9.2.1866 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Pariisi 9. helmikuuta 1866
25 Rue Royale St. Honore
Kelpo ystävä!
Myöhemmin kuin halusinkaan pääsen nyt kiittämään sinun tervetulleesta kirjeestäsi 3. tammikuuta. Eniten minua ilahdutti tieto rouvasi ja pienen Gertrudin hyvästä voinnista. Kunpa niin jatkuisi, eikä mikään sairaus toisi pilviään viihtyisän kotielämän ylle – se on suurinta onnea mitä voimme kokea. – Se, mitä kerroit Törngrenin liikeasioiden tilasta, oli myöskin rauhoittavaa – mutta valitettavasti sen jälkeen on tullut lisää uutisia hänen odotettavissa olevasta kaatumisestaan, jota yleisö tuntuu pitävän väistämättömänä. Viimeinen saamani tieto kertoi lisäksi, että Nokian omaisuus, johon minun 120 000 markan vaatimukseni on kiinnitetty, olisi arvoltaan korkeintaan 48 000 markkaa, ja että minun, jollei mitään muita takuita ole, pitäisi varautua vähintään 72 000 markan tappioihin. Vaikka en usko näiden huhuihin perustuvien raporttien väitteisiin kummaltakaan osin, niin minua kuitenkin kiinnostaisi saada jokin varmuus Nokian omaisuudesta ja sen todellisesta arvosta. Tuomarin arvion mukaan se on 40 000 ruplaa ja pidän selvänä, ettei se hevin voi olla niin järjettömän yliarvioitu, kuin mitä minulle halutaan esittää. Pyydän, että sikäli kun voit, lähetät minulle varmoja tietoja Nokian arvosta kuten myös Törngrenin tilanteen kehityksestä, minkä todella hartaasti toivon selkiytyvän. Olisihan se todella kovaa hänelle ja hänen perheelleen ja suuri menetys maallemme, jos hänen energisen toimintansa tulokset raunioituisivat. Mitä taas tulee minun tarjoukseeni mahdollisessa tilanteessa, niin toivon siinä tapauksessa, että summa ei ylitä 18 000 markkaa, voivani suorittaa sen vuoden loppuun mennessä. Mutta en voi tietenkään määrätä, miten ja milloin ennen kuin palaan kotimaahan ja otan asioiden hoidon käsiini. Mitä taas tulee 4 000 markkaan, jotka sinun nyt ensinnä tulee saada niin pyydän sinua ilmoittamaan vähän tarkemmin, milloin tarvitset tuon summan. Sanot, että voit odottaa rahojen kanssa ”kevääseen” ja oletat, että minulla on sinä aikana odotettavissa tuloja. Minun tärkeimmät tuloni poissaollessani olivat Törngrenin korot puolivuotiskaudelta 3 600 markkaa, maksettava 2. joulukuuta, mutta niitä ei ole maksettu ja kaikki muut tulot ovat aivan hämärän peitossa. Siksi pyydän sinua pikaisesti ilmoittamaan täsmällisesti, haluatko rahat ennen minun tuloani toukokuussa, ja jos näin on, niin milloin, jotta voin ryhtyä tarvittaviin toimenpiteisiin. Olin lähtöni aikaan luoja paratkoon niin varattuna kaikenlaisten suurten muutosten keskellä elämässäni, että ryhdyin raha-asioissa melko sekaviin toimenpiteisiin ja ennen kaikkea arvioin täysin väärin käytettävissä olevien varojen riittävyyden. – Elämä täällä ei ole erityisen halpaa, ensimmäiset kolme kuukautta Pariisissa ovat maksaneet lähes 6 000 frangia, kaikki ostokset mukaanlukien...
