7.9.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 7. syyskuuta 1870.
Minun oma kiltti Alexandra!
Ellen ole aiemmin osannut arvostaa hyviä höyrylaivayhteyksiä Tukholmaan, olen ainakin oppinut sen nyt, kun joka höyrylaivan mukana minua ilahduttaa säännöllisesti suloinen kirje sinulta, kaivattu ystäväni. Olen jo myös niin tottunut luottamaan kirjeen saapumiseen, että olisin hyvin huolissani, mikäli jonkun kerran jäisin ilman. Kiitos sinulle, tyttöseni, siitä että lähetät yksinäiselle ukollesi tämän hyvän lohdun!
Ikävä kyllä sinä jouduit taas kerran pettymään odotuksessasi siksi, että viime kerralla unohdin ”Grefve Bergin” muuttuneen saapumispäivän. Silloin kirjoitinkin sen sijaan maanantain tavallisen postin mukana.
Täällä on nyt ollut suurenmoinen maatalouskokous ja sen yhteydessä varsin komea näyttely, joka itse asiassa ylitti kaikkien odotukset. Luetteloon on kirjattu yli 1 000 (tuhat) numeroa. Koska mieltäni ovat näinä aikoina askarruttaneet monet muut asiat, en ehättänyt järjestää Puotilasta kovin monipuolista näyttelyä. Ainoastaan karjaosastolla Puotila oli edustettuna muutamalla numerolla (4 lehmää ja 2 hiehoa), ja näytteillä oli erä turnipseja ja lanttuja. Nautojemme tunnustettiin olevan hyviä, mutta ne luettiin vähiten kauniisiin (koska en antanut komistaa niitä keinotekoisin menetelmin näyttelyä varten).”Grefvinnalle” annettiin kuitenkin ”mention honorable”.
Turnipsit sentään herättivät yleistä hämmästystä valtavalla koollaan, ja tuomaristo jakoi niille juuresosaston toisen palkinnon (pronssimitali). Torsten sai niin ikään pronssimitalin Nuutajärven voista.
Näyttelyssä kävi ensimmäisenä päivänä 2 000, toisena päivänä 3 000 ja tänään, arvioiden mukaan, noin 6 000 henkilöä.
Tänään Kaivohuoneella oli suuret päivälliset, mutta en osallistunut niihin, koska ei huvittanut. Maanantaipäivällisillä sen sijaan olin läsnä tuttavapiirimme seurassa. Nuoret rouvat, Chydenius, Björkenheim, Lagerborg ynnä muut lähettävät sinulle sydämellisiä terveisiä. Samoin rouva Montgomery, jonka kohtasin sattumalta näyttelyssä. Hän kysyi, olitko jo tavannut hänen kälynsä.
Mamma palasi eilen Nuutajärveltä ja voi aika hyvin. Hän sai heti kirjeesi ja näyttää olevan hiukan huolissaan vaivastasi mutta on silti tyytyväinen, että sitä hoitaa viimein taitava lääkäri.
Huomisaamuna matkustan Robertin ja Torstenin kanssa Puotilaan, missä lopultakin saan kunnolla katon pääni päälle, kun Adolf-setä perheineen muutti eilen kaupunkiin. Robert matkustaa kotiin iltapäiväjunalla, mutta Torsten palaa kanssani kaupunkiin ja lähtee vasta perjantaina. Hilda on yhä Nuutajärvellä.
Ensi viikolla toivon pääseväni viettämään muutaman päivän Puotilassa, – ja sitten, rakas ystäväni, päässen saapumaan Tukholmaan, todennäköisesti ”Wiborgilla” 19. syyskuuta. Saan sydämentykytystä pelkästä ajatuksesta saada jälleen sulkea teidät syleilyyni, sillä ikävöin teitä päivä päivältä enemmän, niin että aika ajoin tuntuu varsin musertavan vaikealta olla täällä.
Helsingissä on näinä päivinä eloa ja vilskettä, mutta se kiinnostaa minua kovin vähän, en ole sellaisella tuulella. Ajatuskin lähitulevaisuudessa tapahtuvista suurista muutoksista vie mielenkiinnon lähemmistä ilmiöistä. Ja silti kestänee vielä kuukauden, ennen kuin asiasta saadaan täysi varmuus. Sitä ennen pitää vain pysyä rauhallisena. Jos kaikkien kohtuullisten syiden vastaisesti muuttoa ei tulekaan, voit olla varma, että sopeudun siihen kyllä, en minä tehnyt päätöstäni suoranaisesti ikävästä Pietariin. Mutta – toistaiseksi ei ole ilmennyt syytä epäillä nimitystä.
Tavarasi on nyt pakattu asiaankuuluvasti kapsäkkiin ja lähetetään tänä yönä ”Auralla” Edla Strömbergin hoivissa. Hän nimittäin matkustaa nyt Tukholmaan ja tuo kapsäkin sinulle.
