17.5.1869 J. A. von Essen–LM

Svensk text

|1|

Min Heders Bror!

För någon tid sedan hade jag anledning att tillskrifva min gamla Svåger i P.burgPetersburg och begagnade mig då af tillfället att framhålla det ämne, hvarom vi vid ditt besök här confidentielt samtalade. Jag gaf honom en för ändamålet tillfyllestgörande karakteristik af din person, jag sade att jag tillförne ledt Dig på banken att inom Statssekretariatet söka din verksamhetssfer, att Du då afböjde detta förslag, men att Du nu, då tal härom åter oss emellan uppstod, visat Dig icke obenägen att lyssna till mitt förslag, i händelse Du vid nämnde verk kunde få en plats, som convenerade Dig och på hvilken någon egen förmåga och verksamhet vore att utveckla; således en trogen|2| resumé, som Du finna, af vårt samtal här, hvarjemte jag tillät mig förklara, att jag för min del ansåge Ditt fästande vid Statssekretariatet såsom en verklig acqvisition för nämnde verk. Med sednaste post hade jag svar från gubben, hvari han, rörande detta ämne, yttrar: ”Il y a déjà longtems que nous avons pensé ici à Mechelin pour la place à la Sécretairerie d’Etat de Finlande. Je veux même me rappeller que des propositions ad-hoc lui avoient été faites il y a de cela deux ans, mais qu’alors il n’a pas volu les accepter. Maintenant il n’y a pas de vacance chez nous et probablement qu’il n’y en aura pas de longtems. Mechelin est connu pour être un homme distingué et eminement capable.fr. Redan länge har vi här haft Mechelin i tankarna för en plats på Statssekretariatet för Finland. Om jag inte missminner mig framförde man honom tillfälliga förslag om detta för två år sedan, men då tackade han nej. För tillfället finns det inga lediga tjänster hos oss och så kommer det troligtvis att vara en lång tid framöver. Mechelin är känd för att vara en distingerad man och mycket kompetent.” Så lyder gubbens svar, hvilket jag med diplomatisk noggranhet på originalspråket här återgifvit och hvilket naturligtvis betingar samma discretion som den, med hvilkken hela denna underhandling oss emellan bedrifvits. Som Du finner, stå Dina actier utmärkt väl på det hållet och det lider ingen tvifvel, att man ju icke skall|3| begagna första lägliga tillfälle att söka tillegna sig Dig; men just derföre skulle jag tillråda Dig att tålmodigt stå qvar på den, om äfven underordnade plats Du i Senaten innehar samt att åtnöja Dig med en äfven mindre betydande plats vid Statssekretariatet, om någon mera framstående icke genast skulle stå Dig till buds. Hufvudsak är att Du först får fast fot der en gång; nog går det sedan undan. Jag anser det äfven af vigt, att Du icke lemnar Senaten, ty en gång på sidan kommer man icke lika lätt in i strömfåran och det är dock af yttersta vigt att några af de mera framstående platserna komma i händerna på de våra, om icke allt skall gå upp i russo-fennomani. Tror någon, att jag t. ex. af någon annan orsak underkastat mig denna sjelfvilliga förvisning, der jag dock har tillfredsställelsen att utan allt braskande och bång hålla luften ren och desinfecterad omkring mig? Ja möjligen kunna de, som råkat in i den oroligt framåtdrifvande tschinownichstjänsteman (i rysk tjänst), ry. чиновник strömvirfveln, dömma mig efter sig sjelfva, och tro mig regerad af samma äregirig|4|hets och fåfänglighets dämon som de sjelfva; men ”det lumpna föraktar min själ,” och mina vänner åtminstone, som känna mig – och andras omdöme är för mig af föga värde – torde dock tilltro mig mera omdöme och en sundare och allvarligare uppfattning af lifvet, än att jag skulle låta dåra mig af en barnskramla.

Från Hfors förspörjes att den politiska barometern skulle betydligt sjunkit, med anledning af den vigt man öfver allt i landet tillaggt den nya landtdagsordningen. Öfv.löjtnantÖverstelöjtant Forstén, som meddelade Dagbladet skillringen af tilldragelsen här, lärer, mig oåtspord, äfven in extensolat. i sin helhet meddelat de några ord, jag vid tillfället yttrade. Han kom till mig, bad mig om att få mitt ”tal” för att kunna komplettera sin skillring och jag tecknade upp de några ord, jag yttrade, i den mening, att han deraf skulle göra någon kort resumé; men han sade mig sedan att han fullständigt afskrifvit det. Imellertid återfanns det icke i den i Dagbladet intagna korrespondensartikeln. Jag gissar att vännen Lagerborg, som på ort och ställe är i till|5|fälle att observera det känsliga väderleks instrumentets fallande och höjande, fann rådligast att utesluta en expectoration, som lika litet tagit diplomatin till råds, som den var ämnad att underställas Lt.Löjtnant Katkoffs etsvårtytt consortum mikroskopiska granskning. Den var icke annat än ett stundens barn, född för stunden och ämnad att äfven dö med den. Lagerborg gjorde derföre både saken och mig en väsentlig tjenst, då han här utöfvade censorskallet och jag håller honom räkning derför samt ber Dig, då Du träffar honom, framföra mina varma helsningar och min uppriktiga tack för hvad han gjort. Wi, som lefva här bak berg och sjö, bak Kallavesis och Saimens böljor, kunna icke ha reda på politikens vexlande skiftningar så noga som ni der, som befinna er in medias reslat. mitt i händelserna, hvarför vi alltid måste betrakta det som en verklig väntjenst af er, då ni låta oss veta hvarifrån vinden blåser, eller då ni varsko våra otympliga bondskutor med ett i rättan tid utbragt se opp!

