14.11.1870 LM–Selim Lemström
Finsk text
Helsinki 14. marraskuuta 1870
Kelpo veli!
Kaksi viikkoa sitten kirjoitin sinulle harvinaisen hätäisen kirjeen tehtävänäni ilmoittaa sinulle akreditoinnistansi Enskilda Bankenissa, mistä ilmoitin sinulle seuraavana päivänä sähkeitse. Siitä, ettet ole vastannut kirjeeseeni, otan vastuun itselleni, koska lienen luvannut, että sitä kiireistä sepustusta seuraisi pian kunnollisempi kirje. Mutta kun luoja paratkoon minun kohdallani on nyt säädetty niin, että aikaa harvoin on riittävästi ja juuri kun luulen saavani jonkin hetken säästymään, tuleekin uusi töiden tulva. Anteeksi siis, ettet ole saanut sitä luvattua jatkoa.
Enskilda bankenin kirjeestä Yhdyspankille havaitsin, että sinä olet ilmeisesti saanut kirjeeni, koska olet nostanut luottoa. Ja tähän asiaan liittyen minun on vielä mainittava, että akkreditointi on voimassa 5. joulukuuta saakka, jona aikana täkäläistä Yhdyspankkia tulee hyvittää nostoista. Pyydän siis (koska olen ottanut vastuun luototuksesta), että jollet tule tänne ennen mainittua lankeamispäivää, niin ilmoita siitä ajoissa minulle niin että voin sellaisessa tapauksessa järjestää rahaa. Jos taas tulet sitä ennen, niin olen palveluksessa järjestämään vekselinsiirron, josta viimeksi kirjoitit.
Ja nyt toiseen asiaan: aiotko todella olla Tukholmassa vielä pitkään töidesi kanssa? Talvi tulee, yhteydet käyvät yhä hankalammiksi – ja pikkusisko arvelee, että sinä olet jo sangen kauan antanut odottaa itseäsi.
Täällä on kuitenkin lehdissä ollut uutinen, että Pietarin tiedeakatemia on tarjonnut sinulle fyysikon paikkaa. Onko se totta ja miten sellainen on tullut lehdistön tietoon? Minä taas kuvittelen puolestani, että sinä pidät kuitenkin parhaana jatkaa olemistasi kauniissa asunnossasi Kaisaniemen puiston äärellä.
Meidän piiristämme ei ole mitään pahaa kerrottavana. Alma on saanut lisää oppilaita. Mililllä on niitä liikaakin (ja hän muuten antoi äskettäin onnistuneen konsertin) – Alexandrani ei valitettavasti ole täysin toipunut ja hänen täytyy välttää rappusia. Pikku Cely on pirteä ja iloinen kuin talvinen päivä. Muutoin elämä sujuu jokseenkin hiljakseen ja sävyisästi – työtä ja viihtyisää perhe-elämää – parempaa ohjelmaa mies ei kai voi halutakaan.
Sano kelpo ystävälle C. Nyströmille terveiset sekä vakuutukset minun entisenlaisesta häiriintymättömästä kunnioituksestani ja kiintymyksestäni, joka olisi kyllä saanut ilmauksensa kirjeenä hänelle erikseen, ellei minua olisi vaivannut sellaiseen tarvittavan henkisen mielenvireen puute. Sydämelliset terveiset myös Nordenskiöldille, hän lienee nyt palannut ja on siellä riitelemässä teidän muiden kanssa etusijasta koirien ja porojen välissä.
Hyvästi, tervetuloa pian kotiin!
Tosi ystäväsi
L Mechelin
Original (transkription)
Rep.Repondu le 23 NovNovember 70.tillagt senare
Helsingfors d. 14 Nov.November 1870.
Min heders broder,
För tvenne veckor sedan skref jag till
Dig ett synnerligen slarfvigt bref med uppgift
om din ackreditering hos Ensk. bankenEnskilda banken, hvarom
jag ock påföljande dag prper telegram underrättade
Dig. Att Du icke besvarat brefvet, derför tager jag
skulden på mig sjelf enär jag lärer ha utlofvat
att låta förenämnda hastverk snart efterföljas af
ordentligare skrifvelse. Men nu är det gunås så be-
stäldt med mig, att tidsmåttet sällan vill räcka
till, och bäst jag tror mig kunna disponera en stund
kommer åter en ny uppsjö af arbete. Ursäkta derför
att Du icke före erhållit den utlofvade fortsättningen.
Af Ensk. bankensEnskilda bankens senaste bref till Föreningsbanken
finner jag att Du måtte erhållit mina meddelanden, efter-
som Du lyftat å kreditivet. Och för att ännu vidröra
denna affär bör jag nämna att ackrediteringen
gäller till d. 5 Dec.December inom hvilken tid Fören.bankenFöreningsbanken
bör bli härstädes godtgjord för uttagningarne. Jag
anhåller alltså (enär jag iklädt mig ansvarigheten för
liqviden), att Du, ifall Du icke återvänder hit före
sagde förfallodag, ville underrätta mig derom i tid
på det jag må kunna i sådant fall arrangera om
|2|
pengar. Kommer Du derförinnan så står jag
till tjenst för åstadkommande af den vexeltrans-
aktion hvarom Du skref i ditt senaste.
