19.2.1881 Torsten Costiander–LM

Jag har att erkänna ingången och
hjertligen tacka Dig för brefven af
d. 18^de, 26 och 28 p^topassato samt 2 bref af
d. 4 d^sdennes, äfvensom Conto-couranter för
mig och utdrag ur Svärmors konto prper 31
December 1880; – en hel liten volym, nästan
jemförlig med mitt senaste långa familje-
bref. – Ju snällare Du varit i i Din
korrespondans med mig, desto trögare
måste jag tyvärr erkänna mig nu
ha varit gentemot Dig. – Många orsaker
ha dertill medverkat, men jag vill ej upp-
taga tiden med att notera dem, Jenny har
för öfrigt redan för Alexandra omnämnt
den förnämsta hämskon påtillagt min
brefskrifning, neml.nämligen en ihållande, ehuru
icke särdeles våldsam tandvärk, hvaraf
jag lidit alltsedan nyåret. – Nu synes
|2| den definitivt ha gifvit med sig och jag
hoppas icke mera få något recidiv af
denna plåga.

Lemnande för denna gång å sida alla
intressantare frågor, för hvilkas behandling
i Dina bref jag dock är Dig särdeles
tacksam, skall jag nu endast besvara
affärsfrågorna i desamma. –

Dessförinnan vill jag omnämna följande:

1^o) Jag telegraferade i går till Dig:
”Bezahle Versicherung, 400, Carlander,
Svea. Alle gesund.” – Ehuru jag tager
för afgjort att Du erhållit avis från
nämnde brandfrsk. bolagbrandförsäkringsbolag och i sinom tid
tidstruket benäget ombesörjt inbetalningen af
min årspremie, Fmkfinska mark 400:8 ppenni., som förföll
i går, ville jag dock för säkerhets skull
telegrafera derom, sedan jag till min
skam glömt att i rättan tid ombesörja
denna inbetalning af min vigtigaste
assurans premie. Valuta för utbetalningen
skall Du härjemte erhålla i fullmagt
|3| att lyfta pension.

2^o.) Jag har noga granskat utlottningen
af Obligationer (enl.enligt Dagbladet), neml.nämligen
Januari 2. 1863 års Rothshildska 4 ½ %
(Finska statens) och
Februari 1872 års Donationslåns, men icke
dervid upptäckt några C. L. eller mig
tillhöriga Obligationsnumror.

Din Conto-Courant för mig prper Utt Debn
återsändes härhos granskad och godkänd,
med ett par små rättelser, enl.enligt Din önskan.

Bilägges 2 fullmagter för pension.

Inbetalningen i Januari från C & H.
4 000 mkmark, äfvensom realiseringen af mina
Thlr Obligationerthalerobligationer & diverse kuponger har
jag noterat och godkänner motsvarande
insättningar å mitt Kkreditivkassakreditiv i Finlands
Bank, HforsHelsingfors, desto helre som der allt
fortfarande erbjudes beqvämt utrymme
för vidare insättningar. –

Till våra modesta utgifter här i
|4| Montreux har jag ännu för god tid
framåt af mina smörpengar, som jag
genom direkt korrespondans med För-
eningsbanken realiserat till francs på
M^rMonsieur G. Glas, här. – Resekreditivet ligger
dessutom nästan orördt. Hvad som emeller-
tid samlas i Kkreditivernakassakreditiverna derhemma
vore meningen att så ograveradt som
möjligt få använda till återbetalning af
mitt fjolårs lån af Svärmor, Fmkfinska mark 40 000.

Något svar å Din fråga till Notsjö ang.angående
beloppet af mig tillkommande brandskade-
ersättning lär Du knappast derifrån
kunnat erhålla; dock är det möjligt
att W^r Nyman påminner sig beloppet,
bruksherrarna känner det ej; det är 3 000 mkmark
Skadan blir sålunda icke särdeles känbar.
Vid inspektionen å brandstället afdrogs 100 mkmark
för stenfot och brandskåp, deraf den först-
nämnda torde vara värd vida mera. –

