28.1.1875 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
1. luento 28. tammikuuta
Suomen valtio-oikeus
Hyvät herrat! Koska nyt jatketaan syksyllä alkanutta esitystä Suomen voimassa olevasta valtio-oikeudesta, saattaisi tuntua perustellulta, että ensin luodaan silmäys siihen, mitä silloin käytiin läpi, ja tehtäisiin siitä lyhyt yhteenveto, osittain siitä syystä, että esityksen punainen lanka on ollut varsin pitkän aikaa katkenneena, melkein kaksi kuukautta, ja siksi voisivat ainakin pääkohdat tarvita muistiin palauttamista, osittain taas siksi, että on syytä ottaa huomioon se osa kuulijoista, jotka eivät olleet mukana seuraamassa kurssin edellistä osaa.
Siitä aion kuitenkin luopua. Esitys oli jo itsessään varsin tiivistetty. Pääkohtien kertauksesta olisi täytynyt tulla suppea, vaikeasti sulateltava luettelo vain tärkeimmistä tosiasioista, jolloin olisi ollut jätettävä pois kaikki se selvitys, jonka niiden oikea valaisemiseminen vaatisi. Mutta siten siitä olisi vähemmän hyötyä uusille, tai sitten toistaminen veisi aikaa, joka epäilyttävästi rajoittaisi mahdollisuutta saattaa esillä oleva aihe tällä lukukaudella päätökseen. Aion siis vain aivan lyhyesti kerrata edellisen esityksen kulkua eli annan sisällysluettelon siitä, pääasiassa sen vuoksi ette ne, jotka eivät ole ennen olleet kuulemassa, etsisivät neuvoa lähteistä. Näin he saisivat jonkinlaisen ohjeen paneutua siihen osaan aihepiiriä, joka ei enää ole käsittelyn kohteena, sekä selkeämmän lähtökohdan siihen, mistä tämän lukukauden luennoissa on kysymys.
Esittelin vuosien 1808 ja 1809 poliittiset tapahtumat, erityisesti Porvoon valtiopäivät perustana sille, mille meidän nykyinen valtiomuotomme pohjautuu. Lähempiä tietoja saa Porvoon valtiopäivien Aatelissäädyn pöytäkirjoista, joihin Suomen edustajiston tärkeimmät asiakirjat on myös tallennettu.
Siitä lähdin osoittamaan meidän nykyisen valtio-oikeutemme voimassa olevat lähteet. Ajallisesti ne olivat syntyneet ennen vuotta 1809 – osittain ne syntyivät vuonna 1809 – osittain niistä annettiin asetuksia myöhemmin -. Ominaisuuksiltaan ne ovat 1) yleisiä perustuslakeja, - 2) luonteeltaan perustuslainomaisia etuoikeuksia – 3) Sellaisia valtion asiakirjoja tai asetuksia, jotka eivät ole perustuslakeja, mutta koskevat kuitenkin valtio-oikeudellisia aiheita.
Selostin sitten Suomen valtion aluetta. Haluan nyt huomauttaa niille, jotka ovat tehneet muistiinpanoja tai muuten painaneet mieleensä, että joudun korjaamaan huolimattomuuteni, johon syyllistyin, kun omassa kappaleessani vuoden 1866 asetuskokoelmaa oli aukko. Se käsky, jonka kautta Rajajoen kivääritehdas ja sen lähin, noin 12 neliövirstan suuruinen maa-alue erotettiin Suomesta lupausta vastaan, että maa saisi siitä toisaalta korvauksen, ja liitettiin keisarikunnan Pietarin Kuvernementtiin – on itse asiassa yleinen, 15. helmikuuta 1864 päivätty kuulutus.
