11.1862 August Andelin–LM
Finsk text
Tohmajärvi, perjantaina? Marraskuuta 62
Rakas ystävä!
Kandidaatillisesta näkökulmasta tuomittava, mutta muuten niin suloinen laulun henki on taas käynyt kimppuuni. Mukaanliitetyn kappaleen, joka vahvistaa asian, lähetän sinulle nyt niin tuoreena, niin vastasyntyneenä, kuin ennen vanhaan monet Barometrisen kronikat, nuo hetken haihtuvaiset lapset, jotka tuotiin painosta tarkastettavaksi. Itse ajatus tästä, joskaan ei sen sisällöstä, arvostusta ja kiitollisuutta ilmaisevasta runoelmasta on ollut mielessäni jo jonkin aikaa. Minut valtasi eilen ihana ja raju innostus, kun luin eilen iltana tänne postin mukana saapuneet uutiset Ruotsin kansan, ei teeskennellystä, vaan uskoakseni aidon lämpimästä, myötätunnosta meitä kohtaan täällä Suomessa. Annoin sille heti ilmaisun. Erityisesti minua ovat liikuttaneet alemman kansanosan monet, joskin (luonnollisesti) vähäiset lahjoitukset.
Annan sinun tulla osalliseksi siitä, ennen kuin kenties pian palaava epäilys johdattaa minut sydämettömän äidin tavoin tukahduttamaan sen äpärälapsena. Sinä olet oleva komiteani: vaadin mitä pikimmin sinulta perusteellisen ja ”vakaaseen harkintaan” perustavan lausunnon. Runoa ei luonnollisestikaan ole tehty homehtumaan salkussa, vaan saadakseen pian ylleen painomusteen juhlallisen hännystakin.
Onko uskaliasta, noin pyytämättä, ottaa puhuakseen koko kansan suulla? Ja oletko sitä mieltä, että se on edistämisen arvoinen? Huomaa (jotain, mitä olen tarkoituksella välttänyt), että runossa ei ole lausuttu ääneen kiitosta, sillä en tiedä miksi, mutta illuusiotani häiritsisi ajatus kerjäläisistä ja almuista – sitä paitsi sama asia, kiitollisuus, on siinä hengessä mukana.
Jos asia tulee ajankohtaiseksi, voit luovuttaa runon minne tahdot, joko Dagbladetiin tai Helsingfors Tidningariin. Jälkimmäinen on iljettänyt minua viime aikoina yhä enemmän ja sitä paitsi olen yhdessä suhteessa pienisieluinen: en voi sietää Helsingfors Tidningarin vanhentunutta akkamaisuutta (tällä kertaa tarkoittaen sen painoasua, vaikka koko lehden suuntauksesta voisi sanoa samaa), mutta toisaalta Helsingfors Tidningar lienee laajemmin levinnyt Ruotsissa. – Vaikka miten olisi, jos säkeitä ei painettaisi täällä ollenkaan? – Jos ne lähetettäisiin johonkin ruotsalaiseen lehteen? Sillä niin kelvottomina en niitä pidä, etteikö niitä voisi sietää, jos ei muuten, niin hyvän asian puolesta. Jos sinä, ja muut, olet tyytyväinen siihen, niin tee mitä tahdot. Luotan täysin arvostelukykyysi.
Nyt muuhun. En ole voinut lähettää Linderille raha ja se on kyllä surettanut minua. Mutta mitä p-ua sitä tekisi. Kunnioitettu isäni on tällä hetkellä lähes rahaton ja näistä onnettomista Tohmajärveläisistä ei hukkuvalle ole edes oljenkorreksi.
Hukkumisesta puheenollen! – Ystäväsi ja veljesi oli täällä kohteliaalla, siis kylmällä, käynnillä Ägirin luona aaltojen alla, ja olisi hänen mielikuvitusleikkinsä, kirjoittelunsa, saarnailunsa, pol… jne jne iäksi päättynyt, jollei viime hetkellä, ei koira niin kuin Braunin Adelaidessa, vaan eräs pappi (mikä Wilhelm von Braunille oli suurinpiirtein sama asia) olisi häntä auttanut.
Kevytmielisesti eksyin nyt asiasta. Voisitko, veliseni, kysyä viisaalta onko tämä saanut käsiinsä ne 75 ruplaa. – Ne hän voi antaa joko kirjakauppiaalle tai Paššalle: se joka äksymmin pyytää, saakoon.
Sano kuitenkin sydämelliset terveiset sekä Paššalle (joka on kai palannut?) ja kaikille muille siellä. Nyt en ehdi enempää, mikäli kirjeen haluaa tähän postiin mukaan.