Juuri nyt vieraat keskeyttävät minut (kello on ½ 9 iltapäivällä), ja minun on lähdettävä heidän kanssaan vielä kuuntelemaan päätöspuhetta Juhlasalissa.
Hyvästi, rakkaani, satoja suukkoja sinulle ja pikku Celylle
lähettää vanha isäpappanne
Leo.
Original (transkription)
|1|
Till Stockholmtillagt senare
Helsingfors d. 7 Sept.September 1870.
Min snälla, lilla Alexandra!
Om jag ej förr vetat att
sätta värde på den goda ång-
båtskommunikationen med Stock-
holm, så har jag åtminstone lärt
det nu, då jag regelbundet med
hvarje ångbåt fägnas af ett rart
bref från dig, min saknade vän.
Också har jag redan så vant mig
att lita på brefvets ankomst, att
jag skulle bli ytterst orolig, derest
jag någongång blefve utan. Haf
tack, min pia, för att du skänker
din enslige gubbe denna goda tröst!
Tyvärr har du dock engång
blifvit sviken i din väntan, derigenom
|2|
tt jag senaste gång hade blandat
bort mig på Grefve Bergs förän-
drade ankomstdag. Jag skref då
i stället med måndagens ordinarie
post.
Vi ha nu haft ett brillant
landtbruksmöte, med en ganska
storartad exposition, hvilken i sjelfva
verket öfverträffat allas förvänt-
ningar. Öfver 1 000 (tusen)tillagt numror äro
i katalogen upptagna. Tillföljd
af de myckna andra saker som
dessa tider sysselsatt min hjerna
hade jag ej hunnit förbereda någon
mångsidigare utställning från
Botby. Endast i kreatursafdel-
ningen upptog Botby några num-
ror (4 kor och 2 qvigor), och ett parti
turnips och kålrötter voro utställda.
|3|
Våra kreatur erkändes vara
goda, men bland de minst vackra
(emedan jag ej hade låtit genom
artificiella medel uppstoffera dem
för expositionen). För ”Grefvinnan”
erhölls dock ”mention honorable”.
Turnipsarne väckte deremot
allmän förvåning genom sin
enorma storlek, och tilldelades
af juryn 2a priset i rotfrukts-
afdelningen (bronsmedalj). Torsten
erhöll äfven bronsmedalj för Notsjö
smör.
Expositionen besöktes första dagen
af 2 000, andra dagen af 3 000 och
idag, enligt hvad man antager,
af omkr.omkring 6 000 personer.
Idag var stor middag på brunns-
huset, men jag har ej deltagit deri,
|4|
af brist på lust dertill. Måndags-
middagen deremot öfvervarades
af mig i sällskap med vårtstruket be-
kantskapskrets. De unga fruarne,
Chydenius, Björkenheim, Lagerborg
m. fl. sända dig hjärtliga hels-
ningar. Likaså fru Montgomery
som jag råkade idag å utställningen.
Hon frågade om du redan
träffat hennes svägerska.
Mamma återvände igår
från Notsjö och befinner sig ganska
bra. Hon erhöll genast ditt bref,
och tyckes vara något bekymrad
öfver din åkomma, men är dock
nöjd, att omsider en skicklig
läkare behandlar den.
Imorgon bittida far jag med
Robert och Torsten till Botby,
|5|
der jag ändtligen åter kan få
riktigt tak öfver hufvud, sedan
Farbror Adolfs igår inflyttat
till staden. Robert reser hem
med eftermiddagens bantåg, men
Torsten återvänder med mig
till staden och afreser först om
fredag. Hilda är fortfarande
på Notsjö.
Under nästa vecka hoppas jag
få vara några dagar på
Botby, – och sedan, min älskade
vän, torde jag väl komma till
Stockholm, sannolikt per Wiborg
den 19 Sept.September Jag får hjertklapp-
ning vid blotta tankan på att
åter få sluta er i mina armar,
ty min längtan efter er tillväxer
|6|
dag för dag, så att det stundom
kännes rätt tryckande svårt
att vara här.
Det är lif och rörelse i HforsHelsingfors
dessa dagar, men det intressera
mig måttligt, jag är ej disponerad
derför. Tanken på den närmaste
framtidens stora förändringar
absorberar intresset för de när-
maste företeelserna. Och ännu
lär det dock räcka en månad
innan full visshet är vunnen.
Derförinnan gäller det blott att
vara lugn. Skulle det, emot all
rimlig anledning, icke blifva
flyttning utaf, så var säker att
jag mycket väl skall finna
mig deri, icke är det just af
|7|
längtan till Petersburg, som
jag fattade mitt beslut. Men
– det finnes tillsvidare ingen
anledning att betvifla utnämningen.
Dina saker äro nu behörigen
inpackade i kappsäcken och
afsändas i natt per ”Aura” under
Edla Strömbergs egid. Hon
reser nemligen nu till Stock-
holm och skall framföra
kappsäcken till dig.
