27.5.1870 LM–Alexandra Mechelin

Svensk text

|1|

Min älskade Alexandra!

Vid hemkomsten från en lång conference hos Baron Stjernvall-Walleen i förrgår qväll emottogs jag af ditt kärkomna vänliga bref af d. 23 dnesdennes. Hjertlig tack derför!

Innan jag går att berätta fortsättningen på mitt bref från Wiborg bör jag tala om den affär som föranledde mig att idag telegrafera till dig:

”Samtycker du uthyra Botby stora byggning fin familj medlet Juni slutet Augusti åttahundra (800) rubel? Hushållet flygelbyggnaden, systrarne gamla vindsrummet, jag bredvid Jernström. Skyndsamt telegrafsvar.”

Utan tvifvel har du blifvit högeligen öfverraskad af denna förfrågan – och|2| jag emotser med stort intresse ditt svar.

Sakens sammanhang är följande: För par veckor sedan dog plötsligen under en promenad i vagn en grefve Kuscheleff-Besborodko (son till förra egaren af Mejlans). Hans svåger hofmarskalken Kuscheleff måste nu egna hela sommarn åt utredandet af den aflidnes affärer och vill derföre ha sin familj placerad på landet, helst i närheten af Helsingfors. Hans fru är en kusin till aflidna grefvinnan Linder, och de hafva nu vändt sig Const. Linder för att han måtte skaffa dem ett lämpligt sommarlogis. Strax när han råkade mig föreslog han Botby, – något annat passligt ställe kunde ingen af oss hitta på. Jag invände visst att du sannolikt icke skulle samtycka dertill. Men då det nu inträffade att de vilja bo der just den tiden då du i alla fall är|3| borta, – och då Linder menade att priset kan ställas duktigt högt om man lofvar dem legymer och ekipage dertill, samt sjelf föreslog 800 rubel, så tillät jag honom fråga dem angående Botby, som han kunde beskrifva eftersom han sjelf varit der, och sade att jag icke ville telegrafera till dig innan jag visste om de bestämdt skulle hyra vår byggnad för nämnda pris. Icke utan förvåning erfor jag då igår qväll af Linder att de gerna vilja hyra Botby och betala 800 rubel med rättighet till legymer och två hästar med kusk och vagn.

Då nu ett så betydligt tillskott till Botby inkomst erbjuda sig, så ansåg jag i sjelfva verket att man icke borde skjuta den ifrån sig, såsnart du icke har något deremot. Jag sökte i telegrammet redan lemna en antydning om de arrangementer detta|4| skulle föranleda: emedan det förnäma herrskapet behöfver hela stora byggningens nedra våning, måste flygelbyggningen disponeras så, att jungfrun kan inlogeras der med Botby hushållet och pigorna. För detta ändamål måste antingen Johansson eller Lasse eller ock Svärd med familj flyttas till stenhuset. Eller vorde det kanske bättre att upplåta nuvarande badrummet till kök för folket? – Systrarne kunna mycket väl bo uti gamla vindsrummet åt trädgårdssidan, om man putsar upp det med billiga tapeter. Och jag kan begagna Jannes förra rum de korta tider jag under sommarn får vara på Botby. Naturligtvis medför allt detta sina olägenheter, men kalkylen skulle ställa sig på följande sätt:

800 rubel à 3002 400 mark.
värdet af grönsaker och bär200
extra arvode åt Pihl20
isvoschtchikarhyrkuskar åt mig i staden50
förslitning och skada på diverse130400
Nettovinst2 000 mark.
Utflygt från Nådendal till Stockholm500
restresterande1 500,–
|5|

Ifall du genom ditt svars telegram motsätter dig denna affär, så blir den naturligtvis icke utaf, – men jag ansåg mig i alla fall, med afseende å den dryga hyran böra telegrafera härom, och är å min sida villig att underkasta mig de obeqvemligheter som för min person blefve en följd häraf.

Emellertid finner man häraf också att det kunde vara ganska lönande att ha några nätta villor på Botby utmarker.

Ifall du svarar ja och affären således afslutas, ber jag dig dock icke besvära dig med några arrangementer före min hemkomst.