Ystäväsi August An
P.S. Nimimerkkini voisi olla pieni a, tähti tai – mikä tahansa. Mikäli jotain pikkujuttua on tarvis muuttaa, olet vapaa niin tekemään.
Original (transkription)
|1|
Tohmajärvi fredagen d.den ? NovNovember 62.
Lieber Freund!
Den ur Kandidandisk synpunkt fördömliga, men
annars visserligen ljufva sångarandan har åter
börjat anfäkta mig. Medf.Medföljande stycke, som bekräftar
detta, sänder jag
dig
nu så färskt till läsning, så nyssfödt,
som fordom i korrekturform så mången
Barometrisk krönika, ögonblickets luftiga
barn, från officinen hämtades till granskning.
Sjelfva tanken, icke i, men på detta af erkännande
och tacksamhet dikterade qväde, har redan
någon tid föresväfvat mig. Då jag med den
i går afton hitanlända posten läste de ytter-
ligare och fortfarande notiserna om det
Sv.Svenska folket, som jag tror, icke affekterade,
utan verkligt varma deltagande för oss här
i Finland, – öfverfölls jag af en härlig och
våldsam Begeisterung, hvilken jag ock ge-
nast gaf lopp. I synnerhet har jag varit kän-
slig för det lägre folkets talrika om ock (naturl.naturligtvis)
små bidrag.
Innan jag af en kanske snart återvändande
betänksamhet, likt en hjertlös moder, såsom
oäkta qväfver detta barn, skyndar jag att
ge dig del deraf. Du varder min komitté: ochstruket
|2|
jag fordrar med det snaraste ett grundligen
och på ”moget öfvervägande” baseradt
utlåtande. Naturligtvis är stycket e-
mellertid frambringadt, icke för att mögla
i portefeuillen, utan för att snart ikläda
sig trycksvärtans festliga frack.
Är det djerft, att så der ta’ sig an, oombedd,
ett helt folks talan? – och anser du att
det förtjenar vidare fortskaffas? – märk,
(något som jag med afsigt undvikit) – att i styc-
ket ingen direkt tack är utsagd, ty, jag
vet icke hvarföre, men min illusion skulle
då störas genom tanken på tiggare och
allmosor etcetcetera – dessutom är samma sak,
tacksamheten, i alla fall med i andan af
det hela.
Om det kommer i fråga, må du lemna
stycket hvart du vill, ant.antingen Dagbladet eller H. THelsingfors Tidningar.
De sednare ha på sednare tider allt mer
och mer äcklat mig och dessutom är jag i
ett fall småaktig: jag kan icke fördraga
den föråldrade käringstilen i H. T.Helsingfors Tidningar (det
gäller för denna gång den yttre, tryckstilen, ehuru hela
tendensen kunde följa med i samma omdöme)
men å andra sidan torde Hfors Tidn.Helsingfors Tidningar vara
mera spridda i Sverge. – Men huru vore,
om verserna alls icke trycktes här? – om man
skulle sända den till någon sv.svensk tidntidning, ty
så odugliga anser jag dem dock icke vara,
att de ej för den goda sakens skull, om icke
annars, skulle tolereras. Är du och an-
dra nöjd med den, så gör emellertid hvad
dig godt synes; jag har fullt förtroende
för ditt goda val.
Nu till annat. Jag har ej kunna skicka
penningar till Linder och det har nog smärtat
|3|
mig. Men hvad f–nfan skall man göra?
Min aktade fader är f. n.för närvarande nästan pank
och dessa eländiga T:viboerTohmajärviboer äro för den
drunknande icke värda så mycket ens,
som ett halmstrå. –
Apropos af drunknande! – Din vän och broder
här gjorde för några veckor sedan en artig,
d. v. s. kall visite hos fader Ägir i böljornas djup,
och hade så när blifvit urståndsatt för evigt
både att fantisera, skribbera, orera, pol...
etcetcetera. etcetcetera. – , men hjelptes dock i sista stunden, icke
af en hund, såsom i ”Brauns Adelaide”, men
af en prest hvilket för W. v. B.Wilhelm von Braun var ungefär det-
samma.
Men jag hoppade lättsinnigt öfver affären.
Vill du, broder, fråga af den vise, om han
inhändigat de 75 rub.rublen? – Dem må han ge ant.antingen
åt bokandlaren eller Paschan: den som
skriker argare, han får.
Helsa emellertid hjertl.hjärtligt både Paschan (som
väl återkommit?) och alla de andra der borta.
