28.10.1876 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 28. lokakuuta 1876.
Oma rakas tyttöseni!
Tästä tulee nyt pelkkä pieni hyvän huomenen kirje, sillä kello on yli ½ 9, joten se pitää lähettää 10 minuutin kuluttua.
Olettekin jo sähkeitse kuulleet suuren uutisen Henrikin kihlauksesta. Kyllä, saitte tietää siitä ennen Torstenia ja minua. Torstaina kello 2n aikoihin Henrik saapui tänne Amanda Bruncronan kanssa, ja vasta silloin kuulin, että he olivat menneet kihloihin edellisenä iltana. En voi kuin uskoa, että Te siellä olette mielissänne asiasta. Saahan Henrik hänestä iloisen, hyvän ja vaatimattoman vaimon, joka voi piristää häntä. Kunpa hän nyt onnistuisi paranemaan reumatismistaan siellä ollessaan. –
Torsten saa toimia esiliinana matkalla. Huomenna he kaikki lähtevät matkaan. Yksi vain ei lähde, sinun ukkosi, joka saa istua kiltisti kotona, – ellei asiaan mahdollisesti saada muutosta joulun aikoina.
Et ole kirjoittanut lainkaan koti-ikävästä vaan tunnut pikemminkin viihtyvän siellä varsin hyvin. Haluaisin silti tietää, jos pelkäät että olisi Jennylle vahingoksi, jos palaisit kotiin muutaman viikon päästä?
Lisäksi haluaisin kovasti tietää, miten pidät huolta itsestäsi. Käytkö ahkerasti kävelyllä? Oletko vielä kärsinyt lämpöaalloista? – Muista miettiä sitäkin, pikku eukkoseni!
Olet usein kysellyt terveydestäni. Siitä ei ole muuta kerrottavaa kuin että olen edelleen terve ja hyvissä voimissa.
Tänään lähden puolilta päivin Koivuniemeen juhlimaan Idestamin syntymäpäivää. Myös Montgomeryt tulevat sinne. Huomisaamuna takaisin.
Varsin pian kirjoitan sinulle taas kunnollisen kirjeen. Nyt vain sydämellisesti hyvää huomenta, kaivattu ystäväni! Terveisiä ja suukkoja pikku Celylle, – tuhannet tervehdykset daameille. – –
Kovassa kiireessä sinun (puoliksi pukeutunut)
oma
Leo.
Post Scriptum. Torsten ja kumppanit lienevät perillä vasta viikon kuluttua.
Original (transkription)
|1|
Min egen
|2|HforsHelsingfors 28 Okt.Oktober 1876.
Min en rara pia!
Detta blir nu blott ett
litet godmorgonbref, ty kl. är
öfver ½ 9, så att det måste afsändas
efter 10 minuter.
Genom telegrafin har ni redan
fått veta af den stora nyheten
om Henriks förlofning. Ja, ni
visste den förr än Torsten och jag.
Torsdag kl. 2 tiden kom Henrik
hit med Am. Bruncrona, och
då först erfor jag att de hade
förlofvat sig qvällen förut. Jag
kan icke annat tro, än att Ni der-
borta gillar saken. Henrik får
ju i henne en glad, god och anspråks-
lös hustru, som kan verka lifvande
|2|
på honom. Måtte det nu lyckas
för honom att bota sin rheuma-
tism under vistelsen derute. –
Torsten blir förkel under resan.
Imorgon bittida bär det af, för
dem alla. Men den som icke slipper
åstad, är din gubbe, som får sitta
beskedligt hemma, – om icke möjligen
jultiden en förändring härmed eger
rum.
Du har icke skrifvit om någon
hemlängtan, utan tyckes tvärtom
trifvas der rätt väl. Det önskade
jag ändå få veta, om du befarar
att det var för Jenny skadligt
att du skulle komma hem efter
några veckor?
Dessutom ville jag gerna veta
huru du sköter om dig sjelf. Pro-
menerar du flitigt? Har du ännu
|3|
lidit af blodsvallningar? – Tänk
på den saken också min lilla gumma!
Du ville ofta ha underrättelser
om min helsa. Derom är intet an-
nat att säga, än att jag fortfarande
är frisk och bastant.
Idag skall jag middagstiden till
Björkudden, för att fira Idestams
födelsedag. Montgomerys resa
också dit. Imorgon bittida tillbaka.
Ganska snart skall jag skrifva
ett ordentligt bref igen. Nu blott
ett hjertligt godmorgon, min saknade
vän! Helsa och kyss lilla Cely, –
mille choses aux dames.– –
I stor hast din (halfklädde)
egen
Leo.
P. S.Post scriptum Torsten et comp.et compani torde icke hinna
fram på en vecka.
Min egen
|2|HforsHelsingfors 28 Okt.Oktober 1876.
Min en rara pia!
Detta blir nu blott ett litet godmorgonbref, ty kl. är öfver ½ 9, så att det måste afsändas efter 10 minuter.
Genom telegrafin har ni redan fått veta af den stora nyheten om Henriks förlofning. Ja, ni visste den förr än Torsten och jag. Torsdag kl. 2 tiden kom Henrik hit med Am. Bruncrona, och då först erfor jag att de hade förlofvat sig qvällen förut. Jag kan icke annat tro, än att Ni derborta gillar saken. Henrik får ju i henne en glad, god och anspråkslös hustru, som kan verka lifvande|2| på honom. Måtte det nu lyckas för honom att bota sin rheumatism under vistelsen derute. –
Torsten blir förkel under resan. Imorgon bittida bär det af, för dem alla. Men den som icke slipper åstad, är din gubbe, som får sitta beskedligt hemma, – om icke möjligen jultiden en förändring härmed eger rum.
Du har icke skrifvit om någon hemlängtan, utan tyckes tvärtom trifvas der rätt väl. Det önskade jag ändå få veta, om du befarar att det var för Jenny skadligt att du skulle komma hem efter några veckor?
Dessutom ville jag gerna veta huru du sköter om dig sjelf. Promenerar du flitigt? Har du ännu|3| lidit af blodsvallningar? – Tänk på den saken också min lilla gumma!
Du ville ofta ha underrättelser om min helsa. Derom är intet annat att säga, än att jag fortfarande är frisk och bastant.
Idag skall jag middagstiden till Björkudden, för att fira Idestams födelsedag. Montgomerys resa också dit. Imorgon bittida tillbaka.
Ganska snart skall jag skrifva ett ordentligt bref igen. Nu blott ett hjertligt godmorgon, min saknade vän! Helsa och kyss lilla Cely, – mille choses aux dames
fr. tusen saker till damerna.– –
I stor hast din (halfklädde)
egen
Leo.
P. S.Post scriptum Torsten et comp.et compani torde icke hinna fram på en vecka.