För ett år sedan hade jag fördublat det
förra försäkringsbeloppet. – I allmänhet
|5| har jag på senare tider arbetat
mycket med regleringen af mina
många, särskilda brandförsäkringar
i olika bolag, såväl för bruket som
landtgårdarna, hvilka äro sju till
antalet utom de hemman som öfver-
lemnats till landbo-ställen och, likasom
torpen, äro oassurerade. – Då hufvud-
syftet med dessa regleringar varit förhöj-
ning af försäkrings beloppen, har sådant
i vårt förträffliga inhemska bolag icke
kunnat aflöpa utan vidlyftig korres-
pondans och någongång ganska skarp
polemik. Åtstruket några utgårdar åter-
stå likväl ännu åtskilligt att regleras
i sammanhang med nya byggnaders
assurering. –

Urdiala protokollerna blifva Dig till-
sända gmgenom Amiral Furuhjelm med an-
ledning af vårt senaste samtal i Riihi-
mäki. – Det var då fråga om att våra ledande
kommunalmäns senaste tilltag kunde
|6| förtjena offentliggöras, antingen i
Juridiska föreningens förhandlingar
eller medelst artiklar i Dagbladet;
någon rättegång eller annan åtgärd
var icke fråga om, och något tillgörande
från Din sida i dessa angelägenheter
bör i alla fall ej komma i fråga
annorlunda, än om Din tid någon-
gång tillfälligtvis icke skulle kunna
bättre användas. –

Till de många förslagerna ang.angående
realiseringen af Laitiala, som Du,
med Din oändliga rikedom på idéer,
kommit att uppkasta, sällar sig nu
det i brefvet af d. 18 Januari framkastadetillagt ang.angående ett
nytt bolagsköp för oss. Detta påminner
mig naturl.naturligtvis om det angenäma faktum
att vi i åratal kommit väl öfverens som
bolagsmän i Botby, och jag betviflar
icke det ringaste att enahanda för-
hållande skulle kunna förnyas
på annan plats, dock blefve det naturl.naturligtvis
|7| svårare – icke att sämjas, ty detta kunna
vi alltid, – men att nöja sig med till-
görandena på egendomen, om båda hade
verkligt intresse för egendomensstruket desstillagt skötsel,
hvilket icke just var fallet från min
sida å Botby, men ovilkorligen skulle
inträffa å Laitiala, om vi båda bodde
der någon tid af året, men jag, såsom
nykomlingen, skulle omhändertaga värden
om egendomen och med detsamma fatta
specielt intresse för densamma. –

Allt detta låter sig emellertid, såsom
Du rigtigt anmärker, bäst afhandlas
muntligen. – Endast en vigtig hake
bör jag dock nu framhålla. – Jag
anser det visserligen alldeles icke omöjligt
för mig att blifva utnämnd till Guvernör,
isynnerhet om Du blir Minister, och under
sådant förhållande förefaller Ditt förslag
i många afseenden klokt och behagligt,
förutsatt att försäljning af Notsjö
blefve fördelaktigt för mina enskilda
|8| familjeförhållanden. Men jag har redan
nämnt för Dig att jag definitivt öfver-
gifvit min älsklings tanke – att vinna
en Guvernörsplats, emedan jag här öfver-
tygat mig om huru vigtigt det är för
mig att kunna vara för att när som
helst föra min familj hit till Södern.
Som embetsman vore jag ofta förhindrad
derifrån. – Att Jenny nu plötsligen
öfvervunnit sin förut alltidtillagt yttrade mot-
vilja för en sådan plats och i dag,
då det gäller att skriftligen säga farväl
åt mina fordna drömmar, förklarat
att residenset i Tavastehus alldeles
icke vore motbjudande för henne, –
fägnar mig rätt mycket, ty jag ser
äfven deri en yttring af tilltagande
helsa och lefnadslust, men jag kan
fördenskull icke ändra min nyssuttalade
åsigt i frågan med mindre än att herrar
Rosséer och Wasastjerna enstämmigt
intyga klokheten i att återupptaga
|9| den icke utan smärta öfvergifna
drömmen. – I sammanhang härmed
vill jag ej neka mig nöjet att å andra
sidan omnämna, huru mycken arbets-
förmåga, ungdom och rörlighet jag under
vistelsen här kommit att upptäcka i
min gamla figur, samt – jag vill icke
precist säga huru lätt det faller sig,
men i alla fall huru väl det ännu låter
sig göra för mig att från en beqväm
och ytterligt bortskämd landtpatron
förvandlas till en liflig salongsman,
att hvarje dag vara på paràde, intaga
förnäma matronar och äfven statsmän,tillagt och väsnas med
unga fruar och flickor i kapp med
tyska studenter, nb.nota bene när Jenny spor-
rar upp mig dertill. – Då detta represente-
rar egenskaper som äro ”de rigueur”
hos en guvernör, kan jag trygt säga att
mina i denna punkt hysta betänkligheten
gifvit med sig och att jag i nämnda
afsenden icke gått alltför mycket
|10| tillbaka under den långa tid som förgått
sedan Grefve Berghstruket förklarade för
Antell, (hvilket jag först efteråt af
den senare erfor) att jag var predesti-
nerad till Guvernör; – förutsatt
naturl.naturligtvis att den ofvan antydda arbets-
förmågan icke skulle förneka sig vid
de nödvändiga juridiska studierna,
hvarmed jag nu icke sysslat. –

