15.10.1863 LM–Adolf Mechelin
Finsk text
Helsinki 15. lokakuuta 1863
Hyvä Adolf-setä!
Saan täten kiittää sydämellisesti ystävällisestä kirjeestä 28. elokuuta. Sen jäämiseen näin myöhään riittänee selitykseksi ne kuohuvat ajat, joita nyt olemme täällä eläneet. Sekä työtä että juhlia on ollut tavallista enemmän. Setä lienee saanut sanomalehdistä riittävästi tietoa ”loistavasta viikosta” – 15–25.syyskuuta –, joten minun ei tarvitse toistaa niitä kuvauksia. Minulle se oli hauskaa aikaa myös täällä kotona: Felix-setä, Robert, Torsten ja Adu majoittuivat täällä. Ensiksi mainittu oli ”ammuttu lennosta”, kiinnitetty talonpoikaissäädyn sihteeriksi. Hän on siten tällä hetkellä helsinkiläinen ja tulee olemaankin täällä vielä sangen pitkään.
Ei nimittäin ole mitenkään ajateltavissa, että valtiopäivät saisivat työnsä loppuun kolmessa kuukaudessa, kun nyt on kuukausi mennyt melkeinpä pelkkiin valmisteluihin – ja säädyille on asetettu 48 asiaa, kaikki erittäin tärkeitä. ”Nelijalkainen” säätylaitos on sitäpaitsi niin raskassoutuinen, varsinkin kun kaikki sitä koskeva käytännön taito on kadonnut, että kaikki sujuu välttämättä hitaasti. On silti mielenkiintoista kuunnella keskusteluja… – ja tämä aika on opettavaista kaikille, jotka aikovat suuntautua julkiseen elämään. Minulla on viime viikon alusta lähtien ollut rakkaita vieraita: isä ja Alma saapuivat tänne 6. päivänä tätä kuuta. Isä otti parin viikon loman, koska hän oli jo pitkään sairastellut. Hän haluaa turvautua neuvoja taitavammilta lääkäreiltä ja samalla huvitella vähän. Lääkäri (prof. Estlander) ei pidä fyysistä kärsimystä niinkään vaarallisena, vaan sanoo, että pitäisi ennen muuta tavoitella iloisempaa mielialaa. Minä taas puolestani arvelen, että paras resepti olisi: ero kadettikunnasta ja kaikkien taloudellisten huolten häivyttäminen mielestä. Täytyyhän 36 vuoden raskaan työn ja vaivan samassa asemassa lopulta väsyttää sekä ruumista että sielua, etenkin kun palkkaus on niin kitsas ja niukka. Suokoon Jumala, että valoisammat ajat vihdoin koittaisivat! Niin sopii kuitenkin pitkän päälle toivoa!
Isä palaa huomenna Haminaan. Hän lähettää teille kaikille sydämellisimmät terveiset. Alma yhtyy niihin – ja hän pyytää lisäksi saada Fanny-tädin sekä Oskarin ja Julinkan kuvat. Hän sanoo, että olisi iloinen, jos voisi saada ne.
Eräät valtiopäivämiehet ovat viime päivinä kehottaneet minua kääntymään Sedän puoleen pyynnöllä, että jos setä olisi niin hyvä ja lähettäisi tänne mahdollisimman pian sen asiakirjan, asetuksen tai Suurkäräjien päätöksen, jolla maavero lakkautettiin Norjassa, sekä muut tähän asiaan liittyvät asiakirjat, jos sellaisia on. Luultavasti sellainen uudistus on julkaistu myös painettuna ja silloin luulisi, ettei olisi kovin vaikeaa saada siihen liittyviä asiakirjoja, – Näyttää nimittäin siltä, että ehdotus kotipolton kieltämisestä toisi meillä mukanaan keskustelun maaverosta: jo ehdotuksen julkituomisen yhteydessä useat edustajat vaativat, että maanomistajien pitäisi saada korvausta – jos tuottoisa viinanpoltto poistuu, pitäisi saada maavero poistetuksi.
Olisin siten Sedälle erityisen kiitollinen Norjan maaveron poistamista koskevan asetuksen lähettämisestä. Luulisin sen käyvän parhaiten niin, että lähettää paperit postitse Tukkholmaan, Suomen höyrylaivojen konttoriin, kehotuksella lähettää ne ensi tilassa edelleen tänne. Anteeksi, että vaivaan Setää tällaisella asialla – mutta kysymys on erittäin tärkeä. Sedän kirjoitus lippukysymyksestä julkaistiin heti Helsingfors Dagbladetissa. Ajankohta oli hieman epäsuotuisa, sillä kaikki ihmiset puuhasivat silloin keisarivierailun ja valtiopäivien avajaisten valmistelujen parissa. Mutta sitten kun kerran nousee esiin kysymys Suomen omaa lippua koskevan ehdotuksen toteuttamisesta, niin tulee kyllä tarkastella kaikkia esitettyjä ehdotuksia.
