våren 1858 Gustaf och Bertha. Modern Opera i 1 akt
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Gustaf och Bertha.
Modern Opera i 1 akt.
af L. M.
1858 på våren
Musiken arrangerad
af K. Collantillagt senare
Scen I.
Ouverturer ur Glun-
tarne No 7.
Bertha (ensam).
Hört meine flehende Lieder,
Strahlende, leuchtende Sterne!
Kommt mein Geliebter nicht wieder,
Bleibt er denna ewig mir ferne?
Du süsse, du herrliche Stille
Erfüllest mein Herz nur mit Traun
Ich sitze allein hier und drille
Alleine auf nächtlicher Laun –
(Hon stiger upp).
(Ur Friskytten)
Nur die Nachtigall und Grille
Scheint der Nachtluft sich zu freun
Doch wie – täuscht mich nicht mein Ohr?
Dort klingt’s wie Schritte –
Dort aus der Tannen Mitte
Kommt was hervor –
Er ist’s er ist’s,
Die Flagge der Liebe mag wehn!
Dein Mädchen wacht
Noch in der Nacht! –
All’ meine Pulse schlagen
Und mein Herze wallt ungestüm,
Süss entzückt entgegen ihm!
Scen II.
Grefven uppträder, – Bertha öfverraskad, drager
sig tillbaka
(Fanmarch
af Wennerberg)
Grefven Was machst du Bertha hier in der Nacht.
Es ist ja spät, kein Mensch mehr wacht :/:
Mein Kind, mein Kind nimm dich in Acht!
Bertha Ach, lieber Vater! lass mich bleiben
Hier ist’s schön die Zeit vertreiben.
Gr. Dummes Zeug, komm herein
Mein Töchterlein!
B. Ach hier, ja hier ist’s schön zu sein
Es funkeln süss die Sternelein – :/:
Gr. Nur herein
Eigensinniges Töchterlein.
(Barberaren
i Sevilla No 7)
Gr. Dummes Zeug, nur Mädchen Grillen,
Folgen sollst du meinem Willen –
B. Ach, sey mild, sey mild nur dieses Mal
Denn ich hab’ ja meinen guten warmen Schawl –
Gr. Deinen Schawl, – die Nacht ist kalt,
Kommst du nicht so brauche ich Gewalt,
Ja, brauche ich Gewalt,
Ja, gehorche deinem Vater, (bis
Sonst wird sprühn mein Zornes-Krater!
B. Ach Vater, du bist schwach und alt –
Ich bin jung, ich find es nicht kalt.
Gr. Dummes Zeug, nur Mädchen-Grillen
Folgen sollst du meinem Willen,
Ja gehorche deinem Vater
Sonst wird sprühn mein Zorneskrater.
(Allegro vivace ur Barberaren, med samma ord som der).
B. Ach lieber Vater ich komme ja gleich,
Mein Tochterherze – es ist ja so weich.
Duo
(Fenella No 9)
B. Ach was wird jetzt mein Gustaf sagen
Wenn er mich nicht findet am Ort,
Möcht er es nur geduldig tragen
Und nicht laufen von mir fort.
Gr. Ich fürchte es sind Liebesgrillen,
Dass die Dirn’ nicht kommen will
Ich werde spioniren im Stillen
Bis ich entdeck ihre Grill
Gr. Eh bien, allons, allons sans facons
B. Oui, mon père!
Scen III.
Gustaf uppträder.
Rec.Recitation
Tyst, hvad, ingen här
Helt ensam jag är.
(Ur Martha.)
Aria.
Har hon väl flytt sin kos
Min ljufva blomstrande ros
Och doftar nu för någon ann
Ha, det är rysansvärdt minsann!
Dock nej, jag kan det icke tro
Att otrohet kunnat gro
I detta rena sköna hjerta
Som klappade uti min Berta
Melodram.
Men ock! hvi är hon då ej här?
Ett dygn det knappast ännu är
Sen hon mig svor på en högtidlig stund,
Att icke sofva ens den minsta blund,
Att sömnens gåfva lugnt försaka
Och här i parken ensam vaka,
Tills jag hann komma hit tillbaka
Och föra henne, som min hulda maka
Till nordens nejder.
Der endast fröjder
Möta de unga på lifvets stig
Och kärlek ej störes af någon intrig.
Der om sommarn man älskar i blomstersalar
Om vintern på snöklädda berg och dalar.