Och nu till annat: Skall du verkligen ännu
länge hålla på i Stockholm med dina arbeten?
Vintern kommer, kommunikationen blir allt svå-
rare – och lillsyster tycker verkligen redan att
Du låtit bra länge vänta på Dig.
Emellertid har man här haft en notis i tid-
ningarne om att vetenskapsakademin i StSankt Peters-
burg bjudit dig plats såsom fysiker derstädes.
Är detta faktiskt och huru har det redan kommit
till tidningarnas kunskap? – Jag inbillar mig
för min del, att Du dock föredrager qvarstanna
i HforsHelsingfors i den vackra bostaden vid Kajsaniemi
park. –
Ifrån vår krets har jag intet illa att berätta.
Alma har fått mera elever, – Mili har deraf
för mycket (och gaf för öfrigt nyligen en lyckad kon-
sert). – Min Alexandra är tyvärr icke fullkomligt
återställd, och måste undvika trappor. Lilla Cely
är frisk och glad som en vinterdagsvårtytt. För resten är lifvet
temligen stilla och beskedligt – arbete och familjetrefnad,
ett bättre program bör man väl icke begära.
Helsa den hedersvännen C. Nyström och
|3|
försäkra honom om min oförminskade aktning och
tillgifvenhet, hvilken skulle ha sökt sig uttryck i
en särskild epistel till honom, derest jag icke lidit brist
på dertill erforderlig spirituell sinnesstämning.
Helsa äfven Nordenskiöld hjertligt, han torde
väl nu vara återkommen och gräla med eder andra
om företrädet mellan hundar och renar.
Farväl, välkommen snart till hemmet!
Din sanne vän
L. Mechelin
Helsingfors d. 14 Nov.November 1870.
Min heders broder,
För tvenne veckor sedan skref jag till Dig ett synnerligen slarfvigt bref med uppgift om din ackreditering hos Ensk. bankenEnskilda banken, hvarom jag ock påföljande dag prper telegram underrättade Dig. Att Du icke besvarat brefvet, derför tager jag skulden på mig sjelf enär jag lärer ha utlofvat att låta förenämnda hastverk snart efterföljas af ordentligare skrifvelse. Men nu är det gunås så bestäldt med mig, att tidsmåttet sällan vill räcka till, och bäst jag tror mig kunna disponera en stund kommer åter en ny uppsjö af arbete. Ursäkta derför att Du icke före erhållit den utlofvade fortsättningen.
Af Ensk. bankensEnskilda bankens senaste bref till Föreningsbanken finner jag att Du måtte erhållit mina meddelanden, eftersom Du lyftat å kreditivet. Och för att ännu vidröra denna affär bör jag nämna att ackrediteringen gäller till d. 5 Dec.December inom hvilken tid Fören.bankenFöreningsbanken bör bli härstädes godtgjord för uttagningarne. Jag anhåller alltså (enär jag iklädt mig ansvarigheten för liqviden), att Du, ifall Du icke återvänder hit före sagde förfallodag, ville underrätta mig derom i tid på det jag må kunna i sådant fall arrangera om|2| pengar. Kommer Du derförinnan så står jag till tjenst för åstadkommande af den vexeltransaktion hvarom Du skref i ditt senaste.
Och nu till annat: Skall du verkligen ännu länge hålla på i Stockholm med dina arbeten? Vintern kommer, kommunikationen blir allt svårare – och lillsyster tycker verkligen redan att Du låtit bra länge vänta på Dig.
Emellertid har man här haft en notis i tidningarne om att vetenskapsakademin i StSankt Petersburg bjudit dig plats såsom fysiker derstädes. Är detta faktiskt och huru har det redan kommit till tidningarnas kunskap? – Jag inbillar mig för min del, att Du dock föredrager qvarstanna i HforsHelsingfors i den vackra bostaden vid Kajsaniemi park. –
Ifrån vår krets har jag intet illa att berätta. Alma har fått mera elever, – Mili har deraf för mycket (och gaf för öfrigt nyligen en lyckad konsert). – Min Alexandra är tyvärr icke fullkomligt återställd, och måste undvika trappor. Lilla Cely är frisk och glad som en vinterdagsvårtytt. För resten är lifvet temligen stilla och beskedligt – arbete och familjetrefnad, ett bättre program bör man väl icke begära.
Helsa den hedersvännen C. Nyström och|3| försäkra honom om min oförminskade aktning och tillgifvenhet, hvilken skulle ha sökt sig uttryck i en särskild epistel till honom, derest jag icke lidit brist på dertill erforderlig spirituell sinnesstämning.
Helsa äfven Nordenskiöld hjertligt, han torde väl nu vara återkommen och gräla med eder andra om företrädet mellan hundar och renar.
Farväl, välkommen snart till hemmet! Din sanne vän
L. Mechelin