febr.februaritillagt i marginalen

Flesta rösterna afgöra valet. Fullmakt för den valde utfärdas enl.enligt § 15 af Domkapitlen och Universitetens Konsistorium

Hvem är ?

Det heter: Om sätt och ordning för valen inom de särskilda stiften må de väljande sig emellan öfverenskomma.

Åbo stift 18 prosterier Borgå 18 d^odito Kuopio 9 d^odito.tillagt i marginalen

Det kan dock härvid presumtivt sägas: a) Om presterna i ett stift besluta val distriktvis, måste en kontraktsprost i distriktet; som ju kan bestå af ett eller flera prosterier, vara valförrättare, dock icke i ordets fulla mening, enär han ej få utfärda fullmakter. Vid sådant distrikts val är sjelffallet att distrikten måste bli lika många som antalet som skall väljas, således 12, 10, 6. Och nästan då enkom blott på person. – Förättas valet stiftvis, så aflemnas valsedeln hos prosten för hvart kontrakt som insänder valprotokoll till domkapitlet, som slutför förrättningen. Då måste enhvar rösta på hela stiftets antal, 12, 10, 6. – Prosten då valförrätare i inskränkt mening. Obs.Observera detta förfarande blifvit antaget, då prosten mellanlänk och enhvar röstar på hela antalet.

Rörande Universitetets val är saken enkel: det är ju ett samladt slutet valkollegium.

Men hvad skollärarne vidkommer är saken svårare. Stiftvis, och fullmakt af domkapitlet, oaktadt skolan annars intet med kapitlet att skaffa. Lämpligast synes att hvarje läroverks föreståndare insänder sina lärares valsedlar till Domkapitlet. Antalet ju blott 1 à 2.– Då utgör valdistriktet, passar ej öfverstyrelsen för skolväsendet. Det måste finnas en valförrättare efter stift.

|3|

Efteråttillagt i marginalen

. Enl.Enligt § 16. Vill ngnnågon anföra klagomål öfver valförrättning skall hos valförrättaren (+Huruledes detta tvifvelaktigt, enär prof.professorer och skoltillagt av utgivarenlärare icke sådan myndighet inom sitt distrikt⊠original: ) univ.konsistorieuniversitetskonsistorium, för skollärare trol.troligen domkapitlet) begära prot. utdragprotokollutdrag. Detta skall inom 2 dagar utlemnas. Inom 14 dgrdagar efter valförrättningen anföres besväran hos Domkapitlet, för prester och skollärare. Om skäl förekomma affordras Domkapitlet utbedasvårtytt förklaring att inom viss kort tid afgifvas och meddela sitt utslag senast dagen efter den då tiden för förklarings gifvande tilländagått. Den som missnöjd skall inom 8 dagar fullfölja sina besvär och ingifva den stälda till H. K. M.Hans Kejserliga Majestät hos domkapitlet, som oförtöfvadt jemte handlingar i ärendet sände den till Just depart.Justitiedepartementet

Obs.Observera huru frfrån Univ.Universitetet direkte till Just Dep.Justitiedepartementet

Framhåll § 15 fullmakter, och § 17 afsägelse

Talman § 23.

Presteståndets allmänna karakter förr och nu.

Nu den beteckna församlingen landet – samt vetenskapen och undervisningen. Månne lämpligt för så praktiskt värf som lagstiftning? –

Har ock sin teoretiska sida. Dessutom presternas ställning gör dem förtrogen med folkets behof med landtbruk och vilkor för dess framgång.

|4|

Borgareståndet

= Städernas representation. Städernas uppkomst sålunda att de platser der handel och förädlingsnäringar koncentrerade sig småningom blefvo kommuner med egen jurisdiktion. Biärköärätten, äldsta stadslag, från 12^te seklet, – Gotlands stadslag eller Wisby rätten. Allmänna stadslagar hör till Magnus Erikssons tid. Utgafs ånyo 1618 med Gustaf II Adolfs fastställelse och sanktion.

, de hvilka får burskap voro antecknade i stadens bok, , de som för handel eller andra orsaker sig der tillfälligt uppehöllo. Namnet borgare dock blott i Gotlands stadslag, annars eller . Tyska städernas organisation, isynnerhet Lübecks, blef mönstret. Hanseförbundet verkat att tillochmed stadgats det hälften af stadens styresmän skulle vara tyskar; hvilken 1470 afskaffades genom en lag af Sten Sture. Gustaf Adolf i sin konungaförsäkran 1611 bekräftade grundsatsen att städernas styrelse blott finge med inhemska män besättas.

var äfven i städerna i Sverige af vigt och betydelse; detta vilkor för åtnjutande af fullständiga borgerliga och politiska rättigheter hade i allmänhet slagit djup rot i svenska författningen.

Med , som i senare tider betecknas den specifika borgerskapsrätten, förstods i äldre|5| tider ej detsamma som senare. Det betecknade blott inskrifning i stadens bok och kunde medges utan idkande af handel eller handtverk. Köpstadsmännen utgjordes ännu i 15^de seklet ej blott af handl.handlande och handtverkare utan ock af andra bofasta män i staden, och rättigheterna voro lika.

