15.2.1876 Finanslära

Finanslära.

V. T.Vårterminen 1876.
8^de Föreläsn.Föreläsningen
15 Febr.februari

I stället för skatt på hus, en del förordat skatt på
boningar eller hyror. D. ä.Det är utgifter i st. f.stället för inkomster.
Beskrif närmare. – Visserligen den olägenhet möjlig,
att tvingar folk inskränka sig. Men bör dock bli någor-
lunda proportionerad till utgiftenstruket inkomsten. – Liksom
husets skatt under vissa fhållandeförhållanden kan vältras på hyresgästen,
likaså bonings skatten i vissa fall på egaren – när likt
våningssökande, kunnde säga: vi ta en våning med vilkor
att ni erlägga hyresskatten. – Kan vara ganska rationel,
men i länder der mest landtbruk, blir den föga inbringande
om man ej vill beskatta äfven dem för sina boningar. HvlktHvilket i vårt
land icke vore att tillrådas.

Skatt på fönster och dörrar. I England 1837 ersatt med husskatt.tillagt i marginalen Skadlig ur hygienisk synpunkt.
I Frankrike friare: inbringar omkromkring 40 milj.miljoner = 23 % af hela
grundskatten, – oaktadt äfven byggnadsskatt. Ett tillägg till denna.

– Icke att rekommenderas der klimatet fordrar mest
kammarlif. Vi se här ett bland exempeln, att icke skära öfver
en kam. Ty i Frankrike är den icke förhatlig.

Till de äldsta skatter äfvenstruket hör de personella. – Real-
tinget – jorden, – sjelfva den skattdragande undersåten. I sjelfva
verket menniskan ss.såsom sådan närmaste föremålet för beskattning.
I samhällenas barndom alla statsbehof fyllas g.genom medborg^smedborgarnas
tjenstebesvär. – BeskattnBeskattning i form af fysiskt arbete. – Man kan
ej heller tänka sig ett annat fhållandeförhållande. På första steget af civi-
lisation och kultur individen allt. Jagt nomadisering.flyttad text Hans egendom af ringa betydelse
och således ock ringa skilnad mellan perso-
nernas egendom. Ju högre utvecklutveckling desto större skilnad. – Då
ock reale beskattning – jorden.

Vid germaniska och skandin.skandinaviska stammarnas första uppträdande var
personer allt. – Försvarsbehof – hvarje vapenför man ut-
försåg sig sjelf med vapen o.och und^höllunderhöll sig sjelf. Fria männen ski-
pade personl.personligen rättvisa i församlförsamlingen. – Offren till kulten frivillogåfvos.

När längre fram alla beskattning blef nödig, rättade den sig
äfven till en början efter personerna. – Förut framhållit detta – Man-
natalet – och huru senare blef mantal. I Finland ännu under
Gustaf Wasas tid en stor del af landet efter personl.personlig grund – i de
öfriga delar en mängd personella jemte jordskatten. – Således
den äldsta skatt och f. n.för närvarande hufvudsakligen användstruket. D^naDenna form fordrar
ej särdeles insigter i beskattn.beskattningen för att fördelas, ej heller
svårt kontrollera uppbörden. DförDärför troligen på vissa ställen omtyckt.
Fördelar att ingen lätt kan undandraga sig. Passade i finansför-
valtningens barndom, då man tog skatt der lättaste kunde få fatt.
Utan idér om grunden för näringslifvet, förbisåg man huru betungande
kunde vara. – – I sjelfva verket ingen allmäntillagt beskattning mera orättvis
och opolitisk. – Velat grunda dess rättvisa derpå att alla medborgare
njuta af statens skydd och dfördärför böra skatta. Ser man närmare på
saken, är rättigheten att lefva en absolut rätt för hvarje menniska
och dtdet fhållandeförhållande att en person lefver borde ännu ej grunda rätt att
beskatta honom. Konsequensen skulle då fordra att äfven utländningar (icke
affärsresande) skattas för att njuta statens skydd, hvilket dock icke vanligt.
Vidare borde alla utan åtskilnad af kön och ålder. – Nu vanl.vanligen så
att personer af mankönet, fr.från viss ålder till viss ålder. – Quinnor,
barn och gubbar vanligentillagt befriade – dock ej hos oss och i Sverige, der quinnor
betala, men lägre. Genom dessa uteslutningar positiva lagarne
erkänt att rättigheten att lefva i samhället ej utgör ngnnågon absolut
grund för statens rättighet att beskatta. Der denna skatt finnas,
bör och kan ej annan slutsats deraf, än att lagstiftn.lagstiftningen förutsätta
att den som sålunda beskattas ega förmåga skaffa sig ngnnågon inkomst.

