2.9.1872 T. M. Fries–LM
Finsk text
Upsala (siis Tukholma) 2. syyskuuta 1872
Parahin veli!
Olet varmasti odotellut kärsimättömänä Runbomin papereita, messuten yhtä sun toista, varmasti ”perkeleitä” ja muuta vastaavaa, Upsalan asiamiehestäsi. Myönnänkin, että olisin voinut lähettää ne jo 3 päivää sitten, Rydinin lähetettyä ne minulle, mutta kun olin päättänyt lähteä Tukholmaan juuri sinä päivänä, katsoin parhaimmaksi antaa nipun herra Wallin käteen omassa korkeassa persoonassani. Kuten nyt olen tehnyt.
Tulen nimittäin juuri kyseisen herra W:n luota, ja lyödessämme viisaat päämme yhteen tuloksena ei ollut ”pääpukkaus”, vaan seuraava syvällinen päätös: Pakettia ei lähetetty rahtitavarana, vaan se annettiin kapteeni Rydellille, ja hän jättää sen Krogiukselle, jonka luota siis voi noutaa koko nipun, tullaamattomana (sehän olisi voitu luokitella lumpuksi) ja sensuroimattomana. Haa! Salakuljetettiin vaivihkaa!!!
Enää tarvitsee vain toivoa, että olet saanut koko tämän rudis indigestaque moles
lat. koko tämän sotkun tungetuksi henkiseen puimakoneeseesi, saisit siitä varmasti erinomaisen tuoton ilman että tulisi liikaa itämätöntä tai rikkaruohonsiementä, joista vastustajasi saisivat syyn loputtomaan jauhamiseen.
Ei mitään uutta auringon alla, ja miksi tällaista tapahtuu Upsalassa? Nyström kiertelee edelleen kaikenkarvaisten ulkomaalaisten oppaana, ja Rubenson voivottelee sitä reipasta kävelyretkeä, jonka joutui vuoksesi tekemään ja josta hänen takajalkaraukkansa tulivat kipeiksi. Minunkaan tietääkseni Linnassonsvårtytt ei ole raottanut sanaista arkkuaan entistä enempää. – Täällä Tukholmassa olen tuskin törmännyt ainoaankaan tuttuun; ainoastaan Gyldénin muhkean tuulenhalkaisijan näin eilen illalla raivaamassa avaraa väylää vellovan ihmisjoukon poikki.
Eipä tässä nyt enää muuta kuin että välitä rouvallesi sekä sydämelliset että kunnioittavat terveiseni. Rohkenenko myös pyytää esittämään tervehdykseni rouva valtioneuvoksettarelle ja nuorelle neidille? Ystäville ja veljille, joita tapaat ja ehdit puhutella, tuhat ja yksi kiitosta viimeisistä!
Tuuslat. sinun
Th. M. Fries
Original (transkription)
|1|
Upsala (d. v. s. Stockholm) d. 2 Sept.September
1872.
Bäste Broder!
Säkerligen har du med otålighet afvaktat de
Runbomska papperns ankomst och dervid sjungit
en eller annan messa, i hvilket ”perkele” o. d.och dylikt ut-
gjort en väsendtlig ingrediens, öfver din upsalien-
siske kommissionär. Jag medgifver äfven, att jag
kunnat afsända dem redan för 3 dagar sedan,
då de till mig af Rydin uppsändes, men som
jag då var besluten att sjelf inresa till Stock-
holm denna dag, ansåg jag det vara bäst att
i egen vigtig person aflemna luntan HrrHerrar Wall
i handen. Hvilket nu ock skett.
Jag kommer neml.nämligen just nu från sagde HrHerr
W., och resultatet af våra kloka hufvudens sam-
manslående blef ej en ”dansk skalle” utan följan-
|2|
de djupsinniga beslut, som följer: Paketet sän-
des ej såsom fraktgods, utan öfverantvardas åt
Kapten Rydell att af honom lemnas till Krogius,
der du sålunda kan finna hela luntan, utan att
den blifvit tullbehandlat (måhända hänförd till ru-
briken lump) eller censurerad. Ha! Smuggling af
lurendräjeri !!!
