26.9.1867 LM–Adolf Mechelin
Finsk text
Tukholma 26. syyskuuta 1867
Hyvä Adolf-setä!
Minulla on todellinen tarve nyt, hetiTukholmaan saavuttuani, lausua minun sekä Alexandran kiitollisuus Teidän ystävällisestä vastaanotostanne ja miellyttävistä päivistä Cristianiassa. Toivon Sedän olevan vakuuttunut, että nuo päivät tulevat säilymään kauan mielessämme ja että minulle oli erityisen hyvä ja mieluisa, kun vihdoinkin sain nähdä Sedän sillä paikalla,jonka on Sedälle niin kauan täytynyt korvata isänmaan maaperä – minulle oli mieluisaa nähdä että Sedän on niin hyvä olla siellä kaukana – että lapset ovat kilttejä, rakastettavia, ja lämminsydämisiä – ja että kaikkinäköjään näyttävätt osoittavan Sedälle sitä kunnioitusta, minkä Setä niin hyvin ansaitseekin. Minun täytynee selittää tätäviimeisintä ilmaustani: olin nimittäin ajatellut sellaista mahdollisuutta, että Sedän virallinen asema vaikeuttaisi lähemmän tuttavuuden solmimista sellaisten norjalaisten kanssa, jotka eivät arvosta Sedän edustamaa kansakuntaa. Mutta nyt havaitsin, että kun he ovat oppineet tuntemaan ihmisen, he ovat unohtaneet pääkonsulin – Setä ei toivottavasti pahastu, kun nyt olen suoraan sanonut, että tuntui hyvältä nähdä sekä kuulla se tunnustus, jonka Setä on siellä saavuttanut.
Ja mitä erityisesti meidän oleskeluumme Oslossa tulee,niin täytyy tunnustaa että Alexandra ja minä kaipaamme jonkinlaista tilaisuutta saada antaa korvaus siitä suurenmoisesta vieraanvaraisuudesta, jota meille osoitettiin.
Sydämellinen kiitos kuitenkin kaikesta! Joimme Sedän ja teidän kaikkien maljan vanhaa Yquemia (sellaista saa harvoin maistaa), kun diligenssi kuljetti meitä raskaasti halki Värmlannin kumpuilevien maastojen. Matka sujui kyllä olosuhteisiin nähden hyvin, mutta tänään heräsin kurkku tulehtuneena (”turvonnut kitakieleke”) – luultavasti seurausta kylmästä pohjatuulesta, kun ylitimme Venneriä. Lapiksella polttaminen on kuitenkin jo taltuttanut vamman – ja nyt istun varovasti kotona kun Alexandra on ajanut pääkaupunkiin. Liput on ostettu ja kun olemme illalla katsoneet oopperan ”Marco Spada” lähdemme matkaan ”Greven Bergillä”. Saapuessamme tänne eilen meitä odotti kirje kotoa hyvine uutisineen.
Liitän tähän tratan 45:lle, josta setä voi ottaa 25 species korvauksena minun lainaamistani 100 ruplasta sekä antaa Almalle loput, joko Ruotsin tai Norjan rahassa.
Sydämelliset terveiset Sedälle, Fanny-tädille, Almalle ja lapsille Alexandralta ja minulta, Sedälle edelleen uskollisesti
L Mechelin
Original (transkription)
|1|
Stockholm d. 26 SeptSeptember 67.
Bästa Farbror Adolf!
Det är mig ett verkligt
behof att redan nu, strax efter
ankomsten till Stockholm, uttala
den tacksamhet jag och min Alexan-
dra hysa till Eder för det vän-
skapsfulla emottagandet och de
angenäma dagarna i Christiania.
Jag ber Farbror vara öfvertygad
att dessa dagar länge skola lefva
i vårt minne, och att det sär-
skildt var kärt och godt för mig
att omsider få se Farbror på
den botten som sålänge måstat
|2|
för Farbror ersätta fosterlandets
mark; – det var mig kärt att
se att Farbror derborta har det
godt att vara, – att barnen äro
snälla, älskliga och varmhjertade,
– att alla tyckas egna Farbror den
aktning som Farbror så väl för-
tjenar. Jag bör förklara detta sista
yttrande: jag hade nemligen tänkt
mig möjligheten att Farbrors officiela
ställning skulle försvårat anknytandet
af närmare bekantskap med norr-
männen som icke sympatisera för
den nation, Farbror representerar.
