13.3.1869 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Kuopio 13. maaliskuuta 1869.
Rakas ystävä!
Lienet jo lukenut sähkeistäni, että saavuin tänne onnellisesti toissa päivänä kello 6 iltapäivällä varsin rasittavan matkan jälkeen.
Ensi töiksemme täällä päätimme kerta kaikkiaan kerätä voimia ja vireyttä. Kävimme ammeessa kunnon kylvyssä, söimme hyvän illallisen ja nukuimme kuin tukit yhdeksästä seitsemään. Sitten alkoivat kaikki, enimmäkseen aika ikävät, väittelyt ja selvitykset. Silti melkeinpä toivon, että matkan tulos on tyydyttävä.
On vain viheliäistä ajatella, että kotimatkasta tulee pakostakin yhtä pitkä kuin tulomatkastakin. Todennäköisesti pääsemme lähtemään tiistaina ja palaisimme kotiin perjantaiaamuna junalla, poikettuamme pikaisesti Laitialassa.
Kuinka iloinen olisinkaan, jos voisit lähettää sähkeen tai kirjoittaa tänne, kuinka voitte kotona. Näen kuvanne koko ajan edessäni – enkä toivo tällä hetkellä mitään enemmän kuin että rakkaani ovat terveitä ja iloisia, kun taas saan sulkea teidät syliini.
Muistaen lupaukseni sinulle olen muutoin ollut joka suhteessa varovainen
sinun oma
Leo M.
Post Scriptum. Pyydän sinua itse viemään Törnqvistille pankille oheisen lappusen, kun olet liittänyt siihen sinetit, joita minulta puuttuu.
Original (transkription)
|1|
Kuopio d. 13 Mars 1869.
Älskade vän!
Af mina telegrammer
torde du ha inhemtat, att
jag lyckligen anländt hit i förr-
går kl. 6 e. m.eftermiddag efter en 58 timmars
ganska ansträngande resa.
Våra första göromål här voro
helt enkelt, att återhemta krafter
och vigör. Vi togo oss ett godt kar-
bad, åto en god qvällsvard och sofvo
sedan som stenar från 9 till 7. Sedan
begynte alla de till det mesta ganska
obehagliga debatterna och under-
sökningarna. Jag hoppas dock
nästan att reslutatet af resan
skall bli tillfredsställande.
Bedröfligt är det att tänka på
|2|
att hemresan måste bli lika
lång som hitresan. Sannolikt
kunna vi afresa om tisdagen och
anlända till hemmet fredag
morgon med bantåget, efter att
ha gjort ett hastigt besök på
Laitiala.
Huru glad jag vore, om du
skulle telegrafera, eller ha
skrifvit hit huru ni må i
hemmet. Er bild sväfvar ständigt
för mig – och jag önskar för
närvarande intet högre än att
finna mina älskade friska och
glada när jag åter får sluta
er i min famn.
Ihågkommande mina löften
till dig har jag för öfrigt varit
i alla afseenden försigtig om
din egen
Leo M.
P. S.Post Scriptum Jag ber dig sjelf föra närlagde
lapp till Törnqvist på banken,
sedan du häftat ihop den
med oblater som jag saknar.
Kuopio d. 13 Mars 1869.
Älskade vän!
Af mina telegrammer torde du ha inhemtat, att jag lyckligen anländt hit i förrgår kl. 6 e. m.eftermiddag efter en 58 timmars ganska ansträngande resa.
Våra första göromål här voro helt enkelt, att återhemta krafter och vigör. Vi togo oss ett godt karbad, åto en god qvällsvard och sofvo sedan som stenar från 9 till 7. Sedan begynte alla de till det mesta ganska obehagliga debatterna och undersökningarna. Jag hoppas dock nästan att reslutatet af resan skall bli tillfredsställande.
Bedröfligt är det att tänka på|2| att hemresan måste bli lika lång som hitresan. Sannolikt kunna vi afresa om tisdagen och anlända till hemmet fredag morgon med bantåget, efter att ha gjort ett hastigt besök på Laitiala.
Huru glad jag vore, om du skulle telegrafera, eller ha skrifvit hit huru ni må i hemmet. Er bild sväfvar ständigt för mig – och jag önskar för närvarande intet högre än att finna mina älskade friska och glada när jag åter får sluta er i min famn.
Ihågkommande mina löften till dig har jag för öfrigt varit i alla afseenden försigtig om
din egen
Leo M.
P. S.Post Scriptum Jag ber dig sjelf föra närlagde lapp till Törnqvist på banken, sedan du häftat ihop den med oblater som jag saknar.