8.11.1868 Felix Mechelin–LM
Finsk text
Viipuri 8.11.1868
Rakas Leo!
Yhteinen ystävämme Fredrik Idestam toi minulle sinun lämpimän ja ystävällisen kirjeesi 12. lokakuuta ja lähetän nyt nämä niukat rivit hänen mukanaan sinulle vastaukseksi siinä toivossa, että myös sinä ymmärrät ja ja luotat tunteisiini sinua ja perhettäsi kohtaan, vaikka minun kirjeenvaihtoni muuten kuin liikeasioissa onkin ollut niukkaa ja kuivaa!
Mitä meihin täällä tulee, niin valitettavasti täytyy jälleen rajoittua siihen, että terveyden suhteen ollaan miltei samassa tilassa kuin viime kuukausienkin ajan, paitsi että Elinin jalka on nyt vähän parempi ja pikku Dagmar on viime viikolla vieroitettu ja on nyt aivan äidin tyttö.
Huoli ja tietämättömyys valitusteni vaikutuksesta assessoraattiasiassa on tehnyt pilvisten päivien syystunnelman entistäkin alakuloisemmaksi. Muuten töitä on maanvyörymäisen liikaa.
Ja siitä taas afääreihin. Ensimmäisenä terveiset ja kiitokset Sofielle hänen kirjeestään ja anna hänelle tässä mukana olevat 400 markkaa. Mutta ei siinä vielä kaikki vaan minun täytyy pyytää sinua vielä kerran ottamaan pikaisesti selvää ja ilmoittamaan mainittujen virka-asioideni sujumisesta senaatissa ja kenraalikuvernöörin luona, jossa nämä asiat riippuvat ilmeisesti paljon ystävästämme Robert Örnistä, joka valitettavasti on ”Nikus” Hornborgin puolisukulainen. Ja lopuksi, ota selvää, miten 27. huhtikuun armollista asetuksen loppua tulee tänä vuonna yleisesti ottaen soveltaa, siis muissa kuin erikseen mainituissa tapauksissa.
Loppuun vielä yksi asia, jota en ole oikein ymmärtänyt. Tänne tuli viime viikolla Helsingistä minun osoitteeseeni suuressa pakkilaatikossa ystävämme Filip von Schantzin kipsinen rintakuva. Oliko rahti sinun maksamasi vai taideyhdistyksen, sitä emme tiedä, vaikka Höyrylaivakonttorista sain tosin tietää, että mainittu yhdistys olisi sen lähettäjä. Silloin se ilmeisesti olisi arpajaisvoitto jollekin meidän jo viime vuonna ostamallemme arvalle, ne olivat numerot 1 322, 1 339 tai 3 101. Nyt pitäisi vain tietää, kuka meistä on tuon harvinaisen voiton saanut, ja kenelle olemme velkaa rahtikuluista. Kerro siis jossain sopivassa tilanteessa minulle, miten nämä kaikki liittyvät toisiinsa, ja onko ehkä juuri sinua kiittäminen patsaan tännetulosta. Se oli muuten rouva Bergenstråhle, joka viime talvena Lappeenrannassa myi Helsingin ”taidearpajaisten” arpoja, ja niistä sen voiton täytyy olla, joka nyt on vihdoin tullut tänne. – Jos hän on se, joka on huolehtinut asiasta ja maksanut rahdin, niin ole hyvä ja esitä minun puolestani kiitokset ja maksa korvaus hänelle tai miehelleen.
Pyydän anteeksi kaikkea tätä jatkuvaa häirintää, terveiset kaikille ”asianosaisille” ketään nimeämättä ja ketään unohtamatta, voi hyvin ja kirjoita pian tietoja sieltä niitä janoavalle ja niistä
erityisen kiitolliselle
Felix Mechelin
Original (transkription)
|1|
WgViborg, 18 8/11. 68. –
Liebster Leo!
Med vår gemensamme vän F. Idestam,
som bragte mig Ditt varma och vänliga
bref af den 12. Oktober, sänder jag Dig
nu dessa magra rader till svar, i det
hopp, att äfven Du, å din sida fortfaran-
de förstår och litar på mina känslor
för Dig och de dina, änskönt också min
brefvexling i annat, än affärer, varit
nog trög och torr! –
Tyvärr måste jag nu åter inskränka mig
till att om oss härvarande nämna, det vi
äro på nästan samma punkt hvad hälsa
och annat angår, som under de senaste
månaderna, utom att Elins fot är något
bättre samt lilla Dagmar sista veckan
afvänjd och numera alldeles Mammas pia.
Bekymret och ovissheten om verkan af
mina besvär i de der assessoratsfrågorna
göra höstsinnesstämningen ännu mera melan-
kolisk i mulna stunder. – För öfrigt arbete
i lavinartadt öfverflöd. –
Och härmed åter till affärer. – Främst
måste jag be Dig helsa och tacka Sofie
för hennes bref till mig samt lemna
henne deri reqvirerade och här bilagda
400. mark. Men ej nog dermed, utan
dessutom skulle jag ännu en gång be Dig,
om möjligt, rätt snart låta mig får be-
sked om ofvansgda tjenstefrågors utgång i
i Senaten och hos GeneralGuvernören hos hvilken det mesta torde bero af vännen Robert Örn, som tyvärr är en qvasi-
frände till ”Nikus” Hornborg”flyttad texttillagt samttillagt huru slutet af nådiga
Förordningen den 27. April i år skall
förstås i hänsigt till tiden förtillagt densammas tillämp-
ning i allmänhet, d. v. s. i andra, än de
der specielt undantagna fallen.
