14.6.1856 Woldemar von Daehn–LM

Svensk text

|1|

Saknade vän!

Länge har jag låtit Dig vänta på bref, men det har varit som ordspråket säger. Keine Nachrichten, gute Nachrichtenty. Inga nyheter är goda nyheter. Sist skref jag ifrån Suwalki der Du vet att jag låg sjuk och blef efter regementet. Du kan tro hvad det tog på att se huru regementet tågade förbi under mina fönster och kamraterne ännu kommo in för att säga farväl när jag sjelf ännu|2| måste blifva qvar några veckor för att styrka mina medtagna krafter. Och hvad det se’n var tråkigt den tiden som jag var der allena, isynnerhet som det ej var någon möjlighet att få någonting läsbart, ty ingen bokhandel fanns uti staden, blott ett obetydligt lånebibliothek med gamla franska romaner, som jag ej kan tåla. Småningom gick tiden ändå till ända och 1 Mai reste jag ut från Suwalki och 3 var jag i Dünaburg der jag träffade regementet; sedan dess går jag mina 25 verst dagligen till fots utan minsta omak och är nu så friskt som man blott kan önska i dessa sjukliga tider. Du förundrar Dig kanske att jag talar om sjukliga tider midt i sommaren, men om jag skulle berätta|3| Dig allt hvad man ser här, skulle Du, och hvilken annan som helst som ej har detta skådespel för sina ögon, tro att det är en fabel. Jag omnämner endast några fakta efter hvilka Du lätt kan sluta till resten. Sedan vi gått ut från Suwalki hafva, i vårt compagni, som består af 200 man, varit 54 sjuka i frossan och deraf äro för det närvarande ännu sjuka 25, och det finnes compagnier der det är ännu värre. Semenoffska regementet har uti staden Поречьеry. Porechye lemnat efter sig 11 sjuka af hvilka 7 följande dagen dött. Det olyckligaste regemente uti vår kolonn i detta afseende är Chevaliergardet. Uti andra division som går södra vägen är sjukligheten ännu större. Så tågar nu Kejsarens garde till kröningen för att visa sig för allas|4| ögon inte allenast inländningarnes utan äfven utländningarnes. Gud ske lof äro två tredjedelar af vägen redan tillryggalagde. Att vårt regemente fått nytt namn och ny uniform vet Du väl redan, ty vi heta nu Гатчинский полкьry. Gattjina regemente och hafva röda reverer på kaschinen.

I Fredrikshamn föreställer jag mig att allt är som förr i fall ej någon af flickorna har hittat på och förlofva sig. Kadetterna äro väl alla hemresta, specialklasserna på recognosceringen och högsta chefen i Petersburg på publika examen.

I vinter hoppas jag åter få mundtligt språka med Dig; i denna förhoppning förblifver jag

Din vän

Woldemar Daehn

P. S. Helsa alla så mycket från mig.

Ярцевоry. Jartsevo d. 2/14 Juni 1856.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Saknade vän!

Länge har jag låtit Dig vänta på
bref, men det har varit som ordspråket
säger. Keine Nachrichten, gute Nachrichten.
Sist skref jag ifrån Suwalki der Du vet
att jag låg sjuk och blef efter regementet.
Du kan tro hvad det tog på att se huru
regementet tågade förbi under mina
fönster och kamraterne ännu kommo in
för att säga farväl när jag sjelf ännu
|2| måste blifva qvar några veckor för att
styrka mina medtagna krafter. Och hvad
det se’n var tråkigt den tiden som jag var
der allena, isynnerhet som det ej var nå-
gon möjlighet att få någonting läsbart,
ty ingen bokhandel fanns uti staden, blott
ett obetydligt lånebibliothek med gamla fran-
ska romaner, som jag ej kan tåla. Små-
ningom gick tiden ändå till ända och 1 Mai
reste jag ut från Suwalki och 3 var jag i
Dünaburg der jag träffade regementet;
sedan dess går jag mina 25 verst dagligen
till fots utan minsta omak och är nu
så friskt som man blott kan önska i dessa
sjukliga tider. Du förundrar Dig kanske
att jag talar om sjukliga tider midt i
sommaren, men om jag skulle berätta
|3| Dig allt hvad man ser här, skulle Du,
och hvilken annan som helst som ej har
detta skådespel för sina ögon, tro att det är
en fabel. Jag omnämner endast några
fakta efter hvilka Du lätt kan sluta
till resten. Sedan vi gått ut från Suwalki
hafva, i vårt compagni, som består af 200
man, varit 54 sjuka i frossan och deraf
äro för det närvarande ännu sjuka 25,
och det finnes compagnier der det är ännu
värre. Semenoffska regementet har uti staden
Поречье lemnat efter sig 11 sjuka af hvilka
7 följande dagen dött. Det olyckligaste re-
gemente uti vår kolonn i detta afseende
är Chevaliergardet. Uti andra division som
går södra vägen är sjukligheten ännu
större. Så tågar nu Kejsarens garde
till kröningen för att visa sig för allas
|4| ögon inte allenast inländningarnes utan
äfven utländningarnes. Gud ske lof äro
två tredjedelar af vägen redan tillryggalagde.
Att vårt regemente fått nytt namn och
ny uniform vet Du väl redan, ty vi heta
nu Гатчинский полкь och hafva röda reverer
på kaschinen.

I Fredrikshamn föreställer jag mig att
allt är som förr i fall ej någon af flickorna
har hittat på och förlofva sig. Kadetterna
äro väl alla hemresta, specialklasserna
på recognosceringen och högsta chefen i
Petersburg på publika examen.

I vinter hoppas jag åter få mundtligt
språka med Dig; i denna förhoppning
förblifver jag

Din vän

Woldemar Daehn

P. S. Helsa alla
så mycket från mig.

Ярцево d. 2/14 Juni 1856.

Dokumentet i faksimil