Representanter för städerna möjligt medsvårtytt 1319 men åtminstone med säkerhet 1359. Det var dessa med skild lag och jurisdiktion bestående kommuner som kallades att sända ombud utan inskränkning till blotta handeln och handtverksmän. Det skulle föra oss för långt att här steg för steg följa med borgarskapets eller burskapsrättens utveckling. 1619 års stadga om Städernas administration, aldrig promulgerad men dock gjort sig gällande. Genom den öfvergick städernas styrelser helt och hållet på näringsidkande invånare. De äldstes råd, 24 handlande, 24 handtverkare.tillagt i marginalen Vi ha ju här blott med borgareståndet att göra. Dess sammansättning vid riksdag förblef länge oordnad. I 1617 års Riksd. ordn.Riksdagsordning heta det . I 1634 års R F.Regeringsform stadgades att till allm.allmänna riksdagar skulle föreskrifvas en borgmästare, och rådman eller annan förnäm borgare från hvar stad. Men under loppet af 17^de seklet, ännu i Karl XI^s regering, förekommer äfven andra slags personer i detta stånd. –

Äfven 1723 års Riksd.O.Riksdagsordning reglerade icke närmare valrätten till Borgareståndet. Borgmästarens sjelfskrifvenhet sålunda upphört.tillagt i marginalen Der heta i § 7 ”Städerna ega ock deras fria val att välja till fullmäktiga af deras Stånd hvilka|6| de dertill skickligast finna.” Men det låg dåmera i tidens anda att begränsa riksstånden. Det emanerade Kgl. förordn.Kungliga förordningen ”hvarefter Riksdagsfullmäktiges valen för hädanefter skola inrättas” 23 Augusti 1731. – Den tillerkänner valrätten blott åt den som äro rätte Borgare i Staden, och för tiden verkligen betala till Kronan och Staden deras utskylder, åliggandes Magistraten att tillse det ingen sig intränger densvårtytt der vid det förestående valet ej bör ega stämma, såsom de hvilka ej vunnit burskap. – Ingen får väljas antingen till Elector eller Riksdags Fullmäktig, som icke är infödd Svensk man, åtminstone 7 års gammal Borgare och bofast i den staden, samt årligen betalar till den Staden en viss summa. – Sedan en Förklaring deröfver 1739, enligt hvilken de magistratspersoner, som tillika voro handlande eller idkade borgerlig näring egde vid valförättningen lika rätt som Borgerskapet. Men till valbarhet fordrades för Magistratspersoner ej att vara borgare. – Vidare Kgl. förklar.Kungliga förklaringen 1 Mars 1748 och d^odito 31 Oktober 1760, genom hvilka bland annat inskärper att ingen med någon ”Embetsmanna Karakter” är valbar.

Sålunda blef det under frihetstiden mera och mer utpregladt, att blott magistrat och borgerskap, burskap egande, voro den klass af|7| städernas invånare, som hade rättigheter, – som utöfvade städernas myndighet, – medan de öfriga stadsinvånarna stodo utanför all sådan rätt. Och sedan det derförinnan öfliga representations sättet i Borgareståndet blifvit genom 1779 års RksdgsbeslutRiksdagsbeslut bekräftadt, så stadgades vidarae i Kgl M^tsKunglig Majestäts för Rikets Borgerskap och Städerna i allmänhet utfärdade nådiga försäkran d. 23 Febr.februari 1789. § 6: Vid Riksdagsmansval, hvaruti lika som i Borgmästare, Rådmans och Stads-Sekreterare val endast rätte Borgare, men icke Contingent Borgare, som till annat stånd höre, måga taga del, skall Borgerskapet ega en oinskränkt valfrihet, och vill Kgl M^tKunglig Majestät icke erkänna någon annan för Stadens Riksdagsman är den, som genom Borgerskapets flesta röster inför Magistraten dertill kallad och befullmäktigad blifvit.

Så fhållandetförhållandet till 1869.tillagt i marginalen

Beträffande antalet representanter för hvar stad, så plägade i äldre tider 2–6 kallas. 1723 års Riks.O.Riksdagsordning lemnade äfven denna punkt obestämd. Der hette i § 6 ”af hvarje stad en eller flera fullmäktige efter ett fritt och ordentligt val”. – Men i Kgl.Kungliga förklaringen af 1 Mars 1748 bestämdes det, utom hvad Stockholm angick, att Göteborg finge sända högst , Stapel- och Uppstäderna 2, samt de mindre allenast en.

|8|

I 1723 års R ORiksdagsordning hade stadgats att 2 à 3 af de mindre städerna finge förena sig om en fullmäktig, och vid denna praxis förblef det. Efter de anförda grunderna skedde valen af representanter i Borgareståndet för LddLantdagarna 63 och 67. Endast borgare och magistratspersoner.

V. T.Vårterminen 1875
6^te Föreläsn.Föreläsningen
5^te Febr.februaritillagt i marginalen

Här, kanske mera än i något annat stånd, kändes represent.representationen ss.såsom ett missförhållande enär stor del af städernas intelligens utesluten.

§ 12 i nya L. O.Lantdagsordningen Uppläs 1^a stycket ”Borgareståndet – – endast en deputerad.”

