10.7.1862 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Malina 10. heinäkuuta 1862
Kunnon ystävä!
Kiitos kirjeestäsi! Se ei juurikaan henkinyt tyytyväisyyttä tai kesätunnelmia – mutta mitäpä sille voi! Elämässä on aikoja jolloin pänttääminen tutkintoa varten ja tutkinto on jotan aivan täydellisen sopimatonta, absurdia, latteaa ja siksi harmistuttavaa. Vaikka tämä kesä olisi kaunis kesä eikä sateinen syksy – ei se auttaisi, sillä meidän nautintoamme häiritsisi kuitenkin tämä loppukuulustelujen persusta kipristelevä kärsimättömyys, joka nyt piinaa ajatuksiamme. Aika – joka nyt kerta kaikkiaan on paras lääkärimme – tullee osoittamaan, että se on kyennyt parantamaan meidät myös tästä vaivasta.
Mutta miten ovat asiasi pikku Svenskin suhteen? Oletko huomannut, ettet tarvitse häntä? Luultavasti – ja se on hyvä niin. Sinun täytyy aina voida lukea Lahdentakana yhtä ahkerasti kuin minä teen täällä Malinassa – ja siihen voisit olla täysin tyytyväinen. Mitä taas siihen tulee, että viipyisist siellä elokuun loppuun saakka – niin salli minun epäillä sitä asiaa. Olen nimittäin täydellisesti vakuuttunut siitä, että me voisimme mennä yhdessä rautateitse Helsinkiin 16. elokuuta. – Pidän nimittäin selviönä, että jos Lundsten on päättänyt jonkin päivämäärän, niin se myös pitää. … Sitä ennen, samassa kuussa, on eräs päivämäärä, joka piirretään numerolla 3. Sen päivän ainakin aion viettää – Bodomissa... Matkustanen täältä 27. päivä sunnuntaina (pikkusiskon kanssa) ja oleskeltuani noin viikon Helsingissä lähden Vesuntaan. Onkin hauska vierailla sinun luonasi siellä sinun maillasi. En myöskään pidä kevytmielisenä sitä, jos vietän 10 päivää huviretkeä terveessä maalaiselämässä, kun kuitenkin olen istunut kirjaan kiinninaulittuna aina heinäkuun puolivälistä saakka. Ehkä harppaan silloin myös Tampereelle päiväksi.
Kiitos tehtävänantojen suorittamisesta. Olen pahoillani, että sinulle piti tulla se selvitysmaksu, en osannut ennakoida sitä, No, muutenhan sellainen ei merkitse kovin paljoa pankkiireille! Ågren on epäilemättä maksanut minun 25 ruplaani Yhdyspankkiin. Sikarit ovat hyviä, melkeinpä parempia kuin odotinkaan, kauhean pieniä vain.
Hyvästi! Sydämelliset terveiset ystäville ja Krookin sisaruksille.
Sinun ikävä Leo
P.S. Helsinki 12. heinäkuuta. Tulin tänne tänään aamulla Wiborgilla tehdäkseni läksiäisvisiitin luoksesi ennen matkaasi Lahdentakaan, mutta havaitsin sinun valitettavasti poistuneen asunnosta. Niinpä, merkllisiä ovat kaitselmuksen tiet! – Minä olin ihmeellisen vaiston tukemana laskeskellut, että A–a saattaisi mahdollisesti palata näihin aikoihin Pietarista. Siksi lähdin eilen Haminan redillä höyrylaiva Wiborgille. Olin ollut siellä jo hyvän tovin näkemättä sitä, mitä toivoin ja aioin jo lähteä pois. Yht’äkkiä – en ollut uskoa silmiäni – A–a tulee keinuen kannen poikki. Minut yllätti hermokohtaus – mutta onnistuin pidättelemään sitä siihen asti, kun hän näki minut. Hän kysyi, matkustanko, mihin vastasin tietenkin myöntävästi – se asia oli sillä hetkellä päätetty. Ja niin olen nyt tullut tänne siinä kunnossa kuin lähdin, onneksi kuitenkin kietoutuneena kappaani. Mutta – mikään ei ole täydellistä – Axel oli mukana ja toimi uskomattoman sitkeästi vartiomiehenä. Tuskin kahta sanaa saatoimme keskenämme vaihtaa – minkäs siinä teki. Vihjeiden kautta sain kuitenkin tiedon tilanteesta. Niin kuin odotinkin: kärsivällisyyttä ja – rohkeutta. – Olisitpa nähnyt miten kauniiksi hän on tullut! Kaikkien matkustajien – paitsi minun – harmistukseksi klo 5 iltapäivällä nousi sellainen sumu, että turhien perillepääsy-yritysten jälkeen laskimme ankkurin! Tulimme perille vasta klo 5 aamulla, täällä oli mitä kaunein sää. Eipä ollut siten sukua odottamassa rannalla. ”Paljon parempi niin”. – Taidan tänään matkata Bodomiin ja toimittaa A–a:n terveiset Marialle. Ja huomenna aikaisin matkustan taas samalla laivalla. Tämä äkkinäinen pikamatka ei luultavastikaan muuta tämän kirjeen Haminan osassani kehittelemiä muita matkasuunnitelmia.