|6|

Jag har blifvit långt mångordigare än meningen från början var, men man frestas så lätt till stortalighet, då man någon gång kommer i tillfälle att, vare sig muntligen eller skriftligen, meddela sig med Gamla Vänner, inför hvilka man kan gifva tungan fritt lopp och på hvilkas discretion man kan räkna.

Helsa nu min Heders Bror, till alla vänner, ingen nämnd och ingen glömd, må sjelf väl och frodas och håll i välvillig åtanke

Din tillgifne Vän

J. A. v. Essen.

Finsk text

Kelpo veli!

Minulla oli jokin aika sitten aihetta kirjoittaa vanhalle langolleni Pietariin ja käytin tilaisuutta hyväkseni esitelläkseni asiaa, josta sinun täällä käydessäsi luottamuksellisesti puhuimme. Annoin hänelle tätä tarkoitusta varten riittävän luonnehdinnan sinusta henkilönä, ja kerroin, että esitin sinulle ajatuksen hakea paikkaa valtiosihteerinvirastosta, ja että sinä silloin torjuit tämän tarjouksen, mutta kun nyt puhuimme asiasta uudelleen, sinä et ollut haluton kuuntelemaan ehdotustani, jos nimittäin voisit saada sellaisen paikan, joka sinulle sopisi ja jossa voisit kehittää omia taitojasi ja kykyjäsi. Voit toisin sanoen huomata, että esitin tarkan yhteenvedon keskustelustamme ja sallin vielä itseni lisätä, että omasta mielestäni sinun kiinnittämisesi olisi virastolle todellinen saavutus, ja kun seuraavassa postissa sain ukolta vastauksen, hän kirjoitti tästä asiasta näin: ”Olemme jo kauan sitten harkinneet Mechelinin saamista Suomen ministerivaltiosihteerin virastoon. Haluan jopa muistaa, että tästä tehtiin ad hoc-ehdotuksia kaksi vuotta sitten, mutta sen jälkeen ei ole tehty eikä hän halunnut ottaa niitä vastaan. Nyt meillä ei ole vakansseja eikä todennäköisesti tule pitkään aikaan olemaan. Mechelinin tiedetään olevan ansiokas ja erinomaisen kyvykäs mies.”

Tässä siis ukon vastaus, jonka välitin diplomaattisen tarkasti alkukielellä ja joka luonnollisesti on samalla tavalla diskreettiä kuin koko asiasta käymämme keskustelukin on ollut. Kuten huomaat, osakkeesi ovat sillä suunnalla korkealla eikä ole epäilystäkään, etteikö siellä etsitä ensimmäistä sopivaa tilaisuutta saada sinut kiinnitetyksi; mutta juuri siksi neuvon, että sinun olisi paras odottaa kärsivällisesti, vaikka sinulla nyt onkin alemman tason virka senaatissa ja myös tyytyä siihen, että valtiosihteerinvirastosta tarjottaisiin ensi alkuun vaikkapa vähäisempääkin paikkaa, jollei sinulle heti ole tarjolla mitään merkittävämpää. Pääasia on, että saat varman jalansijan siellä, kyllä se siitä sitten sujuu. Mutta pidän myös tärkeänä, että et jätä senaattia, sillä kun kerran jää sivuun, ei enää niin helposti pääse imuun mukaan, ja on kuitenkin äärimmäisen tärkeää, että jotkut merkittävät paikat ovat myös meikäläisten käsissä, niin ettei kaikki mene russo-fennomaaneille. Vai luuleeko joku, että esimerkiksi minä olisin jostain muusta syystä suostunut tähän vapaaehtoiseen karkoitukseen, jossa on kuitenkin minun kannaltani se etu, että voin ilman mitään kiirettä ja hoppua pitää ilmapiirin ympärilläni puhtaana ja desinfioituna? Ehkäpä sellaiset, jotka ovat joutuneet rauhattomasti eteenpäin kiirehtivän venäläisen virkauran kurimukseen, voivat tuomita omien periaatteidensa pohjalta ja luulla, että minua ajaa sama eteenpäinpyrkimisen ja turhamaisuuden demoni kuin heitä itseään, mutta ”sieluni halveksii alhaista”, ja ainakin minua tuntevat ystäväni – muiden mielipiteistä en piittaakaan – luullakseni katsovat, että minulla kuitenkin on sellainen arviointikyky ja sellainen järkevä, vakava elämännäkemys, että en anna minkään lapsellisuuksien pelästyttää itseäni.

