25.9.1872 LM–Harald Wieselgren

Då jag ännu icke erhållit de protokollsafskrifter, som jag bedt dig utlösa från Riksarkivet och tillsända mig, har jag begynt befara att de under resan kommit på villovägar. Jag ber dig derför ha godheten meddela mig på hvilket sätt och med hvilken ångbåt du expedierat dem. – Om åter så vore att denna lilla affär skulle hafva halkat ur ditt minne, ber jag att härmedelst få den uppfriskad i din välvilliga hågkomst’. Vederbörande fruntimmer på riksarkivet skulle troligen utösa kötteder emot den förb–deförbannade finnen, som lät dem skrifva utan lön. – Enfinfr. Alltså, haf godheten skingra min ovisshet i denna lilla angelägenhet’.

Väl har ni haft annat att tänka på, på senare tider. Riksdagsmannaval med ty åtföljande intriger och ultramoderatistiska manifestationer.

Och nu den hederlige Carl XVs hädangång’.

Le roi est mort – vive le roi’fr. Kungen är död – leve kungen, heter det. Men det måtte dock vara tillåtet att med sympati tänka på företrädaren. Detta gör jag och många med mig här i Finland.