Mutta tietysti minulla on syytä olla tyytyväinen matkaani. Pariisi on suunnattoman rikas kirjallisuuden, taiteen ja muistakin aarteista, ja aivan erityisen rikas kaikenlaisista virikkeistä. Olen saanut suuren määrän ideoita, oivalluksia ja käsityksiä ja toivon, että niistä tulee hedelmällisiä tulevaisuudessa. Puhtaasti tieteellistä työtä en ole täällä voinut tehdä, aika on siihen liian tiukoilla, mutta tietoja ja uusia asioita olen saanut paljon – ja lisäksi olen hankkinut leegion kirjoja, jotka paluuni jälkeen palvelevat verraten rauhallisessa Suomessa tieteiden edistymistä sekä dosentuurin saavuttamista – ellei minusta sitä ennen tule Helsingin pormestaria. Mitä ihmettä, sinä tähän ehkä huudahdat. Samoin teen minä. Asia on nyt kuitenkin niin että paroni Walleen on antanut kirjoittaa minulle ja pyytänyt minua hakemaan pormestarin virkaa Strömbergin jälkeen, sanoen olevansa varma että suurin osa porvareista tulisi äänestämään minua. Hanke on tullut todellisena hyökyaaltona päälleni. Ei ole todellakaan helppoa täällä kaukana tehdä päätöstä. Joka tapauksessa haluan, ennen kuin harkitsen ja päätän mitään suuntaan tai toiseen, saada suoraa, varmempaa ja tarkempaa tietoa.
Paschanin kanssa on, kiitos nopean postinkulun, ollut vilkasta kirjeenvaihtoa. Hän viipyy Genevessä maaliskuun loppuun ja suuntaa sitten pohjoiseen. Lundsten kirjoitti minulle vihdoin uudenvuoden aikaan. Hän lienee nyt jättänyt Tukholman jossa hän viihtyi ja työskenteli hyvin. Minne hän nyt suuntaa kulkunsa, sitä en tiedä, odotan pian kirjettä häneltä. Liigan muista jäsenistä olen täysin tietämätön. Keskuspaikassa ei ole ketään ahkeraa kirjeenvaihtajaa sen jälkeen kun minä olen lähtenyt sieltä.
Hyvästi, kelpo ystävä! Kirjoita oikein pian vanhalle ystävällesi
L. Mechelinille.
Esitä ja ota vastaan minun ja Alexandran terveiset sinulle ja perheelleesi. Terveiset myös Attelle, kun tapaat häntä. Sinun ei tietenkään tarvitse vaivata häntä kertomalla kirjeeni sisällöstä.
Original (transkription)
|1|
Paris den 9. Februari 1866.
25, Rue Royale St Honoré.
Heders vän!
Senare än jag det velat,
kommer jag nu med min tacksägelse för
ditt välkomna bref af den 3. Januari.
Främst gladde mig dina meddelanden
om din hustrus och din lilla Gertruds
välbefinnande. Måtte det så fortfara,
och ingen sjuklighet frammana moln öfver
hemtrefnaden – den bästa lycka vi kunna
erfara. – Hvad du yttrade om Törngrens
affärsställning var också lugnande att höra;
– men tyvärr hafva efteråt ytterligare rapporter
ingått om hans hotande fall, som publikum
tycks anse oundvikligt. Det senaste meddelande
derom till mig innehöll tillika att Nokia
egendom, uti hvilken min fordran å 120 000 mkmark
är intecknad, vore värd på sin höjd 48 000 mkmark,
och att jag, derest jag ej har annan säkerhet derjemte
|2|
borde göra mig beredd på en förlust af
minst 72 000 mkmark. Ehuru jag icke sätter
tro till hvarken den ena eller den andra delen
af dessa, på rykten baserade rapporter, skulle
det dock intressera mig att erfara något
säkert om denna Nokia egendom och dess
verkliga värde. Domarevärderingen upptager
detta till 40 000 rubel, – och jag tager för gifvet
att den icke gerna kan vara så orimligt upp-
skrufvad, som man nu vill förespegla mig.
Jag ber dig att derest du det kan, meddela
mig säkra notiser såväl om Nokias värde,
som ock om utvecklingen af den Törngrenska
ställningen, hvilken jag innerligt önskar
att ville reda sig. Ty det vore i sanning bådestruket
ytterst hårdt för honom och hans familj,
och en stor förlust för vårt land, om resul-
tatet af hans energiska verksamhet blefve
en ruin. – Hvad beträffar mitt anbud i
afseende å möjliga evantualiteter, så hoppas
|3|
jag att, då summan icke är större än 18 000
mark, kunna under årets lopp prestera den
samma. Dock kan jag naturligtvis icke be-
stämma hvarken huru eller när, innan
jag återvändt till hemlandet och sjelf vid-
tagit affärernas förvaltande. – Beträffande
de 4 000 mark, som du nu först skall erhålla,
så ber jag dig uttrycka dig litet bestämdare
angående tiden då du behöfver summan. Du
säger att du kan vänta på medlen ”till
våren” och förmodar att jag inom denna
tid har intrader att påräkna. Mina förnämsta
intrader under frånvaron var Törngrens ränta
(halfårs) 3 600 mark, förfallen d. 2 Dec.December, men
ännu icke betaldt, alla andra intrader
sväfva för mig i dim dunkel. Derföre ber jag
dig snarligen med bestämdhet uttala, huruvida
du behöfver summan före min i slutet af
Maj skeende återkomst, samt i sådant fall
|4|
när, på det jag må kunna vidtaga nödiga
arrengementer. – Jag var gunås vid min
afresa till den grad preoccuperad af den stora
förändringen i mitt lif, att jag vidtog högst
konfusa åtgärder i finansielt afseende,
framförallt fullkomligt missräknade mig
i afseend å tillräckligheten af de då dispo-
nibla medlen. – Vistelsen här är ej synner-
ligen billig: de första tre månaderna i Paris
ha nu kostat nära 6 000 francs, alla uppköp
inberäknade ....