Valvotun yön jälkeen en osaa kirjoittaa muuta kuin harakanvarpaita. Hyvästi siis.
Sinun merkillisesti liikuttunut
Leo
Torsten-parka painiskelee taas vatsansa kanssa.
Original (transkription)
|1|
Malina d. 10 Juli 1862.
Hedersvän!
Tack för ditt bref! Det
andades icke just belåtenhet eller som-
markänslor – men hvad är der att
göra! Det finnes stadier i lifvet
då pluggning i och för examina är
någonting fullkomlig olämpligt, absurdt,
platt och derföre harmväckande. Vore
således denna sommar skön sommar
och icke ruskig höst – det skulle
ej hjelpa, vårt njutande deraf blefve
dock stördt af denna hämorrhoidal-
otålighet som numera vidlåder tanken
på dessa examina rigorosa. Tiden
– som nu engång har det bästa lä-
kare-renommé – skall väl utvisa
att den förmått befria oss äfven från
denna plåga.
Men huru är det med dina
relationer till den lille Svensken?
Har du kommit underfund med att
du icke behöfver honom? Förmodligen;
|2|
och det är ju rätt bra. Alltid bör du
på Lahdentaka kunna läsa lika
väl som jag här i Malina – och der-
med kunde du vara rätt nöjd.
Hvad det beträffar att du skulle
dröja der till slutet af Augusti,
så – tillåter jag mig betvifla den
saken. Jag är neml.nämligen fullt och fast
öfvertygad om att vi tillsammans skola
prper jernvägen begifva oss till HforsHelsingfors till
den 16 Aug.Augusti – Jag tager neml.nämligen också
för gifvet att när Lundsten bestämt
en dag, så står den fast ... Derför-
innan – i samma månad, är der ett datum
som betecknas med siffran 3. Den dagen
ämnar åtminstone jag tillbringa på
– Bodom .... Jag lärer resa härifrån
söndagen d. 27 (med lillsyster) och efter
ungefär en veckas vistelse i HforsHelsingfors bege
mig till Wessunda. Trefligt skall
det bli att få besöka dig på dina
domäner. Också ämnar jag icke anse
|3|
det för lättsinnigt att rutscha bort
en 10 dar i friskt landtlif, då
jag suttit fastspikad vid boken
alltsen medlet af Juni. Troligen
skuttar jag då också till TforsTammerfors på
en dag.
Tack för uträttandet af kommissionerna.
Det gör mig ondt att du skulle ha den
der utläggningen: jag kunde icke förutse
det. Nå, för öfrigt så betyder sådant
ju ej mycket för bankirer! – Ågrén
har väl tvifvelsutan inbetalt min 25a
till Föreningsbanken. – Cigarrerna äro
goda, nästan bättre än jag väntade mig
dem; endast fasligt små.
Addio! Hjertliga helsningar till vännerna
och systrarne Krook!
Din
tråkige
Leo.
P. S.Post Scriptum Helsingfors d. 12 Juli. Jag kom
igårstruket idag morsetillagt prper Wiborg för att göra dig min
afskedsvisit före din afresa till
|4|
Lahdentaka, men fann dig tyvärr
redan utflugen ur boet. Ja, underbara
äro försynens vägar! – Jag hade, bi-
trädd af en underbar instinkt, kal-
kylerat att A–a möjligen kunde åter-
vända dessa tider, öfver PburgSankt Petersburg. Derför
begaf jag mig igår ut på FhamnsFredrikhamns reddtillagt till ångbåten Wiborg.
Jag hade redan varit der en god stund
utan att se den jag önskade och ämnade
således redan bege mig bort igen. Plöts-
ligen – jag ville ej tro mina ögon – kommer
A–a sväfvande öfver däcket. Jag öfverfölls
af en nervskakning – man han dock be-
kämpa den tills hon såg mig. På hennes
fråga om jag reser med svarade jag na-
turligtvis jo – detta hade inom ett ögon-
blick blifvit beslutadt. Och sålunda
har jag nu kommit som jag gick och stod,
lyckligtvis dock insvept i min kappa.
Men – intet är oblandadt – Axel var med
och fungerade som skyltvakt med en otrolig
ihärdighet. Knappt två ord kunde vexlas
oss emellan – que faire. Genom antydningar
kom jag dock underfund med förhållandena.
Som jag väntat: Tåladmod och – mod. – Om
du skulle sett huru hon blifvit vacker!
|5|
Till alla passagerares förargelse – utom min
– uppstår kl. 5 e. m.eftermiddag en sådan tjocka
att båten, efter fåfänga bemödanden
att leta sig fram, kastade ankar! Vi
anlände först idag kl. 5 på morgonen,
vid det herrligaste väder hit. Således
fanns ingen väntande slägt på stranden.
”Tant mieux”. – Jag lärer idag fara
ut till Bodom och framföra A–as
helsningar till Maria. Och imorgon
bittida reser jag af igen med samma
båt. Denna hastiga skuttresa kom-
mer troligen ej att ändra mina,
i FhamnsFredrikhamns afdelningen af detta bref utveck-
lade, öfriga reseplaner.