Kun olin sitten edelleen käsitellyt kansallisuus- ja kieliolosuhteita, omistauduin lähemmin tutkimaan useiden luentojen ajan kysymystä Suomen suhteesta Venäjän keisarikuntaan. Tarkastelin sekä suomalaisia että venäläisiä lähteitä, joihin tämä perustuu. Sitä ennen luonnehdin sen yhdistymismuodon laatua nk. reaaliunionina, - kahden valtion yhdistymistä siten, että kruununperimysjärjestyksessä seuraava hallitsija on yhteinen, kun taas valtiollinen olemassaolo on tietoisesti erillinen, analogisesti samanlainen kuin Norjan unioni Ruotsin kanssa.
Oikeus Suomen valtaistuimeen. Venäjän kruununperimysjärjestys, joka koskee myös Suomea, on itsestään selvä seuraus Aleksanteri I:n kruunaamisesta Suomen Suuriruhtinaaksi Porvoossa. Tämän perimisjärjestyksen määrääminen selostettiin.
Sitten käytiin läpi valtiomuotomme luonne, jonka mukaan se on perustuslaillinen monarkia, eikä hallitsijalla siten ole rajatonta tai mielivaltaista valtaa, vaan hallitsijan valta on osittain sidottu lakiin, osittain Säätyjen myötävaikutuksen rajoittama.
Sen jälkeen otettiin sitten käsittelyyn Hallitsijan asema ja valtuudet kiinnitettiin huomio niihin kolmeen pääryhmään, joiden alle valtiovallan harjoittaminen on alistettu, nimittäin lainsäädäntö, hallinto ja lain täytäntöönpano eli lainsäädäntövalta, toimeenpanovalta ja tuomiovalta.Hallitsija, edustus, tuomioistuimet. Kehitä.tillagt i marginalen
Mitä ensimmäiseen tulee, korostettiin erikseen hallitsijan toimivaltaa Perustuslakeihin nähden. Yleinen siviili- ja rikoslaki, joka säädetään yhdessä Säätyjen kanssa. Nk. taloudellis-hallinnollinen lainsäädäntö, joka kuuluu yksin hallitsijalle sekä lainvalmistelua koskevat asiat. Säätyjen kutsuminen koolle sekä lakien julkistaminen (Edelleen kysymys verolaeista.) - -
Hallitusvaltaa käsiteltiin seuraavin alakohdin
1) Hallitsijan tehtävä on laatia lait ja valvoa niiden soveltamista käytäntöön – sekä valvoa niitä hallintoelimiä, lähinnä kenraalikuvernöörin ja prokuraattorin työtä, jotka lakien soveltamista varten on perustettu.
2) Keisari Suuriruhtinaan tehtävä on antaa valtionhallinnon järjestämiseen ja pyörittämiseen tarvittavat määräykset ja käskyt sekä ryhtyä järjestämään niitä laitoksia ja hallintorakenteita, jotka ovat tarpeellisia ja tarkoituksenmukaisia.
Tämän pohjalta luotiin hallinto-organisaatio, jonka tärkein osa on Senaatti, sen molempien osastojen erityistehtävät, täysistunnon asiat, joista päättäminen on jätetty Senaatin oikeudeksi, ja toisaalta ne, joissa Hänen Majesteettinsa on pidättänyt ratkaisuvallan itsellään. Talousosaston jako toimituskuntiin ja niissä käsiteltävien asioiden jakaminen. Kaikki 18. elokuuta 1809, 2. kesäkuuta 1826, 28. marraskuuta 1859, 20 huhtikuuta ja 10. toukokuuta 1869 annettujen asetusten mukaan. – Edelleen Kenraalikuvernöörin, Valtiosihteerin ja Suomen Komitean tehtävät.
3) Keisari Suuriruhtinaan oikeus nimittää ja erottaa valtion virkamiehiä Hallitusmuodon §:t 10 ja 31. Yhdistys- ja Vakuuskirjan 1 ja 4 sekä niiden vahvistukset.
4) Hänen oikeutensa komentaa sotajoukkoja.
