27.8.1865 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 27. elokuuta 1865.
Rakas Alexandra!
Näillä sinulle kirjoittamillani rivillä vihkin käyttöön uuden kirjoituspöytäni. Ja samalla ajattelen lähitulevaisuutta, jolloin uutterassa työssäni tämän pöydän äärellä minulla on sinut aivan lähellä, ja minua innoittaa ja vahvistaa suloinen tietoisuus rakkaudestasi. Ja jos minun onnistuu tässä ajatukseni ja kynäni voimin saada aikaan jotain, joka vaikuttaa hyödyllisesti ja saavuttaa tunnustusta, nautin siitä kaksinkertaista tyydytystä tietäessäni, että sinäkin voit jakaa sen, kallisarvoinen Alexandrani. – – – – Niin, oma tyttöseni, jos jokin tulevaisuudessa on vuorenvarmaa, on se, että pian perustamastamme kodista tulee hyvä ja onnellinen koti, sillä se rakentuu sellaisille voimille: todelliselle rakkaudelle, horjumattomalle keskinäiselle luottamukselle, työteliäisyydelle, pyrkimykselle hyvään ja hyötyyn, – jotka eivät petä. Ja jos rakentaa niiden varaan ja näkee yhdessä vaivaa, ettei milloinkaan petä vakavia periaatteitaan, silloin ei tuudittaudu katoaviin harhakuviin eikä tarvitse pelätä pilvilinnojensa romahtavan. – Jumala suokoon, että oikein pian ja täydellisesti voisin välittää sinulle saman iloisen ja vakaan tulevaisuudenuskon, joka minua innoittaa! Oi kyllä, sen täytyy onnistua! Ei voi olla pitkä aika siihen, kun muistelet niitä raskasmielisyyden hetkiä kuin synkkiä pilviä, jotka ovat hälvenneet eivätkä koskaan enää paina mieltäsi. – – – –
Ja nyt muutama sananen käytännön kysymyksistä. Huonekalut ovat saapuneet aika hyvässä kunnossa – kuljetuksessa oli syntynyt vain pari mitätöntä vahinkoa. Ei kuitenkaan ollut helppo saada kalusteita paikoilleen, sillä maalarit ja kirvesmiehet, jotka kaikki olivat olleet tavattoman hitaita, olivat vielä täydessä työn touhussa. Minun huoneeni voitiin kuitenkin avata eilen illalla, ja parissa tunnissa sain kaikki sinne kuuluvat kalusteet omille paikoilleen. Myös makuukamarin huonekalut ovat valmiina, vaikka maalaustöitä ei siellä ollutkaan saatu päätökseen. Salin ja kabinetin huonekalut ovat pakattuina kabinettiin, ruokasalin kalusteet ovat toistaiseksi vielä matka-asussaan, eli niinimattoihin käärittyinä salissa. Kestää varmaan vielä aikansa, kunnes kaaos on saatu järjestykseen. Tänään järjestelen papereitani, jolloin iso kasa tarpeettomia papereita uhrataan tulelle. Sillä järjestys se olla pitää. Eihän pikku vaimoni pitäisi päinvastaisestakaan, vai mitä? – – Nyt siis tiedät syyn, miksen lähtenyt kaupungista eilen enkä tänään. Niin ikävää kuin onkin olla luotasi poissa, minun täytyy nyt kuitenkin pysyä täällä selvittelemässä tätä sekasotkua. Mutta mikään ei silti estä samalla ajattelemasta sinua ja sulkemasta sinua sydämeeni syvällä mielessäni. Hyvästi, rakkaani, kerro terveisiä kaikille meikäläisille, sinun
Leo.
Kiitos nenäliinasta, jonka lähetän nyt takaisin.
Original (transkription)
HforsHelsingfors den 27. Aug.Augusti 65.
Min älskade Alexandra!
Det är genom dessa rader till dig, som jag
inviger mitt nya skrifbord. Och dervid tänker jag mig
in i den snara framtid då jag under det trägna arbetet
vid detta bord har dig i min närmaste närhet och lifvas
och stärkes af det ljufva medvetandet om din kärlek. Och
om det lyckas mig att här med min tanke och min penna
åstadkomma någonting, som verkar gagneligt och vinner erkän-
nande, så skall jag deraf njuta en dubbel tillfredsställelse
då jag vet att den äfven skall delas af dig, min dyra Alexan-
dra. - - - - Ja, min pia, om någonting i framtiden är visst och
säkert, så är det, att det blir ett godt och lyckligt hem, det
som vi nu snart skola grundlägga, ty de makter hvarpå
det baseras: sann kärlek, oryggeligt inbördes förtroende, ar-
betsamhet, sträfvandet att verka godt och nyttigt, – de svika
icke. Och bygger man på dem, och bemöda sig gemensamt att
aldrig svika sina allvarliga principer, då har man icke vaggat
sin in i flyktiga illusioner, då behöfver man ej befara några
|2|
ramlande luftslott. – Gifve Gud att jag rätt snart och
fullständigt kunde ingifva dig den glada, fasta förtröstan
på framtiden, som lifvar mig! O ja, det måste lyckas! Den tid
kan icke vara långt aflägsen, då du skall blicka tillbaka
på de svårmodiga stunderna såsom på mörka moln, hvil-
ka skingrats, för att aldrig mera tynga på ditt sinne. - - - - -
Och nu några ord om de praktiska frågorna. Möblerna
hafva anländt i ganska godt skick – endast ett par obetydliga
skador hade af transporten uppkommit. Att få möblerna place-
rade var dock icke så lätt, emedan målare och timmermän, som
alla varit oerhördt långsamma, ännu vore i full verksamhet.
