1855 Vid underrättelsen om Fänriken Fredrik Meinanders död
Finsk text
Tiedon tultua vänrikki Fredrik Meinanderin kuolemasta
”Oi kuinka äkisti nyt elon päivä pitkään yöhön suistuu…”
Wallin
Äsken vielä täällä seisoi hän
raikkaana kuin tuuli Pohjolasta;
täynnä rohkeutta elämän
Suomesta hän lähti vasta.
Oppia hän tahtoi uutta vaan,
rakastettu nuori elon tiellä.
Tuskain pilvet häntä varjoillaan
ehtineet ei ahdistella siellä.
Maansa vuoksi tahtoi taisteluun,
se toive rinnassansa oli lämmin;
niittomies vain voitti kaiken muun,
viikatteella iski ripeämmin…
Vaikka viimeisiksi päällä maan
vanhempien hyvästit ne jäivät,
sydän ei saa päästä murtumaan
nyt kun raskaat ovat murheen päivät.
Haudan kautta käydään elämään,
jossa rakkaan vainajan taas tapaa.
Siellä ilosta vain itketään,
kaikki korjaantuu, on mieli vapaa…
Original (transkription)
|11|
Vid underrättelsen
Sommarn 1855.tillagt senare
Vid underrättelsen
om
Fänriken Fredrik Meinanders död.
”Skåden huru plötsligt lifvets dag
I den långa natten stupar neder ...”
Wallin
Nyss bland oss den hädnagångne stod
Frisk som vinden, ilande från Norden;
Rik på hoppets blommor, rik på mod
Lemnade han nyss den finska jorden.
Glad till lifvets stora lärosal
Gick han älskad, saknad af oss alla.
Inga skyars skugga, inga qval
Hunno på hans unga hjerta falla.
Varm den önskan brann uti hans barmtillagt
Att för älskad fosterjord få strida,
|2|
Men för tidigt föll den ned hans armtillagt
Skördarns lie ville icke bida ....
Ert ”farväl” föräldrar, när han for,
Blef tyvärr på jorden här det sista ...
Djup Er saknad är och sorgen stor;
Hjertat, blödande, skall dock ej brista.
Bortom grafven är ett bättre land:
Der i skolen finna honom åter!
Der igen knyts jordens brustna band,
Der af glädje hvarje öga gråter ...
Vid underrättelsen om Fänriken Fredrik Meinanders död.
”Skåden huru plötsligt lifvets dag I den långa natten stupar neder ...”
Wallin
Nyss bland oss den hädnagångne stod
Frisk som vinden, ilande från Norden;
Rik på hoppets blommor, rik på mod
Lemnade han nyss den finska jorden.
Glad till lifvets stora lärosal
Gick han älskad, saknad af oss alla.
Inga skyars skugga, inga qval
Hunno på hans unga hjerta falla.
Varm den önskan brann uti hans barm
Att för älskad fosterjord få strida,
|2| Men för tidigt föll den ned hans arm
Skördarns lie ville icke bida ....
Ert ”farväl” föräldrar, när han for,
Blef tyvärr på jorden här det sista ...
Djup Er saknad är och sorgen stor;
Hjertat, blödande, skall dock ej brista.
Bortom grafven är ett bättre land:
Der i skolen finna honom åter!
Der igen knyts jordens brustna band,
Der af glädje hvarje öga gråter ...