20.11.1870 Torsten Costiander–LM
Finsk text
Nuutajärvi, 20. marraskuuta 1870.
Rakas Leo!
Kiitos molemmista kirjeistäsi 18. päivältä. Olet oikeassa siinä, ettei ole hyvä takertua ”mietiskelyn sekavaan vyyhteen”, mutta minun on ollut pakko tehdä niin, vaikka nyt todellakin alkaa olla aika päästä siitä, kun päämäärä on saavutettu. Ei ole ollut niinkään helppo asia päästä ratkaisuun minulle niin tärkeässä lasitehdaskysymyksessä, kun on vastassa niin päättämätön ja omituinen mies kuin Heitmann. Ja kuten tiedät, runsaan vuoden aikana on tarvinnut esittää, ei vain yhtä vaan kymmenkunta ehdotusta, jotta on päästy lopulliseen ratkaisuun. Sinä aikana olen ollut yksin ajatusteni kanssa, en ainoastaan täällä, vaan myös Helsingissä, missä Sinulla, joka olet ainoa ystäväni paikan päällä, ei ole ollut juurikaan aikaa omistaa minun asioilleni. Kun Sinulla on ollut kädet täynnä puuhaa, olet tuskin huomannut kuinka tarkkaan olen varonut kuormittamasta Sinua enemmillä vaikeilla kysymyksillä ennen kuin on ollut aivan välttämätön pakko. Onnittelen kuitenkin itseäni asian ratkaisusta. – Yhtään enempää en olisi nyt mielestäni voinut voittaa, ja kukapa uskoisi että se mikä tämän Suomen suurimman lasitehdaskysymyksen ratkaisi, oli kaksi tynnyrinalaa Kinolan niittyä. Mutta lisäksi minun oli kuljettava pohdiskelun vaarallista tietä, koska en ole mikään nero, joka olisi ehkä voinut aloittaa sellaisella tarjouksella. – Täydellinen yksinäisyyteni täällä, huono sää ja keli, mainitsemattakaan suurten velkojeni painoa, ovat ratkaisun jälkeen yhä taas pitäneet minua liikaa synkkien ajatusten seurassa, mutta kuten sanottu, aion tempautua niistä irti. Myönnän myös, että se vaikuttaa naurettavalta, ja jos olisin yhä sellainen hapanmooses jollainen minusta oli tulossa ennen avioliittoani, sanoisin että minua harmittaa, että olen saanut niin paljon rahahuolia sen jälkeen, kun minusta tuli rikas. Tämä on kuitenkin tiettyyn rajaan asti totta! Kirjeesi virkeä tunnelma myös piristi minua, enkä aio nyt puolestasi ilmaista muita toiveita, kuin että hankkisit pian pienen sievän oman talon, jossa olisi mukava asunto pohja- tai toisessa kerroksessa. En voi olla niin epäjohdonmukainen, että nykyään suosittelisin aiempaa Hjärnen asuntoa entisessä Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran jne. talosta, mutta varmaankin ilmaantuu muita yhtä edullisia, mutta pienempiä ja halvempia.
Kiitos Linderiltä saamastasi ilmoituksesta! Toivon hankkivani Hyvinkään rautatieasemalle sanottuun 1 markan 30 pennin hintaan naulalta noin 110 tynnyriä ohraa, ehkä vähän enemmänkin, toisin sanoen kaksi rautatiekuormaa tai 300 sentneriä, siten että toinen lähtee ensimmäisellä kelvollisella rekikelillä, ellei se osu juuri joulunpyhiksi, ja toinen joitakin viikkoja myöhemmin. – Ole ystävällinen ja sovi kauppa lopullisesti! Terveiset omaisillesi veljeltäsi
Torsten.
P.S. Voi olla, että toimitan jälkimmäisen erän Kytäjään, kun saan lähemmin selville etäisyyden täältä sinne, ellei mitään paluurahtia Helsingistä tai Hämeenlinnasta ole odotettavissa, mutten voi sitoutua siihen.
Original (transkription)
Notsjö den 20 November 1870.
Älskade Leo!
Tack för dina båda bref af d. 18de. Du har rätt att det
icke är bra att fatta tag i grubbleriets trassliga härfva,
men jag har varit tvungen dertill, ehuru det nu verkligen
är på tiden att börja trassla sig derur, sedan målet är
vunnet. – Gentemot en så obeslutsam och besynnerlig man, som
Heitmann, har det icke varit någon lätt sak att komma
till en uppgörelse ang.angående den för mig så vigtiga glasbruksfrågan,
och som Du vet, har det icke varit ett utan tiotal förslager
som behöft framställas under mer än ett års tid, för att komma
till ett definitivt resultat; och derunder har jag varit ensam
med mina tankar icke allenast här, utan äfven i HforsHelsingfors,
der Du, som är min ende vän på platsen, icke haft mycken
tid att egna åt mina angelägenheter. – Öfverhopad som
Du varit med tusende bestyr, torde Du knapt ha märkt
huru varsamt jag iakttagit att icke belasta Dig med ytterligare
svåra frågor förrän nöden absolut tvungit mig dertill. Emellertid
lyckönskar jag mig till frågans lösning. – Någonting bättre
kunde, enligt min öfvertygelse, nu omöjligen vinnas, och hvem
skulle tro att det var 2 tunnland af Kinola äng, som af-
gjorde denna, Finlands största glasbruksfråga?tillagt men dertill
behöfde jag beträda grubbleriets farliga väg, då jag icke
är ett genie, som kanske skulle ha börjat med ett sådant
anbud. – Efter afgörandet har åter min fullkomliga ensamhet
|2|
här, och dåliga vädret och föret, och – tyngden av mina stora
skulder, icke att förtiga, ännu för mycket qvarhållit mig
i mörka tankars sällkap, men jag skall, som sagdt, slita
mig deirfrån. – Jag medger också att det tager sig löjligt
ut, och vore jag ännu en sådan Tvärmose som jag höll
på att blifva före mitt giftermål, så skulle jag säga att
det förargar mig på det högsta att ha fått så mycket
ekonomiska bekymmer sedan jag blef rik, men detta
är endock till en viss grad sannt! Den friska stämningen
i Ditt bref har också lifvat mig och jag skall nu, på
Dina vägnar, icke yttra vidare önskningar än att
Du snart måtte skaffa Dig ett litet nätt eget hus med
en komfortabel våning au premier eller au rez-de-chaussée.