Jag hinner ej mera, ifall brefvet skall
komma på denna post.
Din vän
Andelin?tillagt senare August An
P. S.Post Scriptum Min signatur må vara ett litet a, en stjerna eller
– hvad som helst. Om någon småsak är att ändra, kan
du fritt göra det.
Tohmajärvi fredagen d.den? NovNovember 62.
Lieber Freund!
ty. Käre vän!
Den ur Kandidandisk synpunkt fördömliga, men annars visserligen ljufva sångarandan har åter börjat anfäkta mig. Medf.Medföljande stycke, som bekräftar detta, sänder jag dig nu så färskt till läsning, så nyssfödt, som fordom i korrekturform så mången Barometrisk krönika, ögonblickets luftiga barn, från officinen hämtades till granskning. Sjelfva tanken, icke i, men på detta af erkännande och tacksamhet dikterade qväde, har redan någon tid föresväfvat mig. Då jag med den i går afton hitanlända posten läste de ytterligare och fortfarande notiserna om det Sv.Svenska folket, som jag tror, icke affekterade, utan verkligt varma deltagande för oss här i Finland, – öfverfölls jag af en härlig och våldsam Begeisterung
ty. begeistring, hvilken jag ock genast gaf lopp. I synnerhet har jag varit känslig för det lägre folkets talrika om ock (naturl.naturligtvis) små bidrag.
Innan jag af en kanske snart återvändande betänksamhet, likt en hjertlös moder, såsom oäkta qväfver detta barn, skyndar jag att ge dig del deraf. Du varder min komitté: |2| jag fordrar med det snaraste ett grundligen och på ”moget öfvervägande” baseradt utlåtande. Naturligtvis är stycket emellertid frambringadt, icke för att mögla i portefeuillen, utan för att snart ikläda sig trycksvärtans festliga frack.
Är det djerft, att så der ta’ sig an, oombedd, ett helt folks talan? – och anser du att det förtjenar vidare fortskaffas? – märk, (något som jag med afsigt undvikit) – att i stycket ingen direkt tack är utsagd, ty, jag vet icke hvarföre, men min illusion skulle då störas genom tanken på tiggare och allmosor etcetcetera – dessutom är samma sak, tacksamheten, i alla fall med i andan af det hela.
Om det kommer i fråga, må du lemna stycket hvart du vill, ant.antingen Dagbladet eller H. THelsingfors Tidningar. De sednare ha på sednare tider allt mer och mer äcklat mig och dessutom är jag i ett fall småaktig: jag kan icke fördraga den föråldrade käringstilen i H. T.Helsingfors Tidningar (det gäller för denna gång den yttre, tryckstilen, ehuru hela tendensen kunde följa med i samma omdöme) men å andra sidan torde Hfors Tidn.Helsingfors Tidningar vara mera spridda i Sverge. – Men huru vore, om verserna alls icke trycktes här? – om man skulle sända den till någon sv.svensk tidntidning, ty så odugliga anser jag dem dock icke vara, att de ej för den goda sakens skull, om icke annars, skulle tolereras. Är du och andra nöjd med den, så gör emellertid hvad dig godt synes; jag har fullt förtroende för ditt goda val.
Nu till annat. Jag har ej kunna skicka penningar till Linder och det har nog smärtat|3| mig. Men hvad f–nfan skall man göra? Min aktade fader är f. n.för närvarande nästan pank och dessa eländiga T:viboerTohmajärviboer äro för den drunknande icke värda så mycket ens, som ett halmstrå. –
Apropos af drunknande! – Din vän och broder här gjorde för några veckor sedan en artig, d. v. s. kall visite hos fader Ägir i böljornas djup, och hade så när blifvit urståndsatt för evigt både att fantisera, skribbera, orera, pol... etcetcetera. etcetcetera. –, men hjelptes dock i sista stunden, icke af en hund, såsom i ”Brauns Adelaide”, men af en prest hvilket för W. v. B.Wilhelm von Braun var ungefär detsamma.
Men jag hoppade lättsinnigt öfver affären. Vill du, broder, fråga af den vise, om han inhändigat de 75 rub.rublen? – Dem må han ge ant.antingen åt bokandlaren eller Paschan: den som skriker argare, han får.
Helsa emellertid hjertl.hjärtligt både Paschan (som väl återkommit?) och alla de andra der borta. Jag hinner ej mera, ifall brefvet skall komma på denna post.
Din vän
August An
P. S.Post Scriptum Min signatur må vara ett litet a, en stjerna eller – hvad som helst. Om någon småsak är att ändra, kan du fritt göra det.