Men visst har jag skäl att vara nöjd
med denna utflygt. Paris är ofantligt rikt
på litterära, artistiska och andra skatter – och
framförallt rikt på Anregungen af
olika slag. En mängd nya idéer, åsigter och
insigter ha här väckts hos mig och skola,
jag hoppas det, bli fruktbringande i framtiden.
Rent vetenskapligt arbete har jag här ej
kunnat bedrifva, dertill är tiden för knapp,
|5|
men notiser och upplysningar har jag erhållit
i mängd –, och dessutom förser jag mig med
en legion böcker, som skola efter återkomsten
till det lustruket jemförelsevis lugna Finland an-
vändas till kunskapernas riktande, och erhål-
lande af docentur – ifall jag icke derför-
innan blir borgmästare i HforsHelsingfors.
”Hvad för något”? lärer du väl härvid
utropa. Och jag gör som du. Men fallet är
emellertid det att BnBaron Walleen låtit skrifva
till mig och be mig söka borgmästaretjensten
efter Strömberg, förklarande sig vara säker
på att större delen af borgerskapet skulle
rösta på mig. Projektet kommer verkligen
som en störtdusch öfver mig. Att här i fjerran
fatta något beslut är sannerligen icke lätt.
I alla fall vill jag, innan jag funderar eller
besluter hvilkenstruket vare sigtillagt hit eller dit, invänta direktare,
säkrare och fullständigare meddelanden. Att
Med Paschan förer jag, tack vare post-
gångens snabbhet, en ganska liflig korres-
pondens. Han dröjer i Génève till slutet af
Mars, sedan bär det af norrut. Lundsten
skref mig omsider nyårstiden. Han torde
numera ha lemnat Stockholm, der han trifdes
och arbetade bra. Hvart han nu styrt kosan,
vet jag icke; borde snart få bref af honom.
Om ligans öfriga medlemmar sväfvar jag i
fullkomlig okunnighet. Det finnes ingen flitig
korrespondent å centralorten sedan undert.undertecknad
lemnat densamma.
Farväl nu, min hedersvän! Skrif rätt
snart till din
gamle vän
L Mechelin
Framför och emottag Alexandras och mina
helsningar till dig och din familj!
Helsa äfven Atte, när du träffar honom.
Du behöfver naturligtvis ej oroa honom genom
anförande af mitt brefs innehåll.
Paris den 9. Februari 1866.
25, Rue Royale St Honoré.
Heders vän!
