20.5.1860 LM–Fredrik Idestam

Svensk text

|1|

Nu, min käraste Fedda, behöfver jag ej mera då jag sätter mig att skrifva, med oro beräkna huru många minuter jag möjligen kan undanstjäla boken. Den svåra pressen är förbi, den långvariga själsspänningen är öfverstånden. I Fredags blef jag kandidat; – om Måndagen hade jag min sista och argaste tentamen: Brunér höll mig och Plato i fyra timmars tid ..... Tyvärr måste jag sedan ännu vänta fyra dagar på publika examen, till hvilken jag dock af lätt förklarlig själsslapphet ej förberedde mig mera än den sista eftermiddagen. Enligt den nya förordningen måste man uppträda i full uniform, – hvilket naturligtvis ännu bidrog att förljufva saken. Jag var i samma flock med Grönberg och Ignatius|2| i filologiska auditorium, – i det juridiska åter stodo Länkelä, Levander och Ollgren. Examen gick i allmänhet mycket bra, – åtminstone har jag ej bivistat någon publik examen der det skulle bommats så litet. Medan Gr. och Ign. tenterades i Grekiskan, fick jag hvila litet, – behöfdes nog, ty Snellman pressade sedan mig ensamme syndare öfver en half timme, – gick igenom hela 18de seklets filosofis historia, – auditoriet fullt af åhörare med Muncken och professorer i spetsen. Cygnaeus var af illamående hindrad att komma, skickade blott sitt votum: ett laudatur, ett c.cum laude och 4 approb.approbatur – Scrutinium varade evinnerligen. Ändtligen slog Lundström upp dörrarne. Rein höll ett kort men kraftigt och varmt tal. Resultat var|3| naturligtvis att vi blefvo kandidater: Grönberg med 11, Länkelä, Ignatius och jag med 10 och de båda öfriga med 9 röster. Hvad menar du nu?

Icke sannt, jag kan vara belåten med att ha laudatur i Esthetik, cum laude i historie, filosofi och finska appr.approbatur i latinet? – Snellman tänkte således bättre om mig än han visade hemma hos sig. Han hade t. o. m. den älskvärdheten att, sedan han slutat sina publika frågor till mig, hålla ett litet tal om mina filosofiska studier, som åtminstone bevisade att han ej misskänner mig numera. ”Gratulor”! lärer du väl säga. Tackar som bjuder! – nog är det skönt att ha hunnit målet!

Jag hade – önskat det du varit der aftonen på Kajsaniemi, i stället|4| för Lahdentaka. Först tänkte jag allsicke hålla blusning. Men – det hade dock varit litet futtigt att såder bryta med traditionen. Dertill kom ännu en annan bevekande omständighet. Röö hade – – samma dag examen, han jemte Ekroos, Stenbäck och Calonius (Ekr. fick 8, de öfriga 7 röster). Alltnog, medan vi på e. m.eftermiddag sutto med Viftenberg i Kapellet och drucko limonad, föll oss ovilkorligen den tanken in att man kan fira Kandidaten bättre än så. Solen sken ock så herrligt. – Sagdt och gjordt. Vi satte oss hvar i sin drochka och reste omkring med bjudningar. Kl. 7 à 8 samlades man i sjösalongen 15, slutligen öfver 20 personer. Det var så godt, så ljufligt derute. Fåglarna qvittrade gladt i träden, solen gick strålande ned öfver den spegelblanka|5| viken; – bålen doftade, glasen klingade, skratt och glam eller vackra qvartetter ljödo i det trefligt stämda sällskapet. Ingalunda ångrade vi då att det första asketiska projektet, att icke fira blusning, gått om intet. Hade du varit der, jag skulle omfamnat dig, och kanske vid ditt bröst doldt de tårar, jag nu måste nedsvälja. Och du hade förstått hvad som föregick i mitt inre. Ty du, – kanske du allena, vet hurudan denna pröfvotid varit för mig, – hvad allt, så yttre som inre jag haft att bekämpa. – Emellertid så drack jag i tysthet din skål och tackade dig för din vänskap under vår sammanvaro här. Ensam – – hade jag kanske blifvit, förblifvit bitter och misströstande.

|6|

Efter att ha tömt två bålar gick man ner och åt en passabel souper. Derefter kom en bål till i sjösalongen. Medan den ännu dracks, försvann vännen Röö stödd på Andelinarnas armar – – han hade som vanligt varit litet för heftig i början. Men af de öfriga qvarblefvo 7, 8 män så ihärdigt, att jag måste taga ännu en bål. Dess verkningar (”Groft” hade lagat den – högst bedräglig) förspordes snart nog, – man fick ett hårdt arbete med par gubbar, (tills de fingos att sofva) alltmedan solen strålande uppgick öfver våra synder och vår glädje. Då beställde jag kaffe, hvilket dracks med förtjusning i den herrliga morgonstunden. Schauman, A. Chydenius, K. Malmgren, Schlüten, Ståhlberg och Selling voro de ende med mig qvarblifne. Kl. slog 5,|7| när vi åter beträdde stenläggningen.

