10.4.1859 En gång, då jag var nedslagen.

10.4.1859 En gång, då jag var nedslagen

Svensk text

|1|

En gång, då jag var nedslagen.

Är det väl endast uti lifvets vår
Man gripa kan med lust i lyrans strängar?
Är sången sådan, att dess makt förgår,
När man ej vandrar mer på blomsterängar?

Skall väl den mörka höst med köld och storm
Förstöra grönskan och i diktens hender?
Finns ingen blomstring, der ej döljs en orm,
Beredd att grymt förgifta glädjens stunder?

Så ljuda stundom innerst i min själ
Med hot de frågor ängsliga och dystra.
Då tystnar sången, glädjen tar farväl,
Och tankarne de dufna bort, de ystra.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

En gång, då jag var nedslagen.

Är det väl endast uti lifvets vår
Man gripa kan med lust i lyrans strängar?
Är sången sådan, att dess makt förgår,
När man ej vandrar mer på blomsterängar?

Skall väl den mörka höst med köld och storm
Förstöra grönskan och i diktens hender?
Finns ingen blomstring, der ej döljs en orm,
Beredd att gjutastruket grymttillagt förtillagtgiftatillagt istruket glädjens stunder?

Så ljuda stundom innerst i min själ
Med hot de frågor ängsliga och dystra.
stummasstruket tystnartillagt sången, glädjen tar farväl,
Och tankarne de dufna bort, de ystra.

Dokumentet i faksimil