13.10.1855 Woldemar von Daehn–LM
Finsk text
Ikävöity ystävä!
Kiitos kirjeestäsi syyskuun 13., odotin sitä jo aiemmin. Vielä suurempi kiitos lähetyksestä, joka ilahdutti minua suunnattomasti. Sain sen Novoaleksandrovskissa ja olisin myös vastannut pian, mutta sain sen vasta toisena päivänä siellä ja silloin minulla oli niin paljon järjestettävää, etten ehtinyt. Et usko suoraan sanoen, mitä h-iä majoittajana oleminen on. Yötäkään ei saa nukkua rauhassa, sillä myöhään illalla lähden komennuskuntani kanssa ja saavun asemapaikkaan vasta aamupuolella. Esimerkiksi viimeisimpinä kahtena yönä olen nukkunut kaksi tuntia kumpanakin. Näet, että on hetkiä jolloin toivoisin marssin hevon kuuseen, mutta kun rauhassa ajattelen asiaa tulen tulokseen, että se on hyvinkin hyödyllinen sillä kokemusta karttuu rutkaasti. – Kuten oletit ei pitkä vastauskirjeesi ensimmäiseen kirjeeseeni ole tullut perille. Se johtunee siitä, että olin yhteensä vain neljä viikkoa Bronnajassa ja koska lähdin sieltä Pietariin, on kirjekin kaiketi lähetetty sinne. Vaan kun kukaan ei tiennyt osoitettani, on kai tuo jäänyt postiin.
Yhden iloisen uutisen voin kertoa. Kirkas toiveeni, kuten sitä kutsuit, päästä Krimille on todellakin rauennut. Sietäisit saada, ihan ystävällismielisesti, nenillesi, kun ajattelet niin yksioikoisesti siitä asiasta. Kun aioin hakeutua sinne, ei ajatukseni ollut, että olisin hyödyksi, vaan päinvastoin, että itse siitä hyötyisin. Jokainen yrittää täydellistyä kutsumuksessaan, niin myös minä. Ja missä paremmin opiskella sotalaitosta, kuin sodassa. Sitä myöten minusta tulee, mikäli Herramme suo minun elää, kokenut ja kykenevä upseeri, joka voi ajan mittaan olla isänmaalle hyödyksi. Nuoren upseerin ei voi juuri sanoa olevan hyödyksi palveluksessa, sillä hänen ensimmäiset vuotensa ovat vain koulu, joka valmistaa hänet tulevaisuudessa hyödyttämään esivaltaa ja maataan.
Taitaa olla hieman harmillista Sinulle, ettet voinut lähteä Helsinkiin, mutta on ajateltava, että kaikki koituu parhaaksemme. Ja Haminassakaan ei ole liian ikävää, mikäli haluaa. Meillä onkin jo ollut muutamat tanssiaiset Haminassa, niin kuin kirjoitat. Anna jokin ilta tanssiessanne ajatuksen lentää yli merten ja maiden nuorukaisen luo, joka usein on teidän kanssanne pyörähdellyt ja joka samalla hetkellä kenties marssii pimeässä, sateessa ja loskassa 100 peninkulmana päässä teistä. Hänellä on aina ajatus kaikkia heitä varten, jotka hänet muistavat tai ovat muistamatta.
Jää hyvästi tällä kertaa ja lähetä tervesiä kaikille hyville vanhoille tutuille ja tovereille ystävältäsi
Woldemar
1/13 lokakuuta 1855 Davgeli
Original (transkription)
|1|
1855 13/10tillagt senare
Saknade vän!
Tack för ditt bref af d. 13 September som jag redan
väntat förut och ännu mera tack för det insända
som fröjdat mig obeskrifligt. Som Du hoppats så
erhöll jag det i Ново-Александровскь och skulle
också genast hafva svarat, men jag fick det först
andra dagen, som jag var der och hade så mycket
att bestyra att jag ej hann. Du tror ej hvad det är,
rent ut sagt, för ett h–ehelvete att vara qvarterier; man
får ej sofva en enda natt i fred, ty sent om afton
går jag ut med mitt comando och kommer
|2|
således först mot morgonen på stället. De
två sista nätterna har jag t. ex. sofvit knappa
två timmar hvardera natten. Du ser att det ges
stunder då jag önskar att marschen skulle vara der
pepparn vexer, men när jag lugnt tänker öfver sa-
ken så finner jag att den är ofantligt nyttig, ty man
vinner mycket i erfarenhet. – Som Du förmodat så har
Ditt långa bref hvarmed Du besvarat mitt första ej
kommit fram. Det lär hafva kommit deraf att
jag öfverallt var blott 4 veckor i Бронная och som
jag derifrån for till Petersburg så har väl brefvet
blifvit skickat dit, men då ingen visste min adress
så har det väl blifvit och ligga på posten.