Jag sof sedan till kl. 9 – sprang derpå i affärer (fåfängt), – skref några bref, – skulle så gerna tagit mig en middaglur, – men måste bereda mig till deklamation. Krohn höll föredrag om de nyare finska folkskalderne, – bra, men för sakta, – och jag deklamerade Sven Dufva. Aftonen tillbragtes på brunnshuset, dit jag inviterats af Schauman jemte Pacius, Lajesvårtytt, Löfgrén och H. Paul. Det räckte till kl. 12. Så går det väl alla dagar. Gladt och godt vore det, om – dock du vet alltförväl hvad detta om är, – hvad det är som ”pepprar min kandidatglädje”, såsom jag engång uttryckt mig. Hopp och mod förlorar jag dock ej.|8| att kunna reda mig ur denna litet förtviflade belägenhet – åtminstone har jag redan uttagit ett formulär och köpt charta – – –

Sällskapsspektaklen voro verkligen lyckade. Blott en afton fick jag se dem, en annan måste jag sminka.

Vännerna i Röfvars ha allsicke låtit höra af sig, men de komma väl till Promotionen. – Platosvårtytt och Nasse lära ej hinna sluta sina tentamina före slutet af månaden och måste derföre försaka promotionen. Vet du redan att vi valt mamsell Ilmoni till kransbinderska? Vi uppvaktade henne med sång Sofiedagen. Hon var älsklig och täck. – Kom betyget lyckligen fram? – Och mina tvenne bref derförinnan? de – äro hvardera obesvarade, alltså får du nu lof att vara mindre njugg. – Pingstdagarne väntar jag min far och syster, – också från Viborg komma hit menniskor, ej Tolls, men andra som lika gerna kunde underlåta att återtända eld på din vän

Leo.

Finsk text

Nyt, rakas Feddani, minun ei enää tarvitse kirjoittamaan asettuessani laskea huolissani, kuinka moneksi minuutiksi mahdollisesti voin laittaa kirjan sivuun. Kova paine on ohi, pitkällinen henkinen jännitys voitettu. Viime perjantaina minusta tuli kandidaatti. – Maanantaina oli viimeisin ja pahin tenttini: Brunér piti minua ja Platoa neljä tuntia. Valitettavasti minun täytyi odottaa vielä neljä päivää publiikkia, johon en kuitenkaan helposti ymmärrettävän sielullisen velttouden vuoksi valmistautunut enempää kuin edelliseen iltapäiväänkään. Uusien määräysten mukaan siellä täytyi esiintyä täydessä univormussa, mikä tietysti edelleen helpotti tilannetta. Olin samassa ryhmässä Grönbergin ja Ignatiuksen kanssa filologian luentosalissa – juridiikan salissa olivat Länkelä, Levander ja Ollgren. Tentti meni yleisesti ottaen hyvin – ainakaan en koskaan ole ollut julkisessa kuulustelussa jossa olisi vastattu vähemmän väärin. Kun Grönbergiä ja Ignatiusta tentattiin kreikassa,minä sain levätä vähän – ja sitä tarvittiinkin, sillä Snellman prässäsi minua yksinäistä syntistä yli puoli tuntia – kävi läpi koko 1700-luvun filosofian historian – ja auditorio oli täynnä kuulijoita Muncken ja professorit etunenässä. Cygnaeus oli huonovointisena estynyt tulemasta ja lähetti vain votuminsa, yksi laudatur, yksi cum laude ja neljä approbaturia. Tutkintakokous kesti ikuisesti. Vihdoin Lundström sulki ovet. Rein piti lyhyen mutta voimakkaan ja lämpimän puheen. Lopputulos oli luonnollisesti se että meistä tuli kandidaatteja. Grönberg 11, Länkelä, Ignatius ja minä 10 äänellä ja loput kaksi 9 äänellä. Mitä arvelet nyt? Enkö voikin olla tyytyväinen, laudatur estetiikassa, cum laude historiassa, filosofiassa ja suomessa sekä approbatur latinassa. – Snellman siis ajatteli minusta parempaa kuin mitä hän kotonaan minulle näytti. Hän oli jopa niin herttainen, että lopetettuaan julkiset kysymyksensä minulle hän piti pienen puheen filosofisista opinnoistani, mikä ainakin osoitti että hän ei nykyään arvostele minua väärin.”Onnea”, sinä kai sanot. Se kiittää joka tarjoaa. Onhan se hienoa kun taavoite on saavutettu. –

