25.5.1860 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 25.5.1860
Minun kelpo paschani!
Vaikket ehkä olekaan saanut vielä kirjettäni 21. päivältä, jolloin sinä kirjoitit tämän viimeisimmän, haluan kuitenkin kiitollisena vastata siihen, sillä minulla on aihetta olettaa, että sen paremmin ensi maanantai kuin vielä vähemmän ensi perjantaikaan eivät olisi otollisia kirjeenkirjoituspäiviä.Paikalta, jossa kirjoitan näitä rivejä, en enää voi ylpeänä katsella alas pääkaupungin keskustan vilinää. Ei, minä istun vaatimattomasti vanhan kirjoituspäytäni äärellä meidän vanhass asunnossamme Bulevardilla, jossa näkyy lähinnä erään kellarin katto ja vähän kauempana tanko, jossa riippuu tuulessa liehuvia hienoja alusvaatteita, luultavasti jollekin nuorelle neidolle kuuluvia. Huomaat – että näköalat voivat vaihdella.
Näin pitkän johdannon jälkeen odotat ehkä samassa suhteessa olevaa kirjettä mutta älä tee niin! Minun päänuppini ei tässä tilassa ole oikein kykenevä tuottamaan, olen kandidaattina merkittävästi tyhmentynyt. Henki ei ole päässyt tyyneen kontemplaatioon, on vain levottomuutta, levottomuutta elämässä ja ajatuksissa. Hyppy promootioon galoppia afääreissä. Meillä on jatkuvasti kokouksia. Luulin jo, että ne voisivat olla viihtyisiä, mutta pyh! Riidellään ja väitellään ja huudetaan ääni käheänä. Maltillisella, konservatiivisella, varovaisella, melkeinpä surkealla puolueella on yliote – kaikki hyvin. Kun kaikki on ohi, annan sinulle kunnollisemman selvityksen, omasta näkökulmastani, sanomalehdet kyllä kuvaavat riittävästi yleiseltä kannalta. Sen verran jo nyt, että Schauman (barbarossa) on valittu näytöksen ylimarsalkaksi eli seremoniamestariksi.
Nyt jotain viimeisimmästä tentistä. Maanantaina äänet jakautuivat niin erikoisesti, että kaikki äänimäärät välillä 8–13 esiintyivät eivätkä ketkään saaneet samaa äänimäärää. Blomstedt sai 13, Forsnäs, 12, Hedvall 11, Synnerberg 10, Öhberg 9 ja Saxbäck 8 ääntä. Viimeisimmät kuusi matemaatikkoa ovat Heikel 10, Duncker ja Runebergit 9, Molander ja Krogerus 8. Eilen Rein sai 13, Hyrénsvårtytt 9, Snellman ja Ahlman 8. Lange ja Linderoos 7.
Reinistä tulee priimus (hän sai neljä laudaturia) ja Blomstedtista ultimus. – Borgen saa jäädä varjoon ja harmitella. Ukko Rein piti eilen kemut pojalleen, siellä olivat niin vanhat kuin nuoretkin. Kun tulin lähempänä kahta kotiin, olin jälleen unohtanut avaimet. Kiipesin siis portin yli, mutta mitä se auttoi! Eteisein ovi oli lujasti lukossa. Koputin keittiön ikkunaan. Turhaan. Istuin penkille, nojasin seinään ja nukahdin. Heräsin klo 3; kolkutin uudelleen, – tultiin avaamaan – mutta minä pyörryin – luultavasti kylmästä sekä epämukavasta asennosta. Hän ei kuitenkaan noteerannut sitä vaan ryntäsi takaisin keittiöön. Muutaman minuutin ajan kamppailin ankarasti, seinään nojaten ja puoliksi tiedottomana, pyörtymistä vastaan. Lopulta, kun olin kaikesta ponnistelusta huolimatta jo vajonnut lattialle, heräsin ja saatoin taas nähdä. Peittelin itseni tietenkin kunnolla – ja siksi heräsin eilen aamulla täysin terveenä. Epämieluisaa muistoani lohduttaa ainakin se tieto, että turmiollinen tilanteeni ei johtunut juopumuksesta sillä olin vesiselvä. Purpur elää kuin Kroisos ja Lukullus – ja on tarkka korvistaan Hän on jo kutsunut maisterifrancoiselle. Hän sanoi itse kesällä tarvitsevansa Graham Ottoa, mutta lupasi lähettää sen tänne syksyksi. Paperin saat nyt heti. Plato on monien surujen jälkeen päässyt niin pitkälle että hän on tänään esillä, viiden viimeisen filologin keralla. Nasse ei ikävä kyllä ehdi valmiiksi ainkaan ennen kuin 30. päivä. Nyt täytyy lopettaa ja kiiruhtaa liike-elämän pyörteisiin. Sisareni tulee tänään, samoin Robert vaimonsa kanssa. Kirjoita pian
Leolle.
