24.11.1856 D. 24 Nov. Ändtligen är jag då 17 år!
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
D. 24 Nov. Ändtligen är jag då 17 år!
Besynnerligt! – man har ju länge redan
velat anse mig för 20 år. Är jag då verkligen
så framom mina år? – Denna fråga lärer jag
måsta besvara både med ja och med nej. Det
är väl sannt, att mitt umgänge med äldre per-
soner och mitt, kanske mera goda, hufvud kom-
mit mig att mogna tidigare än mången annan,
– men – i många afseenden är jag ännu, om icke
barn, så dock ganska omogen. Ja, jag har nästan
sagdt framlallat mitt lif ända till denna höst, –
och det har väl icke kunnat vara annorlunda, –
men nu, nu skall jag förändra mig, – jag skall
skärpa min tankekraft, jag skall gifva den mera
spänstighet och allvar, – ty detta chaos af grubble-
rier blir annars dödande både för hufvud och –
hjerta. – Jag hade ämnat på denna min födelse-
dag skrifva en liten revue öfver mitt förflutna
lif. – och jag har ju nu på sätt och vis gjordt
det. Och härmed kan jag då anse den qvasi-
dagbok börjar, som jag ren så läng har äm-
nat skrifva, – men som icke velat bli af, kan-
ske just för att mina tankar varit så chaotiska,
– jag tror dock att det icke är alldeles onyttigt
att föra en liten dagbok, – hufvudsakligen öfver
sitt inre lif. – ty i en ynglings hufvud hvälfva
|2|
sig dock en mängd med sköna och ädla tankar,
hvilka, om de skrifvas ned, i en framtid
kunna blifva en ganska säker spegel öfver ens ka-
rakter på den tid de skrefvos, – och annars försvinna
de som droppar i ett haf. – Många finnas, som anse
det för en barnslighet att fira en födelsedag; – till
dem hör icke jag: – det firandet visserligen, som bestå
uti att hålla ett supkalas för de ”goda vänner”, som
kommit att ”gratulera”, – det är onekligen öfverflö-
digt. Men jag vill ändå firasstruket att den skall firas;
nemligen genom reflexioner öfver ens förflutna lif, –
hvarigenom man väl kan komma att just på
denna högtidsdag få smaka en mängd galla, –
men äfven det är helsosamt. – Födelsedagen är
ändå likasom en liten vändpunkt i lifvet, – ehu-
ru väl icke någon epok, – och vid en sådan
vändpunkt är det ganska lämpligt att fälla en
saknadens eller och – ångrens tår på det år man
begrafvar, – och skåda med hopp och goda före-
satser fram på det nya året man begynner.
D. 24 Nov. Ändtligen är jag då 17 år!
Besynnerligt! – man har ju länge redan velat anse mig för 20 år. Är jag då verkligen så framom mina år? – Denna fråga lärer jag måsta besvara både med ja och med nej. Det är väl sannt, att mitt umgänge med äldre personer och mitt, kanske mera goda, hufvud kommit mig att mogna tidigare än mången annan, – men – i många afseenden är jag ännu, om icke barn, så dock ganska omogen. Ja, jag har nästan sagdt framlallat mitt lif ända till denna höst, – och det har väl icke kunnat vara annorlunda, – men nu, nu skall jag förändra mig, – jag skall skärpa min tankekraft, jag skall gifva den mera spänstighet och allvar, – ty detta chaos af grubblerier blir annars dödande både för hufvud och – hjerta. – Jag hade ämnat på denna min födelsedag skrifva en liten revue öfver mitt förflutna lif. – och jag har ju nu på sätt och vis gjordt det. Och härmed kan jag då anse den qvasidagbok börjar, som jag ren så läng har ämnat skrifva, – men som icke velat bli af, kanske just för att mina tankar varit så chaotiska, – jag tror dock att det icke är alldeles onyttigt att föra en liten dagbok, – hufvudsakligen öfver sitt inre lif. – ty i en ynglings hufvud hvälfva|2| sig dock en mängd med sköna och ädla tankar, hvilka, om de skrifvas ned, i en framtid kunna blifva en ganska säker spegel öfver ens karakter på den tid de skrefvos, – och annars försvinna de som droppar i ett haf. – Många finnas, som anse det för en barnslighet att fira en födelsedag; – till dem hör icke jag: – det firandet visserligen, som bestå uti att hålla ett supkalas för de ”goda vänner”, som kommit att ”gratulera”, – det är onekligen öfverflödigt. Men jag vill ändå att den skall firas; nemligen genom reflexioner öfver ens förflutna lif, – hvarigenom man väl kan komma att just på denna högtidsdag få smaka en mängd galla, – men äfven det är helsosamt. – Födelsedagen är ändå likasom en liten vändpunkt i lifvet, – ehuru väl icke någon epok, – och vid en sådan vändpunkt är det ganska lämpligt att fälla en saknadens eller och – ångrens tår på det år man begrafvar, – och skåda med hopp och goda föresatser fram på det nya året man begynner.