Helsingistä kerrotaan, että politiikan ilmapuntari on siellä selvästi laskenut siksi, että kaikkialla maassa on annettu niin suuri merkitys uudelle valtiopäiväjärjestykselle. Everstiluutnantti Forstén, joka välitti Dagbladetille kuvauksen täkäläisestä tapahtumasta, lienee myös minulta kysymättä välittänyt kokonaisuudessaan ne muutamat sanat, jotka minä tilaisuudessa esitin. Hän tuli luokseni ja pyysi ”puhettani” voidaakseen täydentää omaa kuvaustaan ja minä panin paperille ne muutamat esittämäni sanat siinä tarkoituksessa, että hän voisi tehdä niistä lyhyen yhteenvedon. Mutta sitten hän sanoi kirjoittaneensa ne kokonaan muistiin. Sitä ei kuitenkaan ole Dagbladetin julkaisemassa kirjeenvaihtaja-artikkelissa. Luulenpa että ystävämme Lagerborg, joka siellä paikan päällä pystyy havainnoimaan tunneilmapiirin nousuja ja laskuja, katsoi parhaaksi jättää pois vuodatuksen, joka oli yhtä vähän diplomaattinen kuin tarkoitettu luutnantti Katkoffin ja hänen porukkaansa mikroskoopintarkkaan tarkasteluun. Se ei ole muuta kuin hetken lapsi, hetkessä syntynyt ja tarkoitettu sen mukana kuolemaankin. Lagerborg tekikin sekä minulle että asialle tärkeän palveluksen harjoittamalla sensurointiaan, minä pidän asian mielessä ja pyydän sinua, että kun tapaat hänet, niin välität hänelle lämpimät terveiseni ja kiitokseni siitä mitä hän on tehnyt. Me täällä järvien ja vuorien takana, Kallaveden ja Saimaan aaltojen toisella puolen, emme voi olla yhtä tarkoin selvillä politiikan vaihteluista kuin te siellä asioiden keskellä, ja siksi meille on aina todellinen ystävänpalvelus, kun te kerrotte mistä tuuli puhaltaa ja varoitatte meidän karkeatekoisia talonpoikaispaattejamme, että kannattaa oikeaan aikaan katsoa ympärilleen!

Olen ollut paljon monisanaisempi kuin alkujaan oli tarkoitus, mutta kiusaus kaunopuheisuuteen on niin kova silloin kun kerrankin on mahdollisuus joko suullisesti tai kirjallisesti ilmaista itseään vanhoille ystäville, joiden kanssa voi puhua vapaasti ja joiden luottamuksellisuuteen voi luottaa.

Terveiset nyt kunnon ystävä kaikille ystävilleni ketään mainitsematta ja ketään laiminlyömättä. Voikaa kaikki hyvin, voimistukaa ja ajatelkaa suopeasti ystäväänne

J. von Essen

Original (transkription)

|1|

17/5 1869.tillagt senare Min Heders Bror!

