20.10.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 20. lokakuuta 1870.
Oma, kaivattu ystäväni!
Olen miettinyt puolin ja toisin 15. päivänä lähettämässäsi kirjeessä tekemääsi ehdotusta lähettää pikku Cely kotiin jo ”Wiborgilla”, mutta päätynyt viimein sille kannalle, että se on sinulta tarpeeton uhraus. Viimeisestä viikosta tulee luonnollisesti joka tapauksessa kaikkein ikävin, – ja sitä se olisi kaksin verroin, jos silloin jäisit ilman iloa ja lohtua siitä, että pikku Cely on lähelläsi. Pikkuisen lähtöä seuraava tyhjyys voisi jopa vaikuttaa niin masentavasti, että se viivyttäisi täydellistä tervehtymistäsi. Kun lämpötila ei sitä paitsi voi viikon aikana laskea erityisen paljon, pidän viisaimpana, että Cely pysyy luonasi siihen saakka, kunnes itse pääset tulemaan. Myönnän kyllä, että minulle olisi ollut hyvin tervetullutta ottaa pikku Cely vastaan jo aiemmin, mutta sitä iloa olisi liiaksi varjostanut tietoisuus siitä, että sinulla olisi entistäkin ikävämpää. Sitä paitsi voin myös suhtautua luottavaisemmin Celyn paluumatkaan, kun sinä itse pääset huolehtimaan hänestä matkalla. Tämän kaiken tuloksena lähetin sinulle tänään sähkeen:
”En suosittele lähettämään Celyä edeltä. Yksinäisyys on sinulle vahingoksi. Viikon lämpötilaero merkityksetön. Yhteinen matka turvallisin”,
ja toivon että sähke on saapunut perille sinulle. Oli pakko turvautua sähkeeseen, koska höyrylaivat ovat jo joutuneet poikkeamaan normaaleista vuoroistaan, niin että ”Aura” lähtee täältä vasta huomenna eikä tänään torstaina niin kuin ennen.
Olen miettinyt keinoa helpottaa kotimatkaanne ja pyydän sinua miettimään asiaa. Nimittäin sellaista, että lähettäisin Pihlin vaunuilla Turkuun kuljettamaan teidät kotiin maanteitse. Mitä tuumisit siitä? Se kuitenkin lyhentäisi merimatkaa huomattavasti.
Olin kirjoittanut näin pitkälle, kun 17. päivänä kirjoittamasi kirje saapui. Suurkiitokset siitä! Voin sitten odottaa saapumistasi ”Grefve Bergillä”. Rakas ystävä, enää ei kestä kuin 10 päivää, kunnes kodista tulee taas koti, – ja voimme taas alkaa elää perhe-elämää! ... Luoja suokoon, että matka sujuisi onnellisesti, ilman myrskyjä ja vilustumisia, – oikeastaan viimeksi mainittu huolettaa minua eniten.
Huomaan silti kirjeestäsi, että suosisit ”Dagmaria”, ellei se vain pysähtyisi Turussa. Mutta entä jos Pihl olisi siellä vastassa vaunuineen? – Kerro minulle joko kirjeessä tai sähkeessä mitä siitä ajattelet.
Täältä ei ole mitään erityistä kerrottavaa. Paljon teatteria ja paljon konsertteja, joista olen kuitenkin käynyt vain harvoissa. – Robert oli täällä pari päivää käytyään Laitialassa, jossa uusi tilanhoitaja Rönnbäck kuuluu kunnostautuneen erityisen kelvollisena. – Idestam on nyt täällä ja asuu luonani. –
Ensi maanantaina on 24. päivä. Silloin olemme olleet yhdessä viisi vuotta. Se on jo aika merkittävä osa ihmiselämää. Kiitos minun oma Alexandra, sydämellisimmät kiitokset näistä viidestä vuodesta! Ja pyydän sinua lisäksi täysin unohtamaan ja antamaan anteeksi kaiken sen mitä olen näiden vuosien aikana tehnyt väärin! – Toivon nyt vain, että meidän tarvitsee tämän jälkeen olla mahdollisimman vähän erossa, – olemmehan molemmat onnellisimpia, kun saamme olla yhdessä – joten rakas ystäväni, tervetuloa pian kotilieden ääreen – silloin voimme juhlia yhdessä lokakuun 24. päivää niin, että isä voi pidellä pikku äitiä ja pikku Celyä sylissään ja katsoa hyviin ystävällisiin silmiinne! Hyvästi, hyvästi, kiitä Celyä kirjeestä.