Ifrån detta ämne leder jag sjelffallet
till den stora fråga, jag i dag tänkt
beröra, neml.nämligen den Du hade godheten
framkasta och verksamt understöda under
vår afskedsfärd från Riihimäki till
Järvelä d. 17 sistl.sistlidna Oktober, – ang.angående
en förlängd vistelse här i Södern ännu
på ett år. –

Jag har, särskildt med anledning af
Alexandras meddelanden i frågan, några
ggrgånger under vintern bragt den till tals,
helt lätt förstås, men hvarje gång
rönt ett bestämdt motstånd, som jag
|11| icke sökt öfvervinna. – Jenny är af dessa
lika älskliga, som aktningsvärda na-
turen, hvilkas mening i vigtiga
frågor man ofta måste obetingadt
respektera; ty den är klar, enkel och
bestämd. – Hon har aldrig låtit und-
falla sig en klagan under vår nuvarande
landsflygt, hvars svårigheter utan
allt tvifvel nog måste då och då kunnastruket hafvatillagt
förefallit henne lika känbara som
mig, men hennes svar å föreliggande
fråga har jag ingen gång kunnat
uttyda annorlunda än så: detta
uthärdar jag med godt mod, men
icke ett jota deröfver! – Och jag har
ej hjerta att här vid lag slå mig på
öfvertalning. – Dock har jag tänkt att
ett af de vigtigaste skälen till motvilja
mot en åtgärd, som åsyftar Jennys eget
bästa, måste hafva varit något som
specielt röra barnen, neml.nämligen omtanken
för deras skolgång, som redan för detta
|12| år, ledsamt nog,tillagt fått ett afbrott i den goda
början, som gjordes hemma. –

Skolfrågan bragtes derföre nyligen
till tals och resultatet blef att barnen
icke skulle sättas i allmän skola,
ehuru vi numera icketillagt böra frukta olägen-
heterna af en sådan, i form af externat
hemma i eget land, då vi redan
funnit oss i ett internat, dertill
i fremmande land och istruket en pension,
som icke utgör en nationel uppfostrings-
anstalt, för allmänt väl organiserad
och kontrollerad, utan helt enkelt
utgörstruket en industri af en hitflyttad
fremling.

Då vi en gång hafva det klart för oss
att barnens skolundervisning skall ske
genom en lärarinna, som kommer hem
till oss, och kanske någon lärare dertill
för vissa ämne, t. ex. matematik,
och vi veta att Fröken Eichinger, som
visat sig vara en god lärarinna, har
|13| för afsigt att resa utomlands
för språkstudier och med all fördel
för sig kunde komma hit, så har,
i sjelfva verket, den stora frågan om en
förlängd vistelse härute upphört att
synas omöjlig, jemte det för barnen
planerats på följande sätt: de in-
träda i höst åter i pensionnat des
Essarts, der de i alla afseenden befinna
sig väl, och kunna jemte de öfriga pen-
sionärerna åtnjuta undervisning i
vissa ämnen, men Fröken E. får leda
deras undervisning i hufvudsak, likasom
hon eller någon annan kunde göra
hemma; – För språkstudier och praktik
i franskan erbjudes åter henne i denna
pension vida bättre tillfälle än om
hon på måfå reser till Paris; man vet
huru svårt en vanlig resande har att der
få tillfälle till lämplig öfning i språket,
utom hvad teatrar och offentl.offentliga föreläsningar
erbjuda. Här äro Herr och Fru des Essants
|14| äkta Fransoser, han Parisare och hon
talar den vackraste franska man kan
önska sig. De meddela privatunder-
visning i språket och deras soiréer i
salongen erbjuda hvarje dag tillfälle
till praktik i språket. – Fröken Eichinger
skulle få bo i pensionen, likasom en
och annan moder till eleverna. –