O Svea! frihetens herrliga land
Jag längtar till din förlofvade strand
Fjerran från dig är mitt hjerta så kallt
Du är mitt eden, du är mitt allt.
Ja, fjerran från dig är det kallt, detta hjerta,
Det skulle ha stelnat till is, om min Bertha
Vid kärlekens skönt upplågande perla
Ej frälst det från hemsjukans gräsliga smärta.
(Förargadt)
Men hvar dröjer hon då
Jag kan det ej förstå
Hastigt ila nattens timmar
Snart ren morgonrodnan glimmar.
Och då vakna menskorna åter opp
då är det förbi med vårt ljufva hopp!
Scen IV.
Gustaf och Bertha (som kommer inspringande)
Bertha. Mein Gustaf
Gustaf. Min Bertha
B. Ich bin’s.
G. Kom till mitt hjerta! Men säg, hvar
dröjde du så länge?
B. Jach war ren hier, men mein Papa schlepte
in mich!
Duo.
(Ur Kung Carls jagt).
G. Min ljufva Bertha
All min smärta
Skingras vid ditt varma hjerta.
Tralala, tralalala
Du blir nu snart min dyra brud.
B. Ja, deine Braut
Mit Haar und Haut
Der Priester bald uns beide traut.
Tralalalalala
Tralalalala
Duo.
| G. | Ja hän till norden | B. | Ich lieb dich ewig |
| Till fosterjorden | Ich lebe ewig | ||
| Vi båda tåga | Für dich, mein Gustaf | ||
| Vid kärlekslåga | O, süsser Gustaf | ||
| Tralalala. | Tralalala |
G. Ja, kärlek blott
Skall bli vår lott.
Det är så ljuft, så skört, så godt
B. Ja, bis zum Todt
In Freud und Noth
Wenn wir nur haben täglich Brot
So lieb ich dich
Und du liebst mich
Es wird ja so, ach sprich ach sprich!
(Pathetiskt).
Duo
| G. | I lust och nöd, | B. | Bei Tag und Nacht |
| Intill min död, | In Macht und Pracht | ||
| Icstruket kärleks tjusning | Beim Herzenglanze | ||
| I lyckans ljusning | Im Elfentanze | ||
| Skall jag dig älska | Werd ich dich lieben | ||
| Ja, älska, älska | Ja lieben, lieben |
Scen V.
De Förra, Grefven.
Gr. Sapperment, was will denn dieses sagen
Das kann ich doch mit Ruhe nicht ertragen
(Ger Gustaf en örfil)
Halt! Potz tausent! Schurke! Plebej! Soll er
hier meine Tochter kurtisiren! Meine Tochter,
Fräulein Bertha von Schwarzburg-Sonder-
|6|
hausen-Augustenburg, deren Vater, ich der
Graf Heinrich XLVII von Schwarzburg-
Sonderhausen-Augustenburg, jetzt mit
Leib und Leben vor ihm stehe. Kanalje!
Melodram
(en polka)
G. Ha, Gubbe, kränk ej min ära
Jag skall er annars lära
Den svenska vikings sed
till motstånd er bered!
(Tar fram en pennknif och gör ställningssteg).
B. (kastar sig med ett anskri emellan dem både)
Ach grosser Gott, ach lieber Vater,
Ach süsser Gustaf, ach seyd doch menschlich
Und mordet euch nicht so unmenschlich
Du lieber Gott! – mein liebster Vater,
Ich liebe Gustaf mit heisser Liebe
Ich lieb ihn so sehr und er liebt mich.
Und unsre Liebe, die ist so lieblich
Dass du, lieb’ Vater, sie dulden musst.
Gr. Dummes Zeug, schweig stille
Und reiz mich nicht!
Es ist mein väterlich gräflicher Wille,
Dass er dich nimmer und nimmer kriegt.
Wer ist er denn, ein schwedscher Hund –
Kein Sylbchen Deutsch hat er im Mund
Er packe sich fort
Von diesem Ort.
Mag er tanzen und küssen und kurtisiren
Im nordischen Eisbärenrund,
Meine Tochter lasse ich niemals frieren
Auf eiskalt schwedischem Grund
(Gustaf och Bertha falla på knä)
|7|Mel: Nyboms ”Afskedet”.
B. Ach Vater, Vater, ich beschwöre dich
Bei Hölle und bei jedem Himmelsstrich.
