2.6.1861 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 2. kesäkuuta 1861
Rakkain ystävä!
Komissioitasi en ole onnistut suorittamaan. Englanninkielistä geologiaa täällä ei ole ja kaikki Sederholmilla olevat Schachtin kasvifysiologian kappaleet ovat yksityisesti tilattuja ja varattuja. Lindbergin Astronomian saan sentään täältä ja lähetän asianomaisen viettelijättären. Kaunista on täällä kaupungissa: lehdet puhkeavat ja aurinko paistaa – valoa, kevyitä kesäpukuja, promenaadrja ja huvittelua Esplanadilla. Minä valitettavasti en voi olla reipas ja illoinen. Fogelholm on ollut torstaista lähtien klinikalla sairaalassa. Lavantauti löysi lopulta pitkien valmistelujen jälkeen tiensä häneenkin. Vaikka on kaikki syyt olettaa sen jäävän lieväksi, ei voi silti välttyä tietynlaiselta huolestumiselta. Käyn hänen luonaan pari kertaa päivässä. Hänen sairasvuoteellaan tein vihdoin tuttavuutta myös Elise Wickmanin kanssa. Fogelholm on vielä tolkuissaan, mutta kuume tainnuttanee pian hänen tajuntansa. Kaikeksi onneksi hänellä ei kuitenkaan ole sen lisäksi mitään paikallisia kipuja. Heti kun saan osoitteesi, kerron hänen tilastaan taas tarkemmin. –
Torsten on masentunut huolten ja jatkuvan hammassäryn vuoksi. Axel ei ehdi mitään muuta kuin kirjoittaa.
Viftenberg kulkee kaiken aikaa hehkuvilla hiilillä. Paschan matkustaa huomenna Eestiin. Ågren on hiljainen ja vakava. Tästä kuvauksesta näetkin kuinka paljon minulla on ilonaiheita! Viikon loppua kohti alkaa taas minun tärkein huvitukseni, raha-asiat. Vuokra ja kaikenlaista pientä on sentään maksettu.
Huomenna muutan. Ehkäpä alkava kirjoitustyö pystyy ravistamaan minut irti tästä apatiasta. Matkustan täältä niin pian kuin mahdollista, en kuitenkaan ennen 11. päivää. Enempää en jaksa enkä ehdi nyt kirjoittaa. Sen verran vain lisään, että kaksi siskosta ovat näyttäytyneet täällä vain kerran, ja silloinkin vain herttaisen isän ja herttaisen äidin seurassa. Sano terveisiä Richardille, Salzmanille ja muille
ystävältäsi
Leo.
Torsten lähettää sinulle terveisiä.
Oletko ennen nähnyt minun kynästäni näin kamalia harakanvarpaita? Kuten näet, olen niin apaattinen. etten jaksa edes kuljettaa kynää riittävän voimakkaasti. On ehkä väärin, mutta lähetän sinulle kuitenkin tämän tässä olevan puheen, – ja ilman mitään kommentteja.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 2 Juni 1861.
Käraste vän!
Dina kommissioner har jag
ej lyckats uträtta. Den engelska
Geologin finnes ingenstädes, och
de exempl.exemplar af Schachts Växtfy-
siologi som Sederholm har äro
enstruketskildt beställda och alla abon-
nerade. Lindhagens Astronomi får
jag dock derifrån och skall till-
ställa den vederbörande tjuserska.
Grannt är det här i staden: sol-
glans och löfutsprickning, – ljusa;
luftiga sommartoiletter, – prome-
nad och nojs i Esplanaden.
Jag kan tyvärr ej vara munter
och glad. Fogelholm ligger sen
|2|
Thtillagtorsdagen på Klinikum. Tyfus’en
hittade ändtligen, efter lång förbe-
redelse, väg äfven till honom.
Ehuru man har all anledning
att förmoda att den blir mera
lindrig, så kan man dock ej
värja sig för en viss oro. Jag
besöker honom par gånger om dagen.