Olisin toivonut että sinä olisit ollut illalla Kaisaniemessä Lahdentaan sijaan. Ensin ajattelin etten pidä mitään kemuja lainkaan. Mutta olisihan se kuitenkin ollut hiukan pikkumaista sillä tavalla rikkoa perinteitä. Asiaan vaikutti lisäksi vielä yksi myöntävä tekijä. Rööllä oli – tutkinto samana pävänä, Ekroosin, Stenbäckin ja Caloniuksen kanssa (Ekroos sai 8, muut 7 ääntä). No niin, kun me iltapäivällä istuimme Viftenbergin kanssa Kappelissa ja joimme limonadia, tuli ilman muuta mieleen että kandidaattia voi juhlia paremmallakin tavalla. Aurinko paistoi niin kauniisti. Sanottu ja tehty. Me istuimme kukin vaunuumme ja ajelimme ympäriinsä jakamassa kutsuja. Kello 7–8 maissa kokoontui Merisalonkiin 15 ja lopulta 20 henkeä. Sielä ulkona oli niin hyvä, ihanaa. Linnut liversivät puissa aurinko laski säteillen peilityynen lahden yli. Boolit tuoksuivat, lasit kilisivät, naurua ja puheensorinaa, ja kauniit kvartetit sointuivat seurueen viihtyisässä tunnelmassa. Emme lainkaan surreet sitä, että ensimmäisestä askeettisesta ajatuksestamme, ettemme järjestäisi kemuja, ei tullut mitään. Jos olisit ollut siellä, olisin syleillyt sinua, ja ehkä sinun rintaasi vasten vuodattanut ne kyyneleet jotka nyt täytyi niellä, Ja sinä olisit ymmärtänyt, mitä sisälläni liikkui. Silä sinä, ja ehkä vain sinä tiedät, millainen tämä koeaika on minulle ollut –,mitä kaikkia taisteluja olen käynyt, niin ulkoisesti kuin sisäisestikin. Nyt join kuitenkin hiljaa sinun maljasi ja kiitin sinua ystävyydestäsi täälläolomme aikana. Yksin – minusta olisi ehkä tullut tai olisin ollut katkera ja epäileväinen.

Sen jälkeen kun oli tyhjennetty kaksi boolia, istuttiin alas ja syötiin sopiva illallinen. Sen jälkeen tuli yksi booli merisalonkiin Kun sitä vielä juotiin, katosi ystävämme Röö Andelinien käsivarsien tukemana – hän oli kuten tavallista ollut alussa hieman liian innokas. Mutta muita jäi 7 tai 8 miestä niin sitkeästi, että oli otettava vielä yksi booli. Sen vaikutukset (”Groft” oli tehnyt sen, erittäin petollista) ilmenivät sangen pian, oli kova työ parin ukon kanssa (ennenkuin heidät saatiin sohvalle) samalla kun aurinko nousi meidän syntiemme ja meidän ilomme yli.Silloin tilasin kahvia, jota juotiin ihastuksissaan kauniina aamuhetkenä Schauman, A. Chydenius, K. Malmgren, Schlüten, Ståhlberg ja Selling olivat ainoat jotka minun lisäkseni jäivät. Kello oli 5 kun jälleen astuimme katukiveykselle. Minä nukuin sitten 9 asti, – ryntäsin asioille (turhaan), – kirjoitin muutamia kirjeitä – olisin ottanut mielellään päivälevon mutta piti valmistautua lausuntaan. Krohn piti esitelmän uudemmista suomalaisista kansanrunoilijoista – hyvin – mutta liian hitaasti – ja minä lausuin Sven Dufvaa. Iltaa vietettiin Kaivohuoneella jonne Schauman oli kutsunut minut sekä Paciuksen, Lajen, Löfgrenin ja H. Paulin. Se kesti klo 12 asti. Niin menevät hyvin kaikki päivät.Iloista ja hyvää olisi se kaikki, jos – sinä tiedät liian hyvin, mistä on kyse, mikä on se jos, ”pippuri minun kandidaatinilossani”, kuten kerran asian ilmaisin. En kuitenkaan menetä toivoani ja rohkeuttani selviytyä tästä hieman epätoivoisesta tilanteestani – ainakin olen jo ottanut kaavakkeen ja ostanut lipun.

