1859 I Fjerran. (Efter Geibel)
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
I Fjerran.
(Efter Geibel).
Du vilda, ofta svikna hjerta, säg
Hvi skall så häftigt nu, så högt du slå
Vill du, som vandrat en så smärtfull väg
Ej hvila få?
Din ungdom flydde här, all doft försvann
De rosor bröts utafstruket utitillagt lifvets ström
Ack, hvad som förr dig alla himlar vann
Det var en dröm.
Och blomstret föll, blott törnet dröjde qvar
Än rinner blod utur det öppna sår –
Sorg längtan, vrede är hvad än jag har
Från härjad vår.
Dock, om man förde mig till Lethes våg
och sade: drick, drick helsa, tveka ej
Och ljuft skall glömskan svalka då din håg.
Jag sade: nej!
Ty om och allt en svekfull ville var –
Der höjde mig dock upp till himmelen;
Jag känner djupt, så länge lif jag har:
Jag älskar än.
Så låten mig med mina minnen gå!
Jag söker mig en ort båd natt och dag
Der jag kan sjunga och mitt hjerta slå
Sitt sista slag.
I Fjerran.
(Efter Geibel).
Du vilda, ofta svikna hjerta, säg
Hvi skall så häftigt nu, så högt du slå
Vill du, som vandrat en så smärtfull väg
Ej hvila få?
Din ungdom flydde här, all doft försvann
De rosor bröts uti lifvets ström
Ack, hvad som förr dig alla himlar vann
Det var en dröm.
Och blomstret föll, blott törnet dröjde qvar
Än rinner blod utur det öppna sår –
Sorg längtan, vrede är hvad än jag har
Från härjad vår.
Dock, om man förde mig till Lethes våg
och sade: drick, drick helsa, tveka ej
Och ljuft skall glömskan svalka då din håg.
Jag sade: nej!
Ty om och allt en svekfull ville var –
Der höjde mig dock upp till himmelen;
Jag känner djupt, så länge lif jag har:
Jag älskar än.
Så låten mig med mina minnen gå!
Jag söker mig en ort båd natt och dag
Der jag kan sjunga och mitt hjerta slå
Sitt sista slag.