Vid hans sjuksäng gjorde jag ändt-
ligen Elise Wickman’s bekantskap.
Ännu är han redig, men snart
lär väl febern kufva hans med-
vetande. Till all lycka har han
ej derjemte något lokalt lidande.
Såsnart jag får din adress, skall
jag redogöra för hans tillstånd
igen. –
Torsten är nedslagen, full af
bekymmer och lidande af tandverk.
Axel hinner ej annat än skrifva.
|3|
Viftenberg vandrar fortfarande
på glödande kol. Paschan
reser i morgon till Estland.
Ågrén är tyst och allvarsam
Se der en målning af huru
många resurser till glädje mig
stå till buds! – Mot slutet
af veckan börjas åter min hufvud-
förströelse: att göra i pengar!
Emellertid är hyran och allt smått
betaldt.
I morgon flyttar jag. Kanske
skall det då börjande skrifarbete
rycka mig från min apati.
Såsnart som möjligt reser jag
härifrån, dock ej före den 11te.
Mera is och hinner jag nu ej
skrifva. Jag tillägger blott, att
de två systrarne ej visat sig att
|4|
än en gång, och då i sällskap med
s’ta far och s’ta mor.
Helsa Richard och Saltzman
etcet cetera från din
vän
Leo.
Torsten helsar till dig.
Har du nånsin förr sett min
hand rista så rysliga kråk-
fötter? Ser du, jag är så apatisk
att jag icke ens is föra pennan
med nödig energi.
Det är kanske orätt, men jag
sänder dig dock här innelyckta
tal, – och det utan alla kommen-
tarier.
HforsHelsingfors d. 2 Juni 1861.
Käraste vän!
Dina kommissioner har jag ej lyckats uträtta. Den engelska Geologin finnes ingenstädes, och de exempl.exemplar af Schachts Växtfysiologi som Sederholm har äro skildt beställda och alla abonnerade. Lindhagens Astronomi får jag dock derifrån och skall tillställa den vederbörande tjuserska.
Grannt är det här i staden: solglans och löfutsprickning, – ljusa; luftiga sommartoiletter, – promenad och nojs i Esplanaden. Jag kan tyvärr ej vara munter och glad. Fogelholm ligger sen|2| Thorsdagen på Klinikum. Tyfus’en hittade ändtligen, efter lång förberedelse, väg äfven till honom. Ehuru man har all anledning att förmoda att den blir mera lindrig, så kan man dock ej värja sig för en viss oro. Jag besöker honom par gånger om dagen. Vid hans sjuksäng gjorde jag ändtligen Elise Wickman’s bekantskap. Ännu är han redig, men snart lär väl febern kufva hans medvetande. Till all lycka har han ej derjemte något lokalt lidande.
Såsnart jag får din adress, skall jag redogöra för hans tillstånd igen. –
Torsten är nedslagen, full af bekymmer och lidande af tandverk. Axel hinner ej annat än skrifva.|3| Viftenberg vandrar fortfarande på glödande kol. Paschan reser i morgon till Estland. Ågrén är tyst och allvarsam Se der en målning af huru många resurser till glädje mig stå till buds! – Mot slutet af veckan börjas åter min hufvudförströelse: att göra i pengar! Emellertid är hyran och allt smått betaldt.
I morgon flyttar jag. Kanske skall det då börjande skrifarbete rycka mig från min apati. Såsnart som möjligt reser jag härifrån, dock ej före den 11te.
Mera is och hinner jag nu ej skrifva. Jag tillägger blott, att de två systrarne ej visat sig att|4| än en gång, och då i sällskap med s’ta far och s’ta mor.
Helsa Richard och Saltzman etcet cetera från din
vän
Leo.
Torsten helsar till dig. Har du nånsin förr sett min hand rista så rysliga kråkfötter? Ser du, jag är så apatisk att jag icke ens is föra pennan med nödig energi.
Det är kanske orätt, men jag sänder dig dock här innelyckta tal, – och det utan alla kommentarier.