En glad nyhet skall jag meddela Dig. Mitt ly-
sande hopp som Du säger att komma till Krim
har verkligen gått om intet. Men Du borde få
|3|
litet på näsan, fastän helt vänskapligt för att Du
resonnerar så ensidigt om Den saken. När jag ämnade
söka mig dit så tänkte jag alldrig på att jag skulle
kunna bringa någon nytta, men tvertom att det skulle
gagna mig. Hvar och en söker att så mycket som
möjligt förfullkomna sig i sitt kall; så äfven jag.
Och hvar skall jag rättare kunna studera krigs-
väsendet utom i fält. Derigenom blir jag, ifall
vår Herre låter mig lefva, en erfaren och duglig officer
kostruket och kommer att kunna med tiden gagna mitt
fädernesland. En ung officer kan icke säga att han
gagnar genom sin tjenst, hans första tjensteår
äro blott en skola, der han bereder sig att i framtidentillagt kunna
gagna sin öfverhet och sitt land.
Det lär väl vara litet ledsamt för Dig att
Du ännu ej kunde fara till Helsingfors, men man
|4|
måste följa den principen att allt länder till vårt
bästa. Och i Fredrikshamn har man ändå ej alltför
tråkigt ifall man vill. Som Du skrifver så har ni också
haft några tillställningar der redan. Då ni någon
afton dansar och roar er så låt Din tanke flyga
långt bort öfver haf, öfver land till en yngling, som
ofta, ofta snurrat ikring med er och som kanske
samma tid marscherar i mörker, i regn och i slask
nära 100 mil ifrån er, och som alltid har en tanke
för alla dem som minnas honom, eller också
icke minnas.
Farväl för denna gång och helsa alla gamla
och goda bekanta och kamrater från din vän
Woldemar
d. 1/13 Oktober 1855.
c. Давгели
Saknade vän!
Tack för ditt bref af d. 13 September som jag redan väntat förut och ännu mera tack för det insända som fröjdat mig obeskrifligt. Som Du hoppats så erhöll jag det i Ново-Александровскь
ry. Novoalexandrovsk och skulle också genast hafva svarat, men jag fick det först andra dagen, som jag var der och hade så mycket att bestyra att jag ej hann. Du tror ej hvad det är, rent ut sagt, för ett h–ehelvete att vara qvarterier; man får ej sofva en enda natt i fred, ty sent om afton går jag ut med mitt comando och kommer|2| således först mot morgonen på stället. De två sista nätterna har jag t. ex. sofvit knappa två timmar hvardera natten. Du ser att det ges stunder då jag önskar att marschen skulle vara der pepparn vexer, men när jag lugnt tänker öfver saken så finner jag att den är ofantligt nyttig, ty man vinner mycket i erfarenhet. – Som Du förmodat så har Ditt långa bref hvarmed Du besvarat mitt första ej kommit fram. Det lär hafva kommit deraf att jag öfverallt var blott 4 veckor i Бронная
ry. Bronnaja och som jag derifrån for till Petersburg så har väl brefvet blifvit skickat dit, men då ingen visste min adress så har det väl blifvit och ligga på posten.
En glad nyhet skall jag meddela Dig. Mitt lysande hopp som Du säger att komma till Krim har verkligen gått om intet. Men Du borde få|3| litet på näsan, fastän helt vänskapligt för att Du resonnerar så ensidigt om Den saken. När jag ämnade söka mig dit så tänkte jag alldrig på att jag skulle kunna bringa någon nytta, men tvertom att det skulle gagna mig. Hvar och en söker att så mycket som möjligt förfullkomna sig i sitt kall; så äfven jag. Och hvar skall jag rättare kunna studera krigsväsendet utom i fält. Derigenom blir jag, ifall vår Herre låter mig lefva, en erfaren och duglig officer och kommer att kunna med tiden gagna mitt fädernesland. En ung officer kan icke säga att han gagnar genom sin tjenst, hans första tjensteår äro blott en skola, der han bereder sig att i framtiden kunna gagna sin öfverhet och sitt land.
Det lär väl vara litet ledsamt för Dig att Du ännu ej kunde fara till Helsingfors, men man|4| måste följa den principen att allt länder till vårt bästa. Och i Fredrikshamn har man ändå ej alltför tråkigt ifall man vill. Som Du skrifver så har ni också haft några tillställningar der redan. Då ni någon afton dansar och roar er så låt Din tanke flyga långt bort öfver haf, öfver land till en yngling, som ofta, ofta snurrat ikring med er och som kanske samma tid marscherar i mörker, i regn och i slask nära 100 mil ifrån er, och som alltid har en tanke för alla dem som minnas honom, eller också icke minnas.
Farväl för denna gång och helsa alla gamla och goda bekanta och kamrater från din vän
Woldemar
d. 1/13 Oktober 1855. c. Давгели
ry. Davgeli