5) Keisari Suuriruhtinaan oikeus johtaa ulkopolitiikkaa eli maan suhdetta vieraisiin valtoihin, jolloin erityisesti korostettiin niitä olosuhteita, jotka ovat seurausta Suomen unionista Venäjän kanssa.
6) Keisari ja Suuriruhtinaan oikeus myöntää palkkioita ja huomionosoituksia.
7) Keisari ja Suuriruhtinaan oikeus myöntää erivapauksia ja etuoikeuksia.
8) Hänen tehtävänsä uskonnon ja kirkon osalta, erityisesti sen tähdentäminen, mihin vuoden 1869 kirkkolaki antaa aihetta.
9) Keisari Suuriruhtinaan oikeudet valtion finanssien osalta, hänen osuutensa siitä, mitä nimitetään valtion finanssiherruudeksi. –
Valtion tulot valtion omaisuudesta ja veroista sekä valtioluottojen käyttäminen.
Valtion menot, valtion tulo- ja menoarvion laatiminen sekä rahayksikköön liittyvät asiat.
10) Oikeus armahtaa rikostapauksissa tällöin noudatettavan järjestyksen mukaisesti.
11) Hallitsijan rooli lain täytäntöönpanossa.
Tieto niistä aiheista, joiden käsittelyn olemme jättäneet taaksemme, mutta joita kuitenkin tulemme vielä osittain käsittelemään. tillagt i marginalen
Tämä kaikessa yksinkertaisuudessaan sisällysluettelona. Kun Hallitsijan asemaa absoluuttisessa monarkiassa kuvataan, niin tuskin tällainen erittely siitä tulisi kysymykseen. Hänellä on sellaisessa valtiossa kaikki valta keskittyneenä häneen itseensä. Tällöin hän voi tosin käyttää apunaan valtionlaitosten toimintoja, mutta niiden olemassaolo ja organisaatio, kaikki ne lait, joita ne soveltavat, riippuvat täysin monarkin tahdosta.
Toisin on perustuslaillisessa valtiossa. Myös hallitsija tunnustaa siellä lain auktoriteetin. Suomen hallitsijalle kuuluvien erityisvaltuuksien selvittämisessä on toki enemmänkin, esimerkiksi että tärkeitä osia korkeimman hallinnon organisaatiosta, jotka kuuluvat hallitsijan harkintavaltaan, ei ole perustuslailla tai muulla yleisellä lailla määrätty. Mutta sen ohella olemme jokaisella askeleella kohdanneet myös lain arvovallan. Meidän perustuslakimme, vaikkakin ne ovat vanhentuneita ja osittain epätäydellisiä, antavat kuitenkin normit lähes kaikkiin Hallitustyön osiin: Suomen Suuriruhtinaan valtaistuin lepää sen lain tukevalla pohjalla, joka on vuosisatojen kuluessa iskostunut kansan tietoisuuteen, perustuslain, josta kansa tietää, että sitä on valtiollisessa elämässä sekä kaikkein korkeimman että kaikkein alhaisimman noudatettava ja pidettävä pyhänä. –
Ja olemme jo enemmän kuin kerran esityksen kuluessa kohdanneet tämän nk. toisen valtiomahdin, kansan edustajiston, Säädyt. Olemme nähneet, ettei valtion tärkein toiminto, oikeusjärjestyksen vahvistaminen, lainsäädäntö, riipu yksin hallitsijasta, vaan hän jakaa sen Säätyjen kanssa, jota ilman laista puuttuisi sen kansanomainen luonne ja voima. Olemme kohdanneet edustajiston myös valtiontalouden alueella, tulojen ja menojen vahvistamisen yhteydessä (joskin tässä suhteessa Monarkin vallan tulee olla painavampi).
Näin on myös Hallitsijan oikeuksien ja tehtävien käsittely antanut meille vaikutelman, että elämme perustuslaillisessa valtiossa, oikeusvaltiossa, jossa meidät on kutsuttu vaikuttamaan.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1875.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
1a Föreläsn.Föreläsningen
28 Jan.januari
Finlands statsrätt.
