22.10.1868 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 22. lokakuuta 1868.
Rakas Alexandra!
Palattuani juuri kotiin pankista kohtasin pikku kullanmurumme terveenä ja punaposkisena. Hän oli juuri heräilemässä päivänokosilta mutta piristyi äkkiä reippaaksi ja puheliaaksi saatuaan terveisiä Äidiltään kirjeiden ja karamellien kanssa. Ilo nähdä pikku Cely taas yhtä terveenä kuin ennenkin oli sitäkin suurempi, kun olin saanut aamupäivällä kuulla suru-uutisen, että Montgomeryt olivat menettäneet tyttärensä! Kunpa tämä ei ollut liian kova isku äidille, joka oli jo tervehtymässä!
Matkani sujui nopeasti, joskaan ei mukavasti, kun raekuurot piiskasivat kasvojani. – Muuan rakennusmestari Nylund Hämeenlinnasta saapuu ensi keskiviikkona Laitialaan katselemaan uuden navetan ja päärakennuksen paikkaa. Jälkimmäisen paikasta Malmstedtilla ei ole tietoa, ja pyydänkin sinua siksi olemaan ystävällinen ja näyttämään hänelle, mihin aiomme rakentaa. Tämän toimenpiteen tarkoitus on nyt vain kuulla, mihin hintaan Nylund ottaisi talojen rakennusurakan. Sitten on kokonaan toinen kysymys, pitäisikö meidän tosiaan rakennuttaa molemmat.
Haluaisin kovin mielelläni viettää ensi lauantain yhdessä sinun kanssasi! Ajatuksissani minä olenkin kanssasi. Ota kuitenkin täten vastaan lämpimän sydämeni vilpitön kiitollisuus niistä kolmesta vuodesta, jotka olet ollut vaimoni. Harva mies voi tulla niin onnelliseksi kuin minä olen ollut sinun ansiostasi. Olkoon tieto siitä sinun seuranasi, jos surulliset ajatukset vielä joskus yrittävät tunkeutua sieluusi. Ja kunpa sinun ei milloinkaan tarvitsisi surra minun vuokseni. On aivan varmaa, ettei mikään kauhistuta minua enempää kuin se, ettet sinä joskus tuntisi itseäsi onnelliseksi minun vaimonani.
Kun muistelen näitä niin pikaisesti kuluneita kolmea vuotta ja näen edessäni kaikki suloiset hetket, jotka olemme yhdessä kokeneet, katson voivani sanoa itselleni turvallisin mielin: meidän keskinäistä suhdettamme ei voi koskaan pimentää eikä horjuttaa! Voimme kohdata ulkoisia onnettomuuksia siinä kuin kaikki muutkin, mutta me kannamme ne yhdessä ja se saattaa meidät vain entistä lujemmin yhteen! –
Juuri nyt pikku Cely tuli täysissä pukeissa ja haluaa päästä Isin syliin, mitä en tietenkään millään voi kieltää häneltä. ”Isi kirjoittaa Celyn kiltille Äidille, Isin pitää sanoa Celyltä terveisiä” hän sanoo nyt – ja minä lopetan siihen, sillä onhan se toki sokerina pohjalla! Äidille ja Mammalle lähettävät terveisiä Cely ja sinun oma
Leo.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 22 Okt.Oktober 1868.
Min älskade Alexandra!
Just nu hemkommen från banken
fann jag vår lilla älskling frisk och rosen-
kindad. Hon höll just på att morna sig efter
middagsluren, men vaknade strax till mun-
terhet och språksamhet, när hon fick helsningar
från sin Mamma med bref och karameller.
Glädjen att återse lilla Cely vid oförändradt god
helsa var så mycket större, som jag under för-
middagen erhållit den sorgliga underrättelsen att
Montgomerys förlorat sin dotter! Måtte detta
slag icke verka alltför svårt på modren, som
redan höll på att bli frisk!
Min resa gick snabbt, om och icke behagligt
då hagelskurarne piskade mitt ansigte. – En
byggmästare Nylund från ThusTavastehus kommer nästa
onsdag till Laitiala för att bese platserna för
nya ladugården och karaktershuset. Detta senares
plats är för Malmstedt obekant, och ber jag digtillagt derföre
ha godheten att visa honom hvar vi ämnat bygga.
