1.8.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 1. elokuuta 1870.
Oma kiltti ystäväni!
Tiedät vanhastaan, kuinka usein minulle käy niin, etten saa aikoja sopimaan niin kuin olin laskenut. Halusin eilen palata Puotilasta tarpeeksi aikaisin, jotta ehtisin kirjoittaa illalla kunnollisen kirjeen. Mutta pestuuasioihin meni koko päivä, niin että saavuin kaupunkiin vasta illalla kello 11. Ja tänään olen kello 9:stä ½ 3:een ollut siinä määrin työllistettynä pankissa, ettei kirjeen kirjoittamisesta tullut mitään kuin vasta nyt yhdennellätoista hetkellä.
Haluan siis vain lyhyesti mainita, että olin jo vähän huolissani, kun en keskiviikon jälkeen ollut saanut sinulta kirjettä, – mutta tänään saapui herra Waennerberg ja ilahdutti minua tervehdyksellä sinulta sekä uutisella, että sinä ja pikku Cely olette terveitä. Se on kuitenkin joka tapauksessa pääasia!
Koko sen ajan, kun olin nyt Puotilassa, oli taas sateinen ja kostea sää – kotimatkalla alkoi jälleen kirkastua.
Muutenhan tiedätkin, että suurisuuntainen pestuuseremonia on aika tylsä kaikkine selityksineen, joita siihen yleisesti liittyy.
Lähteneet ovat ainoastaan: Lasse tyytymättömyydestä neitiin, Svärd, koska hänen vaimonsa kuuluu aiheuttaneen hankaluuksia, pikku Johansson, koska en halunnut pitää häntä, ja Alström, koska en halunnut ylentää häntä muonamieheksi.
Kaikki aukot on täytetty – mutta en ole jutellut neidin kanssa, koska hän on kuukausisopimuksella, enkä halua erottaa häntä ilman sinun suostumustasi. Minusta tuntuu, että on parasta korvata hänet uudella taloudenhoitajattarella.
Härdigistä on tullut muonamies. Minun pitää muuten lisätä kaikkiin palkkoihin ½ tynnyrillistä ruista.
Muutoin olen vähän valoisammalla mielellä, kun voin nyt varmasti odottaa pääseväni kuun 20. päivänä rakkaideni luo Naantaliin. Enpä enää toivoisi kokevani tällaista ikävää kesää.
Minun pitää nyt lopettaa, ja syleilen Teitä ajatuksissani.
Kirjoita, kirjoita pian, Teitä täällä ikävöi
isäpappa.
Original (transkription)
|1|
Till Nådendal.tillagt senare
Helsingfors d. 1 Aug.Augusti 70.
Min egen snälla vän!
Du vet af förrigt huru
ofta det händer mig att icke få
tiden att gå ihop så som jag
beräknat. Jag ville återvända igår
från Botby nog tidigt för att hinna
skrifva ordentligt bref på qvällen.
Men städslingsaffären upptog så hela
dagen, att jag först kl. 11 på qvällen
anlände till staden. Och idag har
jag från kl. 9 till ½ 3 varit till den grad
upptagen på banken att intet bref-
skrifvande varit möjligt förrän nu
i elfte timmen.
Alltså vill jag blott i korthet
nämna att jag redan var smått
orolig då jag sedan onsdagen icke
erhållit något bref af dig, – men
idag inträdde hrherr Waennerberg och
fägnade mig med en helsning
|2|
från dig jemte underrättelsen
att du och lilla Cely ären friska.
Detta är dock under alla omstän-
digheter hufvudsaken!
Hela den tid jag nu var på
Botby var det åter regnigt och
duskigt – under min hemväg
begynte det åter klarna.
För öfrigt vet du nog att
den vidlyftiga städslingscere-
monien är temligen tråkig,
med alla de explikationer som
dervid vanligen förekomma.
Afgått ha endast: Lasse
af missnöje med jungfrun, Svärd
emedan hans hustru lärer tillställt
obehagligheter, lilla Johansson, emedan
jag ej ville hålla honom och
Alström emedan jag icke ville
befordra honom till statkarl.
Alla luckor äro redan fyllda
|3|
– men med jungfrun har jag icke
talat emedan hon är på månad
och jag icke ville aflägsna henne
utan ditt begifvande. Jag tror
det är bäst att hon ersättes
med en ny hushållerska.
Härdig har blifvit statkarl.
För öfrigt måste jag öka alla stater
med ½ tnatunna råg.
Mitt humör är annars
litet ljusare sedan jag nu
har säker utsigt att d. 20 dnesdennes
kunna komma till mina
älskade i Nådendal. En
så ledsam sommar till, som
denna, skulle jag icke önska
upplefva.
Jag måste nu sluta, och om-
famnar Er i tankarne.
Skrif, skrif snart till Er
längtande
pappa.
Helsingfors d. 1 Aug.Augusti 70.
Min egen snälla vän!
Du vet af förrigt huru ofta det händer mig att icke få tiden att gå ihop så som jag beräknat. Jag ville återvända igår från Botby nog tidigt för att hinna skrifva ordentligt bref på qvällen. Men städslingsaffären upptog så hela dagen, att jag först kl. 11 på qvällen anlände till staden. Och idag har jag från kl. 9 till ½ 3 varit till den grad upptagen på banken att intet brefskrifvande varit möjligt förrän nu i elfte timmen.
Alltså vill jag blott i korthet nämna att jag redan var smått orolig då jag sedan onsdagen icke erhållit något bref af dig, – men idag inträdde hrherr Waennerberg och fägnade mig med en helsning|2| från dig jemte underrättelsen att du och lilla Cely ären friska. Detta är dock under alla omständigheter hufvudsaken!
Hela den tid jag nu var på Botby var det åter regnigt och duskigt – under min hemväg begynte det åter klarna.
För öfrigt vet du nog att den vidlyftiga städslingsceremonien är temligen tråkig, med alla de explikationer som dervid vanligen förekomma.
Afgått ha endast: Lasse af missnöje med jungfrun, Svärd emedan hans hustru lärer tillställt obehagligheter, lilla Johansson, emedan jag ej ville hålla honom och Alström emedan jag icke ville befordra honom till statkarl.
Alla luckor äro redan fyllda|3| – men med jungfrun har jag icke talat emedan hon är på månad och jag icke ville aflägsna henne utan ditt begifvande. Jag tror det är bäst att hon ersättes med en ny hushållerska.
Härdig har blifvit statkarl. För öfrigt måste jag öka alla stater med ½ tnatunna råg.
Mitt humör är annars litet ljusare sedan jag nu har säker utsigt att d. 20 dnesdennes kunna komma till mina älskade i Nådendal. En så ledsam sommar till, som denna, skulle jag icke önska upplefva.
Jag måste nu sluta, och omfamnar Er i tankarne.
Skrif, skrif snart till Er längtande
pappa.