M M: H HMina herrar! Då nu går fortsätta höst påbörjade
framställning af Finlands gällande statsrätt,
kunde det synas motiveradt, att främst kasta en
återblick på då genomgångna och lemna en
kort sammanfattning deraf, dels af orsak att framställningens tråd undertillagt en ganska
lång tid, nära 2 mndrmånader, sedan dessa förflutit,struket varit afbruten delsstruket
och således åtminstone hufvuddragen kunde behöfva
i minnet återkallas, dels med hänsyn dertill
att en del af åhörarna icke följt med den föregående
delen af kursen.
Men afstår dock derifrån. Framställningen var
redan i sig sjelf temligen sammanträngd. Rekapi-
tulationen måste bli antingen ett magert, hårdsmält
uppräknande af blott de vigtigaste fakta med bortlem-
nande af all den utläggning som till deras rätta
belysande erfordras och således af mindre gagn för de nyatillagt, eller ock skulle den medtaga
en tid som betänkligen inskränkte möjligheten
att inom denna termin slutföra förelagda ämnet.
Jag skall således blott i korthet angifva
gången af den föregdeföregående framställning d. v. s. g.genom en innehållsförteckning deröfvertillagt, hufvudsak-
ligen i syfte att de, som förut icke afhört, dessa
må erhålla någon ledning för att genom käl-
lornas rådfrågande försätta sig in i den del
af ämnet, som nu icke mera blir föremål för be-
handling jemte det sålunda utgångspunkten för denna
termins föreläsningar tydligare framstår.
Framställt de politiska tilldragelserna 1808 och
1809, särskildt Borgå landtdag, såsom de hvarpå
|2|
vårt nuvarande statsskick grundar sig. Det
närmare inhemtas ur adelns protokoll Borgå
landtdag den finska deputationens vigtigaste doku-
ment jemväl intagna.
Leddes derifrån till angifvande af källorna
för vår gällande statsrätt. Till tiden äro de dels
före 1809 – dels afstruket 1809 tillkomna, – dels efteråt
utfärdade författningar – . Till beskaffenheten
1o) allmänna grundlagar, – 2o) privilegier
med grundlagsnatur – 3o) sådan statshandling
eller förordning, som icke äro grundlagar men
dock gäller statsrättsliga ämnen.
Angaf sedan finska statens område. Vill härmed
till deras räkning som gjort anteckningar eller eljest
lagt saken på minnet rätta ett förbiseende,
till hvilket jag gjorde mig skyldig tillföljd af en
lucka i mitt exemplar af 1866svårtytt års författnings-
samling. Det påbud genom hvilket Systerbäck
gevärsfaktori med dess närmaste jordområde
af ungefär 12 qvadratverst afskildts från
Finland mot fstruket löfte om framtida vederlag på
annat håll, och förenatssvårtytt PburgskaPetersburgska Guvernementet
af kejsardömet – är i sjelfva verket en allmän
kungörelse af 15 Febr.februari 1864.
Efter att vidare ha berört nationalitets och
språkförhållanden, egnade jag närmare un-
dersökning under åtskilliga föreläsningartillagt åt frågan om Finlands förhållande
till kejsaredömet Ryssland, granskande både de
finska och ryska källor, på hvilka detta sig grunda.
|3|
Formerkriga blefstruket Hvarförutinnan karakteriserade
arten af föreningen såsom s. k. realunion, –
statsunionstruket föreningen af 2 stater genom att regent
tillföljd af samma successionsordning ständigttillagt
är gemensam, medan för afsigt de jemstruket separat
statlig tillvaro, analog med Norges union med Sverige.
Rättigheter till finska thronen. Ryska
successionsordningen gällande för Finland ss.såsom sjelf-
fallen följd af Alexander Is hyllande i Borgå.