Mitt rum kunde emellertid igår qväll öppnas och inom par
timmar hade jag alla dithörande möbler på sina platser.
Äfven sängkammarmöblerna äro uppställda, oaktadt målararbetet
der icke var slutadt. Sals och kabinettsmöblerna äro sammanpackade
i kabinettet, matsalsmöbeln står tillsvidare ännu, i sin reskostym,
d. v. s. bastmattor, uti salen. Nog räcker det ännu, tills detta
chaos är utredt. Idag sysslar jag med ordnandet af mina
papper, hvarvid stora hoppar onödiga papper skola offras åt
lågorna. Ty ordning skall det blifva. Min lilla fru skulle ju
icke gilla motsatsen, eller huru? – – Du känner nu också orsaken
hvarföre jag icke kom ut igår eller idag. Så ledsamt det är att vara
borta från dig, måste jag dock nu dröja här för att reda ut denna
trassliga härfva. Men derunder är jag dock icke hindrad att tänka på
dig och i tankarna sluta dig till mitt hjerta. Farväl, min älskling, helsa alla de
våra från din
Leo.
Tack för näsduken som jag nu återsänder.
HforsHelsingfors den 27. Aug.Augusti 65.
Min älskade Alexandra!
Det är genom dessa rader till dig, som jag inviger mitt nya skrifbord. Och dervid tänker jag mig in i den snara framtid då jag under det trägna arbetet vid detta bord har dig i min närmaste närhet och lifvas och stärkes af det ljufva medvetandet om din kärlek. Och om det lyckas mig att här med min tanke och min penna åstadkomma någonting, som verkar gagneligt och vinner erkännande, så skall jag deraf njuta en dubbel tillfredsställelse då jag vet att den äfven skall delas af dig, min dyra Alexandra. - - - - Ja, min pia, om någonting i framtiden är visst och säkert, så är det, att det blir ett godt och lyckligt hem, det som vi nu snart skola grundlägga, ty de makter hvarpå det baseras: sann kärlek, oryggeligt inbördes förtroende, arbetsamhet, sträfvandet att verka godt och nyttigt, – de svika icke. Och bygger man på dem, och bemöda sig gemensamt att aldrig svika sina allvarliga principer, då har man icke vaggat sin in i flyktiga illusioner, då behöfver man ej befara några|2| ramlande luftslott. – Gifve Gud att jag rätt snart och fullständigt kunde ingifva dig den glada, fasta förtröstan på framtiden, som lifvar mig! O ja, det måste lyckas! Den tid kan icke vara långt aflägsen, då du skall blicka tillbaka på de svårmodiga stunderna såsom på mörka moln, hvilka skingrats, för att aldrig mera tynga på ditt sinne. - - - - -
Och nu några ord om de praktiska frågorna. Möblerna hafva anländt i ganska godt skick – endast ett par obetydliga skador hade af transporten uppkommit. Att få möblerna placerade var dock icke så lätt, emedan målare och timmermän, som alla varit oerhördt långsamma, ännu vore i full verksamhet. Mitt rum kunde emellertid igår qväll öppnas och inom par timmar hade jag alla dithörande möbler på sina platser. Äfven sängkammarmöblerna äro uppställda, oaktadt målararbetet der icke var slutadt. Sals och kabinettsmöblerna äro sammanpackade i kabinettet, matsalsmöbeln står tillsvidare ännu, i sin reskostym, d. v. s. bastmattor, uti salen. Nog räcker det ännu, tills detta chaos är utredt. Idag sysslar jag med ordnandet af mina papper, hvarvid stora hoppar onödiga papper skola offras åt lågorna. Ty ordning skall det blifva. Min lilla fru skulle ju icke gilla motsatsen, eller huru? – – Du känner nu också orsaken hvarföre jag icke kom ut igår eller idag. Så ledsamt det är att vara borta från dig, måste jag dock nu dröja här för att reda ut denna trassliga härfva. Men derunder är jag dock icke hindrad att tänka på dig och i tankarna sluta dig till mitt hjerta. Farväl, min älskling, helsa alla de våra från din
Leo.
Tack för näsduken som jag nu återsänder.