26.7.1869 Alfred Kihlman–LM
Finsk text
Herra maisteri L. Mechelin Helsinki
Pirkkala 26. heinäkuuta 1869
Kunnon veli!
Eilen illalla minulla oli ilo saada kirjeesi 24. päivältä, josta saan kiittää. Minulle oli huolteni kanssa kuitenkin helpottavaa saada sinun ja Calamniuksen hyväksyntä päätöksilleni ja toimenpiteilleni. Se antaa minulle uutta rohkeutta ja uutta voimaa kun tiedän olevani samaa mieltä kanssanne
Sain Wicklundilta Kristiinankaupungista 22. päivänä seuraavan sähkösanoman: ”tarkistettu vesirajan turvallisuus satamassa. Kaksi ankkuria ja kettinkivintturia tarpeineen, 12 000 arvoiset, voidaan kumpikin korjata. ”Sähkeestä ei käy ilmi, mikä on 12 000 arvoinen, molemmat yhdessä vaiko osat erikseen. Katsoin, että sähke ei anna aihetta toimenpiteisiin enkä vastannut siihen. Olemme siis tästä asiasta ulkona. Luulen, että melkoinen voitto on tässä nyt mennyt käsistämme. Mutta näin sen täytyy mennä: meidän täytyy köyhyydessämme vain katsoa, miten muut ansaitsevat.
Tarkoitukseni oli viime kirjeessäni kysyä Wahlgrenin nimenkirjoitusoikeudesta, mutta olen tainnut unohtaa sen. Sinä ehdit ensin huomauttaessasi tästä asiasta viime kirjeessäsi. Tarkoitukseni oli ehdottaa teille sitä, minkä nyt ilmoitat minulle Calamniuksen ja sinun yhteisenä päätöksenä. Minulla on kuitenkin mainitsemasi lisäksi eräs peruste antaa W:lle nimenkirjoitusoikeus, nimittäin se että niin kauan kuin pääkonttori on Tampereella, niin johtokunnan päätös, että nimenkirjoitus tapahtuisi vain Helsingissä, olisi melkeinpä mahdoton. Jos pääkonttori on täällä, täällä täytyy olla prokuristi. Isännöitsijälle menevässä muutosilmoituksessa sekä asiakkaillemme ja liikekumppaneillemme lähtevässä kirjeessä selvitän, miksi W. hoitaa toistaiseksi yhtiön nimenkirjoituksen.
Hyvä, että G.W:n vekselit on järjestetty Siltä taholta koituva vaara on siis lykätty kuudeksi kuukaudeksi. Tapasin G.W:n täällä Kaufmannin häissä. Kysyin G.W:lta, mitä hän aikoo jatkossa. Hän vastasi kun pankit kerran haluavat minun pysyvän, niin miksi itse panisin itseni nurin! G.W. tuntui olevan paremmalla tuulella ja hänen puheensa kertovat miehestä, joka uskoo tulevaisuuteen. Myönnän, etten ymmärrä miten hän luulee voivansa rauhoittaa velkojansa, jos tuo rauhoittelu on tarkoitus perustella järjellisesti. Mutta on niin paljon sellaista, jota meidän filosofiamme ei ymmärrä. Jos tarkoitus on pitää G.W. pystyssä, niin hänet täytyisi vapauttaa kokonaan korkojen maksamisesta kolmeksi vuodeksi, mutta kaikki hänen tulonsa pitäisi ottaa jonkun muun käsiin, sillä muutoin ne käytetään niiden yksittäisten saamamiesten hyväksi, jotka sattuvat olemaan lähimpänä.
On eräs asia, joka johtokunnan tulee pian ottaa käsittelyyn. Tarkoitan kysymystä teknisestä johtajasta. Tarkemmin harkittuani olen päätynyt sille kannalle, että tämä asia voidaan ratkaista konttorin siirtämisestä riippumatta. Jos konttori siirretään, tarvitsemme tänne isännän ja jos hän on samalla tekninen johtaja, niin sen parempi. Jos taas konttoria ei siirretä, tarvitsemme silti ainakin aluksi tänne teknisen johtajan, jottei Wahlgrénille sälytettäisi lliikaa taakkaa. Kysymys voidaan siten kiteyttää niin, että pidämmekö Smidtin vai otammeko Idestamin vai etsimmekö jotakuta muuta Smidtin tilalle? Tiedän, että olet Idestamin henkilökohtainen ystävä, mutta se ei estä minua sanomasta avoimesti mielipiteitäni asiasta, koska tiedän, että sinä, kuten minäkin, tässä tarkoitat vain yhtiön etua, mihin on vielä lisättävä, että yhtiön etu tässä asiassa lienee sama kuin Idestamin etu. Jos Idestam nimittäin ei kykenisi tuottamaan kelvollisia tuotteita, niin hän ei olisi sen ystävyyden arvoinen, joka on suonut hänelle hänen voimansa ylittävän tehtävän.