Tenttini edistyvät vähitellen. Rosenborgilta olen saanut laudaturin (toisin sanoen valtio-oikeudesta, järjestysoikeudesta, finanssiopista sekä kameraliasta.) Tulee olemaan hauskaa saada tämä työ päätökseen!
En ehdi nyt kirjoittaa enempää vaan lopetan sydämellisiin terveisiin Fanny-tädille sekä nuorisolle
Sedän aina uskolliselta
Leo Mecheliniltä
Original (transkription)
|1|
Helsingfors d. 15 Okt.Oktober 1863.
Bästa Farbror Adolf!
För de vänliga skrifvelserna
af den 28 Aug.Augusti får jag härmedelst
hjertligen tacka. Att det sker något
sent, torde finna sin ursäkt i de
upprörda tider hvari vi här lefvat.
Man har haft både arbete och fest-
ligheter mer än vanligt. Af tidningarne
torde Farbror ha fått tillräckligt no-
tiser om den ”brillianta veckan” – 15–
25 Sept.September – så att jag icke behöfver upp-
repa skildringar derom. Hos mig var
det den tiden äfven trefligt inomhus:
Farbror Felix, Robert, Torsten och Adu
logerade här. Den förstnämnde blef
dervid ”skjuten i flygten”, – d. ä.det är engagerad
som Notarie vid Bondeståndet. Han
är således f. n.för närvarande helsingforsbo och torde
komma att förbli det ganska länge.
|2|
Ty att landtdagen skulle kunna på
tre månader afsluta sina arbeten,
är alldeles otänkbart, då nu redan
en månad åtgått för nästan blott
förberedelser – och 48 frågor, nästan
alla af största vigt, äro ständerna före-
lagda. Det ”fyrbenta” representations-sy-
stemet är dessutom så tungrodt, isyn-
nerhet då all traditionel praktik är
utdöd, att ovilkorligen allt måste gå
långsamt. Intressant är det emellertid
att åhöra diskussionerna – och lärorik
är denna tid för alla dem som erna
egna sig åt det offentliga lifvet.
Jag har sedan början af sista vecka
haft kära gäster: Pappa och Alma
anlände hit d. 6 dennes. Pappa tog sig
par veckors permission, emedan han
sen en längre tid varit krasslig. Han
ville här rådfråga skickligare läkare
|3|
och derjemte förströ sig litet. Läkaren
(prof.professor Estlander) tyckes icke anse det fy-
siska lidandet för så farligt utan menar
att ett gladt lynne främst borde efter-
sträfvas. Jag för min del tror också att
det bästa recept vore: afsked från
tjenstgöringen vid kadettkåren och af-
lägsnandet af alla ekonomiska bekymmer.
Ty 36 års trägna mödor vid samma
inrättningenstruket måste slutligen trötta både
kropp och själ, isynnerhet när aflöningen
är så karg och knapp. Gud gifve att
dock ljusare tider engång skulle randas!
Hoppas må vi dock i det längsta!
Imorgon ämnar Pappa återvända
till FhamnFredrikshamn. Han skickar till Eder alla
de hjertligaste helsningar. Alma förenar
sig i dem – och ber derjemte att få
Tante Fannys äfvensom Oskars och Ju-
linkas porträtter. Hon säger att hon skulle
bli så glad om hon kunde få dem.
Jag har dessa dagar af några
landtdagsmän blifvit uppmanad att
besvära Farbror med en anhållan:
den neml.nämligen att Farbror ville ha god-
heten att så snart som möjligt hit
öfversända den akt, författning, eller Stor-
thingsbeslut, hvarigenom grundskatten upp-
häfdes i Norge, samt andra akter som
röra denna sak, i händelse sådana finnas.
Förmodligen har väl denna reform äfven
blifvit i tryck offentliggjord, och då borde
det väl icke vara så alltför svårt att
erhålla hithörande dokumenter. – Det
tyckes neml.nämligen som skulle propositionen
om husbehofsbränningens upphäfvande
medföra en diskussion af jordbeskattningen
hos oss: redan vid propositionens upp-
lösande yrkade flera talare på att
jordegarene borde i ersättning – för den
vinstgifvande bränvinsbränningens bort-
gifvande få grundskatten aflyftad.
|5|
Jag vore Farbror särdeles tacksam
för remitterandet af förf.författningen om grund-
skattens upphäfvande i Norge. Jag
tror det ginge bäst an, att sända
pappren per posto till Stockholm, adradress:
till Kontoret för finska ångbåtarne jemte
uppmaning att med första lägenhet öfver-
styra dem hit. Förlåt att jag besvära
Farbror med denna sak – men det
är ju en vigtig fråga det gäller. –
Farbrors uppsats i flaggfrågan in-
fördes genast i HforsHelsingfors Dagblad. Tiden
var litet ogynnsam, ty alla menniskor
sysslade då med Kejsarebesöket och
förberedelser till landtdagens öppnande.
Men när det engång gäller att realisera
förslaget om egen Finsk flagga, skola
väl alla gjorda projekter till en sådan
granskas.