Denna ordnings bestämmande redogjordes för.
Sedan den allmäna karakteren af monarkensstruket
vår statsförfattning, enligt hvilken en konstitutionel
monarki, regent således icke innehafvare af
obegränsad eller arbiträr makt, dels bunden
vid lag, dels inskränkt
genom Ständernas
medverkan.tillagt
Derefter vidtogtillagt Redogjorde sedan för Regentens ställning
och befogenhettillagt med hänsigt till de tre hufvudgrupper under
hvilken statsmaktens utöfning är att subsummeras,
näml.nämligen lagstiftning, regering och lagskipning.
l.eller lagstift.lagstiftande, regerande och dömande makt.
Regent, representation,
domstolar.
Utveckla.tillagt i marginalen
Beträffande den första framhölls skildt
regentens kompetens med hänsigt till Grundlagar,
Allmän civil och kriminallag, hvilken delas med Ständ.Ständerna Den s. k. eko-
nomiska administrativatillagt lagstiftning som tillhör regenten ensam
samt hvad angår lagberedning Ständernas sammankallande ochtillagt och lagarnas
promulgering. (Vidare i fråga om skatte-
lagarna.) – –
Regeringsmakten behandlades i följande
underafdelningar
1o) Regentens uppgift att verkställa lagarna
och vidmakthålla deras tillämpning, – samt
de organ, förnämligast generalguv.generalguvernören och prokuratorn
|4|
som derför inrättats.
2o) KKejsaren Storfurstens befogenhet att för statsför-
valtningens ordnande och bedrifvande gifva
de befallningar och påbud samt vidtaga
de anstalter och inrättningar, som äro nö-
diga och ändamålsenliga.
Derunder framställdes styrelseverkets organi-
sation, hvars förnämsta del Senaten, de skistruket båda
departementens särskilda uppgifter, Pleni ärende,
måttet afstruket hvad åttillagt Senatens beslutanderätt är öfverlem-
nadt, och hvad H MtsHans Majestäts eget afgörande
förbehållet. Ekon. departe.Ekonomiedepartementets fördelning i expe-
ditioner och dessas särskildastruket fördelningen
af ärenden på dem. Allt enl.enligt förff.författningarna af 18 Aug.augusti 1809tillagt
2 Juni 1826, 28 Nov.november 1859, 20 April 1863
och 10 Maj 1869. – Vidare Gen-guvGeneralguvernörens,
Statssekreterarens och finska Komiténs uppgifter.
3o) K. StorfensKejsaren Storfurstens rättighet att till- och afsätta
statens embetsmän R F.Regeringsformen § 10 och 31. F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten, 1 och 4 samt bekräftelser.
4o) Hans rättighet att kommendera
krigsmakten.
5o) DoDito att leda utrikespolitiken,
d. ä.det är landets förhållande till främmande
makter. hvarvid särskildt framhölls de
omständigheter som är en följd af unionen med
Ryssland.
6. K. o StorfsKejsaren och Stofurstens rättighet att meddela belöningar
och utmärkelser.
7o) dodito att meddela dipsenser och privi-
legier.
8o) Hans uppgifter i afseende å religionen
och kyrkan, med särskildt framhållande af
hvad 1869 års kkolagkyrkolag föranleder.
9de) K. StorfnsKejsaren Storfurstens rättigheter i afseende å statens
finanser, hans anpart af hvad som kallas
statens finanshöghet. –
Statsinkomster från statsegendomar och ska[...]oläsligt
samt genom anlitandesvårtytt statskrediter.
Statsutgifter, statsförslagets uppgörande
samt i afseende å myntet.
I denna sak.struket
10o) Rättigheten att i brottmål göra nåd enl.enligt
den ordning dervid följer.
11) Regentens anpart i lagskipningen.