Mitä Smidtiin tulee niin tunnemme häntä jonkin verran. On totta, että hänen johdollaan on saatu hyviä tuotteita, mutta myös joukko huonoja ja jopa suorastaan ala-arvoisia. On totta, että Smidt on ahkera mies, joka ei säästä itseään. Ennen viittä hän on tehtaalla ja on siellä myöhään iltaan, vaikka olisi juhlinut koko yön. Mutta se, että hän on tehtaalla, ei näytä välttämättä estävän kehnojen tuotteiden valmistumista. Kehnoja tuotteita on valmistettu S:n silmien alla. Smidt ei siten anna todellisia takeita korkean laadun säilymisestä.
Hän koettaa kyllä sysätä vastuuta itseltään syyttämällä vain Z:n ostamaa kehnoa pellavaa. Mutta se ei mielestäni vapauta häntä vastuusta. Hän ei joko ole nähnyt tai ei ole halunnut nähdä vallitsevaa tilannetta, ja minun arvioni mukaan hän ei ole tehnyt riittävästi torjuakseen tähänastisen hallinnointitavan haittoja. Tämän lisäksi S. käyttää alkoholia niin runsaasti, että hän ei aina pysty johtamaan niin kuin pitäisi. Hän on ilmeisesti juovuksissa silloin kun hän latelee karkeuksia mestarille ja työväelle. Minun läsnäollessani S. on aina ollut selvä ja käyttäytynyt järkevästi ja siivosti. S. sallii itselleen hurjasteluja myös naisasioissa. Liitän tähän Dalklintin arvion: ”S. ei osaa kehrätä hienompaa lankaa, hän on sitä paitsi brutaali ihminen, jonka alaisuudessa yksikään itsetunnon omaava ei voi olla”. Kun sanoin Z:lle, että S:n mukaan syy huonoihin tuotteisiin oli Z:n ostamassa kehnossa pellavassa, ja että S. oli Pietarissa kuullut Z:n kieltäneen St. ja Sp:iä ostamasta ensiluokkaista pellavaa, niin Z. meni aivan suunniltaan ja sanoi ”Tulen hulluksi. Tuntuu, että ympärilläni on pelkkiä roistoja. Kaikkein viimeksi olisin odottanut syytöksiä Smidtiltä.” Perusajatus oli siis: sinäkin Brutukseni, ja Z. lisäsi: ”jos S. todella haluaa vierittää syyn minulle, vaikka olemme toimineet yhdessä parhaan ymmärryksemme mukaan, niin hän on roisto, ja kehotan herroja heti erottamaan hänet.”
Sitten kun Z. oli selittänyt kieltoa niin, että hän olisi kieltänyt ostamasta kalleinta pellavaa tai koettanut pyrkiä halvempiin hintoihin, hän ei enempää puhunut S:stä ja nyt näyttää kuin heidän suhteensä jälleen olisi kunnossa.
Kokoan käsitykseni S:stä seuraavasti: monet painavat syyt puoltavat hänen erottamistaan. Häntä ei voi kuitenkaan erottaa ennen tämän vuoden loppua jolloin hänen sopimuksensa päättyy. Mutta luulen, että S. voitaisiin pitää ja että hän voisi hyödyttää yhtiötä, jos hänet asetetaan tiukkaan valvontaan. Ainakin häntä voitaisiin hätätapauksessa käyttää, mutta huom. esitettyjen ehtojen pohjalta.