Men jag fann nu, att sedan de
lärt känna menniskan, ha de
glömt generalkonsuln, – och Farbror
skall väl icke misstycka om jag
|3|
nu uppriktigt uttalat, att det kändes
godt att se och höra hvad erkän-
nande Farbror vunnit derborta.
Hvad nu specielt vår vistelse
i Christiania vidkommer, så måste
jag bekänna att både Alexandra
och jag längta efter tillfälle att
få taga någon revanche för
den utmärkta gästfrihet som slösades
på oss.
Hjertlig tack emellertid för
allt! – – Vi drucko Farbrors och
Eder allas skål i gammal Yquem,
(sådan man ej ofta får smaka), medan
diligensen tungt förde oss genom
Wermlands kuperade trakter. Resan
gick efter omsätndigheterna lyckligt,
men jag vaknade idag med inflamme-
|4|
rad hals (”nerfallen tungspena”), – troligen
en följd af den kalla nordanvinden
under färden öfver Wennern. – Brän-
ning med lapis har dock redan
stäfjat åkomman, – och nu sitter
jag försigtigtvis hemma, medan
Alexandra åkt ut till Hufvusta.
Biljetter äro köpta, och sedan vi sett
operan ”Marco Spada” i qväll, gå
vi ombord på Grefve Berg.
Bref med goda underrättelser
från hemmet mötte oss vid an-
komsten hit igår.
Jag bilägger en tratta på 45 Species,
hvaraf Farbror ville behålla 25 i liqvid
för de af mig vippade 100 rdlrriksdaler, samt
tillhandahålla Alma återstoden, an-
tingen i norskt eller svenskt.
Med hjertliga helsningar till Farbror,
tant Fanny, Alma och barnen från Ale-
xandra och mig, förblir jag Farbrors
tillgifne
L Mechelin
Stockholm d. 26 SeptSeptember 67.
Bästa Farbror Adolf!
Det är mig ett verkligt behof att redan nu, strax efter ankomsten till Stockholm, uttala den tacksamhet jag och min Alexandra hysa till Eder för det vänskapsfulla emottagandet och de angenäma dagarna i Christiania. Jag ber Farbror vara öfvertygad att dessa dagar länge skola lefva i vårt minne, och att det särskildt var kärt och godt för mig att omsider få se Farbror på den botten som sålänge måstat|2| för Farbror ersätta fosterlandets mark; – det var mig kärt att se att Farbror derborta har det godt att vara, – att barnen äro snälla, älskliga och varmhjertade, – att alla tyckas egna Farbror den aktning som Farbror så väl förtjenar. Jag bör förklara detta sista yttrande: jag hade nemligen tänkt mig möjligheten att Farbrors officiela ställning skulle försvårat anknytandet af närmare bekantskap med norrmännen som icke sympatisera för den nation, Farbror representerar. Men jag fann nu, att sedan de lärt känna menniskan, ha de glömt generalkonsuln, – och Farbror skall väl icke misstycka om jag|3| nu uppriktigt uttalat, att det kändes godt att se och höra hvad erkännande Farbror vunnit derborta.
Hvad nu specielt vår vistelse i Christiania vidkommer, så måste jag bekänna att både Alexandra och jag längta efter tillfälle att få taga någon revanche för den utmärkta gästfrihet som slösades på oss.
Hjertlig tack emellertid för allt! – – Vi drucko Farbrors och Eder allas skål i gammal Yquem, (sådan man ej ofta får smaka), medan diligensen tungt förde oss genom Wermlands kuperade trakter. Resan gick efter omsätndigheterna lyckligt, men jag vaknade idag med inflamme|4|rad hals (”nerfallen tungspena”), – troligen en följd af den kalla nordanvinden under färden öfver Wennern. – Bränning med lapis har dock redan stäfjat åkomman, – och nu sitter jag försigtigtvis hemma, medan Alexandra åkt ut till Hufvusta. Biljetter äro köpta, och sedan vi sett operan ”Marco Spada” i qväll, gå vi ombord på Grefve Berg.
Bref med goda underrättelser från hemmet mötte oss vid ankomsten hit igår.
Jag bilägger en tratta på 45 Species, hvaraf Farbror ville behålla 25 i liqvid för de af mig vippade 100 rdlrriksdaler, samt tillhandahålla Alma återstoden, antingen i norskt eller svenskt.
Med hjertliga helsningar till Farbror, tant Fanny, Alma och barnen från Alexandra och mig, förblir jag Farbrors
tillgifne
L Mechelin