Denna åtgärd gäller nu blott att få höra till
hvad pris Nylund skulle åtaga sig byggnaderna
på entreprenade. En annan fråga är sedan, om
vi verkligen skola besluta oss för hvardera bygg-
nadens utförande.
Innerligt gerna skulla jag vilja tillbringa
nästa lördag tillsammans med dig! I tankarne
vill jag dock vara hos dig. Emottag emellertid
härigenom mitt varma hjertas uppriktigaste
tacksamhet för de tre år som du varit min
maka. Så lycklig som jag varit genom dig,
kunna få män blifva. Måtte medvetandet
härom vara dig en följeslagare, när någongång
ännu sorgsna tankar vilja få insteg i din själ.
Och måtte du aldrig behöfva sörja för min skull!
Visst och säkert är, att ingenting skulle gräma
mig mer, än om du icke skulle känna dig
lycklig af att vara min maka.
När jag blickar tillbaka på de så hastigt
förflutna trenne åren, och ser för mig alla
de ljufva stunder vi upplefvat tillsamans, tycker
jag mig kunna med trygghet säga till mig sjelf:
vårt inbördes förhållande kan aldrig grumlas
eller rubbas! Yttre olyckor kunna drabba oss
liksom alla andra, men vi skola bära dem
gemensamt och då endast sluta oss fastare
tillsammans! –
Nu just kom lilla Cely påklädd och ville
komma i Pappas famn, hvilket jag naturligt-
vis illa kunde vägra. ”Pappa skrifver till Celys
snälla Mamma, Pappa ska’ helsa från Cely”
så säger hon nu – och jag slutar härmed, ty det
är dock socker i botten! Helsa Mamma och
Mormor från Cely och din egen
Leo.
HforsHelsingfors d. 22 Okt.Oktober 1868.
Min älskade Alexandra!
Just nu hemkommen från banken fann jag vår lilla älskling frisk och rosenkindad. Hon höll just på att morna sig efter middagsluren, men vaknade strax till munterhet och språksamhet, när hon fick helsningar från sin Mamma med bref och karameller. Glädjen att återse lilla Cely vid oförändradt god helsa var så mycket större, som jag under förmiddagen erhållit den sorgliga underrättelsen att Montgomerys förlorat sin dotter! Måtte detta slag icke verka alltför svårt på modren, som redan höll på att bli frisk!
Min resa gick snabbt, om och icke behagligt då hagelskurarne piskade mitt ansigte. – En byggmästare Nylund från ThusTavastehus kommer nästa onsdag till Laitiala för att bese platserna för nya ladugården och karaktershuset. Detta senares plats är för Malmstedt obekant, och ber jag dig derföre ha godheten att visa honom hvar vi ämnat bygga. Denna åtgärd gäller nu blott att få höra till hvad pris Nylund skulle åtaga sig byggnaderna på entreprenade. En annan fråga är sedan, om vi verkligen skola besluta oss för hvardera byggnadens utförande.
|2|Innerligt gerna skulla jag vilja tillbringa nästa lördag tillsammans med dig! I tankarne vill jag dock vara hos dig. Emottag emellertid härigenom mitt varma hjertas uppriktigaste tacksamhet för de tre år som du varit min maka. Så lycklig som jag varit genom dig, kunna få män blifva. Måtte medvetandet härom vara dig en följeslagare, när någongång ännu sorgsna tankar vilja få insteg i din själ. Och måtte du aldrig behöfva sörja för min skull! Visst och säkert är, att ingenting skulle gräma mig mer, än om du icke skulle känna dig lycklig af att vara min maka.
När jag blickar tillbaka på de så hastigt förflutna trenne åren, och ser för mig alla de ljufva stunder vi upplefvat tillsamans, tycker jag mig kunna med trygghet säga till mig sjelf: vårt inbördes förhållande kan aldrig grumlas eller rubbas! Yttre olyckor kunna drabba oss liksom alla andra, men vi skola bära dem gemensamt och då endast sluta oss fastare tillsammans! –
Nu just kom lilla Cely påklädd och ville komma i Pappas famn, hvilket jag naturligtvis illa kunde vägra. ”Pappa skrifver till Celys snälla Mamma, Pappa ska’ helsa från Cely” så säger hon nu – och jag slutar härmed, ty det är dock socker i botten! Helsa Mamma och Mormor från Cely och din egen
Leo.