Efter en genomvakad natt kan
jag ej skrifva annat än kråk-
fötter. Ergo farväl.
Din underlig upprörda
Leo.
Torsten fattig laborerar ju åter med
sin mage!
Malina d. 10 Juli 1862.
Hedersvän!
Tack för ditt bref! Det andades icke just belåtenhet eller sommarkänslor – men hvad är der att göra! Det finnes stadier i lifvet då pluggning i och för examina är någonting fullkomlig olämpligt, absurdt, platt och derföre harmväckande. Vore således denna sommar skön sommar och icke ruskig höst – det skulle ej hjelpa, vårt njutande deraf blefve dock stördt af denna hämorrhoidalotålighet som numera vidlåder tanken på dessa examina rigorosa. Tiden – som nu engång har det bästa läkare-renommé – skall väl utvisa att den förmått befria oss äfven från denna plåga.
Men huru är det med dina relationer till den lille Svensken? Har du kommit underfund med att du icke behöfver honom? Förmodligen;|2| och det är ju rätt bra. Alltid bör du på Lahdentaka kunna läsa lika väl som jag här i Malina – och dermed kunde du vara rätt nöjd.
Hvad det beträffar att du skulle dröja der till slutet af Augusti, så – tillåter jag mig betvifla den saken. Jag är neml.nämligen fullt och fast öfvertygad om att vi tillsammans skola prper jernvägen begifva oss till HforsHelsingfors till den 16 Aug.Augusti – Jag tager neml.nämligen också för gifvet att när Lundsten bestämt en dag, så står den fast ... Derförinnan – i samma månad, är der ett datum som betecknas med siffran 3. Den dagen ämnar åtminstone jag tillbringa på – Bodom .... Jag lärer resa härifrån söndagen d. 27 (med lillsyster) och efter ungefär en veckas vistelse i HforsHelsingfors bege mig till Wessunda. Trefligt skall det bli att få besöka dig på dina domäner. Också ämnar jag icke anse|3| det för lättsinnigt att rutscha bort en 10 dar i friskt landtlif, då jag suttit fastspikad vid boken alltsen medlet af Juni. Troligen skuttar jag då också till TforsTammerfors på en dag.
Tack för uträttandet af kommissionerna. Det gör mig ondt att du skulle ha den der utläggningen: jag kunde icke förutse det. Nå, för öfrigt så betyder sådant ju ej mycket för bankirer! – Ågrén har väl tvifvelsutan inbetalt min 25a till Föreningsbanken. – Cigarrerna äro goda, nästan bättre än jag väntade mig dem; endast fasligt små.
Addio! Hjertliga helsningar till vännerna och systrarne Krook!
Din tråkige
Leo.
P. S.Post Scriptum Helsingfors d. 12 Juli. Jag kom idag morse prper Wiborg för att göra dig min afskedsvisit före din afresa till|4| Lahdentaka, men fann dig tyvärr redan utflugen ur boet. Ja, underbara äro försynens vägar! – Jag hade, biträdd af en underbar instinkt, kalkylerat att A–a möjligen kunde återvända dessa tider, öfver PburgSankt Petersburg. Derför begaf jag mig igår ut på FhamnsFredrikhamns redd till ångbåten Wiborg. Jag hade redan varit der en god stund utan att se den jag önskade och ämnade således redan bege mig bort igen. Plötsligen – jag ville ej tro mina ögon – kommer A–a sväfvande öfver däcket. Jag öfverfölls af en nervskakning – man hanntillagt av utgivaren dock bekämpa den tills hon såg mig. På hennes fråga om jag reser med svarade jag naturligtvis jo – detta hade inom ett ögonblick blifvit beslutadt. Och sålunda har jag nu kommit som jag gick och stod, lyckligtvis dock insvept i min kappa. Men – intet är oblandadt – Axel var med och fungerade som skyltvakt med en otrolig ihärdighet. Knappt två ord kunde vexlas oss emellan – que faire
fr. vad kan man göra. Genom antydningar kom jag dock underfund med förhållandena. Som jag väntat: Tåladmod och – mod. – Om du skulle sett huru hon blifvit vacker!|5| Till alla passagerares förargelse – utom min – uppstår kl. 5 e. m.eftermiddag en sådan tjocka att båten, efter fåfänga bemödanden att leta sig fram, kastade ankar! Vi anlände först idag kl. 5 på morgonen, vid det herrligaste väder hit. Således fanns ingen väntande slägt på stranden. ”Tant mieux”
fr. Desto bättre. – Jag lärer idag fara ut till Bodom och framföra A–as helsningar till Maria. Och imorgon bittida reser jag af igen med samma båt. Denna hastiga skuttresa kommer troligen ej att ändra mina, i FhamnsFredrikhamns afdelningen af detta bref utvecklade, öfriga reseplaner.
Efter en genomvakad natt kan jag ej skrifva annat än kråkfötter. Ergo
lat. Alltså farväl.
Din underlig upprörda
Leo.
Torsten fattig laborerar ju åter med sin mage!