Uuden johtajan hankintaa ulkomailta pidän riskipelinä, jossa voi helpommin epäonnistua kuin onnistua. Mieluummin taipuisin kotimaasta tulevan johtajan kannalle, jos vain riittävän taitava olisi saatavissa. Idestam uskoo pystyvänsä, jos hän saa taitavan apulaismestarin. Jos Idestam todellakin on riittävän taitava ottamaan johdon käsiinsä, en epäröi lainkaan suositella häntä. Mutta minulla ei ole hänestä muuta perusteltua näkemystä kuin hänen oma vakuutuksensa. Sekään ei ole vähän, kun vakuutuksen antaa sivistynyt ja rehellinen mies. Sellaisen miehen ei pitäisi vakuuttaa osaavansa sitä mitä hän ei osaa. On kuitenkin myös sellaisia tyyppejä ja luonteita, jotka uskovat itsestään liikaa, vaikka ovatkin rehellisiä. Minä olen vasta äskettäin tutustunut Idestamiin niin että en osaa arvioida hänen luonnettaan. Mutta sinä, Leo, tunnet Idestamin vanhastaan. Sinä tiedät, onko hän sangviinikko ja onko hänellä taipumusta yliarvioida omia kykyjään. Kerro minulle rehellisesti mielipiteesi! Yleisesti ottaen luulen, että koulutetun ja erityisesti elinkeinoelämän alalle koulutetun luulisi olevan helppoa asettua teolliseen tuotantoon. Mutta kun ensimmäisen kerran tuli kyse Idestamin palkkaamisesta, niin hän katsoi paremmaksi lähteä ensin ulkomaille.
Miten olisi tällainen ratkaisu: Idestam otetaan sitten kun hän on talvikauden aikana ulkomailla hankkinut sitä tietoa, jota hän katsoo tarvitsevansa. Eilen sain neljä kirjettä Langmarkilta. Hän on uupumaton. Hän sanoo hyvin vaatimattomasti, että kukaan muu kuin Langmark ei voi auttaa yhtiötä sen alennustilassa.
Ole hyvä ja lähetä minulle kaikki johtokunnan kokouksesta pitämäsi pöytäkirjat niin että minä voin koota ne. Calamniuksen pöytäkirjan olen saanut. Sulkeudun suosioosi,
sinun uskollisesti
Alfr. Kihlman
P.S. 27. päivä
Vielä pari sanaa johtokunnan asiasta. Meillä ei ole aikaa eikä varaa tehdä kokeiluja. Meillä täytyy olla varmuus, eikä vain toivoa siitä että, se joka teknisenä johtajana tulee johtamaan laitosta, on siihen riittävän taitava. Tämän varmuuden haluaisin saavuttaa Idestamin suhteen, mutta en ole sitä vielä saanut. Idestam on varovainen ja saa samalla hoitaa omaa tehdastaan.
Olen kirjoittanut herroille Vaasaan (Ekström ja muut) ja ilmoittanut heille, että meille tehtaalle todennäköisesti tullaan loka–joulukuunn aikana tarjoamaan 40 000 leiviskää suomalaista pellavaa, johon tarvittaisiin noin 400 000 markkaa. Jos tehtaalla ei ole rahaa tai sitä ei voi saada lainaksi, tehdas joutuu kieltäytymään suomalaisesta pellavasta. Pietarista on mahdollista ostaa pellavaa entiseen tapaan luotolla, mutta se on yleisesti huonompaa ja merkittävästi kalliimpaa jo Venäjällä, minkä lisäksi tulevat korkeat kuljetuskustannukset. Olen kysynyt heiltä, haluavatko he johtokunnan toimivan tällä tavalla, ja lisännyt, että jos osakkaat haluavat ostaa suomalaista pellavaa,heidän täytyy harkita, miten johtokunta voisi sellaisen kaupan tehdä. Osakkaiden täytyy tietää, että heidän etunsa riippuu heidän omasta toiminnastaan asiassa. Jos osakkaat valitsevat sen, että mitään ei tehdä, heidän täytyy ainakin tietää, että johtokunta ei voi tehdä mitään. Nämä luottamuksellisesti lähettämäni tiedot ovat saaneet aikaan, että Ekström ja Levon tulevat tänne henkilökohtaisesti tarkastamaan tilannetta ja harkitsemaan sitä. Kunpa se johtaisi hyviin tuloksiin!
Olisiko aika muistutella Waseniusta telakan myymisestä? Kysy sinä häneltä milloin hän aikoo ottaa asian esille.
Ystäväsi
A.K
P.S. Erittäin kauniita päiviä. Hyvin lämmintä. Rukiin korjuuta odotellaan puolentoista viikon sisällä. Jos Calamnius on vielä Suomessa, kerro terveisiä. Minä ajattelisin, että mitään osinkoa ei jaettaisi ennen kuin johtokunta on nostanut palkkionsa. Mitä Te arvelette?
Original (transkription)
Herr Magister L. Mechelin
Hfors.
Birkala den 26 Juli 1869.
Ärade Broder!
Igår aftons hade jag glädjen emottaga
Din skrifvelse af den 24 dennes, för hvilken jag får mycket
tacka. Det är dock en hugnad för mig i mina bekymmer att
höra det mina beslut och tillgöranden vunnit Ditt och Calamnii
godkännande. Det skänker mig nytt mod och ny kraft, då jag vet
mig ense med Eder.
