30–31.3.1865 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 30 ja 31.maaliskuuta 1865
Vanha, koeteltu ystävä!
On jo paljon yli puolenyön. Kello 11:sta lähtien olen istunut keinutuolissa havannalaisen kanssa – ajatellut ja uneksinut – ja myös itkenyt. niin, itkenyt ilon kyyneliä, sillä vielä hiljattain niin pahoin rikkirevityssä sydämessäni, jonka pelkäsin jo muuttuneen tuhkaläjäksi, on nyt puhjennut kukkaan uusi, parempi kevät. Niin, rakas ystävä, tähän me olemme nyt sitten tulleet... Pimeys väistyy, murheet saavat kyytiä, maailmantuska on parannettu. – iloiset fantasiat leikittelevät mielessä, ja rinnassani on uusi lämmin auringonpaiste, joka elvyttää ja nuorentaa jälleen sinun ehkä liiankin paljon koetellun Leosi. Etkö olekin hämmästynyt kaikesta tästä? Älä hämmästele, vaan iloitse kanssani – ojenna minulle ajatuksissa veljenkätesi – ja toivota minut tervetulleeksi luvattuun maahan!
En oikein näe mitä olen kirjoittanut, sillä en voi pidätellä silmieni lähteitä, ehkä olen siksi tullut sanoneeksi liikaa, mutta olkoon. Kirjoitan kirjeen päälle: ”salainen” – ja voin olla varma, että sinä et kenellekään ihmiselle kerro hiljaista tunnustustani. Olosuhteet ovat nimittäin jo muutaman viikon ajan olleet sellaiset, että salaisuuden siteiden murtaminen ei olisi ainoastaan väärin vaan myös vaarallista. Mutta me molemmat olemme kuin yksi ja siksi minun täytyy antaa sinulle ainakin vihjeitä.
Sinä ja Maria olette myös vain yksi, ja siksi en pelkää, että sinä haluaisit jakaa tämän hänen kanssaan. Jos tämä kaikki nyt tuntuu salaperäiseltä, niin toistaiseksi en voi auttaa. Kaikki selviää pian. Varmuus on jo.
Työ ei suju. Paksut kirjat makaavat laiminlyötyinä pöydälläni. Dagbladet odottaa kirjoituksia. Joukottain kirjeitä on vastaamatta. Mutta kerro, voiko päihtyneeltä odottaa pedanttista työtahtia?
Voi sinua, ei vaan voi minua, siksi että sinä et ole täällä. Mitä voin sanoa tässä kirjeessä? En mitään! Ja kuitenkin jokainen säikeeni haluaisi puhua sinulle. – Hyvää yötä! Minä yritän vihdoin nukkua. Monen yön unettomuus – osin levottomuudesta, osin ilosta johtuva – täytyy korvata. Kuinkahan sen kanssa mahtaa käydä tällaisen illan jälkeen! Sinua syleilee – ja Mariaasi myös – Teidän uskollinen
Leonne.
31.3. P.S. Sinun afäärejäsi ei kuitenkaan laiminlyödä. Kirjoita minulle heti, mihin päivään mennessä haluat loput 500 markkaa ja minä toimitan ne heti.
Salainen
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 30 à 31. Mars 65.
Gamla, bepröfvade vän!
Det är redan långt öfver mid-
natt. Sedan kl. 11 har jag suttit i min gung-
stol med Havanna’n, – och tänkt och drömt
och äfven – gråtit, ja, gråtit tårar af glädje
öfver att i mitt ännu för en tid sedan så
illa sargade hjerta, som jag redan befarade
hafva blifvit en askhög, nu en ny, en bättre
vår åter har blomstrat upp. Ja, käre
vän, derhän ha vi nu åter kommit!...
Mörkret viker, grubblet far sin kos, das
Weltschmerz ist geheilt, – – glada fantasier
leka i hjernan – – och ett varmt solsken
ligger i mitt bröst, lifvande, föryngrande
igen din förut kanske för mycket
pröfvade Leo ..... Är du ej förvånad
|2|
öfver allt detta? – Var icke det, men
gläds med mig – räck mig i tankarne
din broderliga hand och – – helsa
mig välkommen till det förlofvade landet!
