12.7.1871 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 12. heinäkuuta 1871.
Rakas Alexandra!
Palattuani Hämeenlinnasta yöjunalla menin heti kirjoituspöydän ääreen ja löysin sen mitä odotinkin – kirjeen sinulta. Sydämellinen kiitos siitä! Voit kyllä kuvitella, kuinka jo kaipasin uutisia oltuani kymmenen päivää kokonaan ilman niitä.
Sain nyt samanaikaisesti ystävälliset kirjelmäsi 5. ja 7. päiviltä. Olen erityisen kiitollinen seikkaperäisestä selvityksestä sinun ja pikku Celyn terveydentilasta ja lääkärien sitä koskevista lausunnoista. Olin kyllä odottanut parempia uutisia, – mutta varmuus on silti aina epävarmuutta parempi.
Jos nyt voisi täysin luottaa siihen, että Sköldbergin sanat pitävät paikkansa, voisi mieluusti mukautua siihen, että siellä on välttämätöntä viipyä pitemmän aikaa, vaikka toiveet kesänvietosta Puotilasta sitten jälleen romahtavatkin. Yritän järjestellä liikeasiani siten, että voisin kenties olla luonasi suurimman osan jäljellä olevasta ajasta. Ja uskon kyllä, että viihdymme siellä sangen hyvin yhdessä, etenkin, jos havaitsemme, että kuurisi edistyy ja että Abelin onnistuu vahvistamaan pikku Celyn terveydentilaa. Voi pientä tyttöparkaamme, jolta menee koko kaunis kesä niin rankkaan kuuriin!
Minulla on ”sylin täydeltä” terveisiä sinulle ja pikku Celylle, Jennyltä, pikku Jennyltä, Torstenilta ja Robertilta. Vietin pari erityisen miellyttävää päivää upealla Nuutajärvellä – ja kaiken kaikkiaan tämä matka teki minulle hyvää. Ilkeä yskä on poissa, maha tuntuu paremmalta ja mieli on hyvä.
Mutta nyt täytyy rehkiä toden teolla, jotta ehdin lähtövalmiiksi ”Wiborgin” seuraavalle vuorolle. Frankfurtin matkasta en vielä osaa sanoa varmasti, koska voin vasta perjantaina saada sähkeen sieltä. Mutta mitä todennäköisimmin matkaa ei voi välttää. – Tavataan näin ollen ensi keskiviikkona, ellei odottamattomia esteitä ilmaannu. Säästän kaikki muut uutiset siihen asti, sillä nyt on myöhäinen yö, ja kirje pitää vielä toimittaa laivalle.
Anteeksi että unohdin järjestää Dagbladetin lähettämisen sinulle! Anteeksiantamaton unohdus, – jonka voin paikata vasta seuraavalla höyrylaivalla, sillä tänä yönä on liian myöhäistä.
Tuntuu niin hyvältä saada päättää nämä rivit odotukseen, että viikon kuluessa saan sulkea sinut ja pikku Celyn syleilyyni! Jumala suokoon minun nähdä teidät jälleen hyvissä voimissa!
Mukana tulee kirje Jennyltä. Kirjoita hänelle pian!
Hyvää yötä! Tuhansittain lämpimiä suukkoja sinulle ja pikku Celylle
teitä ikävöiden
Leo.
Original (transkription)
|1|
Till Stockholmtillagt senare
Helsingfors d. 12 Juli 1871.
Min älskade Alexandra!
Återkommen från Tavastehus
med aftontåget gick jag genast fram
till skrifbordet och fann der hvad
jag väntade – bref från dig. Hjert-
lig tack derför! Du kan nog
finna huru jag redan längtade
efter underrättelser då jag saknat
alla sådana i tio dagar.
Det var dina snälla skrifvelser
af 5 och 7 dnesdennes som jag nu samtidigt
erhöll. Jag är dig synnerligen tacksam
för den omständliga redogörelsen
för ditt och lilla Celys helsotillstånd
och läkarnes yttranden derom. Väl
hade jag väntat bättre nyheter än
dessa, – men vissheten är dock alltid
att föredragas framför ovissheten.
Om man nu kunde fullt lita
uppå att Sköldbergs ord skola slå in,
så kunde man ju gerna foga sig
i nödvändigheten att dröja en längre
tid derborta, om ock hoppet på en
sommarvistelse på Botby derigenom
åter måste ramla. Jag skall bjuda
till att arrangera om mina affärer
så att det må bli mig möjligt
att vara hos dig största delen af
den återstående tiden. Och nog tror
jag vi skola trifvas der ganska bra
tillsammans isynnerhet om vi se att
din kur går framåt och att Abelin
stärker vår lilla Celys konstitution.