Ach lass mich werden meines Gustafs Frau
Das leben wird mir sonst so sorgengrau.
Verzweiflung, Wahnsinn, wilde Todespein,
Die toben mir schon wild durch Mark und Bein
Ich kann’s nicht fassen, dass du Vater mein
In meiner Bitte sagst so grausam nein.
(Polka)
Gr. (rörd)
Schon gut, schon gutstruket steh auftillagt, nur nicht so unbesonnen,
Ich muss doch kennen erst, den Mann der da gesonnen
Dein Sklav’ sein Lebelang zu werden –
Du brauchet dich nicht so schricklich zu geberden.
G. Ach, geben sie mir Bertha,
Som fyller allt mitt hjerta
Mit nordisch kraft och söderländsk passion
Jag henne älska skall –
(Grefven är nära att välsigna dem)
Scen VI.
Åska och Blixt. Anorna framträda.
(Ur Norma) chör,
Tief aus dem dunkeln Grabe
In schellem Geistertrabe
Kamen wir herauf aus Licht
Um dir zu sehr in’s Angesicht, –
Unwürdger Sohn von dem Geschlecht
Das nie betrug sich schlecht. Ja –
Ich bin der Geist deines Vaters, Carls XXX von
Grossvaters Heinrich XLVItillagt
Urgrossvaters Carls XXIXtillagt
Schwarzburg-Sonderhausen-Augustenburg und verbiete
dir im Namen unseres grossen Geschlechtes, deine
edelblütige Tochter einem unwürdigen zu verschenken
(Detta, blott med förändring af namnen, säga de tre första
anorna, omdelbart efter hvarandra).
Uranan.
Ich bin der Urahn unseres grossen Ge-
schlechtes. Verflucht seyst du, so du meiner
unwürdig handelst!
Alla fyra: Ja ja
Wir deine edlen Ahnen
Vom Grabe dich vermahen
Bewahr dein edles gräflich Blut
Beweise deinen stolzen Muth
Verfluche deine eigne Brut!
Schick sie in Hällenglut!
(Under tiden har Berta svimmat i Gustafs armar, denne
kastat luktvatten på henne etcet cetera; och sjungit i hennes öra:
Hän till höga norden
Hän till fosterjorden
Följa mig sköna Berta!
B. Ach ja, ach ja, ach ja! (Derpå skynda de ut).
Scen VII.
Grefven och Anorna (En förfärlig Paussvårtytt hvarunder
Grefven svimmar).
Anorna. (småningom sjunkande till jorden)
Zurück, zurück, ins dunkle Grab.
In Grabes Nacht hinab, hinab
Hier ist’s aus mit unsrer Macht
Ahnen werden hier ausgelacht.
Verschwunden ist die schöne Pracht
Des Hauses Schwarzburg grosse Macht
Komm Du Heinrich mit hinab
Komm in’s stille, dunkle Grab!
(Grefven som sedan han vaknat från svimningen,
alltemellanåt stönat: meine Bertha, meine Tochter –
kastar sig nu bredvid anorna. Ridån går ned
under det orkestern spelar sista versen af (minun kultani pppianissimo).
Gustaf och Bertha.
Modern Opera i 1 akt.
Scen I.
Ouverturer ur Gluntarne No 7.
Bertha (ensam).
Hör mina enträgna sånger,
strålande, lysande stjärnor!
Kommer min käraste aldrig mer igen,
Blir han för alltid långt ifrån mig?
Din söta, din härliga tystnad
Fyller mitt hjärta med trånad bara
Jag sitter här ensam och tvinnar
Ensam på nattlig lur –
(Hon stiger upp).
(Ur Friskytten)
Bara näktergal och syrsa
Verkar glädja sig åt nattluften
Men vad – hör mitt öra fel?
Det låter som steg –
Där från granarnas mitt
Träder något fram –
Det är han, det är han
Kärlekens flagga skall vaja!
Din flicka vakar
Långt in på natten! –
Alla mina pulsar slår
Och mitt hjärta svallar häftigt,
Sött och förtjust till honom springer!
Grefven uppträder, – Bertha öfverraskad, drager sig tillbaka
(Fanmarsch af Wennerberg)
Grefven. Bertha, vad gör du här mitt i natten.
Det är ju sent, ingen människa vakar längre:/:
Mitt barn, mitt barn ta dig i akt!