Af Wicklund hade jag från Kristinestad den 22 följ.tillagtföljande tele-
gram: ”Besigtigat å flott vatten säkerhamnsvårtytt 2 ankare & låskettingspel med
tillbehör mast värdt 12 000 kan repareras hvar.” Af telegrammet
framgår icke hvad som är värdt 12 000 s, om alltsammans eller
de uppräknade delarna. Jag ansåg telegramet icke föranleda till
någon åtgärd och svarade derför icke derpå. Wi äro således från
saken. Det är troligt att en icke obetydlig förtjenst nu gått oss
ur händerna. Men det måste så gå: vi äro genom vår fattig-
dom dömda att se på huru andra förtjena.
I mitt sednaste bref hade jag ämnat
väcka fråga omtillagt Wahlgréns procura, men jag torde glömt det. Du före-
kommer mig genom Ditt meddelande i sista skrifvelsen. Min me-
ning var att föreslå Eder det, som Du meddelar såsom Din och Ca-
lamnii gemensamma åsigt. Jag har ännu ett skäl utom det af
Dig omnämnda hvarföre jag vill lemna Ws procura, nemligen att,
sålänge hufvudkontoret är istruket Tfrs, ett beslut att procurera
tecknas endast i Hfors af DirektnDirektionen vore nästan outförbart. Här
måste finnas prokurist, om här finnes hufvudkontor. I den annonce
som skola utgå om förändringen af Disponent likasom i cirkulär skrifvelsen
till våra kunder och affärsvänner låter jag förthy Wn upptagas såsom tillsvidare
tecknande bolagets procura.
Godt att G Ws vexlar blifvit reglerade! Faran från
dett håll är således aflägsnad på 6 månader. Jag träffade
G W. här på Kaufmanns bröllopp. Jag frågade G W. hvad han ämnade
för framtiden. Han svarade: då bankerna vilja att jag skall stå, hvarföre
skulle jag då sjelf kasta mig omkull! G W. tycktes vara vid bättre
mod och hans tal förrådde en man, som tror på en framtid. Jag
bekänner att jag icke förstår huru han skall kunna lugna sina fordrings-
egare, om lugnet skall byggas påförnuftiga skäl. Men det är ju
mycket som vår filosofi icke begriper. Är det meningen att hålla G W
uppe, så borde han befrias från all räntebetalning på tre år,
men alla hans inkomster böra tagas om händer af någon annan, ty
annars användas de till förmån för detillagt enskildte fordringsegare,
som äro detillagt närgångnaste.
En sakstruket frågatillagt af största vigt måste snart af DirektnDirektionen
företagas till afgörande. Jag menar frågan om tecknisk Di-
rektor. Vid närmare öfvervägande har jag kommit till den åsigt
att denna fråga kan afgöras oberoende af kontorets flyttning. Flyt-
tas kontoret, så måste vi hafva hit en husbonde, och om denne
tillika kunde vara teknisk Direktor, så vore det så mycket bättre.
Flyttas icke kontoret, så måste vi väl dock åtminstone till
en början hafva en teknisk Direktor, för att icke lägga på Wahl-
grén en alltför tung börda. Frågan reducerar sig således till följ.följande
skola vi hålla qvar Smidt eller skola vi antaga Idestam eller
skola vi söka ngnnågon annan utläning i Smidts ställe? – Jag vet att Du
står i personligt vänskapsförhållande till Idestam, men detta hindrar
mig icke att öppet uttala mina tankar, emedan jag är öfvertygad
att Du i denna sak liksom jag endast afser bolagets bästa, hvar-
till ock kommer att bolagets bästa i detta fall äfven torde sammanfalla
med Idestams. Skulle nemligen Idestam icke ega förmåga att åstadkom-
ma dugliga fabrikater, så skulle han sjelf vara föga betjent af er vän-
skap, som gifvit honom ett uppdrag öfverstigande hans krafter.