Omsider principen af proportionering till folkmängden införd. Mantalslängder faktisk befolkning.tillagt i marginalen Tolka: ex.exempelvis 12 000–17 999 mantalsskrifna gör 3 ombud, 18–23 999 – 4 ombud. Städer under 1 500 invånare i sjelfva verket så små, att lämpligen icke skild valkrets. Huru begå för att förena sig om gemensam med annan stad som skicka blott en? Hvilka äro ? Uppläs resten af §. – Det vidsträcktare tillskott som erhölls var gårdsegarnes, under hvilken kategori ganska olika intressen kunna bli företrädda. – Skattskrifningen i staden.

Noter

+Huruledes detta tvifvelaktigt, enär prof.professorer och skoltillagt av utgivarenlärare icke sådan myndighet

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

Syyslukukausi 1878

29. luento 7. marraskuuta

Vuoden 1869 Valtiopäiväjärjestyksen mukaan (lue ääneen § 11), on Pappissäädyn

A) seuraava:

1) Itseoikeutetut
Arkkipiispa ja piispat ovat itseoikeutettuja edustajia ja ”ilmoittautuvat Keisari ja Suuriruhtinaan kutsusta”, kuten sanonta kuuluu.
2) Valitut.
a) papistosta Turun hiippakunnasta 12, Porvoon hiippakunnasta 10, Kuopion hiippakunnasta 6 varsinaista valtuutettua.
b) yliopistosta yksi tai kaksi valtuutettua.
c) alkeiskoululaitoksista yksi tai kaksi kustakin hiippakunnasta.
Kaikkiaan 35 à 39.

a) kaikki papit, joilla on vakituinen virka tai tehtävä, ovat oikeutettuja käyttämään vaalioikeuttaan omassa hiippakunnassaan. Siten myös esim. pitäjänapulaiset. Näin ollen ei eroa ylemmän ja alemman papiston kohdalla.tillagt i marginalen
b) opettajat ja vakinaiset virkamiehet maan yliopistosta. Siten myös .
c) Kaikki alkeiskoululaitosten vakinaiset opettajat.

Mitä kaikkiin näihin kategorioihin tulee, pätee kuitenkin, että muutenkin on vastattava niitä pätevyysvaatimuksia, jotka §:ssä 14 mainitaan vaalioikeuteen kelpoisuudesta yleensä.

C: :

jokainen vaalipiirin sisä- tai ulkopuolella asuva säädyn jäsen, joka itse on vaalioikeutettu ja muuten omaa ne pätevyydet, jotka § 14 luettelee vaalikelpoisuudesta yleensä.

Kevätlukukausi 1875. 5. luento. 4. helmikuutatillagt i marginalen

Äänten enemmistö ratkaisee vaalit. Valitulle kirjoitetaan valtakirja §:n 15 mukaan tuomiokapitulissa ja Yliopiston konsistorissa.

Kuka on ?

Tämä tarkoittaa: Kunkin hiippakunnan sisällä voivat valitsijat keskenään sopia vaalin tavasta ja järjestyksestä.

Turun hiippakunnassa on 18 rovastikuntaa, Porvoon hiippakunnassa 18 ja Kuopion 9.tillagt i marginalen

Tässä voidaan kuitenkin todennäköisesti sanoa: a) Jos jonkin hiippakunnan papisto päättää, että vaali tapahtuu vaalipiireittäin, täytyy yhden rovastikunnan rovastin olla vaalin suorittaja piirissä, joka saattaa sisältää yhden tai useampia rovastikuntia, ei kuitenkaan sanan täydessä merkityksessä, koska hän ei saa antaa valtakirjoja. Tällaisessa piirivaalissa on itsestään selvää, että piirejä täytyy olla yhtä monta kuin valittavien lukumääräkin, eli 12, 10, 6. Ja melkein silloin äänestetään varta vasten vain henkilöä. – Jos vaali suoritetaan hiippakunnittain, niin äänestyslippu luovutetaan jokaisen rovastikunnan rovastille. Hän lähettää äänestyspöytäkirjan tuomiokapituliin, joka suorittaa toimituksen loppuun. Silloin jokaisen täytyy äänestää koko hiippakunnan edustajien lukumäärää eli 12, 10, 6. – Rovasti on vaalin suorittaja rajatussa merkityksessä. Huom. tämä on edelleen hyväksytty, koska rovasti on välittäjä, ja kukin äänestää koko lukumäärää.

Yliopiston vaalin osalta asia on yksinkertainen: sehän on jo sinänsä koottu ja suljettu vaalikollegio.

Koulujen opettajien kohdalla asia on kuitenkin vaikeampi. Hiippakunnittain, ja tuomiokapitulin valtakirja, vaikkei koululla muuten olisi mitään tekemistä tuomiokapitulin kanssa. Sopivimmalta näyttää, että jokaisen oppilaitoksen johtaja lähettää opettajiensa äänestysliput tuomiokapituliin. Valittavien lukumäärähän on vain 1 à 2. – Koska muodostaa vaalipiirin, ei koululaitoksen ylijohtaja käy päinsä, vaan vaalin suorittajan on oltava hiippakunnan valitsema.