Bertha. Ack, käre far! Låt mig stanna
Här är det skönt att fördriva tiden.
Gr. Dumheter, kom in
min dotter!
B. Ack, här, just här är det skönt att vara
Stjärnorna tindrar ljuvt –:/:
Gr. In bara
Min envisa dotter.
(Barberaren i Sevilla No 7)
Gr. Dumheter, flickgriller bara,
Du skall lyda min vilja –
B. Ack, var mild, var mild bara den här gången
Jag har ju min bra och varma sjal –
Gr. Din sjal, – natten är kall,
Om du inte kommer tar jag till våld,
Ja, tar jag till våld,
Ja, lyd din far,
Annars skjuter min vredeskrater!
B. Ack far, du är svag och gammal –
Jag är ung, jag tycker inte att det är kallt.
Gr. Dumheter, flickgriller bara
Du skall lyda min vilja
Ja, lyd din far
Annars skjuter min vredeskrater.
(Allegro vivace ur Barberaren, med samma ord som där).
B. Ack, käre far, jag kommer ju strax,
Mitt dotterhjärta – det är ju så mjukt.
Duo
(Fenella No 9)
B. Ack, vad skall nu min Gustaf säga
Då han inte hittar mig på ort och ställe,
Måtte han bara bära det med tålamod
Och inte springa bort från mig.
Gr. Jag befarar att det är kärleksgriller,
Att flickan inte vill komma
Jag skall spionera i tysthet
Tills jag upptäcker hennes griller
Gr. Nåväl, nu går vi, nu går vi, inga fasonerfr
B. Ja, min far!fr
Gustaf uppträder.
Recitation
Tyst, hvad, ingen här
Helt ensam jag är.
(Ur Martha.)
Aria.
Har hon väl flytt sin kos
Min ljufva blomstrande ros
Och doftar nu för någon ann
Ha, det är rysansvärdt minsann!
Dock nej, jag kan det icke tro
Att otrohet kunnat gro
I detta rena sköna hjerta
Som klappade uti min Bertha
Melodram.
Men ock! hvi är hon då ej här?
Ett dygn det knappast ännu är
Sen hon mig svor på en högtidlig stund,
Att icke sofva ens den minsta blund,
Att sömnens gåfva lugnt försaka
Och här i parken ensam vaka,
Tills jag hann komma hit tillbaka
Och föra henne, som min hulda maka
Till nordens nejder.
Der endast fröjder
Möta de unga på lifvets stig
Och kärlek ej stördes af någon intrig.
Der om sommarn man älskar i blomstersalar
Om vintern på snöklädda berg och dalar.
O Svea! frihetens herrliga land
Jag längtar till din förlofvade strand
Fjerran från dig är mitt hjerta så kallt
Du är mitt eden, du är mitt allt.
Ja, fjerran från dig är det kallt, detta hjerta,
Det skulle ha stelnat till is, om min Bertha
Vid kärlekens skönt upplågande perla
Ej frälst det från hemsjukans gräsliga smärta.
(Förargadt)
Men hvar dröjer hon då
Jag kan det ej förstå
Hastigt ila nattens timmar
Snart ren morgonrodnan glimmar.
Och då vakna menskorna åter opp
då är det förbi med vårt ljufva hopp!
Scen IV.
Gustaf och Bertha (som kommer inspringande)
Bertha. Min Gustaf
Gustaf. Min Bertha
B. Det är jag.
G. Kom till mitt hjerta! Men säg, hvar
dröjde du så länge?
B. Jag var redan här, men min pappa drog
in mig!
Duo.
(Ur Kung Carls jagt).
G. Min ljufva Bertha
All min smärta
Skingras vid ditt varma hjerta.
Tralala, tralalala
Du blir nu snart min dyra brud.
B. Ja, din brud
Med hull och hår
Prästen viger oss snart.
Tralalalalala
Tralalalala
Duo.
G. Ja, kärlek blott
Skall bli vår lott.
Det är så ljuft, så skört, så godt
B. Ja, ända till döden
I glädje och nöd
Om vi bara har vårt dagliga bröd
Så älskar jag dig
Och du älskar mig
Så blir det, ack tala, ack tala!
(Pathetiskt).
Duo
Scen V.
De Förra, Grefven.