Hvad Smidt beträffar, så känna vi honom något. Det är faktiskt
att under hans styrelse tillverkats goda fabrikater men också
en massa dåliga ja alldelestillagt underhaltiga. Det är faktiskt att Smidt
är en mycket drifvande man, som icke sparar sig sjelf. Före
kl. 5 om morgonen är han i fabriken och till sent på aftonen
äfven om han rumlat hela natten. Men detta att han är på
fabriken närvarandetillagt tyckes icke vara något absolut förstruket hinder för till-
verkning af dåliga fabrikater. Det är under S. egna ögon de usla
fabrikaterna tillverkats. Smidt lemnar således icke verklig garanti
för erhållande af godt fabrikat. Han söker visserligen nu fria sig
ifrån all skuld genom att kasta alla skuld på det af Z upp-
köpta dåliga linet. Men jag kan icke fritaga S. från delaktighet i
skulden. Han har antingen icke sett eller icke velat se det verkliga
förhållandet, och, såvidt jag kan döma, icke nog allvarligt framhållit
vådan af det hittils gällande styrelsesättet. Härtill kommer att S.
förbrukar spirituosa i så stora qvantiteter, att han icke alltid torde
kunna disponera såsom sig bör. Det är troligen i dryckesrördt
tillstånd, som han tillåter sig grofheter mot mästare och arbets-
folk. Under min härvaro har S. alltid varit nykter och städse
visat ett förnuftigt och beskedligt uppförande. S. tillåter sig ock
extravagancer i qvinnoväg. Jag bifogar Dalglintssvårtytt omdöme: ”S. kan icke
spinna finare garn, han är dessutom en brutal mskamänniska, under hvilken
ingen man med sjelfkänsla kan tjena”. Då jag sade Z. att S. för-
klarat felet till de dåliga fabrikaterna ligga i det af Z uppköpta dåliga
linet, att S. i Pburg hört att Z förbjudit St & Sp. köpa 1o sorts lin, blef
Z. alldeles utom sig och sade: ”Jag blir galen. jag tror jag är omgifven
af icel skurkar. Jag hade minst af alla väntat att blifva beskyld
af Smidt.” Hufvudtanken var: Äfven Du min Brutus! Z. tillade: ”Om
S. verkligen nu vill kasta skulden på mig, ehuru vi handlat ge-
mensamt efter bästa förstånd, så är han en skurk och jag råder Herrarne
att genast afskeda honom.”
|4|
Sedan Z uppfattat uppgiften om förbudet sålunda att han skulletillagt förbjudit
köpa dyraste sorts lin eller att han sökt utverka billiga linpriser, har Z.
icke vidare yttrat ngtnågot om S. och tyckes förhållandet emellan dessa Herrar
åter vara godt.
Min åsigt om S. sammanfattar jag sålunda: Många vigtiga
skäl tala för hans aflägsnande. Han kan dock icke aflägsnas före
detta års utgång, då hans kontrakt går ut. Men jag tror att
S. kunde bibehålla och gagna bolaget, om han ställes under
sträng kontroll. Åtminstone kan han i nödfall bibehållas nb.nota bene under
iakttagande af nämnda vilkor.
Att ifrån utlandet införskrifva en ny Direktor anser
jag vara ett hasardspel, som kan misslyckas snarare än lyckas.
Helst vore jag böjd för en infödd Direktor, om en
tillräckligt skicklig sådan kunde erhållas. Idestam tror sig gå i
Idestam verkligen ega tillräcklig skicklighet att öfvertaga ledningen, så skulle
jag icke ett ögonblick hesitera att rösta på hans antagande. Men jag
har ingen grundad öfvertygelse härom annat än hans egen försä-
kran. Detta är visserligen icke så alldeles litet, då försäkran afgif-
ves af en bildad och hederlig man. Ty en sådan borde icke gerna
försäkra sig kunna det som han icke kan. Det finnes likväl lynne
och karakterer, som äro hederlig och dock tilltro sig för mycket.
Jag har så nyligen blifvit bekant med Idestam att jag icke känner hans
lynne. Men Du, Leo, Känner I.m af gammalt. Du bör veta om
han är sangviniker och om han har benägenhet att öfverskatta
sin förmåga. Säg mig uppriktigt Din tanke! I allm.allmänhet tror jag att
en bildad och särskildt entillagt industrielt bildad man kan lättare sätta sig in i en
fabrikation. Men då förra gången var fråga om Idestams engagement ansåg han sig
först böra företaga en utländsk resa. –
Huru vore att afgöra saken sålunda: Idestam antages sedan
han i utlandet under vintern inhemtat hvad han anser för sig nödigt att känna.
