27.11.1868 LM–Adolf Mechelin

Så mycket än nu vore att förtälja dels tillföljd af min oförsvarligt långa tystnad, dels angående orsakerna till densamma, tar jag mig dock friheten direkte öfvergå på ett ämne, som för Farbror bör vara af närmaste intresse.

Jag tog mig friheten idag till Farbror aflåta ett sålydande telegram: ⁁ ⁁ Ursäkta makuleringen: jag hade tvenne telegramkonsept och intog här i misstag först det kasserade! ”Avez peutêtre quelques chances pour portefeuille du culte, si agissez sans retard Lettre part aujourd’hui.”tillagt av utgivaren”Ni har kanske chanser på ecklesiastikportföljen, om ni agerar genast. Brev avgår idag.” Och jag går att nu meddela kommentarierna härtill.

Som Farbror sannolikt redan af tidningarne erfarit, har V. Furuhjelm nyligen blifvit utnämnd till president i Wiborgs Hofrätt och det gäller således nu för höga vederbörande att finna på en lämplig efterträdare. Härvid äro nu en mängd olikartade intressen i verksamhet för en lika stor mängd kandidater. 1^o) tror man att Adlerberg har tänkt på Molander, emedan han litar på dennes politiska medgörlighet och derigenom tillika kunde belöna Örn med en guvernörsplats 2^o) lärer Armfelt vilja hafva Creutzen på denna plats – för att kunna flytta v. Essen till Åbo (närmare familjegodsen!) 3^o) har man besinnat att Ekonomien dep^mentetdepartementet kunde efter F^hjelms bortgång behöfva en jurist, hvarföre Peterson och af Schultén torde puffa för Palméns öfverflyttning till Eckles. chefEcklesiastikchef – af skäl, hufvudsakligen, att de derigenom kunde få sin protégé Hofr.rådetHovrättsrådet Dahl i Åbo in på Just. dep^tet.Justitiedepartementet 4^o) har Arppes kandidatur ånyo uppdykat (han var igår 2 timmar en suitefr. i sträck hos G.G^vernörenGeneralguvernören) – men torde icke just understödas af någon annan än honom sjelf emedan den eljest mäktiga|2| Indrenius icke vill förlora honom från Rektorsplatsen och A^berg vill behålla honom qvar såsom chef för pressstyrelsen.

Se der i allmänna drag det förnämsta af det pågående spelet här. Men samtidigt talas det i åtskilliga kretsar allvarsamt derom att Generalkonsul Mechelin i Christiania skulle inkallas att öfvertaga platsen.

Redan i början af hösten gick ett sådant rykte om Farbrors inkallande i Senaten, ehuru man då icke kunde precisera hvilken portfölj det gällde. Då det föreföll mig något löst, ville jag då icke skrifva derom. Nu deremot synes det mig som om det verkligen ibland våra höga herrar skulle ha varit fråga derom. Jag styrktes i denna förmodan senast igår, då en till mig nära bekant referent i Senaten (som åtnjuter Nordenstams odelade förtroende) sade mig att äfven han hört suppositionen om Farbrors kandidatur. Och som det äfven varit först under de sista dagarna jag kommit underfund med de flesta ofvanrefererade detaljer, torde Farbror finna ”que je n’ai pas tardé de vous signaler la situation.”tillagt av utgivarenfr. att jag med det snaraste meddelat dig situationen.

Ännu en kombination har man talat om: neml.nämligen att Norrmén skulle få eckles.portföljenecklesiastikportföljen och någon annan inkallas till chef för 2ª afdeln.avdelningen af finansexpⁿfinansexpeditionen. Äfven denna plats vore icke att föraktas, ty ehuru der icke finnes tillfället till mycket initiativer, kan man dock på densamma göra sig känd, så mycket mera, som man der är sjelfskrifven vikarie åt ordinarie finanschefen.

Enfin, la situation acutelle me semble telle qu’il y a plus de raisons que jamais d’agir et de mettre en mouvements tous les ressorts possibles.fr. Alltså framstår den aktuella situationen som om det finns fler anledningar än någonsin att agera och sätta alla möjliga resurser i rörelse. Blir en guvernör inkallad, – så blir en sådan plats ledig; blefve Norrmén den utvalde, så vore hans portfölj att eftersträfva, och för denna|3| kunde Farbror ha så mycket mera chanser, som alla manufaktur- och en del handelsärenden numera äro dit öfverförda. Men bäst vore ändå om Farbror finge kultusportföljen. Icke så mycket för presternas skuld, ty med dem är föga att uträtta sålänge den episkopala regimen fortfar. Men våra skolor fordra en man som icke stelnat i gamla former och som kan och vill genomföra ett annat program än det som latinitetspedanteriet här alltför strängt har fasthållit. I detta arma land som måste vänta allt af industrins, jordbrukets, handelns, navigationens höjande genom intelligensens tillhjelp – finnes inalles ett dussin dåliga skolor för dessa yrken, medan de s. k. lärdomsskolorna, rundligt daterade, draga till sig all ungdom som kan skickas till skolorna, och en massa praktiska anlag finna intet tillfälle till utveckling.

Förlåt denna lilla aperçu, – som blott skulle låta ana huru stor jag tänker mig kultuschefens uppgift, då härtill ännu kommer att det nyligen påbörjade arbetet för allmänna folkskoleväsendet ännu bra litet hunnit uträtta. –

För att återvända au nif de la questionfr. till kärnan i frågan, så tar jag mig friheten uttala den förmodan att Genr. GuvⁿGeneralguvernören ännu icke deciderat sig för någon af de uppställda härvarande aspiranterna och att han ingalunda torde vara ense med Armfelt.

Hvilka medel Farbror nu kan ha för att göra sina önskningar gällande, – det känner jag naturligtvis icke. Det vet jag blott, att jag aldrig ansett tillfället lämpligare för att energiskt uppträda – och jag beklagar blott att årstiden torde göra det för Farbror svårt, om icke omöjligt, att sjelf nu komma hit eller heldre till P^burgSankt Petersburg.

Skulle några omständigheter af vigt emellertid här komma|4| till min kunskap, skall jag genast inberätta dem till Farbror. Det bör Farbror likväl finna, att jag, som egentligen står utom de s. k. regeringskretsarne, icke kan vara kompetent att få reda på alla förhållanden som kunde vara af intresse. Jag ber emellertid att Farbror ville med det snaraste låta mig veta om Farbror vidtager några åtgärder för att nu komma i åtanke. Det intresserar mig naturligtvis lifligen, – och jag bekänner att det skulle hjertligt gläda mig om Farbror omsider finge återvända till eget land och här finna ett fält för patriotisk verksamhet.

Posttimman är nu så långt avancerad att jag om Oskar endast hinner nämna, att han tyckes trifvas bättre här, sedan han vant sig litet mer vid våra förhållanden, – och att det tyckes gå ganska bra för honom på Lyceum. Ett godt kamratskap bidrar naturligtvis också att hålla sinnet spänstigare. Visst är han ofta rätt nedslagen af längtan till hemmet, men jag tror den skulle trycka honom mindre om han litet oftare finge bref hemifrån, ty de ha denna höst varit särdeles tunnsådda. Oskar är så mycket mera orolig öfver Er långa tystnad, som han senast erfor att tante Fannys bröståkomma ännu icke var rätt kurerad.