4.1.1870 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Pietari 4. tammikuuta 1870.
Oma rakas Alexandra!
Et olekaan saanut minulta montakaan viestiä erottuamme, – mutta ei ole totisesti kovin kiinnostavaa kertoa siitä, kun päivästä toiseen odottaa empivien ihmisten päätöksiä ja vaivaa päätään sopivilla esityksillä.
Eilisestä sähkeestäni saitkin jo kuulla, että erillisiin kysymyksiin saadaan pysyvä ratkaisu tänään ja huomenna, ja minä pääsen täältä vasta perjantaina, itse loppiaisena (– venäläisten joulupäivänä). Nyt on sentään saavutettu sen verran, että asianosaiset ovat päättäneet viedä Tampereen rautatiekysymyksen päätökseen, että tämä suuri kysymys saa myös vahvaa tukea, – sekä että K. Stjernvall on luvannut puoltaa Porvoon-asiaa. Mutta Nokian kysymys on valitettavasti vielä epävarma. Kun Idestam lähetti minulle sähkeen, se oli perusteltua, sillä näytti kuin ehdotuksiin olisi tarvittu vain muutamia muutoksia, jotta kaikki olisi voitu ratkaista ennen joulua. Mutta väliin on tullut seikkoja, jotka ovat ikävä kyllä vaikuttaneet siten, että he selittivät pystyvänsä päättämään asiasta vasta kuukauden kuluttua. Silti siitä on käyty päivittäin neuvotteluja ja tehty laskelmia.
Huveista täällä on ollut yksi, josta todella harmittelen, ettet päässyt mukaan: suuri konsertti, jossa esiintyivät kaikki italialaisen oopperan tähdet Pattin johdolla. Se oli tosiaan harvinaislaatuinen nautinto. Teattereissa emme ole ehtineet käydä juuri lainkaan.
Ei tosin ole viikkoakaan siitä, kun lähdin kotoa, mutta minulla on jo niin kova koti-ikävä, että olen tänään Idestamin kanssa miettinyt kaikin tavoin, kuinka olisi mahdollista päästä lähtemään täältä jo huomenna. Se on kuitenkin mahdotonta – täytyy vain kestää perjantaiaamuun. Näin ollen on loppiaisilta, kun pääsen taas halaamaan omia rakkaitani, Luoja suokoon, että olette silloin terveenä! Iloisia te ainakin olette, eikö totta, kun saamme taas olla yhdessä.
Lähetän tämän majuri Antellin tai kuriiri Lindelöfin mukana. Adlerberg nimittäin lähtee huomenna kello 6 lisäjunalla. Täällä kaduilla ja myymälöissä on nyt harvinaisen vilkasta, sillä jouluaattoa vietetään huomenna. Me kökötämme silloin kolmisin hotellissa pakkaamassa. – Tänä iltana menen vielä Stjernvallille.
Hyvästi, rakas ystävä. Tuhansia suukkoja sinulle ja pikku Celylle.
Sinun kaipaava
Leo.
Post Scriptum. Taisin unohtaa mainita, että olen koko ajan ollut erinomaisen terveenä.
Original (transkription)
|1|
St Petersburg d. 4 Jan.Januari 1870.
Min egen älskade Alexandra!
Mycket meddelanden har du
icke fått af mig sedan vår skiljs-
messa, – men att berätta om huru
man dag efter dag väntar på vack-
lande menniskors beslut, och bråkar
sin hjerna med lämpliga framställningar,
är sannerligen icke af stort intresse.
Af mitt telegram igår erfar du att
de skilda frågorna såsom idag och
imorgon skulle få sitt slutliga af-
görande och att jag icke skulle slippa
härifrån förrän om fredag, på sjelfva
trettondagen (– ryska juldagen). Nu
är åtminstone så mycket vunnet att
vederbörande äro deciderade att fullborda
|2|
Tammerforsska jernvägsfrågan, –
att den stora frågan äfven erhålla
godt stöd, – att K. Stjernvall lofvat
protegera Borgå-saken. Men – Nokia-
frågan är tyvärr ännu sväfvande.
Då Idestam telegraferade efter mig, var
det visst motiveradt, ty det såg ut
som om endast några ändringar i
förslagen skulle ha erfordrats för att
få allt decideradt före jul. Men – mellan-
komna omständigheter ha tyvärr verkat
att de nu förklarat sig icke kunna
fatta beslut förrän om en månad. Emel-
lertid har man haft dagliga öfver-
läggningar och beräkningar.