Just nu afbröts jag af
besökande (kl. är ½ 9 e. m.eftermiddag) och
med dem måste jag ännu ut
att afhöra sluttalet på Solenni-
tetssalen.
Farväl, min älskade, hundrade
kyssar till dig och lilla Cely från
Er gamla pappa
Leo.
Helsingfors d. 7 Sept.September 1870.
Min snälla, lilla Alexandra!
Om jag ej förr vetat att sätta värde på den goda ångbåtskommunikationen med Stockholm, så har jag åtminstone lärt det nu, då jag regelbundet med hvarje ångbåt fägnas af ett rart bref från dig, min saknade vän. Också har jag redan så vant mig att lita på brefvets ankomst, att jag skulle bli ytterst orolig, derest jag någongång blefve utan. Haf tack, min pia, för att du skänker din enslige gubbe denna goda tröst!
Tyvärr har du dock engång blifvit sviken i din väntan, derigenom|2| tt jag senaste gång hade blandat bort mig på Grefve Bergs förändrade ankomstdag. Jag skref då i stället med måndagens ordinarie post.
Vi ha nu haft ett brillant landtbruksmöte, med en ganska storartad exposition, hvilken i sjelfva verket öfverträffat allas förväntningar. Öfver 1 000 (tusen) numror äro i katalogen upptagna. Tillföljd af de myckna andra saker som dessa tider sysselsatt min hjerna hade jag ej hunnit förbereda någon mångsidigare utställning från Botby. Endast i kreatursafdelningen upptog Botby några numror (4 kor och 2 qvigor), och ett parti turnips och kålrötter voro utställda.|3| Våra kreatur erkändes vara goda, men bland de minst vackra (emedan jag ej hade låtit genom artificiella medel uppstoffera dem för expositionen). För ”Grefvinnan” erhölls dock ”mention honorable”.
Turnipsarne väckte deremot allmän förvåning genom sin enorma storlek, och tilldelades af juryn 2a priset i rotfruktsafdelningen (bronsmedalj). Torsten erhöll äfven bronsmedalj för Notsjö smör.
Expositionen besöktes första dagen af 2 000, andra dagen af 3 000 och idag, enligt hvad man antager, af omkr.omkring 6 000 personer.
Idag var stor middag på brunnshuset, men jag har ej deltagit deri,|4| af brist på lust dertill. Måndagsmiddagen deremot öfvervarades af mig i sällskap med vår bekantskapskrets. De unga fruarne, Chydenius, Björkenheim, Lagerborg m. fl. sända dig hjärtliga helsningar. Likaså fru Montgomery som jag råkade idag å utställningen. Hon frågade om du redan träffat hennes svägerska.
Mamma återvände igår från Notsjö och befinner sig ganska bra. Hon erhöll genast ditt bref, och tyckes vara något bekymrad öfver din åkomma, men är dock nöjd, att omsider en skicklig läkare behandlar den.
Imorgon bittida far jag med Robert och Torsten till Botby,|5| der jag ändtligen åter kan få riktigt tak öfver hufvud, sedan Farbror Adolfs igår inflyttat till staden. Robert reser hem med eftermiddagens bantåg, men Torsten återvänder med mig till staden och afreser först om fredag. Hilda är fortfarande på Notsjö.
Under nästa vecka hoppas jag få vara några dagar på Botby, – och sedan, min älskade vän, torde jag väl komma till Stockholm, sannolikt per Wiborg den 19 Sept.September Jag får hjertklappning vid blotta tankan på att åter få sluta er i mina armar, ty min längtan efter er tillväxer|6| dag för dag, så att det stundom kännes rätt tryckande svårt att vara här.
Det är lif och rörelse i HforsHelsingfors dessa dagar, men det intressera mig måttligt, jag är ej disponerad derför. Tanken på den närmaste framtidens stora förändringar absorberar intresset för de närmaste företeelserna. Och ännu lär det dock räcka en månad innan full visshet är vunnen. Derförinnan gäller det blott att vara lugn. Skulle det, emot all rimlig anledning, icke blifva flyttning utaf, så var säker att jag mycket väl skall finna mig deri, icke är det just af|7| längtan till Petersburg, som jag fattade mitt beslut. Men – det finnes tillsvidare ingen anledning att betvifla utnämningen.
Dina saker äro nu behörigen inpackade i kappsäcken och afsändas i natt per ”Aura” under Edla Strömbergs egid. Hon reser nemligen nu till Stockholm och skall framföra kappsäcken till dig.
Just nu afbröts jag af besökande (kl. är ½ 9 e. m.eftermiddag) och med dem måste jag ännu ut att afhöra sluttalet på Solennitetssalen.
Farväl, min älskade, hundrade kyssar till dig och lilla Cely från
Er gamla pappa
Leo.