Jälkeenpäintillagt i marginalen

. Pykälän 16 mukaan. Jos joku haluaa tehdä valituksen vaalin suorittamisesta, on vaalin suorittajalta (oman vaalipiirin , Yliopiston konsistorilta, opettajien osalta luultavasti tuomiokapitulilta) pyydettävä ote vaalipöytäkirjasta. Se on jätettävä 2 päivän kuluessa. 14 päivän kuluessa vaalitilaisuuden jälkeen valitus lähetetään tuomiokapitulille pappien ja opettajien osalta. Jos syitä ilmenee, vaaditaan tuomiokapitulia valmistelemaan selitys annettavaksi tietyn lyhyen ajan kuluessa ja ilmoittamaan selvityksestään viimeistään yhtä päivää sen jälkeen, kun aika selvityksen antamiseen on mennyt umpeen. Selvitykseen tyytymättömän on 8 päivän kuluessa saattaa valmiiksi valituksensa ja toimittaa sen Hänen Keisarilliselle Majesteetilleen osoitettuna tuomiokapituliin, joka lähettää sen yhteen liittämättömänä asiaan liittyvien asiakirjojen kanssa Senaatin oikeusosastolle.

Huom. Miten Yliopistosta lähetetään suoraan oikeusosastolle.

Korosta § 15 valtakirjoista ja § 17 kieltäytymisistä.

Puhemies § 23.

Pappissäädyn yleinen luonne ennen ja nyt.

Nyt se kattaa maan seurakunnat – sekä tieteen ja kouluopetuksen. Sopivatkohan näin käytännölliset alat lainsäädäntöön? –

Tällä on myös teoreettinen puolensa. Sitä paitsi papit ovat asemansa ansiosta hyvin tietoisia siitä, mitä maataloudessa toimiva väki tarvitsee, ja mitkä ovat sen edistymisen ehdot.

Porvarissääty

= Kaupunkien edustajisto. Kaupungit syntyivät siten, että niille paikoille, jonne kauppa ja jalostuselinkeinot keskittyivät, muodostui vähitellen yhteisöjä, joilla oli oma oikeuslaitos. Pirkkalan oikeus, vanhin kaupunkilaki on 1100-luvulta, Gotlannin kaupunkilaki eli Visbyn oikeus. Yleiset kaupunkilait kuuluvat Maunu Eerikinpojan aikaan. Ne julkaistiin uudelleen 1618 Kustaa II Aadolfin vahvistamina ja hyväksyminä.

eli ne, jotka saivat porvarinoikeudet, oli merkitty kaupungin kirjaan , vieraina, jotka käyvät kauppaa tai muista syistä oleskelivat tilapäisesti kaupungeissa. Nimitys porvari on kuitenkin vain Gotlannin kaupunginlaissa, muuten puhuttiin tai . Malliksi otettiin saksalaisten kaupunkien, erityisesti Lyypekin, organisaatio. Hansaliitto vaikutti niin paljon, että jopa säädettiin, että puolet kaupungin johtomiehistä oli oltava saksalaisia, mikä kumottiin vuonna 1470 Sten Sturen antaman lain nojalla. Kustaa II Aadolf vahvisti kuninkaanvakuutuksessaan vuonna 1611 sen periaatteen, että kaupunkien hallituksessa sai olla vain oman maan miehiä.

oli myös Ruotsin kaupungeissa merkitykseltään tärkeää. Tämä ehto täydellisten porvarillisten ja poliittisten oikeuksien nauttimisen saamiseksi oli yleisesti juurtunut Ruotsin lainsäädäntöön.

, jotka myöhemmin tarkoittivat erityisesti porvariston oikeuksia, ei aikaisemmin ymmärretty samaa kuin myöhemmin. Ne tarkoittivat vain merkitsemistä kaupungin kirjoihin, ja ne voitiin myöntää, vaikkei asianomainen harjoittanutkaan kauppaa tai käsityöläisammattia. Kauppakaupunkimiehet eivät vielä 1400-luvullakaan olleet vain kauppiaita ja käsityöläisiä, vaan myös muita kaupungissa asuvia miehiä, ja oikeudet olivat samat.

Kaupunkien edustajia oli mahdollisesti jo 1319, mutta ainakin varmuudella vuonna 1359. Nimenomaan näitä kuntia, joilla oli oma erillinen lakinsa ja oikeutensa, kutsuttiin lähettämään edusmiehensä rajoittamatta heitä vain kauppiaisiin ja käsityöläisiin. Meidät veisi liian pitkälle pois asiasta, jos ryhtyisimme seuraamaan askel askeleelta porvariston ja porvarinoikeuksien kehitystä. Vuoden 1619 säädöstä kaupunkien hallinnosta ei koskaan virallisesti hyväksytty, mutta se oli siitä huolimatta pätevä. Sen kautta kaupunkien hallinto siirtyi kokonaan elinkeinoa harjoittavien asukkaiden käsiin. Vanhimpien raati, 24 kauppiasta, 24 käsityöläistä.tillagt i marginalen Tässähän on kysymys vain porvarissäädystä. Sen koostumus valtiopäivillä pysyi pitkään järjestämättä. Vuoden 1617 Valtiopäiväjärjestyksessä siitä käytetään nimitystä . Vuoden 1634 hallitusmuodossa säädetään, että yleisille valtiopäiville tuli lähettää pormestari ja raatimies tai joku toinen tärkeä porvari joka kaupungista. Mutta 1600-luvulla, vielä Kaarle XI:n hallitusaikana ilmenee, että muunkinlaisia henkilöitä oli tässä säädyssä. –

