14.7.1872 Torsten Costiander–LM
Finsk text
Hämeenlinna & Nuutajärvi, 14. heinäkuuta 72.
Rakas Leo-veli!
Sydämellinen kiitos erittäin tervetulleesta kirjeestäsi tämän kuun 11. päivältä! Minua ilahduttaa kovasti, että voitte hyvin Puotilassä ja että Sinulla on vieläkin tarpeellisia lukuhaluja niiden kirjojen suhteen, jotka täytyy ahmia seuraavaksi itsellesi varaamaasi prässiä varten. Leo-veli parka! Sen sijaan että lepäisit laakereilla, jotka ansaitsit valtiopäivillä ja keräisit voimia ylen määrin rasittavaa työtäsi varten, Sinun täytyy taas tarttua toisenlaiseen työhön, uusiin ponnistuksiin, uuteen rasitukseen! Milloin sitten elämääsi leimaava levoton virta lopulta laskee tyveneen sisäjärveen, jolloin saisit kaikessa rauhassa nauttia monien vaivojesi hedelmistä?
Haluamme toivoa, että löydät tämän rauhan professorin kateederilta, enkä suinkaan tahdo heikentää jaloa intoasi taistella sen puolesta. Päinvastoin toivon Sinulle kaikesta sydämestä rohkeutta ja halua toteuttaa suunnitelmasi samalla kunnialla ja menestyksellä, millä työsi valtiopäivillä on kruunattu. Todella ihastuneena olen daamieni Jennyn ja Milin kanssa lukenut Dagbladetin kiinnostavan ja kauniin kuvauksen esiintymisestäsi siellä, ja sitä seikkaa, ettei lehti ole epäröinyt korostaa oman työtoverinsa ansioita pidän osoituksena siitä, että sen julkilausutut näkemykset ovat jo vakiintuneen yleisen mielipiteen ilmaus. Sinun täytyy epäilemättä olla erittäin tyytyväinen, että olet näin omalla työlläsi ja taitavuudellasi voittanut huomattavaa arvonantoa koko maassa, ja mikä tärkeintä, olet ansainnut tuon tunnustuksen.
Jotten laiminlöisi lyhyttä rupeamaa, siirryn vastaamaan kysymyksiisi: En voi vielä luvata kasvattaa hiehoja Puotilaan, koska minulla on tänä vuonna ollut niin huono onni vasikoitteni suhteen, että vain viisi lehmävasikkaa on kasvamassa, eivätkä ne kaikki ole edes parhaista lehmistä. Kuten tiedätkin, otan parhaillaan viljelykseen suuria niittymaitani ja laajennan navettaa, joka tarvitsee sen tähden ison remontin, mutta jos olosuhteet antavat myöten, kasvatan kyllä hiehoja myös Puotilaa varten, ehkä jo ensi talvena. En voi kiireessä sanoa, mitä ne tulevat maksamaan, mutta saat ne varmasti ystävähintaan. Tänä vuonna minun täytyi yrittää hankkia itselleni elikoita Mustialasta ja onnistuinkin saamaan yksivuotisen sonnivasikan 216 markalla; pieniä 3 à 4 kuukauden ikäisiä lehmävasikoita harkitsin myös, mutta koska niiden hinta nousi 180 markkaan päältä, jätin asian sikseen.
Pihlin ja hevosten järjestely sopii minulle kyllä, ja toivoisin kovasti voivani sovitella sinun kanssasi tässä asiassa, mutta esteenä on se, että kuskini ei ehdottomasti halua jäädä tänne talveksi. Kun olen pestannut hänet Helsingistä, ei myöskään ole halpaa olla suostumatta hänen toiveeseensa saada viettää siellä ainakin puoli vuotta. Ja jotta en pelottaisi palvelusväkeä meiltä pois, joutunen antamaan tässä asiassa periksi. Niinpä ei ole muuta ulospääsyä kuin joko käyttää Pihliä ja hevosia Puotilassa, missä niistä voisi aina olla hyötyä talvellakin, tai sitten pitää Pihl yksinään siellä ja antaa sinun hevosesi minun kuskini käyttöön ja jättää Ilo Nuutajärvelle, mikä kuitenkin olisi ihan liian monimutkaista, jotta kumpikaan osapuoli sen suosiolla hyväksyisi. Yritän vielä houkutella kuskiani pysymään täällä, ehkä hän suostuu.