Seuranäytelmät olivat erittäin onnistuneita. Onnistuin näkemään vain yhden illan, toisesta minnun piti luistaa. Ystävämme Röfvarsissa eivät sen jälkeen ole antaneet kuulua itsestään mitään, mutta he saapunevat kuitenkin promootioon. Plato ja Nasse eivät saaneet tenttejään valmiiksi ennen kuun loppua ja he joutuvat siis jäämään pois promootiosta. Tiesitkö jo että valitsimme neit Ilmonin seppeleensitojattareksi? Herätimme hänet laululla Sofianpäivänä. Hän oli sievä ja herttainen. – Tuliko todistus onnellisesti perile? Entä kaksi kirjettäni sitä ennen – ne ovat kumpikin vastaamatta joten saat nyt luvan olla vähemmän pihi. – Helluntaina odotan tänne isääni ja sisartani ja myös Viipurista tulee tänne väkeä, ei Tolleja mutta muita jotka yhtä voisivat auttaa sytyttämään taas tulta ystävääsi

Leoon

Original (transkription)

|1|

Nu, min käraste Fedda, behöfver
jag ej mera då jag sätter mig att skrif-
va, med oro beräkna huru många
minuter jag möjligen kan undanstjäla
boken. Den svåra pressen är förbi, den
långvariga själsspänningen är öfverstånden.
I Fredags blef jag kandidat; – om
Måndagen hade jag min sista och ar-
gaste tentamen: Brunér höll mig och
Plato i fyra timmars tid ..... Tyvärr måste
jag sedan ännu vänta fyra dagar på
publika examen, till hvilken jag dock
af lätt förklarlig själsslapphet ej för-
beredde mig mera än den sista efter-
middagen. Enligt den nya förordningen
måste man uppträda i full uniform,
– hvilket naturligtvis ännu bidrog
att förljufva saken. Jag var i sam-
ma flock med Grönberg och Ignatius
|2| i filologiska auditorium, – i det ju-
ridiska åter stodo Länkelä, Levander
och Ollgren. Examen gick i allmän-
het mycket bra, – åtminstone har
jag ej bivistat någon publik examen
der det skulle bommats så litet. Medan
Gr. och Ign. tenterades i Grekiskan, fick
jag hvila litet, – behöfdes nog, ty
Snellman pressade sedan mig ensamme
syndare öfver en half timme, – gick
igenom hela 18de seklets filosofis histo-
ria, – auditoriet fullt af åhörare
med Muncken och professorer i
spetsen. Cygnaeus var af illamående
hindrad att komma, skickade blott
sitt votum: ett laudatur, ett c.cum laude och
4 approb.approbatur – Scrutinium varade evinner-
ligen. Ändtligen slog Lundström upp
dörrarne. Rein höll ett kort men
kraftigt och varmt tal. Resultat var
|3| naturligtvis att vi blefvo kandidater:
Grönberg med 11, Länkelä, Ignatius och
jag med 10 och de båda öfriga med
9 röster. Hvad menar du nu?

Icke sannt, jag kan vara belåten
med att ha laudatur i Esthetik, cum
laude i historie, filosofi och finska
appr.approbatur i latinet? – Snellman tänkte
således bättre om mig än han visade
hemma hos sig. Han hade t. o. m.
den älskvärdheten att, sedan han
slutat sina publika frågor till mig,
hålla ett litet tal om mina filoso-
fiska studier, som åtminstone bevisade
att han ej misskänner mig numera.
”Gratulor”! lärer du väl säga. Tackar
som bjuder! – nog är det skönt
att ha hunnit målet!