Original (transkription)
HforsHelsingfors d. 25 Maj 1860.
Min Hederspascha!
Ehuru du ännu icke lärer erhål-
lit mitt bref af d. 21 då du skref
ditt senaste, vill jag dock nu redan
tacksamligen besvara detta, hysande
den välgrundade förmodan, att hvar-
ken nästa Måndag eller ännu mindre
nästa Fredag torde blifva förmonliga
brefskrifningsdagar.
Det är ej mera på en plats, från
hvilken jag kan stolt nedblicka på
det hvimlande lifvet i hufvudstadens
centrum, jag skrifver dessa rader. Nej,
jag sitter helt anspråkslöst vid mitt
gamla skrifbord i vårt trefliga qvarter
vid Boulevardgatan, med utsigt när-
mast på ett källartak och litet längre
|2|
fram ett streck med derpå hängande
i luften fladdrande fina underkläder,
troligen tillhörande en ung fröken. Du
ser att – utsigterna kunna variera.
Efter denna långa inledning lärer
du vänta ett bref i proportion, men
gör ej det! Icke är min skalle för-
närvarande förmögen att producera;
jag har blifvit betydligt dummare
som kandidat. Anden har ej hun-
nit till lugn kontemplation, blott
oro, oro i lif och tankar. Språng för
promotionen, galopp för affärer ..... Vi
hafva möten alltjemnt. Jag trodde
först att dessa kunde ha trefnad
med sig – jo pytt! Man grälar och
disputerar och skriker sig hes. Ett mode-
rat, konservativt, försigtigt, nästan ynk-
ligt parti har öfvertaget, – à la bonheur!
– När allt är förbi, skall jag lefve-
rera dig en utförlig beskrifning, från
|3|
min synpunkt; tidningarne skildra väl
nogsamt det allmänna. Så mycket
nu redan Schauman (Barbarossa) är vald
till Öfvermarskalk eller Ceremonimästa-
re vid akten.
Nu något om de senaste examina.
I Måndags föllo rösterna så kuriöst
att alla från 8–13 voro representerade:
ingen Kandidat bedömdes som den andra.
Blomstedt erhöll 13, Forsnäs 12, Hedvall
11, Synnerberg 10, Öhberg 9, Saxbäck 8. De
sista 6 Mathematici bekommo: Heikel
10, Duncker och Runebergarne 9 Molander
och Krogerus 8. Igår fick Rein 13,
Hyrénsvårtytt 9, Snellman och Ahlman 8. Lange
och Linderoos 7. Du ser här utveck-
lad en storartad statistisk förmåga,
– men omständigheter kunde, tror jag,
göra till och med en sidensvans till
en zifferkarl.
Rein blir primus (han har fyra laudatur)
|4|
och Blomstedt utlimus – Borgen får
stå i skuggan och harmas. Gubben
Rein höll i går blusning för sin
filius; der vore både gamla och
unga. Då jag kl. närmare 2 kom
hem, hade jag igen glömt nycklar-
ne. Klef alltså öfver porten. Men
hvad halp det! Farstudörren var
hårdt låst. Jag knapprade på köks-
fönstret. Fåfängt. Satte mig på bänken,
lutade mig mot väggen och somnade.
Vaknade kl. 3; knapprade ånyo – man
kom och öppnade, men jag – svimnade,
– troligen af kölden och den obeqväma
ställningen. Hon tog det dock ej ad
notam utan sprang tillbaka i köket.
I några minuter kämpade jag, lutad
mot väggen och med halft medvetande,
en gräslig kamp mot svimningen. Ändt-
ligen, då jag trots all ansträngning, redan
sjunkit till golfvet, vaknade jag, och
|5|
kunde åter se. Jag täckte naturligtvis
in mig ordentligt, – och vaknade
derföre i morse alldeles frisk. Till
tröst för det obehagliga minnet har
jag åtminstone medvetandet att min
bedröfliga situation ej kom sig af
fylla, ty jag var spiknykter.
Purpur lefver som en Krösus
och Lukullus, – och är kär öfver
öronen. Har redan bjudit upp till
Magisterfrançoise. – – Han sade
sig sjelf under sommaren behöfva
Graham Otto, men lofvade skicka
den hit till hösten. Pappren får
du genast. – Plato har efter många
ledsamheter ändtligen kommit så
långt att han idag står blank, med
de sista fem Filologerna. Nasse blir
tyvärr ej färdig förrän möjligen till den
30de. Nu måste jag afbryta och skynda
ut i affärslifvets hvirflar. Min syster
kommer idag, likaså Robert med fru. Skrif
snart till
Leo.