Från Wiborg gick resan ganska trefligt i sällskap med general Stjernvall och öfverstelöjtnant Pipping. På hotellet fanns jemnt ett enda|6| rum ledigt, för min räkning på grund af mitt telegram. Om jag icke hade telegraferat, så skulle jag icke fått qvarter i något värdshus, utan fått bo hos general Stjernvall som inbjöd mig till sig.

Angående den stora affären, är det svårt att berätta något emedan ställningen är högst komplicerad. Gruyersvårtytt hade just åter rest utrikes, till Italien, med anledning af något sjukdomsfall inom sin familj. Tvenne Berliner storheter skulle vilja göra affärer utan Gruyersvårtytt. Alla ligga de öfver Stjernvall och – alla har han hänvisat till mig. Intriger, – ömsesidigt misstroende o. s. v. Emellertid börjar härfvan ändå att reda sig något efter gårdagens bråk, – och om jag också icke skulle komma hem med så färdiga papper som jag hade önskat, – så har jag|7| dock i många hänseenden skäl att vara nöjd med min hitkomst.

Nu måste jag skynda att kläda mig till expositionens öppnande. Jag har besökt den alla dagar; våra kommissarier hade den artigheten att hafva ställt biljett i ordning åt mig såsom direktör för skeppsdockan, strax vid min ankomst.

Inga nöjen finnas nu att tillgå utom ryska teatern. Jag finner det tråkigare här än vanligt och längtar hem oaktadt den korta tid som förgått sedan min afresa. Kallt är här också och ruskigt.

Du min saknade vän som nu med vår lilla Cely får njuta af vårens vackra grönska på Botby, – måtte ni vara friska och glada derute och medan ni tänker på er resande pappa|8| gifva honom det erkännande att om han bråkar och tråkar nog mycket, så är det icke blott för sin egen skuld; – och om också all annan lön derför skulle uteblifva så är han dock lycklig och nöjd sålänge han i sitt hem har två sådana hjertan som ditt och Celys –

– Om du visste hur tråkigt och ödsligt det är att vara allena här i denna besynnerliga stad, så skulle du befalla telegrafen att genast hemföra din

hemlängtande

Leo.

Svara härpå per adress Wiborg, Societetshuset.

P. S.Post Scriptum Jag undrar hvad Farbror Adolfs säga om mitt telegram till dig angående Botby affären?

Dagen för afresan härifrån är ännu obestämd.

Finsk text

Rakas Alexandra!

Palattuani toissa iltana pitkästä konferenssista paroni Stjernvall-Walleenin luota sain odotetun ja ystävällisen kirjeesi 23. päivältä. Sydämellinen kiitos siitä!

Ennen kuin ryhdyn kertomaan jatkoa Wiipurista lähettämälleni kirjeelle minun täytyisi puhua asiasta, jonka johdosta minun oli lähetettävä sinulle tänään sähke:

”Suostutko vuokraamaan Puotilan päärakennuksen hienolle perheelle kesäkuun puolivälistä elokuun loppuun kahdeksallasadalla (800) ruplalla? Talous siipirakennuksessa, sisaret vanhassa ullakkohuoneessa, minä Jernströmin vieressä. Pikainen vastaus sähkeitse.”

Yllätyit epäilemättä suuresti tästä tiedustelusta – ja odotan vastaustasi hyvin kiinnostuneena.

Asiayhteys on seuraava: Pari viikkoa sitten vaunuajelulla kuoli äkillisesti muuan kreivi Kuscheleff-Besborodko (Meilahden edellisen omistajan poika). Hänen lankonsa hovimarsalkka Kuscheleffin on nyt varattava koko kesä vainajan asioiden selvittämiseen, ja siksi hän haluaisi majoittaa perheensä maaseudulle, mieluiten Helsingin lähistölle. Hänen vaimonsa on edesmenneen kreivitär Linderin serkku, ja nyt he ovat kääntyneet Constantin Linderin puoleen, jotta tämä hankkisi heille sopivan kesämajoituksen. Heti kun satuimme tapaamaan, hän ehdotti Puotilaa, – kumpikaan meistä ei keksinyt muuta sopivaa paikkaa. Minä tietysti huomautin, ettet todennäköisesti suostuisi. Mutta kun nyt kävikin niin, että he haluavat asua siellä juuri sinä aikana, kun joka tapauksessa olet poissa, – ja kun Linder totesi, että hinnan voi asettaa melkoisen korkeaksi, jos heille luvataan lisäksi vihannekset ja vaunut, ja ehdotti itse 800 ruplaa, sallin hänen tiedustella heiltä Puotilasta, jota hän osasi kuvailla koska oli itse ollut siellä. Ja lisäsin, etten aio lähettää sinulle sähkettä ennen kuin tietäisin, haluavatko he varmasti vuokrata rakennuksemme kyseiseen hintaan. Varsin hämmästyneenä kuulin sitten eilen illalla Linderiltä, että he vuokraisivat Puotilan mielellään ja maksaisivat 800 ruplaa, mihin sisältyisivät oikeus vihanneksiin ja kahteen hevoseen ajureineen ja vaunuineen.