Jag hade – önskat det du varit
der aftonen på Kajsaniemi, i stället
|4| för Lahdentaka. Först tänkte jag
allsicke hålla blusning. Men – det
hade dock varit litet futtigt att
såder bryta med traditionen. Dertill
kom ännu en annan bevekande om-
ständighet. Röö hade – – samma
dag examen, han jemte Ekroos, Sten-
bäck och Calonius (Ekr. fick 8, de öfriga
7 röster). Alltnog, medan vi på e. m.eftermiddag
sutto med Viftenberg i Kapellet och
drucko limonad, föll oss ovilkorligen
den tanken in att man kan fira
Kandidaten bättre än så. Solen sken
ock så herrligt. – Sagdt och gjordt.
Vi satte oss hvar i sin drochka
och reste omkring med bjudningar.
Kl. 7 à 8 samlades man i sjösalongen
15, slutligen öfver 20 personer. Det var
så godt, så ljufligt derute. Fåglarna
qvittrade gladt i träden, solen gick
strålande ned öfver den spegelblanka
|5| viken; – bålen doftade, glasen klin-
gade, skratt och glam eller vackra
qvartetter ljödo i det trefligt stämda
sällskapet. Ingalunda ångrade vi
då att det första asketiska projek-
tet, att icke fira blusning, gått om
intet. Hade du varit der, jag
skulle omfamnat dig, och kanske vid
ditt bröst doldt de tårar, jag nu
måste nedsvälja. Och du hade
förstått hvad som föregick i mitt
inre. Ty du, – kanske du allena,
vet hurudan denna pröfvotid varit
för mig, – hvad allt, så yttre som
inre jag haft att bekämpa. – Emeller-
tid så drack jag i tysthet din
skål och tackade dig för din
vänskap under vår sammanvaro
här. Ensam – – hade jag kanske
blifvit, förblifvit bitter och misströstande.

|6|

Efter att ha tömt två bålar gick
man ner och åt en passabel souper.
Derefter kom en bål till i sjösalongen.
Medan den ännu dracks, försvann
vännen Röö stödd på Andelinarnas
armar – – han hade som vanligt
varit litet för heftig i början. Men
af de öfriga qvarblefvo 7, 8 män så
ihärdigt, att jag måste taga ännu
en bål. Dess verkningar (”Groft” hade
lagat den – högst bedräglig) förspordes
snart nog, – man fick ett hårdt
arbete med par gubbar, (tills de fingos
att sofva) alltmedan solen strålande
uppgick öfver våra synder och vår
glädje. Då beställde jag kaffe,
hvilket dracks med förtjusning i den
herrliga morgonstunden. Schauman,
A. Chydenius, K. Malmgren, Schlüten,
Ståhlberg och Selling voro de ende
med mig qvarblifne. Kl. slog 5,
|7| när vi åter beträdde stenläggningen.

Jag sof sedan till kl. 9 – sprang
derpå i affärer (fåfängt), – skref
några bref, – skulle så gerna
tagit mig en middaglur, – men
måste bereda mig till deklamation.
Krohn höll föredrag om de nyare
finska folkskalderne, – bra, men
för sakta, – och jag deklamerade
Sven Dufva. Aftonen tillbragtes
på brunnshuset, dit jag inviterats
af Schauman jemte Pacius, Lajesvårtytt,
Löfgrén och H. Paul. Det räckte
till kl. 12. Så går det väl alla
dagar. Gladt och godt vore det,
om – dock du vet alltförväl
hvad detta om är, – hvad det är
som ”pepprar min kandidatglädje”,
såsom jag engång uttryckt mig.
Hopp och mod förlorar jag dock ej.
|8| att kunna reda mig ur denna litet
förtviflade belägenhet – åtminstone
har jag redan uttagit ett formulär
och köpt charta – – –

Sällskapsspektaklen voro verkligen
lyckade. Blott en afton fick jag
se dem, en annan måste jag sminka.

Vännerna i Röfvars ha allsicke
låtit höra af sig, men de komma
väl till Promotionen. – Platosvårtytt och
Nasse lära ej hinna sluta sina ten-
tamina före slutet af månaden och
måste derföre försaka promotionen.
Vet du redan att vi valt mamsell
Ilmoni till kransbinderska? Vi uppvak-
tade henne med sång Sofiedagen. Hon
var älsklig och täck. – Kom be-
tyget lyckligen fram? – Och mina
tvenne bref derförinnan? de – äro hvar-
dera obesvarade, alltså får du nu
lof att vara mindre njugg. – Pingstda-
garne väntar jag min far och syster, –
också från Viborg komma hit menniskor, ej
Tolls, men andra som lika gerna kunde
underlåta att återtända eld på din vän

Leo.

Dokumentet i faksimil