Slutligen återstår ännu en sak, som
jag ej heller rätt förstår, och det är den,
att dessa sista veckor från HforsHelsingfors hit med-
förde, under min adress, i en stor pack-
låda vännen Filip von Schantzs bröst-
bild i gips, – hvarför frakten var der be-
tald, – af Dig eller Konstföreningen, veta
vi ej, ehuru jag i dag å Ångbåtskontoret
erfor, att bemälda förening afsändt lå-
dan, hvarföre innehållet torde vara en
redan i fjol någon af oss tillfallen lot-
terivinst med någondera af lotterna
nrisnumeris 1 322. eller 1 339, eller 3 101tillagt, som vi hade. – Åter-
stode således endast att veta, hvilken af
oss, som vunnit den rara vinsten, och
hvem vi möjligen äro fraktafgiften
derför skyldige. – Låt mig såledesstruket förtytillagt vid
tillfälle få veta huru äfven härmed hop-
|4|
hänger och om icke det kanske är just
Dig, som jag har att tacka för bystens
hitkomst? – Det var eljest Fru Bergen-
stråle, som i WstrandVillmanstrand förlidne år om
vinter sålde biljetter till ett ”konstlotteri”
i HforsHelsingfors, dädan vinsten måste vara ochtillagt omsider hit an-
kommit. – Är det hon, som ombesörjt
och betalt frakten, så behagade Du å
mina vägnar betacka och honorera hen-
ne eller mannen derför! –
Ursäkta alla dessa mina idkeliga vexa-
tioner, helsa alla ”vederbörande”, ingen
nämnd och ingen glömd, samt lef väl och
skrif snart åter till Din efter meddelan-
den derifrån hungrande och för sådana
synnerligen erkänsamme
F. Th. Mn Felix Mechelintillagt senare
WgViborg, 18 8/11. 68. –
Liebster
ty. Käre Leo!
Med vår gemensamme vän F. Idestam, som bragte mig Ditt varma och vänliga bref af den 12. Oktober, sänder jag Dig nu dessa magra rader till svar, i det hopp, att äfven Du, å din sida fortfarande förstår och litar på mina känslor för Dig och de dina, änskönt också min brefvexling i annat, än affärer, varit nog trög och torr! –
Tyvärr måste jag nu åter inskränka mig till att om oss härvarande nämna, det vi äro på nästan samma punkt hvad hälsa och annat angår, som under de senaste månaderna, utom att Elins fot är något bättre samt lilla Dagmar sista veckan afvänjd och numera alldeles Mammas pia.
|2|Bekymret och ovissheten om verkan af mina besvär i de der assessoratsfrågorna göra höstsinnesstämningen ännu mera melankolisk i mulna stunder. – För öfrigt arbete i lavinartadt öfverflöd. –
Och härmed åter till affärer. – Främst måste jag be Dig helsa och tacka Sofie för hennes bref till mig samt lemna henne deri reqvirerade och här bilagda 400. mark. Men ej nog dermed, utan dessutom skulle jag ännu en gång be Dig, om möjligt, rätt snart låta mig får besked om ofvansgda tjenstefrågors utgång i i Senaten och hos GeneralGuvernören hos hvilken det mesta torde bero af vännen Robert Örn, som tyvärr är en qvasifrände till ”Nikus” Hornborg” samt huru slutet af nådiga Förordningen den 27. April i år skall förstås i hänsigt till tiden för densammas tillämpning i allmänhet, d. v. s. i andra, än de der specielt undantagna fallen.
|3|Slutligen återstår ännu en sak, som jag ej heller rätt förstår, och det är den, att dessa sista veckor från HforsHelsingfors hit medförde, under min adress, i en stor packlåda vännen Filip von Schantzs bröstbild i gips, – hvarför frakten var der betald, – af Dig eller Konstföreningen, veta vi ej, ehuru jag i dag å Ångbåtskontoret erfor, att bemälda förening afsändt lådan, hvarföre innehållet torde vara en redan i fjol någon af oss tillfallen lotterivinst med någondera af lotterna nrisnumeris 1 322. eller 1 339, eller 3 101, som vi hade. – Återstode således endast att veta, hvilken af oss, som vunnit den rara vinsten, och hvem vi möjligen äro fraktafgiften derför skyldige. – Låt mig förty vid tillfälle få veta huru äfven härmed hop|4|hänger och om icke det kanske är just Dig, som jag har att tacka för bystens hitkomst? – Det var eljest Fru Bergenstråle, som i WstrandVillmanstrand förlidne år om vinter sålde biljetter till ett ”konstlotteri” i HforsHelsingfors, dädan vinsten måste vara och omsider hit ankommit. – Är det hon, som ombesörjt och betalt frakten, så behagade Du å mina vägnar betacka och honorera henne eller mannen derför! –
Ursäkta alla dessa mina idkeliga vexationer, helsa alla ”vederbörande”, ingen nämnd och ingen glömd, samt lef väl och skrif snart åter till Din efter meddelanden derifrån hungrande och för sådana
synnerligen erkänsamme
F. Th. Mn