Myöskään vuoden 1723 valtiopäiväjärjestys ei lähemmin säätänyt Porvarissäädyn vaalioikeutta. Pormestarin itsestään selvä osallistuminen oli siten lakannut olemasta.tillagt i marginalen Siinä sanotaan §:ssä 7: ”Kaupungeilla on myös vapaa oikeus valita Säätynsä valtuutetuiksi, ketkä ne siihen taitavimmiksi katsovat.” Mutta tuolloin ajan henki vaati valtiopäiväsäätyjen rajoittamista. Se oli lähtöisin 23. elokuuta 1731 päivätystä kuninkaallisesta asetuksesta ”jonka mukaan valtiopäivävaltuutettujen vaali on tästä lähtien suoritettava”. – Se tunnustaa äänioikeuden vain sille, joka oli kaupungin oikea Porvari, ja tuolloin myös todella maksoi Kruunulle ja kaupungille niiden vaatimia veroja, ja antoi maistraatin tehtäväksi valvoa, ettei kukaan sellainen tunkeudu tulossa oleviin vaaleihin, jolla ei pidä olla äänioikeutta, eivätkä ne, joilla ei ole porvarinoikeutta. – Ketään ei saanut valita joko valitsijaksi tai Valtiopäivien valtuutetuksi, ellei tämä ollut syntyperäinen ruotsalainen mies, ollut vähintään 7 vuotta porvarina ja asunut siinä kaupungissa sekä maksanut vuosittain kaupungille tietyn summan. – Sitten on julistus siitä vuodelta 1739, jonka mukaan niillä maistraatin henkilöillä, jotka olivat myös kauppiaita tai harjoittivat porvarillista ammattia, oli vaalitilaisuudessa samat oikeudet kuin Porvaristolla. Mutta vaalikelpoisuuteen vaadittiin, ettei maistraatin henkilö saanut olla porvari. – Edelleen 1. maaliskuuta 1748 ja 31. lokakuuta 1760 päivätyt kuninkaalliset julistukset, joilla muun muassa korostetaan, ettei vaalikelpoinen ole kukaan, jolla on jonkinmoinen ”virkamiesmäinen luonto”.

Siten tuli Vapaudenaikana enemmän ja enemmän leimalliseksi, että vain maistraatti ja porvaristo, porvarinoikeudet omaavat, olivat ne kaupunkien asukkaiden luokat, joilla oli oikeuksia, – jotka toimivat kaupunkien viranomaisina, – kun taas kaupunkien muut asukkaat olivat vailla kaikkia näitä oikeuksia. Ja kun sitä ennen Porvarissäädyn tavanomaisen edustuksen tapa oli vuoden 1779 valtiopäiväpäätöksellä vahvistettu, niin säädettiin edelleen Hänen Kuninkaallisen Majesteettinsa porvaristolle ja kaupungeille yleensä antamassa kuninkaallisessa vakuutuksessa 23. helmikuuta 1789 §:ssä 6: Valtiopäivämiesvaaliin, johon samoin kuin pormestarin, raatimiehen ja kaupunginsihteerin vaaliin saavat ottaa osaa vain oikeat porvarit, mutta eivät kontingenttiporvarit, jotka kuuluvat johonkin toiseen säätyyn, on porvaristolla rajoittamaton ja vapaa oikeus osallistua, eikä Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa halua tunnustaa ketään muuta kaupungin valtiopäivämieheksi kuin sen, joka saa porvariston kautta enimmät äänet ja on siihen maistraatin edessä kutsuttu ja valtuutettu.

Tällainen oli tilanne vuoteen 1869 asti.tillagt i marginalen

Mitä tulee kunkin kaupungin edustajien lukumäärään, niin alkuaikoina tavattiin kutsua 2–6. Vuoden 1723 Valtiopäiväjärjestys jätti tämänkin kohdan täsmentämättä. §:ssä 6 sanottiin; ”Jokaisesta kaupungista yksi tai useampia valtuutettuja vapaan ja järjestäytyneen vaalin mukaan”. Mutta 1. maaliskuuta 1748 päivätyssä kuninkaallisessa julistuksessa määrättiin, että paitsi Tukholman osuutta Göteborg sai lähettää korkeintaan , tapuli- ja ylämaankaupungit kaksi, sekä pienemmät kaupungit vain yhden.

Vuoden 1723 valtiopäiväjärjestyksessä oli säädetty, että 2 à 3 pientä kaupunkia sai yhteisesti valita yhden valtuutetun, ja tässä käytänteessä pitäydyttiin, Edellä esitettyjen perusteiden mukaisesti toimitettiin Porvarissäädyn edustajien vaalit valtiopäiville 63 ja 67. Vain porvarit ja maistraatin henkilöt.

Kevätlukukausi 1875. 6. luento. 5. helmikuutatillagt i marginalen

Tässä, ehkä enemmän kuin missään muussa säädyssä pidettiin edustamista epäkohtana, koska suuri osa kaupungin älymystöä oli suljettu vaalin ulkopuolelle.