Af nöjen har här varit ett, som
jag verkligen beklagar att du icke fick
vara med: stor konsert af alla ita-
lienska operans sujetter med Patti
i spetsen. Det var verkligen en sällsynt
|3|
njutning. Teatrarne ha vi nästan
allsicke hunnit besöka.
Det är visserligen ännu icke en
vecka sedan min afresa hemifrån
men jag har redan så stark längtan
hem, att jag idag med Idestam på allt
sätt funderat ut huru det skulle
låta sig göra att hinna härifrån
imorgon. Det är emellertid omöjligt
– jag måste gifva mig till tåls till
fredagmorgon. Således är det tretton-
dagen på aftonen som jag åter får
omfamna de mina. Gud gifve
att jag då funne er friska! Glada
skola ni nog vara, icke sannt, när
vi åter få vara tillsammans.
Detta skickar jag med Major Antell
eller med kuriren Lindelöf. Adlerberg
skall nemligen resa idag kl. 6 med
extratåg. Här är ovanligt mycket
|4|
lif nu på gator och i butiker, enär
julaftonen skall firas imorgon.
Vi kommer då att sitta på treman-
hand på hotellet och packa in. – Iqväll
skall jag ännu till Stjernvall.
Farväl min älskade vän. Tusende
kyssar till dig och lilla Cely från
din längtande
Leo.
P. S.Post Scriptum Jag tror jag glömt nämna att
min helsa hela tiden varit förträfflig.
St Petersburg d. 4 Jan.Januari 1870.
Min egen älskade Alexandra!
Mycket meddelanden har du icke fått af mig sedan vår skiljsmessa, – men att berätta om huru man dag efter dag väntar på vacklande menniskors beslut, och bråkar sin hjerna med lämpliga framställningar, är sannerligen icke af stort intresse.
Af mitt telegram igår erfar du att de skilda frågorna såsom idag och imorgon skulle få sitt slutliga afgörande och att jag icke skulle slippa härifrån förrän om fredag, på sjelfva trettondagen (– ryska juldagen). Nu är åtminstone så mycket vunnet att vederbörande äro deciderade att fullborda|2| Tammerforsska jernvägsfrågan, – att den stora frågan äfven erhålla godt stöd, – att K. Stjernvall lofvat protegera Borgå-saken. Men – Nokiafrågan är tyvärr ännu sväfvande. Då Idestam telegraferade efter mig, var det visst motiveradt, ty det såg ut som om endast några ändringar i förslagen skulle ha erfordrats för att få allt decideradt före jul. Men – mellankomna omständigheter ha tyvärr verkat att de nu förklarat sig icke kunna fatta beslut förrän om en månad. Emellertid har man haft dagliga öfverläggningar och beräkningar.
Af nöjen har här varit ett, som jag verkligen beklagar att du icke fick vara med: stor konsert af alla italienska operans sujetter med Patti i spetsen. Det var verkligen en sällsynt|3| njutning. Teatrarne ha vi nästan allsicke hunnit besöka.
Det är visserligen ännu icke en vecka sedan min afresa hemifrån men jag har redan så stark längtan hem, att jag idag med Idestam på allt sätt funderat ut huru det skulle låta sig göra att hinna härifrån imorgon. Det är emellertid omöjligt – jag måste gifva mig till tåls till fredagmorgon. Således är det trettondagen på aftonen som jag åter får omfamna de mina. Gud gifve att jag då funne er friska! Glada skola ni nog vara, icke sannt, när vi åter få vara tillsammans.
Detta skickar jag med Major Antell eller med kuriren Lindelöf. Adlerberg skall nemligen resa idag kl. 6 med extratåg. Här är ovanligt mycket|4| lif nu på gator och i butiker, enär julaftonen skall firas imorgon. Vi kommer då att sitta på tremanhand på hotellet och packa in. – Iqväll skall jag ännu till Stjernvall.
Farväl min älskade vän. Tusende kyssar till dig och lilla Cely från
din längtande
Leo.
P. S.Post Scriptum Jag tror jag glömt nämna att min helsa hela tiden varit förträfflig.