Tässä yhteydessä minun täytyy pyytää Sinua tekemään itselleni pieni palvelus. Koska minulla ei ole kaupungissa erillistä vajaa, minun on täytynyt ripustaa valjaat, jalkapeitteet, ajurintakki ynnä muuta ylös isolle ullakolle kesän ajaksi, mutta näin kovassa kuumudessa pelkään niiden menevän aivan pilalle siellä, minkä vuoksi pyytäisin Sinua antamaan Pihlin tarkastaa nahan ja ehkä rasvata sen, sekä varastoimaan satulat parempaan paikkaan, mahdollisesti keittiööni.
Nyt on aika rientänyt niin että on lopetettava, sydämelliset terveiset meiltä kaikilta, lähettää
veljesi
Torsten
Original (transkription)
Tavastehus & Notsjö d. 14 Juli 72.
Älskade Broder Leo!
Hjertlig tack för Ditt mycket välkomna
bref af d. 11e dennes! Det fägnar mig
mycket att Ni mår bra på Botby och att
Du ännu har nödig aptit för de böcker
som måste slukas till den press som Du när-
mast pålagt Dig. Stackars broder Leo! I
stället för att hvila Dig på de lagrar Du skurit
vid landtdagen och hemta krafter efter det öfver-
måttan ansträngande arbetet, måste Du åter
taga ihop med ett annat forceradt arbete, nya
ansträngningar, ny oro! När skall då den
oroliga strömmen som utmärker Ditt lif
ändtligen fall in i en lugn insjö der Du
finge i ro njuta frukten af Dina många mödor?
Vi vilja hoppas att Du skall finna denna
ro på professorskatedern och jag är ingalunda
den som ville svacka Din ädla ifver att sträfva
dertill, tvertom önskar jag Digtillagt af allt hjerta mod
och lust att genomföra Dina planer med samma
utmärkelse och framgång, hvarmed Ditt arbete
vid landtdagen har blifvit kröndt. – Med
verklig förtjusning har jag och mina damer,
Jenny och Mili, läst Dagbladets intres-
santa och vackra skildring af Ditt uppträ-
dande dervid, och att det icke tvekat att fram-
hålla förtjensterna hos sin egen medarbetare
anser jag vara bevis på att dess uttalade
åsigter äro ett uttryck af en redan stadgad
allmän opinion. – För Dig måste det utan
tvifvel vara en stor tillfredsställelse att sålunda
genom eget arbete och skicklighet ha vunnit
ett utmärkt anseende i hela landet och –
hvad mera är – ha gjort Dig fjörtjent af
|3|
dess erkänsla. –
För att icke försumma den korta tidentillagt öfver-
går jag till besvarandet af Dina frågor. –
Jag kan icke ännu lofva att uppföda qvigor
för Botby emedan jag detta år haft sådan otur
med mina kalfvar att jag ej har mer än 5 kokalfvar
uppfödda och dessa icke ens alla af de bästa korna.
Som Du vet håller jag på att uppodla mina stora
ängsmarker och föröka ladugården, behöfver derför
sjelf stor remont, men när omständigheterna tillåta
det, så skall jag väl uppföda qvigor äfven för
Botby – kanske redan nästa vinter. Jag kan ej
i hast säga hvad de komma att kosta, men till
vänskapspris skall du säkert få dem. – I år måste
jag sjelf försöka att från Mustiala skaffa mig kräk
och lyckades äfven få en 1 års gammal tjurkalf för
216 msmark silver; på små 3 à 4 månaders gamla kokalfvar
spekulerade jag äfven, men då de stego till 180 msmark silver per
stycke, passade jag. –
Arrangemanget ang.angående Pihl och hästarna skulle nog
konvenera mig och jag skulle synnerligen önska att
i denna sak kunna jemka med Dig, men jag
|4|
har stött på det hindret att min kusk absolut
icke vill ingå på att stanna här öfver vintern.
Då jag städslat honom i HforsHelsingfors är det också obilligt
att icke fästa afseende vid hans önskan att åtminstone
halfva året få vara der och för att icke i allmänhet
afskräcka tjenstefolk från vårt hus lär jag måsta
ge efter i denna sak. Nu skulle det sål.således återstå att
antingen använda Pihl och hästarna på Botby, der
de alltid kunna göra någon nytta äfven om vinter,
eller också att hålla Pihl ensam der och öfverlemna Dina
hästar åt min kusk samt lemna Ilo på Notsjö, hvilket
arrangement dock förefaller alltför krångligt för att
med nöje kunna accepteras af någondera parten. Jag
skall försöka att ännu öfvertala min kusk att stanna
här; kanske han ger med sig. –
I sammanhang härmed måste jag be Dig göra
mig en liten tjenst. Jag har, i brist på enskildt lider
i staden, måstat hänga mina seldon, fotmantlar, kusk-
rock m. m. upp på stora vinden öfver sommarn, men under
denna starka hetta fruktar jag att de alldeles förstöras
der, hvarför jag skulle be Dig låta Pihl undersöka och
kanske smörja lädret, samt deponera persedlarna på
bättre ställe, kanske i mitt kök.