Sinun Leo.
Original (transkription)
|1|
Till Stockholmtillagt senare
Helsingfors d. 20 Okt.Oktober 1870.
Min egen, saknade vän!
Med anledning af ditt förslag uti
brefvet af d. 15de att hemsända lilla
Cely redan per Wiborg har jag funderat
hit och dit, men slutligen stannat vid
den åsigt att detta är en onyttig upp-
offring från din sida. Den sista veckan
blir naturligtvis i alla fall nära
nog den ledsammaste, – och den blefve
det dubbelt, om du då vore utan
trösten och glädjen att ha lilla Cely
i din närhet. Möjligen kunde tilloch-
med tomheten efter Lillans afresa
verka en nedstämning som skulle
fördröja ditt fullkomliga tillfrisknande.
Då härtill kommer att skilnaden
i temperatur på en vecka icke kan
vara synnerligen stor, anser jag rådligast
att du behåller Cely hos dig tilldess
att du sjelf kommer. Jag tillstår att
|2|
det visst hade för mig varit myc-
ket kärkommet att redan förut
få emottaga lilla Cely, men glädjen
häröfver skulle hafva för mycket
grumlats af medvetandet att du
hade det ännu ledsammare än förr.
Dessutom är jag äfven lugnare för Celys
återresa, när du sjelf får ha vård
om henne under vägen. Tillföljd af
allt detta telegraferade jag idag:
”Afråder förutskicka Cely. Ensam-
heten blefve dig skadlig. En veckas
värmeskilnad obetydlig. Gemensam
resa säkrast”,
och hoppas att detta telegram kom-
mit dig riktigt tillhanda. Det var
nödvändigt att anlita telegrafen enär
ångbåtarne redan kommit ur
sina normala turer, så att Aura
först imorgon afreser härifrån i
st.stället för idag thorsdag såsom förr.
Jag har tänkt på en utväg att
för er underlätta hemresan, och ber
dig afgöra den saken. Nemligen att jag
skulle skicka Pihl till Åbo med vagn
för att derifrån hemföra er landvägen.
Hvad menar du derom? Det skulle
dock betydligt minska sjöresan.
Så långt hade jag skrifvit, då
ditt bref af, den 17 anlände. Stor
tack derför! Jag får då emotse
din ankomst med Grefve Berg. Min
älskade vän, det skall då ej räcka
mer än 10 dagar tills hemmet blir
hem igen, – och vi få ånyo börja
vårt familjelif! ... Gud gifve att
resan ginge lyckligt, utan stormar
och utan förkylning, – det är egent-
ligen det sista som mest oroar
mig.
Emellertid finner jag af ditt bref
att du skulle föredraga Dagmar
|4|
derest den ej skulle stanna i Åbo.
Men om nu Pihl der vore tillmötes
med vagn? – Låt mig veta din
tanke härom antingen genom bref
eller telegram.
Härifrån är intet synnerligt att
meddela. Mycket teater och
mycket konserter, hvaraf jag dock
besökt endast få. – Robert var här
par dagar, efter att ha varit på Laitiala,
der den nya inspektoren Rönnbäck
skall utmärka sig genom synnerlig
duglighet. – Idestam är här som
bäst och bor hos mig. –
Nästa måndag ha vi den 24de.
Då är det fem år som vi varit före-
nade. Det är dock redan en ganska
betydligt del af ett menniskolif. Tack
min Alexandra, den innerligaste tack för
dessa fem år! Och jag ber dig tillika att
fullständigt glömma och förlåta hvad
jag felat under dessa år! – Jag önskar
nu blott att vi hädanefter måtte bli så litet
som möjligt åtskilda, – hvardera äro vi ju
lyckligast när vi få vara tillsammans –
så min dyra vän, välkommen snart till hemmets
härd – då skola vi tillsammans fira den 24de
Oktober, så att pappa får hålla lilla mamma och lilla Cely på sina knän
och blicka in i edra goda vänliga ögon! Farväl, farväl, tacka Cely för brefvet.
