15.11.1868 Marie Linder–LM
Finsk text
Heidelberg 15. marraskuuta 1868
Jo monta päivää sitten minulla oli aihetta kiittää sydämellisesti 300 Hampurin pankkomarkkaa, jotka herra maisteri lähetti minulle. Vaikka tuon summan saaminen palauttikin raha-asiani hyvälle tolalle, minun on edelleen pakko pyytää samansisältöistä kirjettä kuin edellinenkin. Tilanne on nimittäin se, että jo rahat saadessani olin noin 300 guldenia velkaa täysihoitolan rouvalle ja eräille luotetuille ystäville, joten tulevaa varten ei paljoa jäänyt – Insinööri Idestamia olen odottanut turhaan. Joko hän ei ole ollutkaan täälläpäin tai sitten, mikä tuntuisiraskaalta, hän ei ole ottanut itselleen aikaa tervehtiä meitä. Ajatus siitä, että täällä ulkomailla näkisin jälleen yhden Ernstin hyvistä ystävistä, tuntui miellyttävältä. Enää en kuitenkaan toivo sellaista, sillä jokainen, jolla vielä on rikkumaton, rakas koti Pohjolassa, kiiruhtaa sinne ennen kuin läpipääsemätön talven vaippa levittäytyy meidän rannoillemme ja niin pitkäksi aikaa katkaisee kaiken yhteyden ulkomaailmaan. Minä omasta puolestani en kaipaa sinne. Minun särkyneen onneni jäännökset ja parhaiden ajatusteni kohde pikku Ernst on terve ja iloinen tässä kodissa, joka meillä nyt on – minä en tällä hetkellä toivo enempää. Päiväni kuluvat luojan kiitos nopeaan monenlaisessa touhussa. Konsertteja lukuunottamatta tämä pieni kaupunki ei tarjoa juuri huvituksia. Teatteri on kehno, mutta jos haluaa omistautua kaikenlaisten tieteiden oppimiseen, kuten vanha aamiaispöytänaapurini, erittäin kiinnostava ukko, paroni von Hoven Kuurinmaalta aikoo tehdä, niin Heidelberg on oikea paikka. Nyt olen kuitenkin vaatimut jo aivan liiaksi maisterin aikaa. On aika lopettaa. Sydämelliset terveiset pyydän herra maisteria välittämään Alexandralle. Saakoon herrasväki elää kauan ja häiriintymättömän onnellisesti toivoo vilpittömästi
Maria Linder
Original (transkription)
|1|
Heidelberg den 15de Nov.
1868.
Redan för flere da-
gar sedan hade jag skäl
att tacka för de 300 Mark
Hamburger Banko Herr
Magistern godhetsfullt till-
sände mig. Oaktadt nyssnämn-
de summa vid dess emot-
tagande återsatte mina affä-
rer i godt skick, är jag
likvisst nödsakad att ännu
ytterligare bedja om ett
bref med samma inne-
håll som det föregående.
Förhållandet är nemligen
det, att jag vid emottagandet
af penningarne redan var
skyldig omkring 300 Gulden
åt pensions frun och åttillagt några
|2|
ra vänner i viken; mycket
blef således ej qvar för fram-
tiden. – Ingeniör Idestam
har jag förgäfves väntat. En-
dera har han icke als va-
rit åt dessa trakter eller
och, hvad som skulle kos-
ta på mig, har han ej gif-
vit sig tid att helsa på oss.
Tanken att här ute få åter-
se en af Ernsts goda vänner
hade angenämt upptagit mig.
Nu hoppas jag dock ej enssvårtytt
derpå ty hvar och en
som ännu eger ett orub-
bat, älskat hem i Nor-
den skyndar dit, innan
den ogenomträngliga vin-
termanteln lagt sig öfver
våra stränder, och så för
|3|
en lång tid afklippt detillagt kom-
munikation med den yttre
verlden. Jag för min del
har ingen längtan dit. Åter-
stoden af min splittra-
de lycka, och föremålet
för mina bästa tankar,
min lilla Ernst är glad
och frisk i det hem vi
nu ega – jag begär
för ögonblicket intet mer.
Min dag förflyter Gud
ske lof hastigt under oaf-
bruten sysselsättning. Utom
koncerter erbjuder denna
lilla stad inga förströelser.
Theatern är mycket dålig.
ville man deremot uteslu-
tande egna sin tid för
inbringandet af olika veten-
|4|
skaper som min gamla
granne vid middagsbordet,
en högst intressant gubbe
en Baron v. Hoven från Kur-
land har för afsigt, är
Heidelberg rätta orten. –
Dock jag har redan
allt för länge tagit Ma-
gisterns uppmärksamhet
i anspråk. Det är tid
att sluta. De hjertligas-
te helsningar ber jag
att genom Herr Magis-
tern fåtillagt tillskicka Alexandra.
Måtte Herrskapet länge,
och ostört få lefva lyckli-
ga det önskar upp-
riktigt
Maria Linder
Heidelberg den 15de Nov. 1868.
Redan för flere dagar sedan hade jag skäl att tacka för de 300 Mark Hamburger Banko Herr Magistern godhetsfullt tillsände mig. Oaktadt nyssnämnde summa vid dess emottagande återsatte mina affärer i godt skick, är jag likvisst nödsakad att ännu ytterligare bedja om ett bref med samma innehåll som det föregående. Förhållandet är nemligen det, att jag vid emottagandet af penningarne redan var skyldig omkring 300 Gulden åt pensions frun och åt några|2| ⊠original: ra vänner i viken; mycket blef således ej qvar för framtiden. – Ingeniör Idestam har jag förgäfves väntat. Endera har han icke als varit åt dessa trakter eller och, hvad som skulle kosta på mig, har han ej gifvit sig tid att helsa på oss. Tanken att här ute få återse en af Ernsts goda vänner hade angenämt upptagit mig. Nu hoppas jag dock ej enssvårtytt derpå ty hvar och en som ännu eger ett orubbat, älskat hem i Norden skyndar dit, innan den ogenomträngliga vintermanteln lagt sig öfver våra stränder, och så för|3| en lång tid afklippt de kommunikation med den yttre verlden. Jag för min del har ingen längtan dit. Återstoden af min splittrade lycka, och föremålet för mina bästa tankar, min lilla Ernst är glad och frisk i det hem vi nu ega – jag begär för ögonblicket intet mer. Min dag förflyter Gud ske lof hastigt under oafbruten sysselsättning. Utom koncerter erbjuder denna lilla stad inga förströelser. Theatern är mycket dålig. ville man deremot uteslutande egna sin tid för inbringandet af olika veten-|4| skaper som min gamla granne vid middagsbordet, en högst intressant gubbe en Baron v. Hoven från Kurland har för afsigt, är Heidelberg rätta orten. – Dock jag har redan allt för länge tagit Magisterns uppmärksamhet i anspråk. Det är tid att sluta. De hjertligaste helsningar ber jag att genom Herr Magistern få tillskicka Alexandra. Måtte Herrskapet länge, och ostört få lefva lyckliga det önskar uppriktigt
Maria Linder