En uppgift på de ämner, som
nu icke vidarestruket hvilkas behand-
ling vi lemnat bakom oss
men ock delvis ännu komma
att beröra dem.tillagt i marginalen
Detta i all enkelhet innehållsförteckningen.
När Regentens ställning i den absoluta monarkin
skall betecknas, så kommer det knappast i fråga
att ingå på en specifikation deraf. Han har i
en sådan stat alla makt hos sig koncenterad. Der före-
nas visserligen statsinrättingens funktioner honom till biträde, men
denstruketsstillagt lag enligt hvilkenstruket tillvaro och organisation, alla de
|5|
lagar de bibringar bero helt och hållet på monarkens
vilja.
Annorlunda i den konstitutionella staten. Äfven regen-
ten erkänner der lagens auktoritet. Väl finnes
mera vid utredningen af de särskilda befogenheter
som tillkommer Finlands regent, att vigtiga delar
deraf t. ex. den högsta förvaltningens organisation
ankomma i regentens skönsvårtytt, icke äro genom grundlag
eller annan allmäntillagt lag bestämda. Men derjemte ha vi på hvarje
steg mött äfven lagens myndighet. Våra grundlagar,
om ock föråldrade och delvis ofullständiga, angifva
dock normen för snart sagdt alla delar af
Regsvårtytteringsverksamheten: den finske Storfurstens thron
hvilar på den stadiga grundvalen af lag, som i
sekler slagit rot i folkets medvetande, af grundlag,
somstruket om hvilkentillagt folket vet att dentillagt i statslifvet måste följas och
helighållas af den högsta som den lägsta. –
Så har äfven understruket
Och vi ha redan mer än en gång under fram-
ställningens förlopp mött denna s. k. andra
statsmakt, folkets representation, Ständerna.
Vi ha sett huru lagstiftningsmaktenstruket, den vigtigaste
funktion i staten, fstruket rättsordningens fastställande,
lagstiftningen, icke beror på regenten ensam, utan
af honom delas med Ständerna hvarförut lagen skulle sakna sin folkliga karakter och krafttillagt. Vi ha mött
representationen äfven på statshushållningens gebit,
inkomsten och utgiftens fastställande (om ock i anfördtsvårtytt hänseende Monarkens makt bör öfverväga)tillagt.
Så har äfven behandlingen af Regentens rättig-
heter och uppgifter lemnat oss intrycket att det är
en författningstruket konstitutionel stat, en rättsstat i hvilken
vi lefver, i hvilken äro kallade att verka.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
1a Föreläsn.Föreläsningen
28 Jan.januari
Finlands statsrätt.
M M: H HMina herrar! Då nu går fortsätta höst påbörjade framställning af Finlands gällande statsrätt, kunde det synas motiveradt, att främst kasta en återblick på då genomgångna och lemna en kort sammanfattning deraf, dels af orsak att framställningens tråd under en ganska lång tid, nära 2 mndrmånader, varit afbruten och således åtminstone hufvuddragen kunde behöfva i minnet återkallas, dels med hänsyn dertill att en del af åhörarna icke följt med den föregående delen af kursen.
Men afstår dock derifrån. Framställningen var redan i sig sjelf temligen sammanträngd. Rekapitulationen måste bli antingen ett magert, hårdsmält uppräknande af blott de vigtigaste fakta med bortlemnande af all den utläggning som till deras rätta belysande erfordras och således af mindre gagn för de nya, eller ock skulle den medtaga en tid som betänkligen inskränkte möjligheten att inom denna termin slutföra förelagda ämnet. Jag skall således blott i korthet angifva gången af den föregdeföregående framställning d. v. s. g.genom en innehållsförteckning deröfver, hufvudsakligen i syfte att de, som förut icke afhört, dessa må erhålla någon ledning för att genom källornas rådfrågande försätta sig in i den del af ämnet, som nu icke mera blir föremål för behandling jemte det sålunda utgångspunkten för denna termins föreläsningar tydligare framstår.