Kun Puotilalle nyt tarjoutui mahdollisuus niin merkittäviin lisätuloihin, päädyin itse asiassa sille kannalle, ettei sitä pitäisi torjua, ellei sinulla ole mitään sitä vastaan. Yritin välittää jo sähkeessä jonkinlaisen kuvan vaadittavista järjestelyistä: koska hieno herrasväki ottaisi käyttöön koko päärakennuksen alakerran, siipirakennukset tulee järjestää siten, että neiti voidaan majoittaa sinne Puotilan talouden ja piikojen kanssa. Tätä varten joko Johansson tai Lasse tai myös Svärd perheineen on siirrettävä kivitaloon. Vai olisiko kenties parempi luovuttaa nykyinen uimahuone väen keittiöksi? – Sisaret voisivat mainiosti asua vanhassa ullakkohuoneessa puutarhan puolella, jos sitä kohennetaan halvoilla tapeteilla. Ja minä voin käyttää Jannen entistä huonetta niinä lyhyinä hetkinä, jotka saan kesällä viettää Puotilassa. Tästä kaikesta koituu toki oma vaivansa, mutta laskelma näyttäisi seuraavanlaiselta:

800 ruplaa à 3002 400 markkaa.
vihannesten ja marjojen arvo200
Pihlin lisäpalkkio20
isvossikat minulle kaupungissa50
kuluminen ja vahingot130400
Nettovoitto2 000 markkaa.
Matka Naantalista Tukholmaan500
jäännös1 500,–

Jos vastustat kauppaa vastaussähkeessäsi, se ei tietenkään toteudu, – mutta sievoisen vuokran vuoksi katsoin silti aiheelliseksi lähettää asiasta sähkeen ja suostun omalta osaltani kaikkiin epämukavuuksiin, joita minun henkilölleni tämän seurauksena koituu.

Tästä kuitenkin ilmenee myös, että saattaisi olla varsin kannattavaa omistaa muutamia siistejä huviloita Puotilan laitamilla.

Jos vastaat kyllä ja kaupat näin ollen tehdään, pyydän kuitenkin, ettet vaivaa itseäsi millään järjestelyillä ennen kuin palaan.

Viipurista matka sujui varsin mukavasti kenraali Stjernvallin ja everstiluutnantti Pippingin seurassa. Hotellissa oli tasan yksi ainoa huone vapaana, minun laskuuni, koska olin lähettänyt sähkeen. Ellen olisi lähettänyt, en olisi saanut sijaa yhdestäkään majatalosta vaan joutunut asumaan kenraali Stjernvallin luona, joka kutsui minut vieraakseen.

Suurista kaupoista on vaikea kertoa yhtään mitään, koska tilanne on mitä monimutkaisin. Gruyer oli juuri lähtenyt taas ulkomaille, Italiaan, jonkin perheessään sattuneen sairastapauksen vuoksi. Kaksi berliiniläistä suuruutta olisi halunnut tehdä kaupat ilman Gruyeriä. He kaikki ovat Stjernvallin kimpussa ja – hän on ohjannut kaikki minun puheilleni. Juonitteluja, molemminpuolista epäluottamusta ja niin edelleen. Silti vyyhti alkaa vähitellen jonkin verran selvitä eilisen uurastuksen jälkeen, – ja vaikken palaisikaan kotiin niin valmiiden papereiden kanssa kuin olin toivonut, – minulla on silti monessakin mielessä syytä olla tyytyväinen siihen, että tulin tänne.

