7.5.1864 LM–Adolf Mechelin

Farbrors vänskapsfulla skrifvelse af den 30 sistförlidne Mars erhöll jag först sedan jag, den 16 April, lemnat Helsingfors, och har jag derföre icke kunnat förrän nu, då jag blifvit litet husvarm här i Wiborg, för den samma frambära min tacksägelse.

Såsom Farbror finner vardt således icke P^burgSankt Petersburg målet för min afresa från H^forsHelsingfors. Det lyckades biskop Frosterus att genomdrifva hans sons utnämning till Bitr. exp. sekr.Biträdande expeditionssekreterare – hvilkens ansökning om sagde tjenst ända till det sista förblef mig obekant. Skall jag vara riktigt uppriktig, så kostade denna motgång|2| icke synnerligen uppå mig. Ty kanske skulle jag, om jag direkte placerats på Statssekretaritet, i all framtid känt ett visst haltande i min embetsmanna-kapacitet. Och stängdt torde nämnda verk dock icke vara för mig: i det bref deri Wallensköld meddelade mig att, tvärtemot hans förmodan, icke jag blef utnämnd, uppmanar han mig eftertryckligen att vid nästa lämplig ledighet ånyo söka mig dit. Qui vivra, verra.fr. Den som lever får se. En attendantfr. Under tiden befinner jag mig till en början som en anspråkslös auskultant vid Hofrätten – såtillvida kanske dock ej alldeles anspråkslös, att Presidenten genast, innan jag sjelf derom anhållit, befriade mig från det vanliga, odiösa auskultant-göromålet, renskrifning, och lät mig uttaga steget till protokollsbordet å andra division. Derigenom kan vistelsen här dock lända till verklig nytta – och|3| ovanan vid utslagens uppsättande torde för Ledamöterne blifva föga märkbar, då jag i den gode Farbror Felix har en säker och välvillig rådgifvare. Huru länge jag dröjer här, kan jag ännu icke med säkerhet bestämma – troligen blir den första séjouren ganska kort, emedan jag under sommarn torde kunna i H^forsHelsingfors påräkna god praktik med d^odito inkomster.

– – För penningförstärkningens förnyelse får jag hjertligen tacka: jag fick vexeln realiserad å härvarande bankkontor till 322 mark 5 penni. – – – Dessa penningeaffärer torde visst ännu någon tid komma att förorsaka mången bitter stund. Men länge borde det ej kunna räcka tills jag lyckas klättra på ”den gröna qvisten”. Helsingfors erbjuder mycket ressurser i det hänseendet. Och med friskt mod, god vilja och raska krafter – samt jur. kand.gradjuris kandidatgrad hvilken icke|4| gerna kan bli utan allt inflytande, – vågar jag hoppas det bästa.

På min genomresa i F^hamnFredrikshamn, der jag dröjde några dagar, erfor jag svaret å ansökningen om ändring å pensionsresolutionen. Svaret var kort, ytligt motiveradt och naturligtvis nekande. Återstår att se, hvad genom Rokassoffskys bemedling kan vinnas, till förbättrande af Mammas och förnämligast systrarnes ställning. Jag står lyckligtvis i stor gunst hos hans Exc.Excellens, enligt hvad hans gemål nyligen förklarat mig. –

Igår försiggick auktion i hemmet å allt som icke behöfver medtagas till H^forsHelsingfors. Det var visst en svår dag för Mamma – och tyvärr kunde jag icke vara henne behjelplig. – 500 rubels anbudet å Malina återtogs efter inspektion af byggnaderna. F. n.För närvarande finnas två spekulanter; den ena bjuder 375, den andra 400. Vi måste sälja det äfven till detta pris emedan det, utan ägarens uppsigt, skulle förfalla och ytterligare sjunka i pris. Jag väntar med det första underrättelse om försäljningens uppgörelse.

Innan jag slutar ber jag att få lyckönska Farbror och Tante Fanny till att ha väl och med framgång öfverstått den episod i Edert hem hvarigenom I fått en son till att glädja Eder åt. Måtte den lille Henrik Josef bli en snäll och frisk och lydig gosse! Han skall, äfven han, ha en pålitlig vän i sin gamla kusin,