Gr. Sapperment, vad vill det här betyda
Det kan jag inte lugnt uthärda
(Ger Gustaf en örfil)
Stop! Pots sapperment! Skurk! Plebej! Skall den
här kurtisera min dotter! Min dotter
Fröken Bertha av Schwarzburg-Sonder-
hausen-Augustenburg, vars far, jag
greve Heinrich XLVII von Schwarzburg-
Sondhausen-Augustenburg, nu
står framför honom med liv och lem. Kanalje!
Melodram (en polka)
G. Ha, Gubbe, kränk ej min ära
Jag skall er annars lära
Den svenska vikings sed
till motstånd er bered!
(Tar fram en pennknif och gör ställningssteg).
B. (kastar sig med ett anskri emellan dem både)
Ack, store Gud, ack, käre far,
Ack, söte Gustaf, ack var mänskliga nu
Och ta inte livet av varandra på ett omänskligt vis
Käre Gud! – min käraste far,
Jag älskar Gustaf med het kärlek
Jag älskar honom så mycket och han älskar mig.
Och vår kärlek, den är så ljuvlig
Att du, käre far, måste finna dig i det.
Gr. Dumheter, var tyst och tig
Och reta mig inte!
Det är min faderligt grevliga vilja,
Att han aldrig någonsin får dig.
Vem är han, en svensk hund –
Inte ett ord tyska talar han
Han skall packa sig iväg
Bort härifrån.
Han skall dansa och kyssa och kurtisera
I den nordiska isbjörnsvärlden,
Aldrig tillåter jag att min dotter fryser
På den iskalla svenska marken
(Gustaf och Bertha falla på knä)
Mel: Nyboms ”Afskedet”.
B. Ack far, far, jag besvärjer dig
Vid helvetet och varje himmelsstreck.
Ack, låt mig bli min Gustafs hustru
Annars blir mitt liv så sorgegrått.
Förtvivlan, vansinne, vilt dödskval
De rasar redan vilt genom märg och ben på mig
Jag kan inte förstå, att du, min far
Är så grym mot mig och säger nej till min bön.
(Polka)
Gr. (rörd)
Det är bra, stig upp, inte så överilat,
Jag måste ju först lära känna mannen som överväger att
Vara din slav i hela sitt liv –
Du behöver inte bära dig så illa åt.
G. Ack, ge mig Bertha
Som fyller allt mitt hjerta
Med nordisk kraft och söderländsk passion
Jag henne älska skall –
(Grefven är nära att välsigna dem)
Scen VI.
Åska och Blixt. Anorna framträda.
(Ur Norma) chör,
Djupt utur den mörka graven
I klingande andegång
Kom vi upp till ljuset
För att se dig i ansiktet, –
Ovärdige son av en släkt
Som aldrig betedde sig illa. Ja –
Jag är anden av din far, Carl XXX av
farfar Heinrich XLVI
farfarsfar Carl XXIX
Schwarzburg-Sonderhausen-Augustenburg och förbjuder
dig att i vår stora släkts namn skänka din
ädelbördiga dotter till en ovärdig
(Detta, blott med förändring af namnen, säga de tre första anorna, omdelbart efter hvarandra).
Anfader.
Jag är vår stora släkts anfader.
Jag förbannar dig, om du handlar
ovärdigt mot mig!
Alla fyra Ja, ja
Vi, dina ädla förfäder
Förmanar dig från graven
Bevara ditt ädla grevliga blod
Visa ditt stolta mod
Förbanna dina egna avkomlingar!
Sänd dem in i avgrundsglöden!
(Under tiden har Bertha svimmat i Gustafs armar, denne kastat luktvatten på henne etcetera; och sjungit i hennes öra:
Hän till höga norden
Hän till fosterjorden
Följa mig sköna Bertha!
B. Ack ja, ack ja, ack ja! (Derpå skynda de ut).
Scen VII.
Grefven och Anorna (En förfärlig Paussvårtytt hvarunder Grefven svimmar).
Anorna. (småningom sjunkande till jorden)
Tillbaka, tillbaka, till den mörka graven.
I gravens natt ned, ned
Här är det slut med vår makt
Här blir förfäder utskrattade.
Försvunnen är den sköna prakten
Huset Schwarzburgs stora makt
Kom Heinrich, kom med ned
Kom in i den tysta, mörka graven!
(Grefven som sedan han vaknat från svimningen, alltemellanåt stönat: min Bertha, min dotter – kastar sig nu bredvid anorna. Ridån går ned under det orkestern spelar sista versen af (minun kultani pianissimo).