Nyt pitää kiiruhtaa pukeutumaan näyttelyn avajaisiin. Olen käynyt siellä joka päivä; komissaarimme olivat kohteliaisuuttaan heti saavuttuani järjestäneet lipun minulle laivatelakan johtajan ominaisuudessa.

Nyt ei ole tarjolla muita huveja kuin venäläinen teatteri. Mielestäni täällä on tavallista ikävystyttävämpää, ja minulla on ikävä kotiin, vaikka lähdöstäni onkin kulunut vain vähän aikaa. Kylmäkin täällä on ja huono sää.

Sinä kaivattu ystäväni, joka nyt pikku Celymme kanssa saat nauttia kevään kauniista vehreydestä Puotilassa, – kunpa vain pysytte terveinä ja hyvällä mielellä siellä ja kun ajattelette reissaavaa isäpappaanne, antakaa hänelle se tunnustus, että jos hän nyt rehkii ja raataakin turhan paljon, hän ei tee sitä vain itsensä vuoksi; – ja vaikka kaikki muu palkka jäisikin saamatta, hän on silti iloinen ja onnellinen, kunhan hänellä on kodissaan kaksi sellaista sydäntä kuin sinun ja Celyn –

– Jos tietäisit, kuinka tylsää ja yksinäistä on olla yksinään tässä erikoisessa kaupungissa, käskisit sähköttäjää tuomaan minut heti kotiin.

Sinun kotiin ikävöivä

Leo.

Vastaa tähän osoitteeseen Viipuri, Seurahuone.

Post Scriptum. Mitähän Adolf-setä mahtaisi sanoa sähkeestäni, jonka lähetin sinulle Puotilan asiasta?

Lähtöpäivää täältä ei ole vielä päätetty.

Original (transkription)

|1|

Min älskade Alexandra!

Vid hemkomsten från en lång
conference hos Baron Stjernvall-
Walleen i förrgår qväll emottogs
jag af ditt kärkomna vänliga
bref af d. 23 dnesdennes. Hjertlig tack
derför!

Innan jag går att berätta fort-
sättningen på mitt bref från Wiborg
bör jag tala[...]oläslig/saknad text om den affär som
föranledde mig att idag telegrafera
till dig:

”Samtycker du uthyra Botby stora
byggning fin familj medlet Juni
slutet Augusti åttahundra (800) rubel?
Hushållet flygelbyggnaden, systrarne
gamla vindsrummet, jag bredvid
Jernström. Skyndsamt telegrafsvar.”

Utan tvifvel har du blifvit högeligen
öfverraskad af denna förfrågan – och
|2| jag emotser med stort intresse
ditt svar.

Sakens sammanhang är följande:
För par veckor sedan dog plötsligen
under en promenad i vagn en grefve
Kuscheleff-Besborodko (son till förra
egaren af Mejlans). Hans svåger hof-
marskalken Kuscheleff måste nu
egna hela sommarn åt utredandet af
den aflidnes affärer och vill derföre
ha sin familj placerad på landet,
helst i närheten af Helsingfors. Hans
fru är en kusin till aflidna grefvinnan
Linder, och de hafva nu vändt sig
Const. Linder för att han måtte skaffa
dem ett lämpligt sommarlogis. Strax
när han råkade mig föreslog han
Botby, – något annat passligt ställe
kunde ingen af oss hitta på. Jag in-
vände visst att du sannolikt icke
skulle samtycka dertill. Men då det
nu inträffade att de vilja bo der
just den tiden då du i alla fall är
|3| borta, – och då Linder menade att
priset kan ställas duktigt högt
om man lofvar dem legymer och
ekipage dertill, samt sjelf föreslog
800 rubel, så tillät jag honom
fråga dem angående Botby, som han
kunde beskrifva eftersom han sjelf
varit der, och sade att jag icke
ville telegrafera till dig innan
jag visste om de bestämdt skulle
tagastruket hyra vår byggnad för nämnda
pris. Icke utan förvåning erfor
jag då igår qväll af Linder att
de gerna vilja hyra Botby och betala
800 rubel med rättighet till legymer
och två hästar med kusk och vagn.