– Häri just i strid med rättvisa principer. Om alla menniskor
vore af naturen lika och om kommunisternas drömmar
verkliggöras. – Men nu är icke så. Menskorna ingalunda
lika hvarken tilltillagt fysisk kraft eller intellektuel förmåga, ej heller
alla lefva och arbeta under likartade yttre fhållanförhållanden. – Måste
alltid finnas fattiga och rika; – sådan som afta utan eget
förvållande ett lif fullt af försakelse – och sådan som öfverflöd.

Dessutom villfarelse att de icke direkte beskattade, isynnerhet
de arbetande klasserne alls icke skulle delta i skattebördan.
Klart att de behöfva medel för upprätthålla lifvet – alltså
konsumenter, men äfven nödvändiga konsumkonsumtions artiklar pläga
|3| vara beskattade. Ss.Såsom medarbetare i jordbruk och andra näringar
dessutom på sätt och vis deltagat i dessas skatt. – Ej heller
är det så att alla i samma mån taga staten i anspråk.

Mest är det ju egendom, och affärsverksamhet. – Särskildt
hvad rättskipningen angår, öfverallt de flesta brott detillagt mot
egendom, – de civila tvisten om egendom. – – Personel
skatt således i princip orättvis.

Äfven opolitisk, ty då den taga af den mindre bemedlade
lika mycket som af den rike, uppväckes hos de förra
afund mot de senare. Han på detta sätt underhålla miss-
nöje hos befolkningen.

Ofta ett kriterium på en skatts rationalitet att höja den.
Vid denna visar sig nog, att denna icke på rätt. Kan blott
finnas om mycket låg.

Deremot kan till försvar anföras. Menige man icke klart
för sig inderekta skatter. En lågstruket om och mycket låg afgift
för hvilken ss.såsom individ debiteras erinra honom om att äfven
han statsmedlem, att omstruket skyldighet och rättighet i staten.
Der skatter på förmögenhet, böra de motverka afunden. In-
komstskatter öfverallt fritaga en viss lägre inkomst
denna personella supplera då. – Äfven arbetare medelbar gagn
af statsersättning för industri och undervisning.

I [...]oläslig/saknad text nutidens stater låga der de finnas.

Frankrike, enhvar som egna inkomster 3 dagsverkens
värde. Conseils généraux bestämma detta värde, ej öfver 1½
frfranc ej under 70 centcentimes. – Om 35 miljmiljoner – således ej stor del
af en budget på 2 800 miljmiljoner. – Ryssland kring 1860 omkr.omkring
20 milj.miljoner rubel (= 1 mark per invånare) nu blandat med grund-
skatten. Turkiet 8 miljmiljoner mark. – Preussen klass-
skatt, kombinkombinerad med inkomstskatt. – Sverige mantalspeng
och personl.personlig skyddsafgift (bevill.bevillning) hvardera 40 öre man
och 20 quinkvinna, frfrån 18 år,tillagt inbringa märkvärdigt dock endast om 850 000
fmarkfinska mark. – Hos oss förut mångbrokigt. Nu 20 Febrfebruari
1865 genensam personel utskyld, mantalspengar,
2 mark för man, 1 för quinna 16–61svårtytt år, inbringa 1 363 000.
Afskaffade: gamla mantalspengen, lagmans- häradshöfdings räntor, djekne-
peng, podushinsvårtytt i Wiborgs län. S.d.Samma dag upphäfde slottsbyggnadshjelp och
medicinalfonden. –

I äldrestruket gamlatillagt tider allmän och
jförelsevisjämförelsevis hög. Äfven i Rom,
men redan under Servius
Tullius förvandlförvandlad till för-
mögenhetsskatt. Senare
sekler af romerskatillagt vesterländska
kejsardömet utskrifves
hufvudskatt efter provin-
sernas invånartal, så-
lunda att vid fördelningen
en del blott ½, ¼ hufvud
andra 3, 4 hufvud (fullvärde
halfvärde bonde) Anekdot
en skald besvärat sig att
omöjlomöjligt för en månghöfd
Geryon och ödmjukt bedt
borttaga några hufvuden.
Tyskland judarne
skildt förr.tillagt i marginalen

Finnes ännu personliga presteranden i natura – värnpligtiga
m. m. – hvarom framdeles måhända närmare.