§ 12 uudessa valtiopäiväjärjestyksessä. Lue 1. kappale ”Porvarissääty – vain yksi edustajaksi valittu.”

Vähitellen otettiin käyttöön väkilukuun suhteutuksen periaate. Manttaaliluettelo itse asiassa väestönlaskentaa. tillagt i marginalenTulkitse: esim. 12 000–17 999 henkikirjoitettua vastaa 3 edustajaa, 18 000–23 999 4 edustajaa. Alle 1 500 asukkaan kaupungit ovat itse asiassa niin pieniä, ettei niiden kannata muodostaa erillistä vaalipiiriä. Miten voidaan menetellä, että voitaisiin sopia yhdessä toisen kaupungin kanssa vain yhden lähettämisestä? Ketkä ovat ? Lue loput §:stä. Suurempisaatu lisäys olivat kiinteistönomistajat. Se oli kategoria, jossa saattoivat edustettuina olla varsin erilaiset intressit. – Verolle kirjautuminen kaupungeissa.

Original (transkription)

Visa ändringar inarbetade

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78
29^de FöreläsnFöreläsningen
7 NovbrNovember.

Enligt 1869 års L. O.Lantdagsordning Uppläs § 11.tillagt är Presteståndets sam-

A) tillagt följande.

1^o) Sjelfskrifnatillagt
Erkebiskopen och biskoparna äro sjelfskrifna
representanter, ”inställe sig på Kejs. och Storf^nsKejsaren och Storfurstens
kallelse”, som det heter.
2^o) Valda.
a) af presterskapettillagt för Åbo stift 12, för Borgå 10, för Kuopio
stift 6 med ordinarie fullmäktige, valda af
stiftets med ordinarie embet eller tjenst för-
sedda prestemänstruket.
b) för universitet en eller två fullmäktige.
c) för elementartillagtläroverken en eller två för hvart stift.
Summa 35 à 39.

)

a) alla med ordinarie embete eller tjenst för-
sedda prestemän ega utöfva valrätt, hvar i sitt
stift. Således äfven t. ex. sockenadjunkter.
Sålunda icke
skilnad mellan
högre och lägre
presterskapet.tillagt i marginalen
b) lärare och ordinarie tjenstemännen vid
landets universitet. Således ock .
c) Samtliga ordinarie lärare vid elementar-
läroverken.

Rörande alla dessa kategorier gäller dock att i öfrigt mot-
svara de qvalif.kvalifikationer, som i § 14 upptaga för valrätt i allmänhet.

|2|

C) :

hvar och en inom eller utom
valdistriktet boende medlem af ståndet, som
sjelf är valberättigad och för öfrigt inehar
de qvalifiaktioner § 14 upptar för valbarhet i
allmänhet.

V. T.Vårterminen 1875
5^te Föreläsn.Föreläsningen
4 Febr.februaritillagt i marginalen

Flesta rösterna afgöra valet.tillagt
Fullmakt för den valde utfärdas enl.enligt § 15tillagt af
Domkapitlen och Universitetens Konsistorium

Hvem är ?

Det heter: Om sätt och ordning för valen
inom de särskilda stiften må de väljande sig
emellan öfverenskomma.

Åbo stift 18 prosterier
Borgå 18 d^odito
Kuopio 9 d^odito.tillagt i marginalen

Det kan dock härvid presumtivt sägas:
a) Om presterna i ett stift besluta val distrikt-
vis, måste en kontraktsprost i distriktet; som
ju kan bestå af ett eller flera prosterier, vara val-
förrättare, dock icke i ordets fulla mening, enär
han ej få utfärda fullmakter, ngt som alltid
måste anses valförrättarens sakstruket.
Vid sådant distrikts
val är sjelffallet att
distrikten måste
bli lika många som
antalet som skall
väljas, således 12,
10, 6. Och nästan
då enkom blott på
person.tillagt – Förättas valet
stiftvis, såstruket så aflemnas valsedeln hos prosten för hvart kontrakt somtillagt insänder valsedlarnastruket allastruket valprotokolltillagt till domkapitlet,
som slutför förrättningen. Då måste enhvar rösta
på [...]oläslig/saknad text hela stiftets antal, 12, 10, 6. – Prosten då val-
förrätare i inskränkttillagt
mening.tillagt Obs.Observera detta för-
farande blifvit
antaget, då prosten
mellanlänk och
enhvar röstar på
hela antalet.tillagt

Rörande skollärstruket Universitetets val är saken
enkel: det är ju ett samladt slutet valkollegium.