Senare än jag det velat, kommer jag nu med min tacksägelse för ditt välkomna bref af den 3. Januari. Främst gladde mig dina meddelanden om din hustrus och din lilla Gertruds välbefinnande. Måtte det så fortfara, och ingen sjuklighet frammana moln öfver hemtrefnaden – den bästa lycka vi kunna erfara. – Hvad du yttrade om Törngrens affärsställning var också lugnande att höra; – men tyvärr hafva efteråt ytterligare rapporter ingått om hans hotande fall, som publikum tycks anse oundvikligt. Det senaste meddelande derom till mig innehöll tillika att Nokia egendom, uti hvilken min fordran å 120 000 mkmark är intecknad, vore värd på sin höjd 48 000 mkmark, och att jag, derest jag ej har annan säkerhet derjemte|2| borde göra mig beredd på en förlust af minst 72 000 mkmark. Ehuru jag icke sätter tro till hvarken den ena eller den andra delen af dessa, på rykten baserade rapporter, skulle det dock intressera mig att erfara något säkert om denna Nokia egendom och dess verkliga värde. Domarevärderingen upptager detta till 40 000 rubel, – och jag tager för gifvet att den icke gerna kan vara så orimligt uppskrufvad, som man nu vill förespegla mig. Jag ber dig att derest du det kan, meddela mig säkra notiser såväl om Nokias värde, som ock om utvecklingen af den Törngrenska ställningen, hvilken jag innerligt önskar att ville reda sig. Ty det vore i sanning ytterst hårdt för honom och hans familj, och en stor förlust för vårt land, om resultatet af hans energiska verksamhet blefve en ruin. – Hvad beträffar mitt anbud i afseende å möjliga evantualiteter, så hoppas|3| jag att, då summan icke är större än 18 000 mark, kunna under årets lopp prestera den samma. Dock kan jag naturligtvis icke bestämma hvarken huru eller när, innan jag återvändt till hemlandet och sjelf vidtagit affärernas förvaltande. – Beträffande de 4 000 mark, som du nu först skall erhålla, så ber jag dig uttrycka dig litet bestämdare angående tiden då du behöfver summan. Du säger att du kan vänta på medlen ”till våren” och förmodar att jag inom denna tid har intrader att påräkna. Mina förnämsta intrader under frånvaron var Törngrens ränta (halfårs) 3 600 mark, förfallen d. 2 Dec.December, men ännu icke betaldt, alla andra intrader sväfva för mig i dim dunkel. Derföre ber jag dig snarligen med bestämdhet uttala, huruvida du behöfver summan före min i slutet af Maj skeende återkomst, samt i sådant fall|4| när, på det jag må kunna vidtaga nödiga arrengementer. – Jag var gunås vid min afresa till den grad preoccuperad af den stora förändringen i mitt lif, att jag vidtog högst konfusa åtgärder i finansielt afseende, framförallt fullkomligt missräknade mig i afseend å tillräckligheten af de då disponibla medlen. – Vistelsen här är ej synnerligen billig: de första tre månaderna i Paris ha nu kostat nära 6 000 francs, alla uppköp inberäknade ....
Men visst har jag skäl att vara nöjd med denna utflygt. Paris är ofantligt rikt på litterära, artistiska och andra skatter – och framförallt rikt på Anregungen
ty. intryck af olika slag. En mängd nya idéer, åsigter och insigter ha här väckts hos mig och skola, jag hoppas det, bli fruktbringande i framtiden. Rent vetenskapligt arbete har jag här ej kunnat bedrifva, dertill är tiden för knapp,|5| men notiser och upplysningar har jag erhållit i mängd –, och dessutom förser jag mig med en legion böcker, som skola efter återkomsten till det jemförelsevis lugna Finland användas till kunskapernas riktande, och erhållande af docentur – ifall jag icke derförinnan blir borgmästare i HforsHelsingfors.
”Hvad för något”? lärer du väl härvid utropa. Och jag gör som du. Men fallet är emellertid det att BnBaron Walleen låtit skrifva till mig och be mig söka borgmästaretjensten efter Strömberg, förklarande sig vara säker på att större delen af borgerskapet skulle rösta på mig. Projektet kommer verkligen som en störtdusch öfver mig. Att här i fjerran fatta något beslut är sannerligen icke lätt. I alla fall vill jag, innan jag funderar eller besluter vare sig hit eller dit, invänta direktare, säkrare och fullständigare meddelanden. Att
|6|Med Paschan förer jag, tack vare postgångens snabbhet, en ganska liflig korrespondens. Han dröjer i Génève till slutet af Mars, sedan bär det af norrut. Lundsten skref mig omsider nyårstiden. Han torde numera ha lemnat Stockholm, der han trifdes och arbetade bra. Hvart han nu styrt kosan, vet jag icke; borde snart få bref af honom. Om ligans öfriga medlemmar sväfvar jag i fullkomlig okunnighet. Det finnes ingen flitig korrespondent å centralorten sedan undert.undertecknad lemnat densamma.
Farväl nu, min hedersvän! Skrif rätt snart till din
gamle vän
L Mechelin
Framför och emottag Alexandras och mina helsningar till dig och din familj!
Helsa äfven Atte, när du träffar honom. Du behöfver naturligtvis ej oroa honom genom anförande af mitt brefs innehåll.