27.8.1880 Fanny Mechelin–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Fanny Mechelintillagt senare
Toivoranta 27 août
1880
Mon cher Leo
Le contenu de ta lettre du
20 courant, m’a profondément
touchée. Les expressions de
sollicitude et d’amitié si
cordiales font du bien, quand
elles nous viennent des person-
nes qui nous sont chères!
En effet, l’été a été triste
à cause de la mort de notre
pauvre domestique, le reste
– je ne m’en souviens que
pour rendre grâce à Dieu
d’avoir pu être un peu utile.
Tu es bien aimable en
me donnant un titre aussi
digne d’envie, dans la ”famille
|2|
joyeuse”, à laquelle je suis si
heureuse d’appartenir. Si c’est
un mérite de beaucoup aimer
– je la réclame, mais tu le sais
bien, – c’est la manière la plus
sûre de gagner l’affection des
autres! Ce qui sort du cœur, va
au cœur! – Sophie en est un
exemple frappant. C’est la
bonté si vraie, l’affection si dé-
licatement témoignée par toi
et Alexandra qui ont produit
la miracle que tu signales
dans ta lettre ”Sophie a été
très aimable et gaie tout l’été”.
Elle m’écrit ”J’ai été traitée
comme une princesse”. Dieu
fasse qu’elle garde cette bonne
impression jusqu’à son retour
à Hfrs, malgré son séjour à
|3|
Tammerfors, d’où elle revient
ordinairement – très mélancolique.
S’il y avait un moyen de me
faire abandonner mon projet
de prolonger mon séjour à la cam-
pagne, ce serait certes, cher Leo,
l’éloquence de testillagt argumentations. Aussi ferai-
je mon possible pour m’im-
poser cette violence – si douce.
Je tacherai de presser l’ouvrage
autant que possible, si je
parviens à me procurer des ou-
vriers, car il faut bien que
je m’occupe du jardin, créé
par moi, pour procurer un
peu d’agrément à la famille,
sous la forme de fruits. Or,
comme je me suis constituée
jardinier, il faut bien que
j’accepte les exigeances du mé-
tier! Depuis le jour où je quitte
|4|
la campagne, jusqu’à mon retour
à la fin de juin, personne n’en-
tre au jardin, je le retillagttrouve donc,
tel que je l’ai quitté. Tu com-
prends qu’il faut s’en occuper
au moins pendant quelques jours
en automne. Jusqu’ici j’ai eu
la chance, malgré mon igno-
rance dans cette branche, de pro-
duire une grande quantité de
fruits, d’une très belle qualité.
Mon ambition ne va pas au‑
dela, mais encore faut-il que
les choses continuent de même.
Voilà mon excuse.
La dessus je te dis encore
”merci et au revoir”. Un
baison à Cely et mes tendres
amitiée à Alexandra et à
toi.
F Mn
Toivoranta 27 augusti 1880
Min käre Leo
Innehållet i ditt brev av den 20 denna månad rörde mig djupt. Sådana hjärtliga uttryck för omtanke och vänskap gör gott, när de kommer från personer som är oss kära!
Faktiskt har vi haft en ledsam sommar, på grund av vårt stackars hembiträdes död, det övriga – minns jag bara för att tacka Gud för att ha kunnat vara lite till nytta.
Det var mycket vänligt av dig att ge mig en så avundsvärd titel i den ”lyckliga|2| familjen”, som jag är så glad över att tillhöra. Om det är en förtjänst att älska mycket – gör jag anspråk på den, men du vet mycket väl, – det är det säkraste sättet att vinna andras tillgivenhet! Det som kommer från hjärtat, går till hjärtat! – Sofie är ett slående exempel på detta. Det är den verkliga godheten, den finkänsliga tillgivenheten som du och Alexandra betygat som verkat det mirakel du antyder i ditt brev ”Sofie har varit mycket vänlig och glad hela sommaren”. Hon skrev till mig ”Jag blev behandlad som en prinsessa”. Må Gud göra så att hon bevarar detta goda intryck ända tills hon återvänder till Helsingfors, trots hennes vistelse i|3| Tammerfors, därifrån hon vanligtvis återvänder mycket nedstämd.
Om det fanns ett sätt att få mig överge planerna på att förlänga min vistelse på landet skulle det minsann, käre Leo, vara din skickliga övertalning. Jag ska göra mitt bästa för att hörsamma denna så milda påtryckning. Jag ska försöka skynda på arbetet så mycket som möjligt, om jag lyckas skaffa arbetare, eftersom jag måste ägna mig åt trädgården, som skapats av mig för att förse min familj med lite förnöjelse i form av frukter. Så, eftersom jag utsett mig till trädgårdsmästare måste jag acceptera de fordringar yrket ställer på en! Från att jag åker från|4| landet fram till att jag återvänder i slutet av juni går ingen in i trädgården, jag hittar den således som jag lämnar den. Du inser att man måste ägna sig åt den åtminstone ett par dagar på hösten. Hittills har jag haft turen, trots min okunskap inom detta område, att producera en stor mängd frukter, av mycket god kvalitet. Jag har inga högre ambitioner, men ändå behövs att saker fortsätter som de är.
Där har du min ursäkt.
På detta säger jag ännu ”tack och på återseende”. En puss till Cely och mina varmaste hälsningar till Alexandra och dig.
F Mn