ca 1860-talet Fridsröster

Fridsröster.

Om bland omvexlande öden
Lyckan ständigt flyr din stig
Ja, om qvalena och nöden
Stola att förkrossa dig; –
Tvifla ej, ty genom sorgen
kommer du i himlaborgen.

Om bland nöjena och flärden
Allt är dig så tomt, så kallt;
Och om du nu här i verlden
Törnen finner öfverallt, –
Upphör likväl ej att hoppas:
Ty vid törnen rosor knoppas.

Och om menniskor bemöta
dig med stolthet och förakt
Om de dig ifrån sig stöta; –
Gif på Frälsarns läror akt,
Som dig säga, att med mildhet
du skall möta andras hårdhet.

Om du finner hos din nästa
Nöd och armod och betryck
Sörja då städse för hans bästa
Honom utur nöden ryck;
och då skall visst Betlehems stjerna
Äfven Dig beskydda, värna.

Om den bleka döden röfvar
Från dig den du kärast har,
Blif ejstruket förtviflad ej deröfver,
Blott den dig ej hoppet tar
Att och du engång skall få
Uti himlaljuset stå.

Och om dödens lia skördar
Alla som du älskat har
Vet att då förtvifla, mördar
Äfven hoppet som du bär
Att engång genom sorgedalen
Gå till dem i himlasalen

L Mechelin