Återstår sedan blott att hoppas, att då du
fått hela denna rudis indigestaque moles instoppad
i din andeliga trösk-maskin, du deraf måtte få
så stor afkastning som möjligt, utan alltför mycket
slösäd och inblandat ogräsfrön, som sedan kunna
gifva dina opponenter anledning till en grundling
harpning.
Intet nytt sker under solen, och hvarför skulle
det då ske något sådant i Upsala? Nyström
går fortfarande omkring såsom ciceron åt diverse
utlänningar och Rubenson jämrar sig fortfarande
öfver den våldsamma promenad, hvartill du gaf
anledning, hans gamla bakben till föga fromma.
Ej heller har jag hört att Linnasomsvårtytt blifvit
mera talför, än han varit hafver. – Här i Stock-
holm har jag knappt kunnat uppvädra en enda
|3|
bekant; endast Gyldéns stora klyfvarbom såg jag
i går afton bana sig en bred väg genom den
böljande folkmassan.
Återstår mig nu blott att bedja dig till din
Fru framföra mina lika hjertliga som vördsamma
helsningar. Vågar jag äfven anhålla om fram-
förandet af mina complimenter till Fru Statsrådinnan
och den unga fröken? Vänner och bröder, som du
träffar och medhinner att tilltala, bringas tusende
och en tacksägelser för sist!
Tuus
Th. M. Fries
Upsala (d. v. s. Stockholm) d. 2 Sept.September 1872.
Bäste Broder!
Säkerligen har du med otålighet afvaktat de Runbomska papperns ankomst och dervid sjungit en eller annan messa, i hvilket ”perkele” o. d.och dylikt utgjort en väsendtlig ingrediens, öfver din upsaliensiske kommissionär. Jag medgifver äfven, att jag kunnat afsända dem redan för 3 dagar sedan, då de till mig af Rydin uppsändes, men som jag då var besluten att sjelf inresa till Stockholm denna dag, ansåg jag det vara bäst att i egen vigtig person aflemna luntan HrrHerrar Wall i handen. Hvilket nu ock skett.
Jag kommer neml.nämligen just nu från sagde HrHerr W., och resultatet af våra kloka hufvudens sammanslående blef ej en ”dansk skalle” utan följan|2|de djupsinniga beslut, som följer: Paketet sändes ej såsom fraktgods, utan öfverantvardas åt Kapten Rydell att af honom lemnas till Krogius, der du sålunda kan finna hela luntan, utan att den blifvit tullbehandlat (måhända hänförd till rubriken lump) eller censurerad. Ha! Smuggling af lurendräjeri!!!
Återstår sedan blott att hoppas, att då du fått hela denna rudis indigestaque moles
lat. råa oordnade massa instoppad i din andeliga trösk-maskin, du deraf måtte få så stor afkastning som möjligt, utan alltför mycket slösäd och inblandat ogräsfrön, som sedan kunna gifva dina opponenter anledning till en grundling harpning.
Intet nytt sker under solen, och hvarför skulle det då ske något sådant i Upsala? Nyström går fortfarande omkring såsom ciceron åt diverse utlänningar och Rubenson jämrar sig fortfarande öfver den våldsamma promenad, hvartill du gaf anledning, hans gamla bakben till föga fromma. Ej heller har jag hört att Linnasomsvårtytt blifvit mera talför, än han varit hafver. – Här i Stockholm har jag knappt kunnat uppvädra en enda|3| bekant; endast Gyldéns stora klyfvarbom såg jag i går afton bana sig en bred väg genom den böljande folkmassan.
Återstår mig nu blott att bedja dig till din Fru framföra mina lika hjertliga som vördsamma helsningar. Vågar jag äfven anhålla om framförandet af mina complimenter till Fru Statsrådinnan och den unga fröken? Vänner och bröder, som du träffar och medhinner att tilltala, bringas tusende och en tacksägelser för sist!
Tuus
lat. Din
Th. M. Fries