Men hvad skollärarne vidkommer är saken
svårare. Stiftvis, och fullmakt af domkapitlet, oak-
tadt skolan annars intet med kapitlet att skaffa.
Lämpligast synes att hvarje läroverks föreståndare
insänder sina lärares valsedlar till Domkapitlettillagt. Antalet ju
blott 1 à 2.– Då utgör valdistriktet, passar
ej öfverstyrelsen för skolväsendet. Det måste finnas en val-
förrättare efter stift.

|3|

Efteråttillagt i marginalen

. Enl.Enligt § 16. Vill ngnnågon
anföra klagomål öfver valförrättning skall
hos valförrättaren (+Huruledes detta tvifvelaktigt, enär prof.professorer och skolärare icke
sådan myndighet inom sitt distrikt)
univ.konsistorieuniversitetskonsistorium, för skollärare trol.troligen domkapitlet)
begära prot. utdragprotokollutdrag. Detta skall inom 2 dagar
utlemnas. Inom 14 dgrdagar efter valförrättningen
anföres besväran hos Domkapitlet, för prester
och skollärare. Om skäl förekomma affordras
Domkapitlet utbedasvårtytt förklaring att inom viss
kort tid afgifvas och meddela sitt utslag
senast dagen efter den då tiden förtillagt förklarings gifvande
tilländagått. Den som missnöjd skall inom
8 dagar klagastruket fullfölja sina besvär och ingifva den stälda till H. K. M.Hans Kejserliga Majestättillagt hos dom-
kapitlet, som oförtöfvadt jemte handlingar
i ärendet sände den till Just depart.Justitiedepartementet

Obs.Observera huru frfrån Univ.Universitetet direkte till Just Dep.Justitiedepartementet

Framhåll § 15 fullmakter, och
§ 17 afsägelse

Talman § 23.

Presteståndets allmänna karakter förr
och nu.

Nu den beteckna församlingen landet –
samt vetenskapen och undervisningen.
Månne lämpligt för så praktiskt värf
som lagstiftning? –

Har ock sin teoretiska sida. Dessutom presternas
ställning gör dem förtrogen med folkets behof
med landtbruk och vilkor för dess framgång.

|4|

Borgareståndet

= Städernas representation.
Städernas uppkomst sålunda att de platser
der handel och förädlingsnäringar koncentre-
rade sig småningom blefvo kommuner med
egen jurisdiktion. Biärköärätten, äldsta
stadslag, från 12^te seklet, – Gotlands stadslag
eller Wisby rätten. Allmänna stadslagar hör till
Magnus Erikssons tid. Utgafs ånyotillagt 1618 med Gustaf
II Adolfs fastställelse och sanktion.

, de hvilka får burskap voro an-
tecknade i stadens bok, , de som för
handel eller andra orsaker sig der tillfälligttillagt uppehöllo.
Namnet borgare dock blott i Gotlands stads-
lag, annars eller .
Tyska städernas organisation, isynnerhet Lübecks,
blef mönstret. Hanseförbundet verkat att tilloch-
med stadgats det hälften af stadens styresmän
skulle vara tyskar; hvilken 1470 afskaffades
genom en lag af Sten Sture. Gustaf Adolf i sin
konungaförsäkran 1611 bekräftade grundsatsen
att städernas styrelse blott finge med inhemska
män besättas.

var äfven i städerna
i Sverige af vigt och betydelse; detta vilkor
för åtnjutande af fullständiga borgerliga och
politiska rättigheter hade i allmänhet slagit
djup rot i svenska författningen.

Med , som i senare tider betecknas
den specifika borgerskapsrätten, förstods i äldre
|5| tider ej detsamma som senare. Det gälldestruket be-
tecknade blott inskrifning i stadens bok och
kunde medges utan idkande af handel eller
handtverk. Köpstadsmännen utgjordes ännu
i 15^de seklet ej blott af handl.handlande och handtverkare
utan ock af andra bofasta män i staden, och
rättigheterna voro lika.

Representanter för städerna möjligt medsvårtytt 1319
men åtminstone med säkerhet 1359. Det var
dessa med skild lag och jurisdiktion bestå-
ende kommuner som kallades att sända
ombud utan inskränkning till blotta handeln
och näringsstruket handtverksmän. Det skulle föra
oss för långt att härtillagt steg för steg följa med
borgarskapets eller burskapsrättens utveckling.
1619 års stadga
om Städernas admi-
nistration, aldrig pro-
mulgerad men dock
gjort sig gällande.
Genom den öfvergick
städernas styrelser helt
och hållet på närings-
idkande invånare.
De äldstes råd, 24
handlande, 24 handt-
verkare.tillagt i marginalen Vi ha ju här blott attstruket med borgareståndet
att göra. Dess sammansättning vid riksdag
förblef länge oordnad. I 1617 års Riksd.
ordn.Riksdagsordning heta det [...]oläslig/saknad text . I 1634
års R F.Regeringsform stadgades att till allm.allmänna riksdagar
skulle föreskrifvas en borgmästare, och
rådman eller annan förnäm borgare från
hvar stad. Men under loppet af 17^de seklet,
ännu i Karl XI^s regering, förekommer äfven
andra slags personer i detta stånd. –