Stackars vår lilla pia som nu
måste egna den vackra sommarn
åt en så allvarsam kur!
Jag har ”famnen full” med
helsningar till dig och lilla Cely från
|3|
Jenny, lilla Jenny, Torsten och Robert.
Det var ett par särdeles angenäma
dagar som jag tillbragte på det
ståtliga Notsjö – och i allmänhet
har denna resetur varit mig väl-
görande. Den stygga hostan är
borta, magen är ordentligare och
humöret godt.
Men nu gäller det att bråka
på fullaste alvar för att hinna
bli resfärdig till nästa ”Wiborg”.
Ännu kan jag ej alldeles bestämdt
yttra mig om frankfurter resan,
emedan jag först om fredag kan
få telegram derifrån. Men enligt
all sannolikhet kan denna resa icke
undvikas. – Vi träffas således
nästa onsdag, om ej oförmodade
hinder mellankomma. Jag spar
tilldess alla vidare meddelanden,
ty nu är det sent på natten och
|4|
brefvet måste ännu skickas ombord.
Förlåt att jag glömt bestyra om
Dagbladets försändning till dig! det
är en oförsvarlig glömska, – som
jag icke kan reparera förrän med
nästa ångåt, ty i natt är det för
sent.
Det känns så godt att få sluta
dessa rader med utsigten att inom
en vecka få sluta dig och lilla Cely
i mina armar! Gud gifve att
jag återser er vid goda krafter!
Ett bref från Jenny medföljer. Skrif
snart till henne!
God natt! Tusenden varma
kyssar till dig och lilla Cely
från er längtande
Leo.
Helsingfors d. 12 Juli 1871.
Min älskade Alexandra!
Återkommen från Tavastehus med aftontåget gick jag genast fram till skrifbordet och fann der hvad jag väntade – bref från dig. Hjertlig tack derför! Du kan nog finna huru jag redan längtade efter underrättelser då jag saknat alla sådana i tio dagar.
Det var dina snälla skrifvelser af 5 och 7 dnesdennes som jag nu samtidigt erhöll. Jag är dig synnerligen tacksam för den omständliga redogörelsen för ditt och lilla Celys helsotillstånd och läkarnes yttranden derom. Väl hade jag väntat bättre nyheter än dessa, – men vissheten är dock alltid att föredragas framför ovissheten.
|2|Om man nu kunde fullt lita uppå att Sköldbergs ord skola slå in, så kunde man ju gerna foga sig i nödvändigheten att dröja en längre tid derborta, om ock hoppet på en sommarvistelse på Botby derigenom åter måste ramla. Jag skall bjuda till att arrangera om mina affärer så att det må bli mig möjligt att vara hos dig största delen af den återstående tiden. Och nog tror jag vi skola trifvas der ganska bra tillsammans isynnerhet om vi se att din kur går framåt och att Abelin stärker vår lilla Celys konstitution. Stackars vår lilla pia som nu måste egna den vackra sommarn åt en så allvarsam kur!
Jag har ”famnen full” med helsningar till dig och lilla Cely från|3| Jenny, lilla Jenny, Torsten och Robert. Det var ett par särdeles angenäma dagar som jag tillbragte på det ståtliga Notsjö – och i allmänhet har denna resetur varit mig välgörande. Den stygga hostan är borta, magen är ordentligare och humöret godt.
Men nu gäller det att bråka på fullaste alvar för att hinna bli resfärdig till nästa ”Wiborg”. Ännu kan jag ej alldeles bestämdt yttra mig om frankfurter resan, emedan jag först om fredag kan få telegram derifrån. Men enligt all sannolikhet kan denna resa icke undvikas. – Vi träffas således nästa onsdag, om ej oförmodade hinder mellankomma. Jag spar tilldess alla vidare meddelanden, ty nu är det sent på natten och|4| brefvet måste ännu skickas ombord.
Förlåt att jag glömt bestyra om Dagbladets försändning till dig! det är en oförsvarlig glömska, – som jag icke kan reparera förrän med nästa ångåt, ty i natt är det för sent.
Det känns så godt att få sluta dessa rader med utsigten att inom en vecka få sluta dig och lilla Cely i mina armar! Gud gifve att jag återser er vid goda krafter!
Ett bref från Jenny medföljer. Skrif snart till henne!
God natt! Tusenden varma kyssar till dig och lilla Cely
från er längtande
Leo.