I går hade jag fstruket 4 bref från Langmarksvårtytt. Han är outtröttlig. Han säger
helt anspråkslöst att ingen annan än han, Langmarksvårtytt, kan förhjelpa bolaget tillstruket på dess läger
vallsvårtytt. – Var god och sänd mig alla de inskrifnatillagt protokoll Du fört vid dirsdirektionens sammanträde att jag medstruket nu
får införa dem. Jag har fått Calamnii protokoll. – Jag innesluter mig i Din vänskap och förblifver din tillgifne
Alfr. Kihlman
P. S. den 27.
I Direktors frågan ännu par ord: vi hafva icke hvarken
tid eller råd att experimentera. Wi måste hafva visshet derom,
icke blott hopp att den, som, kommer att såsom teknisk Di-
rektor leda verket, eger dertill nödig skicklighet. Det
är till denna visshet jag ville komma beträffande Idestam
men ännu icke kommit. – Idestam förbehåller sig och att
tillika få sköta sin egen fabrik.
Jag har skrifvit till Wasaherrarna (Ekström
m. fl.) och underrättat dem: att efter och sannolikhet komma
40 000 L℔lispund finskt lin att erbjuda fabriken under Okt–Dec;
att dertill behöfves circa 400 000 s; att, som bolaget icke
eger denna summa och äfven icke kan få låna den, det fin-
ska linet kommer att tillbakavisas från fabriken; att det
är möjligt att bolaget kan såsom förut få i Ryssland köpa
på kredit, men att detta lin är i allm.allmänhet sämre och betyd-
ligt dyrare redan i Ryssland, hvartill komma de dryga trans-
portkostnaderna. Jag har frågat dem, om de vilja att DirektnDirektionen
skall handla på detta sätt, och tillagt att aktionärerna,
om de vilja att DirektnDirektionen skall köpa finskt lin, måste vara
betänkta på att för DirektnDirektionen möjliggöra ett sådant köp.
Aktionärerna skola veta att deras intresse beror af deras
eget tillgörande i saken. Älska aktionärerna att göra ingenting
så skola de åtminstone veta att ingenting af Direkt.Direktionen kan göras.
Dessa meddelanden, hvilka blifvit gjorda confidentielt,
hafva haft till följd, att Ekström & Levon hitkomma för att personligen
taga allt i betraktande och öfvervägande. Måtte deraf goda resultater
följa!
Wore icke tid att knycka på Wasenius beträffan-
de dockans försäljning? Fråga honom Du, när han ämnar upptaga frågan.
Vännen
A. Kn
P. S. Utmärkt herrliga dagar. Stark värme. Man hoppas skörda rågen
efter 1 ½ vecka. – Om Calamnius ännu i Finland, så helsa honom. Jag tycker att ingen
dividend bör utgifvas, fören DirektnDirektionen uppburit sin lön. Hvad menen I?
Herr Magister L. Mechelin Hfors.
Birkala den 26 Juli 1869.
Ärade Broder!
Igår aftons hade jag glädjen emottaga Din skrifvelse af den 24 dennes, för hvilken jag får mycket tacka. Det är dock en hugnad för mig i mina bekymmer att höra det mina beslut och tillgöranden vunnit Ditt och Calamnii godkännande. Det skänker mig nytt mod och ny kraft, då jag vet mig ense med Eder.
Af Wicklund hade jag från Kristinestad den 22 följ.följande telegram: ”Besigtigat å flott vatten säkerhamnsvårtytt 2 ankare & låskettingspel med tillbehör mast värdt 12 000 kan repareras hvar.” Af telegrammet framgår icke hvad som är värdt 12 000 s, om alltsammans eller de uppräknade delarna. Jag ansåg telegramet icke föranleda till någon åtgärd och svarade derför icke derpå. Wi äro således från saken. Det är troligt att en icke obetydlig förtjenst nu gått oss ur händerna. Men det måste så gå: vi äro genom vår fattigdom dömda att se på huru andra förtjena.
I mitt sednaste bref hade jag ämnat väcka fråga om Wahlgréns procura, men jag torde glömt det. Du förekommer mig genom Ditt meddelande i sista skrifvelsen. Min mening var att föreslå Eder det, som Du meddelar såsom Din och Calamnii gemensamma åsigt. Jag har ännu ett skäl utom det af Dig omnämnda hvarföre jag vill lemna Ws procura, nemligen att, sålänge hufvudkontoret är Tfrs, ett beslut att procurera tecknas endast i Hfors af DirektnDirektionen vore nästan outförbart. Här måste finnas prokurist, om här finnes hufvudkontor. I den annonce som skola utgå om förändringen af Disponent likasom i cirkulär skrifvelsen till våra kunder och affärsvänner låter jag förthy Wn upptagas såsom tillsvidare tecknande bolagets procura.
|2|Godt att G Ws vexlar blifvit reglerade! Faran från dett håll är således aflägsnad på 6 månader. Jag träffade G W. här på Kaufmanns bröllopp. Jag frågade G W. hvad han ämnade för framtiden. Han svarade: då bankerna vilja att jag skall stå, hvarföre skulle jag då sjelf kasta mig omkull! G W. tycktes vara vid bättre mod och hans tal förrådde en man, som tror på en framtid. Jag bekänner att jag icke förstår huru han skall kunna lugna sina fordringsegare, om lugnet skall byggas påförnuftiga skäl. Men det är ju mycket som vår filosofi icke begriper. Är det meningen att hålla G W uppe, så borde han befrias från all räntebetalning på tre år, men alla hans inkomster böra tagas om händer af någon annan, ty annars användas de till förmån för de enskildte fordringsegare, som äro de närgångnaste.
