2.8.1864 LM–Torsten Costiander
Finsk text
Helsinki 2. elokuuta 1864
Rakkaat veljet!
Kiitos kirjeestänne – josta tosin olisin halunnut poistaa sanat ”halveksunta” ja ”häpeällinen petos” tai ainakin lieventää niitä. Älkäämme tuomitko heikkoa naista, joka kenties on käynyt montakin epätoivoista taistelua ennen kuin on taipupunut kehittyneen viekkauden ja arvovallan juonittelujen edessä. Itse omalta osaltani haluan ennemminkin surkutella hänen kohtaloaan ja suoda hänelle anteeksiantoni. Kirottu kuitenkin olkoon sellainen yhteiskunta, joka yhä sallii ihmisarvoa mitattavan ylimielisyyden ja sukuylpeyden sokaistuneiden ennakkoluulojen mittapuun mukaan!
Ensimmäisten päivien turtumuksen alettua väistyä olen – uskollisena periaatteelleni, etten anna minkään tapahtumien taivuttaa tai lannistaa minua – ryhtynyt miettimään jotain keinoa yhtäkkiä hävittää ja kukistaa kaikki alavireisyys ja synkkyys. Olen siksi suunnitellut matkustavani muutamaksi viikoksi Tukholmaan rentoutuakseni vapaammassa ilmapiirissä, minkä lisäksi suorittaisin tutkimuksia tulevaa dosentin väitöstäni varten. Suunnitelma ei ole vielä likimainkaan valmis. Mikäli se toteutuu, tulen luultavasti sunnuntaina ja käyn tervehtimässä teitä leirissä. Seuraavana torstaina aloittaisin matkan. Anna minun kuitenkin, jos sopii, kuulla teidän ajatuksenne asiasta. Rahallinen uhraus jää 100 ruplaan, pois lukien se mitä elämiseni maksaisi sen ajan täällä. Väitöstyön kirjoittamista jouduttaisi ja helpottaisi sekä mielialan koheneminen että aineisto, jota voisin kerätä siellä. Olen jo löytänyt Adulle ohjaajan siksi ajaksi; itse olen joka tapauksessa tätä nykyä kelpaamaton tähän tehtävään.
Äiti ja Mili tulivat kovin surullisiksi kun tieto tuli – ja minua surettaa, että se johtuu minusta. Ehkä se helpottaa, kun he näkevät, että sopeudun rauhallisesti väistämättömään.
Voikaa hyvin! Kunpa paraatista ei tulisi liian epämiellyttävä sille ankaralle kenraalille-rukalle.
Leo
Terveisiä ystävä Fogelholmille!
Äiti ja sisaret lähettävät sydämelliset terveiset.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 2. Aug.Augusti 64.
Älskade Bröder!
Torsten m.fl.tillagt senare
Tack för ert bref –
ur hvilket jag dock velat hafva
orden ”förakt” och ”skamligt bedrägeri”
utstrukna eller åtminstone förmildrade.
Låtom oss icke bryta stafven öfver
en svag qvinna, som kanske kämpat
mången förtviflad strid innan hon
dukat under för listens och myn-
dighetens raffinerade tillställningar.
Jag, för min del, vill heldre beklaga
henne och skänka henne min för-
låtelse. Men förbannadt vore det
samhällsskick som ännu tillåter att
menniskovärde mätes efter en måttstock,
tillsvarfvad af högmodets och an-
|2|
dryghetens förblindade fördomar!
Sedan de första dagarnes domning
börjat gifva vika, har jag, trogen
min princip att af inga händelser
låta mig böjas och nedslås, begynt
utfundera något medel att med ens
utrota och kufva all nedslagenhet
och dysterhet. Jag har derföre pla-
nerat att resa till Stockholm på
några veckor, för att förströ mig
i en friare atmosfer jemte det jag
skulle i dervarande arkiver anställa
förskningar för min blifvande do-
cent-disputation. Projektet är ännu
icke alldeles moget. Blir det reali-
seradt, så kommer jag troligen i söndag
|3|
och helsar på er i lägret. Thorsdagen
derpå skulle jag anträda resan.
Låten mig emellertid, om det passar
sig, höra er tanke i saken. Den
pekuniera uppoffringen dervid blefve
100 rubel, med afdrag af hvad mitt
lif här under tiden skulle kosta.
Disputationens författande skulle,
såväl genom att lynnet förbättrades
som genom de materialier jag der
kunde samla, påskyndas och under-
lättas. – För Adu har jag redan
funnit en instruktör under tiden: jag
är i alla fall numera oduglig till detta
kall. – – – – –
Mama och Mili blefve mycket
|4|
sorgsna, när underrättelsen kom –
och det grämer mig att detta skall
vara för min skull. Kanske ger
det sig dock, när de se att jag med
lugn fogar mig i nödvändigheten.
Lefven väl! Måtte paraden för
den ynkliga stränga genralen icke
blifva er alltför obehaglig.
Leo.
Helsa vännen Fogelholm!
Mama och syskonen skicka
er hjertliga helsningar.
HforsHelsingfors d. 2. Aug.Augusti 64.
Älskade Bröder!
Tack för ert bref – ur hvilket jag dock velat hafva orden ”förakt” och ”skamligt bedrägeri” utstrukna eller åtminstone förmildrade. Låtom oss icke bryta stafven öfver en svag qvinna, som kanske kämpat mången förtviflad strid innan hon dukat under för listens och myndighetens raffinerade tillställningar. Jag, för min del, vill heldre beklaga henne och skänka henne min förlåtelse. Men förbannadt vore det samhällsskick som ännu tillåter att menniskovärde mätes efter en måttstock, tillsvarfvad af högmodets och an|2|dryghetens förblindade fördomar!
Sedan de första dagarnes domning börjat gifva vika, har jag, trogen min princip att af inga händelser låta mig böjas och nedslås, begynt utfundera något medel att med ens utrota och kufva all nedslagenhet och dysterhet. Jag har derföre planerat att resa till Stockholm på några veckor, för att förströ mig i en friare atmosfer jemte det jag skulle i dervarande arkiver anställa förskningar för min blifvande docent-disputation. Projektet är ännu icke alldeles moget. Blir det realiseradt, så kommer jag troligen i söndag|3| och helsar på er i lägret. Thorsdagen derpå skulle jag anträda resan. Låten mig emellertid, om det passar sig, höra er tanke i saken. Den pekuniera uppoffringen dervid blefve 100 rubel, med afdrag af hvad mitt lif här under tiden skulle kosta. Disputationens författande skulle, såväl genom att lynnet förbättrades som genom de materialier jag der kunde samla, påskyndas och underlättas. – För Adu har jag redan funnit en instruktör under tiden: jag är i alla fall numera oduglig till detta kall. – – – – –
Mama och Mili blefve mycket|4| sorgsna, när underrättelsen kom – och det grämer mig att detta skall vara för min skull. Kanske ger det sig dock, när de se att jag med lugn fogar mig i nödvändigheten.
Lefven väl! Måtte paraden för den ynkliga stränga genralen icke blifva er alltför obehaglig.
Leo.
Helsa vännen Fogelholm!
Mama och syskonen skicka er hjertliga helsningar.