Din Leo.
Helsingfors d. 20 Okt.Oktober 1870.
Min egen, saknade vän!
Med anledning af ditt förslag uti brefvet af d. 15de att hemsända lilla Cely redan per Wiborg har jag funderat hit och dit, men slutligen stannat vid den åsigt att detta är en onyttig uppoffring från din sida. Den sista veckan blir naturligtvis i alla fall nära nog den ledsammaste, – och den blefve det dubbelt, om du då vore utan trösten och glädjen att ha lilla Cely i din närhet. Möjligen kunde tillochmed tomheten efter Lillans afresa verka en nedstämning som skulle fördröja ditt fullkomliga tillfrisknande. Då härtill kommer att skilnaden i temperatur på en vecka icke kan vara synnerligen stor, anser jag rådligast att du behåller Cely hos dig tilldess att du sjelf kommer. Jag tillstår att|2| det visst hade för mig varit mycket kärkommet att redan förut få emottaga lilla Cely, men glädjen häröfver skulle hafva för mycket grumlats af medvetandet att du hade det ännu ledsammare än förr. Dessutom är jag äfven lugnare för Celys återresa, när du sjelf får ha vård om henne under vägen. Tillföljd af allt detta telegraferade jag idag:
”Afråder förutskicka Cely. Ensamheten blefve dig skadlig. En veckas värmeskilnad obetydlig. Gemensam resa säkrast”,
och hoppas att detta telegram kommit dig riktigt tillhanda. Det var nödvändigt att anlita telegrafen enär ångbåtarne redan kommit ur sina normala turer, så att Aura först imorgon afreser härifrån i st.stället för idag thorsdag såsom förr.
|3|Jag har tänkt på en utväg att för er underlätta hemresan, och ber dig afgöra den saken. Nemligen att jag skulle skicka Pihl till Åbo med vagn för att derifrån hemföra er landvägen. Hvad menar du derom? Det skulle dock betydligt minska sjöresan.
Så långt hade jag skrifvit, då ditt bref af, den 17 anlände. Stor tack derför! Jag får då emotse din ankomst med Grefve Berg. Min älskade vän, det skall då ej räcka mer än 10 dagar tills hemmet blir hem igen, – och vi få ånyo börja vårt familjelif! ... Gud gifve att resan ginge lyckligt, utan stormar och utan förkylning, – det är egentligen det sista som mest oroar mig.
Emellertid finner jag af ditt bref att du skulle föredraga Dagmar|4| derest den ej skulle stanna i Åbo. Men om nu Pihl der vore tillmötes med vagn? – Låt mig veta din tanke härom antingen genom bref eller telegram.
Härifrån är intet synnerligt att meddela. Mycket teater och mycket konserter, hvaraf jag dock besökt endast få. – Robert var här par dagar, efter att ha varit på Laitiala, der den nya inspektoren Rönnbäck skall utmärka sig genom synnerlig duglighet. – Idestam är här som bäst och bor hos mig. –
Nästa måndag ha vi den 24de. Då är det fem år som vi varit förenade. Det är dock redan en ganska betydligt del af ett menniskolif. Tack min Alexandra, den innerligaste tack för dessa fem år! Och jag ber dig tillika att fullständigt glömma och förlåta hvad jag felat under dessa år! – Jag önskar nu blott att vi hädanefter måtte bli så litet som möjligt åtskilda, – hvardera äro vi ju lyckligast när vi få vara tillsammans – så min dyra vän, välkommen snart till hemmets härd – då skola vi tillsammans fira den 24de Oktober, så att pappa får hålla lilla mamma och lilla Cely på sina knän och blicka in i edra goda vänliga ögon! Farväl, farväl, tacka Cely för brefvet.
Din Leo.