En fråga af största vigt måste snart af DirektnDirektionen företagas till afgörande. Jag menar frågan om tecknisk Direktor. Vid närmare öfvervägande har jag kommit till den åsigt att denna fråga kan afgöras oberoende af kontorets flyttning. Flyttas kontoret, så måste vi hafva hit en husbonde, och om denne tillika kunde vara teknisk Direktor, så vore det så mycket bättre. Flyttas icke kontoret, så måste vi väl dock åtminstone till en början hafva en teknisk Direktor, för att icke lägga på Wahlgrén en alltför tung börda. Frågan reducerar sig således till följ.följande skola vi hålla qvar Smidt eller skola vi antaga Idestam eller skola vi söka ngnnågon annan utläning i Smidts ställe? – Jag vet att Du står i personligt vänskapsförhållande till Idestam, men detta hindrar mig icke att öppet uttala mina tankar, emedan jag är öfvertygad att Du i denna sak liksom jag endast afser bolagets bästa, hvartill ock kommer att bolagets bästa i detta fall äfven torde sammanfalla med Idestams. Skulle nemligen Idestam icke ega förmåga att åstadkomma dugliga fabrikater, så skulle han sjelf vara föga betjent af er vänskap, som gifvit honom ett uppdrag öfverstigande hans krafter.
|3|Hvad Smidt beträffar, så känna vi honom något. Det är faktiskt att under hans styrelse tillverkats goda fabrikater men också en massa dåliga ja alldeles underhaltiga. Det är faktiskt att Smidt är en mycket drifvande man, som icke sparar sig sjelf. Före kl. 5 om morgonen är han i fabriken och till sent på aftonen äfven om han rumlat hela natten. Men detta att han är på fabriken närvarande tyckes icke vara något absolut hinder för tillverkning af dåliga fabrikater. Det är under S. egna ögon de usla fabrikaterna tillverkats. Smidt lemnar således icke verklig garanti för erhållande af godt fabrikat. Han söker visserligen nu fria sig ifrån all skuld genom att kasta alla skuld på det af Z uppköpta dåliga linet. Men jag kan icke fritaga S. från delaktighet i skulden. Han har antingen icke sett eller icke velat se det verkliga förhållandet, och, såvidt jag kan döma, icke nog allvarligt framhållit vådan af det hittils gällande styrelsesättet. Härtill kommer att S. förbrukar spirituosa i så stora qvantiteter, att han icke alltid torde kunna disponera såsom sig bör. Det är troligen i dryckesrördt tillstånd, som han tillåter sig grofheter mot mästare och arbetsfolk. Under min härvaro har S. alltid varit nykter och städse visat ett förnuftigt och beskedligt uppförande. S. tillåter sig ock extravagancer i qvinnoväg. Jag bifogar Dalglintssvårtytt omdöme: ”S. kan icke spinna finare garn, han är dessutom en brutal mskamänniska, under hvilken ingen man med sjelfkänsla kan tjena”. Då jag sade Z. att S. förklarat felet till de dåliga fabrikaterna ligga i det af Z uppköpta dåliga linet, att S. i Pburg hört att Z förbjudit St & Sp. köpa 1o sorts lin, blef Z. alldeles utom sig och sade: ”Jag blir galen. jag tror jag är omgifven af icel skurkar. Jag hade minst af alla väntat att blifva beskyld af Smidt.” Hufvudtanken var: Äfven Du min Brutus! Z. tillade: ”Om S. verkligen nu vill kasta skulden på mig, ehuru vi handlat gemensamt efter bästa förstånd, så är han en skurk och jag råder Herrarne att genast afskeda honom.”|4| Sedan Z uppfattat uppgiften om förbudet sålunda att han skulle förbjudit köpa dyraste sorts lin eller att han sökt utverka billiga linpriser, har Z. icke vidare yttrat ngtnågot om S. och tyckes förhållandet emellan dessa Herrar åter vara godt.