Framställt de politiska tilldragelserna 1808 och 1809, särskildt Borgå landtdag, såsom de hvarpå|2| vårt nuvarande statsskick grundar sig. Det närmare inhemtas ur adelns protokoll Borgå landtdag den finska deputationens vigtigaste dokument jemväl intagna.
Leddes derifrån till angifvande af källorna för vår gällande statsrätt. Till tiden äro de dels före 1809 – dels 1809 tillkomna, – dels efteråt utfärdade författningar –. Till beskaffenheten 1o) allmänna grundlagar, – 2o) privilegier med grundlagsnatur – 3o) sådan statshandling eller förordning, som icke äro grundlagar men dock gäller statsrättsliga ämnen.
Angaf sedan finska statens område. Vill härmed till deras räkning som gjort anteckningar eller eljest lagt saken på minnet rätta ett förbiseende, till hvilket jag gjorde mig skyldig tillföljd af en lucka i mitt exemplar af 1866svårtytt års författningssamling. Det påbud genom hvilket Systerbäck gevärsfaktori med dess närmaste jordområde af ungefär 12 qvadratverst afskildts från Finland mot löfte om framtida vederlag på annat håll, och förenatssvårtytt PburgskaPetersburgska Guvernementet af kejsardömet – är i sjelfva verket en allmän kungörelse af 15 Febr.februari 1864.
Efter att vidare ha berört nationalitets och språkförhållanden, egnade jag närmare undersökning under åtskilliga föreläsningar åt frågan om Finlands förhållande till kejsaredömet Ryssland, granskande både de finska och ryska källor, på hvilka detta sig grunda.|3| Hvarförutinnan karakteriserade arten af föreningen såsom s. k. realunion, – föreningen af 2 stater genom att regent tillföljd af samma successionsordning ständigt är gemensam, medan för afsigt separat statlig tillvaro, analog med Norges union med Sverige.
Rättigheter till finska thronen. Ryska successionsordningen gällande för Finland ss.såsom sjelffallen följd af Alexander Is hyllande i Borgå. Denna ordnings bestämmande redogjordes för.
Sedan den allmäna karakteren af vår statsförfattning, enligt hvilken en konstitutionel monarki, regent således icke innehafvare af obegränsad eller arbiträr makt, dels bunden vid lag, dels inskränkt genom Ständernas medverkan.
Derefter vidtog roriginal: Redogjorde sedan för Regentens ställning och befogenhet med hänsigt till de tre hufvudgrupper under hvilken statsmaktens utöfning är att subsummeras, näml.nämligen lagstiftning, regering och lagskipning,original:. l.eller lagstift.lagstiftande, regerande och dömande makt. Regent, representation, domstolar. Utveckla.tillagt i marginalen
Beträffande den första framhölls skildt regentens kompetens med hänsigt till Grundlagar, Allmän civil och kriminallag, hvilken delas med Ständ.Ständerna Den s. k. ekonomiska administrativa lagstiftning som tillhör regenten ensam samt hvad angår lagberedning,tillagt av utgivaren Ständernas sammankallande och ⊠original: och lagarnas promulgering. (Vidare i fråga om skattelagarna.) – –
Regeringsmakten behandlades i följande underafdelningar
1o) Regentens uppgift att verkställa lagarna och vidmakthålla deras tillämpning, – samt de organ, förnämligast generalguv.generalguvernören och prokuratorn|4| som derför inrättats.
2o) KKejsaren Storfurstens befogenhet att för statsförvaltningens ordnande och bedrifvande gifva de befallningar och påbud samt vidtaga de anstalter och inrättningar, som äro nödiga och ändamålsenliga.