Med mina tentamina går det små-
|6|
ningom framåt. Hos Rosenborg har
jag erhållit laudatur (d. v. s. i Statsrätt,
politierätt och finanslära samt kameral).
Trefligt blir det att få detta arbete
slutadt!
Jag hinner nu icke skrifva mera
utan slutar med hjertliga helsningar
till Tante Fanny och ungdomen från
Farbrors
ständigt tillgifne
Leo Mechelin.
Helsingfors d. 15 Okt.Oktober 1863.
Bästa Farbror Adolf!
För de vänliga skrifvelserna af den 28 Aug.Augusti får jag härmedelst hjertligen tacka. Att det sker något sent, torde finna sin ursäkt i de upprörda tider hvari vi här lefvat. Man har haft både arbete och festligheter mer än vanligt. Af tidningarne torde Farbror ha fått tillräckligt notiser om den ”brillianta veckan” – 15–25 Sept.September – så att jag icke behöfver upprepa skildringar derom. Hos mig var det den tiden äfven trefligt inomhus: Farbror Felix, Robert, Torsten och Adu logerade här. Den förstnämnde blef dervid ”skjuten i flygten”, – d. ä.det är engagerad som Notarie vid Bondeståndet. Han är således f. n.för närvarande helsingforsbo och torde komma att förbli det ganska länge.|2| Ty att landtdagen skulle kunna på tre månader afsluta sina arbeten, är alldeles otänkbart, då nu redan en månad åtgått för nästan blott förberedelser – och 48 frågor, nästan alla af största vigt, äro ständerna förelagda. Det ”fyrbenta” representations-systemet är dessutom så tungrodt, isynnerhet då all traditionel praktik är utdöd, att ovilkorligen allt måste gå långsamt. Intressant är det emellertid att åhöra diskussionerna – och lärorik är denna tid för alla dem som erna egna sig åt det offentliga lifvet.
Jag har sedan början af sista vecka haft kära gäster: Pappa och Alma anlände hit d. 6 dennes. Pappa tog sig par veckors permission, emedan han sen en längre tid varit krasslig. Han ville här rådfråga skickligare läkare|3| och derjemte förströ sig litet. Läkaren (prof.professor Estlander) tyckes icke anse det fysiska lidandet för så farligt utan menar att ett gladt lynne främst borde eftersträfvas. Jag för min del tror också att det bästa recept vore: afsked från tjenstgöringen vid kadettkåren och aflägsnandet af alla ekonomiska bekymmer. Ty 36 års trägna mödor vid samma inrättning måste slutligen trötta både kropp och själ, isynnerhet när aflöningen är så karg och knapp. Gud gifve att dock ljusare tider engång skulle randas! Hoppas må vi dock i det längsta!
Imorgon ämnar Pappa återvända till FhamnFredrikshamn. Han skickar till Eder alla de hjertligaste helsningar. Alma förenar sig i dem – och ber derjemte att få Tante Fannys äfvensom Oskars och Julinkas porträtter. Hon säger att hon skulle bli så glad om hon kunde få dem.
|4|Jag har dessa dagar af några landtdagsmän blifvit uppmanad att besvära Farbror med en anhållan: den neml.nämligen att Farbror ville ha godheten att så snart som möjligt hit öfversända den akt, författning, eller Storthingsbeslut, hvarigenom grundskatten upphäfdes i Norge, samt andra akter som röra denna sak, i händelse sådana finnas. Förmodligen har väl denna reform äfven blifvit i tryck offentliggjord, och då borde det väl icke vara så alltför svårt att erhålla hithörande dokumenter. – Det tyckes neml.nämligen som skulle propositionen om husbehofsbränningens upphäfvande medföra en diskussion af jordbeskattningen hos oss: redan vid propositionens upplösande yrkade flera talare på att jordegarene borde i ersättning – för den vinstgifvande bränvinsbränningens bortgifvande få grundskatten aflyftad.|5| Jag vore Farbror särdeles tacksam för remitterandet af förf.författningen om grundskattens upphäfvande i Norge. Jag tror det ginge bäst an, att sända pappren per posto till Stockholm, adradress: till Kontoret för finska ångbåtarne jemte uppmaning att med första lägenhet öfverstyra dem hit. Förlåt att jag besvära Farbror med denna sak – men det är ju en vigtig fråga det gäller. – Farbrors uppsats i flaggfrågan infördes genast i HforsHelsingfors Dagblad. Tiden var litet ogynnsam, ty alla menniskor sysslade då med Kejsarebesöket och förberedelser till landtdagens öppnande. Men när det engång gäller att realisera förslaget om egen Finsk flagga, skola väl alla gjorda projekter till en sådan granskas.
Med mina tentamina går det små|6|ningom framåt. Hos Rosenborg har jag erhållit laudatur (d. v. s. i Statsrätt, politierätt och finanslära samt kameral). Trefligt blir det att få detta arbete slutadt!
Jag hinner nu icke skrifva mera utan slutar med hjertliga helsningar till Tante Fanny och ungdomen från
Farbrors ständigt tillgifne
Leo Mechelin.