Min åsigt om S. sammanfattar jag sålunda: Många vigtiga skäl tala för hans aflägsnande. Han kan dock icke aflägsnas före detta års utgång, då hans kontrakt går ut. Men jag tror att S. kunde bibehålla och gagna bolaget, om han ställes under sträng kontroll. Åtminstone kan han i nödfall bibehållas nb.nota bene under iakttagande af nämnda vilkor.
Att ifrån utlandet införskrifva en ny Direktor anser jag vara ett hasardspel, som kan misslyckas snarare än lyckas.
Helst vore jag böjd för en infödd Direktor, om en tillräckligt skicklig sådan kunde erhållas. Idestam tror sig gå i Idestam verkligen ega tillräcklig skicklighet att öfvertaga ledningen, så skulle jag icke ett ögonblick hesitera att rösta på hans antagande. Men jag har ingen grundad öfvertygelse härom annat än hans egen försäkran. Detta är visserligen icke så alldeles litet, då försäkran afgifves af en bildad och hederlig man. Ty en sådan borde icke gerna försäkra sig kunna det som han icke kan. Det finnes likväl lynne och karakterer, som äro hederlig och dock tilltro sig för mycket. Jag har så nyligen blifvit bekant med Idestam att jag icke känner hans lynne. Men Du, Leo, Känner I.m af gammalt. Du bör veta om han är sangviniker och om han har benägenhet att öfverskatta sin förmåga. Säg mig uppriktigt Din tanke! I allm.allmänhet tror jag att en bildad och särskildt en industrielt bildad man kan lättare sätta sig in i en fabrikation. Men då förra gången var fråga om Idestams engagement ansåg han sig först böra företaga en utländsk resa. –
Huru vore att afgöra saken sålunda: Idestam antages sedan han i utlandet under vintern inhemtat hvad han anser för sig nödigt att känna.
I går hade jag 4 bref från Langmarksvårtytt. Han är outtröttlig. Han säger helt anspråkslöst att ingen annan än han, Langmarksvårtytt, kan förhjelpa bolaget på dess läger vallsvårtytt. – Var god och sänd mig alla de inskrifna protokoll Du fört vid dirsdirektionens sammanträde att jag nu får införa dem. Jag har fått Calamnii protokoll. – Jag innesluter mig i Din vänskap och förblifver din tillgifne
Alfr. Kihlman
P. S. den 27. I Direktors frågan ännu par ord: vi hafva icke hvarken tid eller råd att experimentera. Wi måste hafva visshet derom, icke blott hopp att den, som, kommer att såsom teknisk Direktor leda verket, eger dertill nödig skicklighet. Det är till denna visshet jag ville komma beträffande Idestam men ännu icke kommit. – Idestam förbehåller sig och att tillika få sköta sin egen fabrik.
Jag har skrifvit till Wasaherrarna (Ekström m. fl.) och underrättat dem: att efter och sannolikhet komma 40 000 L℔lispund finskt lin att erbjuda fabriken under Okt–Dec; att dertill behöfves circa 400 000 s; att, som bolaget icke eger denna summa och äfven icke kan få låna den, det finska linet kommer att tillbakavisas från fabriken; att det är möjligt att bolaget kan såsom förut få i Ryssland köpa på kredit, men att detta lin är i allm.allmänhet sämre och betydligt dyrare redan i Ryssland, hvartill komma de dryga transportkostnaderna. Jag har frågat dem, om de vilja att DirektnDirektionen skall handla på detta sätt, och tillagt att aktionärerna, om de vilja att DirektnDirektionen skall köpa finskt lin, måste vara betänkta på att för DirektnDirektionen möjliggöra ett sådant köp. Aktionärerna skola veta att deras intresse beror af deras eget tillgörande i saken. Älska aktionärerna att göra ingenting så skola de åtminstone veta att ingenting af Direkt.Direktionen kan göras.
Dessa meddelanden, hvilka blifvit gjorda confidentielt, hafva haft till följd, att Ekström & Levon hitkomma för att personligen taga allt i betraktande och öfvervägande. Måtte deraf goda resultater följa!
Wore icke tid att knycka på Wasenius beträffande dockans försäljning? Fråga honom Du, när han ämnar upptaga frågan.
Vännen
A. Kn
P. S. Utmärkt herrliga dagar. Stark värme. Man hoppas skörda rågen efter 1 ½ vecka. – Om Calamnius ännu i Finland, så helsa honom. Jag tycker att ingen dividend bör utgifvas, fören DirektnDirektionen uppburit sin lön. Hvad menen I?