– Jag ser ej rätt hvad jag skrifver, ty
jag kan ej återhålla ögats källor, – kanske
har jag derföre kommit att säga för mycket,
nåväl, jag skrifver på brefvet: ”sekret”,
– och känner mig derigenom trygg för
att du icke för någon menniska för-
råder min tysta bigt. Förhållandena äro
nemligen ännu några veckor sådana, –
att ett brytande af hemlighetsslöjor
är icke blott orätt utan äfven farligt.
Men vi bådatillagt äro ju som en och derföre
måste jag ge dig åtminstone antydningar.
|3|
Du och Maria äro också blott en, och
fruktar jag derföre intet för händelse att
du vill delgifva henne detta.
Om nu allt detta stöter på mysti-
fikation, så kan jag tillsvidare icke
hjelpa det. Snart blir allt klart. Viss-
heten finnes redan.
Arbetet går ej. Digra akter ligga för-
summade på mitt bord. Dagbladet väntar
på artiklar. Massor med bref äro obe-
svarade. Men säg mig, kan man af
den berusade fordra pedantisk arbets-
takt? –
Ve dig, nej: ve mig, att du icke är
här. Hvad kan jag säga i detta bref?
Intet! Och dock skulle hvarje fiber
vilja tala med dig. – Godnatt! Jag
|4|
bör omsider försök att sofva. Flera nätters
sömnlöshet – dels af oro, dels af glädje,
– borde repareras. Ho vet dock huru
det går efter en sådan afton! – – –
Du omfamnas – och din Maria
också – af Eder trofaste
Leo.
31. Mars P. S.Post Scriptum – Dina affärer få dock icke
försummas. Skrif mig genast, till hvilken dag
du vill ha de återstående 500 m.mark och jag skall
genast skaffa dem.
secret.
HforsHelsingfors d. 30 à 31. Mars 65.
Gamla, bepröfvade vän!
Det är redan långt öfver midnatt. Sedan kl. 11 har jag suttit i min gungstol med Havanna’n, – och tänkt och drömt och äfven – gråtit, ja, gråtit tårar af glädje öfver att i mitt ännu för en tid sedan så illa sargade hjerta, som jag redan befarade hafva blifvit en askhög, nu en ny, en bättre vår åter har blomstrat upp. Ja, käre vän, derhän ha vi nu åter kommit!... Mörkret viker, grubblet far sin kos, das Weltschmerz ist geheilt,
ty. världssmärtan har läkt – – glada fantasier leka i hjernan – – och ett varmt solsken ligger i mitt bröst, lifvande, föryngrande igen din förut kanske för mycket pröfvade Leo ..... Är du ej förvånad|2| öfver allt detta? – Var icke det, men gläds med mig – räck mig i tankarne din broderliga hand och – – helsa mig välkommen till det förlofvade landet!
– Jag ser ej rätt hvad jag skrifver, ty jag kan ej återhålla ögats källor, – kanske har jag derföre kommit att säga för mycket, nåväl, jag skrifver på brefvet: ”sekret”, – och känner mig derigenom trygg för att du icke för någon menniska förråder min tysta bigt. Förhållandena äro nemligen ännu några veckor sådana, – att ett brytande af hemlighetsslöjor är icke blott orätt utan äfven farligt. Men vi båda äro ju som en och derföre måste jag ge dig åtminstone antydningar.|3| Du och Maria äro också blott en, och fruktar jag derföre intet för händelse att du vill delgifva henne detta.
Om nu allt detta stöter på mystifikation, så kan jag tillsvidare icke hjelpa det. Snart blir allt klart. Vissheten finnes redan.
Arbetet går ej. Digra akter ligga försummade på mitt bord. Dagbladet väntar på artiklar. Massor med bref äro obesvarade. Men säg mig, kan man af den berusade fordra pedantisk arbetstakt? –
Ve dig, nej: ve mig, att du icke är här. Hvad kan jag säga i detta bref? Intet! Och dock skulle hvarje fiber vilja tala med dig. – Godnatt! Jag|4| bör omsider försök att sofva. Flera nätters sömnlöshet – dels af oro, dels af glädje, – borde repareras. Ho vet dock huru det går efter en sådan afton! – – –
Du omfamnas – och din Maria också – af Eder trofaste
Leo.
31. Mars P. S.Post Scriptum – Dina affärer få dock icke försummas. Skrif mig genast, till hvilken dag du vill ha de återstående 500 m.mark och jag skall genast skaffa dem.
secret.