För någon tid sedan hade jag anledning att tillskrif-
va min gamla Svåger i P.burgPetersburg och begagnade mig då af till-
fället att framhålla det ämne, hvarom vi vid ditt besök
här confidentielt samtalade. Jag gaf honom en för ändamå-
let tillfyllestgörande karakteristik af din person, jag sade
att jag tillförne ledt Dig på banken att inom Statssekretaria-
tet söka din verksamhetssfer, att Du då afböjde detta
förslag, men att Du nu, då tal härom åter oss emellan
uppstod, visat Dig icke obenägen att lyssna till mitt för-
slag, i händelse Du vid nämnde verk kunde få en plats,
som convenerade Dig och på hvilken någon egen förmå-
ga och verksamhet vore att utveckla; således en trogen
|2| resumé, som Du finna, af vårt samtal här, hvarjemte
jag tillät mig förklara, att jag för min del ansåge Ditt fä-
stande vid Statssekretariatet såsom en verklig acqvisition
för nämnde verk. Med sednaste post hade jag svar från
gubben, hvari han, rörande detta ämne, yttrar: ”Il y a dé-
jà longtems que nous avons pensé ici à Mechelin pour la
place à la Sécretairerie d’Etat de Finlande. Je veux
même me rappeller que des propositions ad-hoc lui avoient
été faites il y a de cela deux ans, mais qu’alors il n’a
pas volu les accepter. Maintenant il n’y a pas de vacance
chez nous et probablement qu’il n’y en aura pas de longtems.
Mechelin est connu pour être un homme distingué et
eminement capable.” Så lyder gubbens svar, hvilket jag med
diplomatisk noggranhet på originalspråket här återgifvit
och hvilket naturligtvis betingar samma discretion som den,
med hvilkken hela denna underhandling oss emellan bedrif-
vits. Som Du finner, stå Dina actier utmärkt väl på det
hållet och det lider ingen tvifvel, att man ju icke skall
|3| begagna första lägliga tillfälle att söka tillegna sig Dig; men
just derföre skulle jag tillråda Dig att tålmodigt stå qvar på
den, om äfven underordnade plats Du i Senaten innehar samt
att åtnöja Dig med en äfven mindre betydande plats vid Stats-
sekretariatet, om någon mera framstående icke genast
skulle stå Dig till buds. Hufvudsak är att Du först får
fast fot der en gång; nog går det sedan undan. Jag anser
det äfven af vigt, att Du icke lemnar Senaten, ty en gång
på sidan kommer man icke lika lätt in i strömfåran och
det är dock af yttersta vigt att några af de mera framstå-
ende platserna komma i händerna på de våra, om icke
allt skall gå upp i russo-fennomani. Tror någon, att jag
t. ex. af någon annan orsak underkastat mig denna sjelf-
villiga förvisning, der jag dock har tillfredsställelsen att utan
allt braskande och bång hålla luften ren och desinfecterad
omkring mig? Ja möjligen kunna de, som råkat in i den
oroligt framåtdrifvande tschinownichs strömvirfveln, dömma
mig efter sig sjelfva, och tro mig regerad af samma äregirig-
|4| hets och fåfänglighets dämon som de sjelfva; men ”det lumpna
föraktar min själ,” och mina vänner åtminstone, som känna mig –
och andras omdöme är för mig af föga värde – torde dock tilltro
mig mera omdöme och en sundare och allvarligare uppfatt-
ning af lifvet, än att jag skulle låta dåra mig af en barnskram-
la.

Från Hfors förspörjes att den politiska barometern skulle be-
tydligt sjunkit, med anledning af den vigt man öfver allt i landet
tillaggt den nya landtdagsordningen. Öfv.löjtnantÖverstelöjtant Forstén, som
meddelade Dagbladet skillringen af tilldragelsen här, lärer, mig
oåtspord, äfven in extenso meddelat de några ord, jag vid till-
fället yttrade. Han kom till mig, bad mig om att få mitt ”tal”
för att kunna komplettera sin skillring och jag tecknade upp
de några ord, jag yttrade, i den mening, att han deraf skulle
göra någon kort resumé; men han sade mig sedan att han
fullständigt afskrifvit det. Imellertid återfanns det icke
i den i Dagbladet intagna korrespondensartikeln. Jag gis-
sar att vännen Lagerborg, som på ort och ställe är i till-
|5| fälle att observera det känsliga väderleks instrumentets
fallande och höjande, fann rådligast att utesluta en ex-
pectoration, som lika litet tagit diplomatin till råds, som
den var ämnad att underställas Lt.Löjtnant Katkoffs etsvårtytt consortum
mikroskopiska granskning. Den var icke annat än ett stun-
dens barn, född för stunden och ämnad att äfven dö med
den. Lagerborg gjorde derföre både saken och mig en
väsentlig tjenst, då han här utöfvade censorskallet
och jag håller honom räkning derför samt ber Dig, då
Du träffar honom, framföra mina varma helsningar
och min uppriktiga tack för hvad han gjort. Wi, som
lefva här bak berg och sjö, bak Kallavesis och Saimens
böljor, kunna icke ha reda på politikens vexlande skift-
ningar så noga som ni der, som befinna er in medias res,
hvarför vi alltid måste betrakta det som en verklig vän-
tjenst af er, då ni låta oss veta hvarifrån vinden blå-
ser, eller då ni varsko våra otympliga bondskutor med
ett i rättan tid utbragt se opp!

|6|

Jag har blifvit långt mångordigare än meningen från början
var, men man frestas så lätt till stortalighet, då man någon
gång kommer i tillfälle att, vare sig muntligen eller skrift-
ligen, meddela sig med Gamla Vänner, inför hvilka man kan
gifva tungan fritt lopp och på hvilkas discretion man
kan räkna.

Helsa nu min Heders Bror, till alla vänner, ingen
nämnd och ingen glömd, må sjelf väl och frodas och håll
i välvillig åtanke

Din
tillgifne Vän

J. A. v. Essen.

Dokumentet i faksimil