Nu har tiden så flugit vannsvårtytt att jag måste
sluta, hjertligt helsande från oss alla genom
Din broder
Torsten.
Tavastehus & Notsjö d. 14 Juli 72.
Älskade Broder Leo!
Hjertlig tack för Ditt mycket välkomna bref af d. 11e dennes! Det fägnar mig mycket att Ni mår bra på Botby och att Du ännu har nödig aptit för de böcker som måste slukas till den press som Du närmast pålagt Dig. Stackars broder Leo! I stället för att hvila Dig på de lagrar Du skurit vid landtdagen och hemta krafter efter det öfvermåttan ansträngande arbetet, måste Du åter taga ihop med ett annat forceradt arbete, nya ansträngningar, ny oro! När skall då den oroliga strömmen som utmärker Ditt lif ändtligen fallatillagt av utgivaren in i en lugn insjö der Du finge i ro njuta frukten af Dina många mödor?
|2|Vi vilja hoppas att Du skall finna denna ro på professorskatedern och jag är ingalunda den som ville svacka Din ädla ifver att sträfva dertill, tvertom önskar jag Dig af allt hjerta mod och lust att genomföra Dina planer med samma utmärkelse och framgång, hvarmed Ditt arbete vid landtdagen har blifvit kröndt. – Med verklig förtjusning har jag och mina damer, Jenny och Mili, läst Dagbladets intressanta och vackra skildring af Ditt uppträdande dervid, och att det icke tvekat att framhålla förtjensterna hos sin egen medarbetare anser jag vara bevis på att dess uttalade åsigter äro ett uttryck af en redan stadgad allmän opinion. – För Dig måste det utan tvifvel vara en stor tillfredsställelse att sålunda genom eget arbete och skicklighet ha vunnit ett utmärkt anseende i hela landet och – hvad mera är – ha gjort Dig fjörtjent af|3| dess erkänsla. –
För att icke försumma den korta tiden öfvergår jag till besvarandet af Dina frågor. – Jag kan icke ännu lofva att uppföda qvigor för Botby emedan jag detta år haft sådan otur med mina kalfvar att jag ej har mer än 5 kokalfvar uppfödda och dessa icke ens alla af de bästa korna. Som Du vet håller jag på att uppodla mina stora ängsmarker och föröka ladugården, behöfver derför sjelf stor remont, men när omständigheterna tillåta det, så skall jag väl uppföda qvigor äfven för Botby – kanske redan nästa vinter. Jag kan ej i hast säga hvad de komma att kosta, men till vänskapspris skall du säkert få dem. – I år måste jag sjelf försöka att från Mustiala skaffa mig kräk och lyckades äfven få en 1 års gammal tjurkalf för 216 msmark silver; på små 3 à 4 månaders gamla kokalfvar spekulerade jag äfven, men då de stego till 180 msmark silver per stycke, passade jag. –
Arrangemanget ang.angående Pihl och hästarna skulle nog konvenera mig och jag skulle synnerligen önska att i denna sak kunna jemka med Dig, men jag|4| har stött på det hindret att min kusk absolut icke vill ingå på att stanna här öfver vintern. Då jag städslat honom i HforsHelsingfors är det också obilligt att icke fästa afseende vid hans önskan att åtminstone halfva året få vara der och för att icke i allmänhet afskräcka tjenstefolk från vårt hus lär jag måsta ge efter i denna sak. Nu skulle det sål.således återstå att antingen använda Pihl och hästarna på Botby, der de alltid kunna göra någon nytta äfven om vinter, eller också att hålla Pihl ensam der och öfverlemna Dina hästar åt min kusk samt lemna Ilo på Notsjö, hvilket arrangement dock förefaller alltför krångligt för att med nöje kunna accepteras af någondera parten. Jag skall försöka att ännu öfvertala min kusk att stanna här; kanske han ger med sig. –
I sammanhang härmed måste jag be Dig göra mig en liten tjenst. Jag har, i brist på enskildt lider i staden, måstat hänga mina seldon, fotmantlar, kuskrock m. m. upp på stora vinden öfver sommarn, men under denna starka hetta fruktar jag att de alldeles förstöras der, hvarför jag skulle be Dig låta Pihl undersöka och kanske smörja lädret, samt deponera persedlarna på bättre ställe, kanske i mitt kök.
Nu har tiden så flugit vannsvårtytt att jag måste sluta, hjertligt helsande från oss alla genom
Din broder
Torsten.