Äfven 1723 års Riksd.O.Riksdagsordning reglerade icke [...]oläslig/saknad text
närmare valrätten till Borgareståndet. Borgmästarens sjelfskrifvenhet sålunda upphört.tillagt i marginalen Der heta
i § 7 ”Städerna ega ock deras fria val
att välja till fullmäktiga af deras Stånd hvilka
|6| de dertill skickligast finna.” Men det låg
dåmera i tidens anda att begränsa rikstillagtstånden.
Det emanerade Kgl. förordn.Kungliga förordningen ”hvarefter Riks-
dagsfullmäktiges valen för hädan-
efter skola inrättas” Härstruket 23 Augusti
1731. – Den tillerkänner valrätten blott
åt den som äro rätte Borgare i Staden,
och för tiden verkligen betala till Kronan
och Staden deras utskylder, åliggandes
Magistraten att tillse det ingen sig intränger
densvårtytt der vid dettillagt förestående valet ej bör ega stämma,
såsom de hvilka ej vunnit burskap.
– Ingen får väljas antingen till Elector eller
Riksdags Fullmäktig, som icke är infödd Svensk
man, åtminstone 7 års gammal Borgare och
bofast i den staden, samt årligen betalar till den
Staden en viss summa. – Sedan entillagt För-
klaringenstruket deröfver af 5 Junistruket 1739, enligt hvil-
ken de magistratspersoner, som tillika voro
handlande eller idkade borgerlig näring egde
vid valförättningen lika rätt som Borgerskapet.
Men till valbarhet fordrades för Magistrats-
personer ej att vara borgare. – Vidare
Kgl. förklar.Kungliga förklaringen 1 Mars 1748 och d^odito 31 Oktober 1760,
genom hvilka bland annat inskärper att ingen
med någon ”Embetsmanna Karakter” är valbar.

Sålunda blef det under frihetstiden mera
och mer utpregladt, att blott magistrat och
borgerskap, burskap egande, voro den klass af
|7| städernas invånare, som hade rättigheter,
– som utöfvade städernas myndighet, – medan
de öfriga stadsinvånarna stodo utanför all sådan
rätt. Och sedan det derförinnan öfliga
representations sättet i Borgareståndet blifvit
genom 1779 års RksdgsbeslutRiksdagsbeslut bekräftadt,
så stadgades vidarae i Kgl M^tsKunglig Majestäts för Rikets
Borgerskap och Städerna i allmänhet ut-
färdade nådiga försäkran d. 23 Febr.februari 1789.
§ 6: Vid Riksdagsmansval, hvaruti
lika som i Borgmästare, Rådmans och
Stads-Sekreterare val endast rätte Borgare,
men icke Contingent Borgare, som till annat
stånd höre, måga taga del, skall Borger-
skapet ega en oinskränkt valfrihet, och
vill Kgl M^tKunglig Majestät icke erkänna någon annan
för Stadens Riksdagsman är den, som
genom Borgerskapets flesta röster inför
Magistraten dertill kallad och befullmäktigad
blifvit.

Så fhållandetförhållandet till
1869.tillagt i marginalen

Beträffande antalet representanter för
hvar stad, så plägade i äldre tider 2–6 kallas.
1723 års Riks.O.Riksdagsordning lemnade äfven denna punkt
obestämd. Der hette i § 6 ”af hvarje stad
en eller flera fullmäktige efter ett fritt och
ordentligt val”. – Men i Kgl.Kungliga förklaringen
af 1 Mars 1748 bestämdes det, utom hvad
Stockholm angick, att Göteborg finge sända
högst , Stapel- och Uppstäderna 2, samt de
mindre allenast en.

|8|

I 1723 års R ORiksdagsordning hade stadgats att 2 à 3 af de mindre
städerna finge förena sig om en fullmäktig, och
vid denna praxis förblef det. Efter de an-
förda grunderna skedde valen af represen-
tanter i Borgareståndet för LddLantdagarna 63 och 67.
Endast borgare och magistratspersoner.

V. T.Vårterminen 1875
6^te Föreläsn.Föreläsningen
5^te Febr.februaritillagt i marginalen

Här, kanske mera än i något annat
stånd, kändes represent.representationen ss.såsom ett missför-
hållande enär stor del af städernas intelli-
gens utesluten.

§ 12 i nya L. O.Lantdagsordningen Uppläs 1^a styckettillagt ”Borgareståndet – –
endast en deputerad.”

Omsider principen af proportionering till
folkmängden införd. Mantalslängder faktisk befolkning.tillagt i marginalen Tolka: ex.exempelvis 12 000–17 999tillagt man-
talsskrifna gör 3 ombud, 18–23 999 – 4 ombud.
Städer under 1 500 invånare i sjelfva
verket så små, att lämpligen icke skild valkrets.
Huru begå för att förena sig om gemensam
med annan stad som skicka blott en?
Hvilka äro ? Uppläs
resten af §. – Det vidsträcktare tillskott som
erhölls var gårdsegarnes, under hvilken kate-
gori ganska olika [...]oläslig/saknad text intressen kunna bli
företrädda. – Skattskrifningen i staden.

Noter

+Huruledes detta tvifvelaktigt, enär prof.professorer och skolärare icke
sådan myndighet

Svensk text

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78 29de FöreläsnFöreläsningen 7 NovbrNovember.

Borgareståndet

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

29. luento 7. marraskuuta

Porvarissääty

Original (transkription)

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78 29de FöreläsnFöreläsningen 7 NovbrNovember.

Borgareståndet

Dokumentet i faksimil

H. T.Höstterminen 78
29^de FöreläsnFöreläsningen
7 NovbrNovember.

H. T.Höstterminen 78
29^de FöreläsnFöreläsningen
7 NovbrNovember.