Vi skulle erbjuda henne fritt vivre
i persionen, incl.inklusive tvätt och annat extra,
hvilket, jemtestruket äfvensom extra timmar
i franskan, hvilket torde kosta oss
omkromkring 200 francs i månaden. Något
vidare ha vi trott oss slippa att betala,
isynnerhet om hon får något stipendium,
hvarom Jenny säger att fråga varit,
men i alla fall för man bereda sig
på ytterligare utgifter, om det nödvändigt
skall vara, t. ex. fri återresa till
Finland i vårt sällskap, eller ensam
på någon kortare, billigare väg. –

Men detaljerna förtjena ännu ej
|15| att nogare behandlas. Hufvudsak är
att för den stora frågan isen är bruten.
Stämningen har senare varit efter
omständigheterna, ömsom för, ömsom
emot, såsom naturligt. Mammas
och Alexandras vänliga anbud att
tillbringa par sommarmånader med
Jenny vid lämplig badort i Tyskland,
utgör naturligtvis lockbetet för det
förnuftiga beslutet i frågan. –

Jag meddelar den härmed nu i bruljong.
I dag hafva barnen, isynnerhet lilla
Jenny, utan motvilja emottagit med-
delandet ang.angående eventuelt qvarstannande
öfver nästa år, naturl.naturligtvis med utsigten att
få träffa lilla Cely i sommar. –

För min del underkastar jag mig utan
alla betänkligheter alla olägenheter
af förslagets genomförande, då jag
på par, tre månader får komma hem
i sommar för att ställa mina affärer,
särskildt glasbrukets, som till Juni 1882
|16| erfordra nya aftal i alla afseenden. –

Hittills har vistelsen i Södern endast
åstadkommit ett jemförelsevis tillfreds-
ställande välbefinnande för Jenny;
någon kur med varaktig verkan för
framtiden torde den ännu icketillagt hafva utgjort.
Deremot hoppas jag att i dessa dagar
inträdd vårluft och förestående 4
månader i blid väderlek skola utöfva
en mera väsentlig förbättring i Jennys
helsotillstånd, men deremotstruket isynnerhettillagt hyser
jag stort förtroende i detta afseende
till en ytterligare förlängd vistelse i
detta klimat och yrkar derföre äfven
för min del på förslagets genomförande,
men utan stor öfvertalning, ty kännes
det för svårt att så länge vara skild
från hemmet, så motarbetas derigenom
äfven, åtminstone i någon mån, kli-
matets välgörande verkan. – Frågan
må derföre småningom få mogna, men
jag har ansett tiden vara inne att redan
|17| nu derom meddela mig med Eder,
som skola hjelpa oss dermed. –

Till en början vore några underrättelser
ang.angående utsigten till Fröken Eichingers
eller annan skicklig lärarinnas
medverkan af högsta intresse för
oss att vid tillfälle få emottaga.

För Dina många, intressanta med-
delanden i ofvannämnda bref tackar
jag Dig hjertligen och har isynnerhet
tagit fasta på den förnuftiga bekän-
nelsen att Din position, när allt
går omkring, dock är ganska tillfreds-
ställande. – Och i sjelfva verket, så
länge Du får behålla helsan, bör Du
vara nöjd, äfven om ansträngningar
och förargelser af tusende slag hopa
sig öfver Dig mera än någon kunde
önska. – En särskild glädje har
det varit för oss att veta, att Nordenskjölds
besök erbjöd Dig en välgörande distraktion.

Från Robert höres intet. Jag skall
väl snart skrifva till honom. –

Han må nusvårtytt icke tröttna eller blifva
sjuk af de för honom ovanliga
och tråkiga arbetena; att göra skepps-
brott i sjelfva hamnen vore ett olyckligt
drag af en så pass ungdomlig befäl-
hafvare. Och när verket kommer rigtigt
i gång, blir det väl lättare att
uthärda med kommissarie bestyren. –