Derunder framställdes styrelseverkets organisation, hvars förnämsta del Senaten, de båda departementens särskilda uppgifter, Pleni ärende, hvad åt Senatens beslutanderätt är öfverlemnadt, och hvad H MtsHans Majestäts eget afgörande förbehållet. Ekon. departe.Ekonomiedepartementets fördelning i expeditioner och fördelningen af ärenden på dem. Allt enl.enligt förff.författningarna af 18 Aug.augusti 1809,tillagt av utgivaren 2 Juni 1826, 28 Nov.november 1859, 20 April 1863 och 10 Maj 1869. – Vidare Gen-guvGeneralguvernörens, Statssekreterarens och finska Komiténs uppgifter.
3o) K. StorfensKejsaren Storfurstens rättighet att till- och afsätta statens embetsmän R F.Regeringsformen § 10 och 31. F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten, 1 och 4 samt bekräftelser.
4o) Hans rättighet att kommendera krigsmakten.
5o) DoDito att leda utrikespolitiken, d. ä.det är landets förhållande till främmande makter,original:. hvarvid särskildt framhölls de omständigheter som är en följd af unionen med Ryssland.
|4|6o)original:. K. o StorfsKejsaren och Stofurstens rättighet att meddela belöningar och utmärkelser.
7o) dodito att meddela dipsenser och privilegier.
8o) Hans uppgifter i afseende å religionen och kyrkan, med särskildt framhållande af hvad 1869 års kkolagkyrkolag föranleder.
9ooriginal: de) K. StorfnsKejsaren Storfurstens rättigheter i afseende å statens finanser, hans anpart af hvad som kallas statens finanshöghet. –
Statsinkomster från statsegendomar och skattertillagt av utgivaren samt genom anlitandesvårtytt statskrediter.
Statsutgifter, statsförslagets uppgörande samt i afseende å myntet.
10o) Rättigheten att i brottmål göra nåd enl.enligt den ordning dervid följer.
11) Regentens anpart i lagskipningen.
En uppgift på de ämner, som hvilkas behandling vi lemnat bakom oss men ock delvis ännu komma att beröra dem.tillagt i marginalen
Detta i all enkelhet innehållsförteckningen. När Regentens ställning i den absoluta monarkin skall betecknas, så kommer det knappast i fråga att ingå på en specifikation deraf. Han har i en sådan stat alla makt hos sig koncenterad. Der förenas visserligen statsinrättingens funktioner honom till biträde, men dess tillvaro och organisation, alla de|5| lagar de bibringar bero helt och hållet på monarkens vilja.
Annorlunda i den konstitutionella staten. Äfven regenten erkänner der lagens auktoritet. Väl finnes mera vid utredningen af de särskilda befogenheter som tillkommer Finlands regent, att vigtiga delar deraf t. ex. den högsta förvaltningens organisation ankomma i regentens skönsvårtytt, icke äro genom grundlag eller annan allmän lag bestämda. Men derjemte ha vi på hvarje steg mött äfven lagens myndighet. Våra grundlagar, om ock föråldrade och delvis ofullständiga, angifva dock normen för snart sagdt alla delar af Regsvårtytteringsverksamheten: den finske Storfurstens thron hvilar på den stadiga grundvalen af lag, som i sekler slagit rot i folkets medvetande, af grundlag, om hvilken folket vet att den i statslifvet måste följas och helighållas af den högsta som den lägsta. –
Och vi ha redan mer än en gång under framställningens förlopp mött denna s. k. andra statsmakt, folkets representation, Ständerna. Vi ha sett huru, den vigtigaste funktion i staten, rättsordningens fastställande, lagstiftningen, icke beror på regenten ensam, utan af honom delas med Ständerna hvarförut lagen skulle sakna sin folkliga karakter och kraft. Vi ha mött representationen äfven på statshushållningens gebit, inkomsten och utgiftens fastställande (om ock i anfördtsvårtytt hänseende Monarkens makt bör öfverväga).
Så har äfven behandlingen af Regentens rättigheter och uppgifter lemnat oss intrycket att det är en konstitutionel stat, en rättsstat i hvilken vi lefver, i hvilken äro kallade att verka.