Då nu ett så betydligt tillskott
till Botby inkomst erbjuda sig, så
ansåg jag i sjelfva verket att man
icke borde skjuta den ifrån sig,
såsnart du icke har något deremot.
Jag sökte i telegrammet redan lemna
en antydning om de arrangementer detta
|4| skulle föranleda: emedan det förnäma
herrskapet behöfver hela stora bygg-
ningens nedra våning, måste flygel-
byggningen disponeras så, att jungfrun
kan inlogeras der med Botby hushållet
och pigorna. För detta ändamål måste
antingen Johansson eller Lasse eller ock
Svärd med familj flyttas till stenhuset.
Eller vorde det kanske bättre att upp-
låta nuvarande badrummet till kök
för folket? – Systrarne kunna
mycket väl bo uti gamla vindsrum-
met åt trädgårdssidan, om man putsar
upp det med billiga tapeter. Och jag
kan begagna Jannes förra rum de
korta tider jag under sommarn får
vara på Botby. Naturligtvis medför
allt detta sina olägenheter, men kalkylen
skulle ställa sig på följande sätt:

800 rubel à 3002 400 mark.
värdet af grönsaker och bär200
extra arvode åt Pihl20
isvoschtchikar åt mig i staden50
förslitning och skada på diverse130400
Nettovinst2 000 mark.
Utflygt från Nådendal till Stockholm500
restresterande1 500,–
|5|

Ifall du genom ditt svars telegram
motsätter dig denna affär, så
blir den naturligtvis icke utaf,
– men jag ansåg mig i alla fall,
med afseende å den dryga hyran
böra telegrafera härom, och är å
min sida villig att underkasta
mig de obeqvemligheter som för
min person blefve en följd häraf.

Emellertid finner man häraf
också att det kunde vara ganska
lönande att ha några nätta
villor på Botby utmarker.

Ifall du svarar ja och affären
således afslutas, ber jag dig dock
icke besvära dig med några
arrangementer före min hemkomst.

Från Wiborg gick resan ganska
trefligt i sällskap med general
Stjernvall och öfverstelöjtnant Pipping.
På hotellet fanns jemnt ett enda
|6| rum ledigt, för min räkning
på grund af mitt telegram. Om
jag icke hade telegraferat, så skulle
jag icke fått qvarter i något värds-
hus, utan fått bo hos general
Stjernvall som inbjöd mig till sig.

Angående den stora affären, är
det svårt att berätta något emedan
ställningen är högst komplicerad.
Gruyersvårtytt hade just åter rest utrikes,
till Italien, med anledning af något
sjukdomsfall inom sin familj. Tvenne
Berliner storheter skulle vilja göra
affärer utan Gruyersvårtytt. Alla ligga de
öfver Stjernvall och – alla har han
hänvisat till mig. Intriger, – ömse-
sidigt misstroende o. s. v. Emellertid
börjar härfvan ändå att reda sig
något efter gårdagens bråk, – och
om jag också icke skulle komma
hem med så färdiga papper som
jag hade önskat, – så har jag
|7| dock i många hänseenden skäl
att vara nöjd med min hitkomst.

Nu måste jag skynda att kläda
mig till expositionens öppnande.
Jag har besökt den alla dagar;
våra kommissarier hade den
artigheten att hafva ställt biljett
i ordning åt mig såsom direktör
för skeppsdockan, strax vid min
ankomst.

Inga nöjen finnas nu att tillgå
utom ryska teatern. Jag finner det
tråkigare här än vanligt och längtar
hem oaktadt den korta tid som
förgått sedan min afresa. Kallt
är här också och ruskigt.

Du min saknade vän som nu
med vår lilla Cely får njuta
af vårens vackra grönska på
Botby, – måtte ni vara
friska och glada derute och medan
ni tänker på er resande pappa
|8| gifva honom det erkännande
att om han bråkar och tråkar
nog mycket, så är det icke blott
för sin egen skuld; – och om också
all annan lön derför skulle uteblifva
så är han dock lycklig och nöjd
sålänge han i sitt hem har två
sådana hjertan som ditt och Celys –

– Om du visste hur tråkigt
och ödsligt det är att vara allena
här i denna besynnerliga stad, så
skulle du befalla telegrafen att
genast hemföra din

hemlängtande

Leo.

Svara härpå per adress
Wiborg, Societetshuset.

P. S.Post Scriptum
Jag undrar hvad Farbror Adolfs säga
om mitt telegram till digtillagt angående Botby affären?

Dagen för afresan härifrån är ännu
obestämd.

Dokumentet i faksimil