HforsHelsingfors d. 25 Maj 1860.
Min Hederspascha!
Ehuru du ännu icke lärer erhållit mitt bref af d. 21 då du skref ditt senaste, vill jag dock nu redan tacksamligen besvara detta, hysande den välgrundade förmodan, att hvarken nästa Måndag eller ännu mindre nästa Fredag torde blifva förmonliga brefskrifningsdagar.
Det är ej mera på en plats, från hvilken jag kan stolt nedblicka på det hvimlande lifvet i hufvudstadens centrum, jag skrifver dessa rader. Nej, jag sitter helt anspråkslöst vid mitt gamla skrifbord i vårt trefliga qvarter vid Boulevardgatan, med utsigt närmast på ett källartak och litet längre|2| fram ett streck med derpå hängande i luften fladdrande fina underkläder, troligen tillhörande en ung fröken. Du ser att – utsigterna kunna variera.
Efter denna långa inledning lärer du vänta ett bref i proportion, men gör ej det! Icke är min skalle förnärvarande förmögen att producera; jag har blifvit betydligt dummare som kandidat. Anden har ej hunnit till lugn kontemplation, blott oro, oro i lif och tankar. Språng för promotionen, galopp för affärer ..... Vi hafva möten alltjemnt. Jag trodde först att dessa kunde ha trefnad med sig – jo pytt! Man grälar och disputerar och skriker sig hes. Ett moderat, konservativt, försigtigt, nästan ynkligt parti har öfvertaget, – à la bonheur!fr. vilken lycka! – När allt är förbi, skall jag lefverera dig en utförlig beskrifning, från|3| min synpunkt; tidningarne skildra väl nogsamt det allmänna. Så mycket nu redan Schauman (Barbarossa) är vald till Öfvermarskalk eller Ceremonimästare vid akten.
Nu något om de senaste examina. I Måndags föllo rösterna så kuriöst att alla från 8–13 voro representerade: ingen Kandidat bedömdes som den andra. Blomstedt erhöll 13, Forsnäs 12, Hedvall 11, Synnerberg 10, Öhberg 9, Saxbäck 8. De sista 6 Mathematici bekommo: Heikel 10, Duncker och Runebergarne 9 Molander och Krogerus 8. Igår fick Rein 13, Hyrénsvårtytt 9, Snellman och Ahlman 8. Lange och Linderoos 7. Du ser här utvecklad en storartad statistisk förmåga, – men omständigheter kunde, tror jag, göra till och med en sidensvans till en zifferkarl.
Rein blir primus (han har fyra laudatur)|4| och Blomstedt utlimus – Borgen får stå i skuggan och harmas. Gubben Rein höll i går blusning för sin filiuslat. son; der vore både gamla och unga. Då jag kl. närmare 2 kom hem, hade jag igen glömt nycklarne. Klef alltså öfver porten. Men hvad halp det! Farstudörren var hårdt låst. Jag knapprade på köksfönstret. Fåfängt. Satte mig på bänken, lutade mig mot väggen och somnade. Vaknade kl. 3; knapprade ånyo – man kom och öppnade, men jag – svimnade, – troligen af kölden och den obeqväma ställningen. Hon tog det dock ej ad notamlat. tog ingen notis utan sprang tillbaka i köket. I några minuter kämpade jag, lutad mot väggen och med halft medvetande, en gräslig kamp mot svimningen. Ändtligen, då jag trots all ansträngning, redan sjunkit till golfvet, vaknade jag, och|5| kunde åter se. Jag täckte naturligtvis in mig ordentligt, – och vaknade derföre i morse alldeles frisk. Till tröst för det obehagliga minnet har jag åtminstone medvetandet att min bedröfliga situation ej kom sig af fylla, ty jag var spiknykter.
Purpur lefver som en Krösus och Lukullus, – och är kär öfver öronen. Har redan bjudit upp till Magisterfrançoise. – – Han sade sig sjelf under sommaren behöfva Graham Otto, men lofvade skicka den hit till hösten. Pappren får du genast. – Plato har efter många ledsamheter ändtligen kommit så långt att han idag står blank, med de sista fem Filologerna. Nasse blir tyvärr ej färdig förrän möjligen till den 30de. Nu måste jag afbryta och skynda ut i affärslifvets hvirflar. Min syster kommer idag, likaså Robert med fru. Skrif snart till
Leo.