17.5.1869 J. A. von Essen–LM

För någon tid sedan hade jag anledning att tillskrifva min gamla Svåger i P.burgPetersburg och begagnade mig då af tillfället att framhålla det ämne, hvarom vi vid ditt besök här confidentielt samtalade. Jag gaf honom en för ändamålet tillfyllestgörande karakteristik af din person, jag sade att jag tillförne ledt Dig på banken att inom Statssekretariatet söka din verksamhetssfer, att Du då afböjde detta förslag, men att Du nu, då tal härom åter oss emellan uppstod, visat Dig icke obenägen att lyssna till mitt förslag, i händelse Du vid nämnde verk kunde få en plats, som convenerade Dig och på hvilken någon egen förmåga och verksamhet vore att utveckla; således en trogen|2| resumé, som Du finna, af vårt samtal här, hvarjemte jag tillät mig förklara, att jag för min del ansåge Ditt fästande vid Statssekretariatet såsom en verklig acqvisition för nämnde verk. Med sednaste post hade jag svar från gubben, hvari han, rörande detta ämne, yttrar: ”Il y a déjà longtems que nous avons pensé ici à Mechelin pour la place à la Sécretairerie d’Etat de Finlande. Je veux même me rappeller que des propositions ad-hoc lui avoient été faites il y a de cela deux ans, mais qu’alors il n’a pas volu les accepter. Maintenant il n’y a pas de vacance chez nous et probablement qu’il n’y en aura pas de longtems. Mechelin est connu pour être un homme distingué et eminement capable.fr. Redan länge har vi här haft Mechelin i tankarna för en plats på Statssekretariatet för Finland. Om jag inte missminner mig framförde man honom tillfälliga förslag om detta för två år sedan, men då tackade han nej. För tillfället finns det inga lediga tjänster hos oss och så kommer det troligtvis att vara en lång tid framöver. Mechelin är känd för att vara en distingerad man och mycket kompetent.” Så lyder gubbens svar, hvilket jag med diplomatisk noggranhet på originalspråket här återgifvit och hvilket naturligtvis betingar samma discretion som den, med hvilkken hela denna underhandling oss emellan bedrifvits. Som Du finner, stå Dina actier utmärkt väl på det hållet och det lider ingen tvifvel, att man ju icke skall|3| begagna första lägliga tillfälle att söka tillegna sig Dig; men just derföre skulle jag tillråda Dig att tålmodigt stå qvar på den, om äfven underordnade plats Du i Senaten innehar samt att åtnöja Dig med en äfven mindre betydande plats vid Statssekretariatet, om någon mera framstående icke genast skulle stå Dig till buds. Hufvudsak är att Du först får fast fot der en gång; nog går det sedan undan. Jag anser det äfven af vigt, att Du icke lemnar Senaten, ty en gång på sidan kommer man icke lika lätt in i strömfåran och det är dock af yttersta vigt att några af de mera framstående platserna komma i händerna på de våra, om icke allt skall gå upp i russo-fennomani. Tror någon, att jag t. ex. af någon annan orsak underkastat mig denna sjelfvilliga förvisning, der jag dock har tillfredsställelsen att utan allt braskande och bång hålla luften ren och desinfecterad omkring mig? Ja möjligen kunna de, som råkat in i den oroligt framåtdrifvande tschinownichstjänsteman (i rysk tjänst), ry. чиновник strömvirfveln, dömma mig efter sig sjelfva, och tro mig regerad af samma äregirig|4|hets och fåfänglighets dämon som de sjelfva; men ”det lumpna föraktar min själ,” och mina vänner åtminstone, som känna mig – och andras omdöme är för mig af föga värde – torde dock tilltro mig mera omdöme och en sundare och allvarligare uppfattning af lifvet, än att jag skulle låta dåra mig af en barnskramla.

Från Hfors förspörjes att den politiska barometern skulle betydligt sjunkit, med anledning af den vigt man öfver allt i landet tillaggt den nya landtdagsordningen. Öfv.löjtnantÖverstelöjtant Forstén, som meddelade Dagbladet skillringen af tilldragelsen här, lärer, mig oåtspord, äfven in extensolat. i sin helhet meddelat de några ord, jag vid tillfället yttrade. Han kom till mig, bad mig om att få mitt ”tal” för att kunna komplettera sin skillring och jag tecknade upp de några ord, jag yttrade, i den mening, att han deraf skulle göra någon kort resumé; men han sade mig sedan att han fullständigt afskrifvit det. Imellertid återfanns det icke i den i Dagbladet intagna korrespondensartikeln. Jag gissar att vännen Lagerborg, som på ort och ställe är i till|5|fälle att observera det känsliga väderleks instrumentets fallande och höjande, fann rådligast att utesluta en expectoration, som lika litet tagit diplomatin till råds, som den var ämnad att underställas Lt.Löjtnant Katkoffs etsvårtytt consortum mikroskopiska granskning. Den var icke annat än ett stundens barn, född för stunden och ämnad att äfven dö med den. Lagerborg gjorde derföre både saken och mig en väsentlig tjenst, då han här utöfvade censorskallet och jag håller honom räkning derför samt ber Dig, då Du träffar honom, framföra mina varma helsningar och min uppriktiga tack för hvad han gjort. Wi, som lefva här bak berg och sjö, bak Kallavesis och Saimens böljor, kunna icke ha reda på politikens vexlande skiftningar så noga som ni der, som befinna er in medias reslat. mitt i händelserna, hvarför vi alltid måste betrakta det som en verklig väntjenst af er, då ni låta oss veta hvarifrån vinden blåser, eller då ni varsko våra otympliga bondskutor med ett i rättan tid utbragt se opp!

Jag har blifvit långt mångordigare än meningen från början var, men man frestas så lätt till stortalighet, då man någon gång kommer i tillfälle att, vare sig muntligen eller skriftligen, meddela sig med Gamla Vänner, inför hvilka man kan gifva tungan fritt lopp och på hvilkas discretion man kan räkna.

Helsa nu min Heders Bror, till alla vänner, ingen nämnd och ingen glömd, må sjelf väl och frodas och håll i välvillig åtanke