Jag kan ej vara så inkonseqvent och numera rekommendera
den förra Hjärneska våning i f. d.före detta Finska Litteratursäll-
skapets etc.et cetera hus, men det måtte väl yppa sig andra, lika-
ledes förmånliga, men mindre och billigare.
Tack för meddelandet från Linder! Jag önskar leverera
å Hyvinge jernvägsstation, till det uppgifna priset af
1 msmark silver 30 pipenni per L℔lispund, circa 110 tunnor, kanske något mera, d. v. s.
två jernvägslaster eller 300 Centner Korn sålunda att
den ena afgår vid första dugliga slädföre, så snart detta
icke inträffa till sjelfva Julhelgen, och den andra några veckor
senare. – Var god och gör upp affären definitivt!
Många helsningar till de Dina från Din broder
Torsten.
P. S.Post Scriptum Då jag får närmare reda på afståndet häremellan och Nääs, så kan det hända, ifall
ingen återfrakt emotses från HforsHelsingfors eller ThusTavastehus, att jag levererar det senare partiet å
Nääs, men jag kan ej förbinda mig dertill. –
Notsjö den 20 November 1870.
Älskade Leo!
Tack för dina båda bref af d. 18de. Du har rätt att det icke är bra att fatta tag i grubbleriets trassliga härfva, men jag har varit tvungen dertill, ehuru det nu verkligen är på tiden att börja trassla sig derur, sedan målet är vunnet. – Gentemot en så obeslutsam och besynnerlig man, som Heitmann, har det icke varit någon lätt sak att komma till en uppgörelse ang.angående den för mig så vigtiga glasbruksfrågan, och som Du vet, har det icke varit ett utan tiotal förslager som behöft framställas under mer än ett års tid, för att komma till ett definitivt resultat; och derunder har jag varit ensam med mina tankar icke allenast här, utan äfven i HforsHelsingfors, der Du, som är min ende vän på platsen, icke haft mycken tid att egna åt mina angelägenheter. – Öfverhopad som Du varit med tusende bestyr, torde Du knapt ha märkt huru varsamt jag iakttagit att icke belasta Dig med ytterligare svåra frågor förrän nöden absolut tvungit mig dertill. Emellertid lyckönskar jag mig till frågans lösning. – Någonting bättre kunde, enligt min öfvertygelse, nu omöjligen vinnas, och hvem skulle tro att det var 2 tunnland af Kinola äng, som afgjorde denna, Finlands största glasbruksfråga? Moriginal: men dertill behöfde jag beträda grubbleriets farliga väg, då jag icke är ett genie, som kanske skulle ha börjat med ett sådant anbud. – Efter afgörandet har åter min fullkomliga ensamhet|2| här, och dåliga vädret och föret, och – tyngden av mina stora skulder, icke att förtiga, ännu för mycket qvarhållit mig i mörka tankars sällkap, men jag skall, som sagdt, slita mig deirfrån. – Jag medger också att det tager sig löjligt ut, och vore jag ännu en sådan Tvärmose som jag höll på att blifva före mitt giftermål, så skulle jag säga att det förargar mig på det högsta att ha fått så mycket ekonomiska bekymmer sedan jag blef rik, men detta är endock till en viss grad sannt! Den friska stämningen i Ditt bref har också lifvat mig och jag skall nu, på Dina vägnar, icke yttra vidare önskningar än att Du snart måtte skaffa Dig ett litet nätt eget hus med en komfortabel våning au premierfr. på andra våningen eller au rez-de-chausséefr. på första våningen. Jag kan ej vara så inkonseqvent och numera rekommendera den förra Hjärneska våning i f. d.före detta Finska Litteratursällskapets etc.et cetera hus, men det måtte väl yppa sig andra, likaledes förmånliga, men mindre och billigare.
Tack för meddelandet från Linder! Jag önskar leverera å Hyvinge jernvägsstation, till det uppgifna priset af 1 msmark silver 30 pipenni per L℔lispund, circa 110 tunnor, kanske något mera, d. v. s. två jernvägslaster eller 300 Centner Korn sålunda att den ena afgår vid första dugliga slädföre, så snart detta icke inträffa till sjelfva Julhelgen, och den andra några veckor senare. – Var god och gör upp affären definitivt! Många helsningar till de Dina från Din broder
Torsten.
P. S.Post Scriptum Då jag får närmare reda på afståndet häremellan och Nääs, så kan det hända, ifall ingen återfrakt emotses från HforsHelsingfors eller ThusTavastehus, att jag levererar det senare partiet å Nääs, men jag kan ej förbinda mig dertill. –