1.9.1872 Torsten Costiander–LM
Finsk text
|1|
Hämeenlinna & Nuutajärvi, 1.9.1872
Rakas Leo-veli!
Sydämelliset kiitokset kuluvan kuun 23. päivän ystävällisestä kirjeestäsi. Vaikken voi saada suurtakaan huvia Puotilassa olostasi, oli kuitenkin mukava saada tietää, että olet palannut ulkomaanmatkaltasi asioiden tultua kutakuinkin hyvin toimitetuiksi. Erittäin kiinnostuneena ja osallistuen seuraan tekemisiäsi vaikean koevuoden aikana, joka on edessäsi kaiken sen jälkeen mitä jo olet kestänyt. Se että edellisiä rasittavia töitäsi seurasi sairaus, joka tiiviitten opintojen aikana on yhtä epämukava kuin tuskallinenkin, on todella harmillista. – Minäkin olen aikoinani kärsinyt kovin peräpukamista, mutta vaikka pääset osaaville lääkäreille, en malta olla kertomatta, mistä olen saanut helpotusta ja lopulta myös avun tähän vaivaan. Morrisonin pillereistä on varmasti hyötyä, sillä ne ovat pehmentäviä, mikä on tärkeintä, mutta ovatko ne myös verta puhdistavia, sitä en tiedä. – Sitä vastoin minulla on hyviä kokemuksia siitä, että Frangula
haapapaatsama -keitteellä on nämä molemmat ominaisuudet, jotka auttavat peräpukamiin. – Tämä keite kohtuullisena annoksena nautittuna, ryyppylasillinen kerran pari päivässä, ei aiheuta liian ankaraa ripulia vaan pelkästään pitää mahan sopivasti avoimena. – Silloin ostamassani kirjasessa (en raaski lähettää sitä sinulle, koska sinulla on niin paljon muuta luettavaa, mutta voin kertoa, että se oli ”Hemorrhoiderna af W. Lee””Peräpukamat, kirjoittanut W. Lee”, väitetään, että suolinkaiset tai peräsuolimadot voi helposti karkottaa puhtaalla kylmällä vedellä peräruiskeina otettuna, käytin niitä pidemmän aikaa, guttaperkkaruiskulla aina tarpeita tehdessä, joskus välilläkin. – En kokenut saavani niistä helpotusta, mutta varmasti nämä ruiskeet lopulta yhdessä ruokavalion ja liikunnan kanssa paransivat vaivan. Mutta on yksi yksinkertainen ja toimiva keino helpottaa kipuja, ja sen vaikutuksen tunnen sekä omasta että muiden kokemuksesta, ja se keino on tämä: kipeää kohtaa sivellään tiheään tavallisella talikynttilällä. Mitä useammin sitä rasvaa, sen parempi; tämän sotkun taas saa puhdistetuksi peräruiskeilla. Olet ehkä kuullut minun kertovan seikkailuistani matkoilla kreivi Bergin kanssa, kun minulla oli kylmällä guttaperkkakankaalla päällystetty lauta allani hänen reessään tai vaunuissaan, ja kuvernööriparat valittivat aivan liian kovaa vastaanottoa, kun en välillä kiireessä ehtinyt siirtää syrjään lautaani heidän vaihtaessaan paikkaa kanssani. – Tuollainen lauta tai yleensäkin kova istuin on välttämätön, kun potilaan täytyy istua, mutta niin runsas istuminen kuin opintosi vaatisivat, olisi joka tapauksessa vahingollista. Sen vuoksi pulpetti jonka vieressä voit seistä ja lukea tai kirjoittaa mukavammin koko täydessä pituudessasi olisi tarpeellisin huonekalu Sinulle. – Minun tarvitsee tuskin mainita, että olut ja paloviinakin ja muu verta vahvistava on yhtä vahingollista kuin liikunta raittiissa ilmassa on terveellistä. Ja nyt lopetankin latinani, johon et ehkä paljonkaan kiinnitä huomiota, mutta talikynttilä olisi joka tapauksessa neuvo, jota Sinun ei pitäisi halveksia.
Jennyä ja minua ilahduttaisi, jos Sinä ja perheesi tahtoisitte olla kuin kotonanne asunnossamme Helsingissä; sovun pitäisi antaa sijaa meille kaikille silloinkin kun itse asumme siellä.
Mitä tulee satoon täällä Nuutajärvellä, voin kertoa, että siitä tuntuu tulevan keskinkertainen; rukiista on Nuutajärven tilalla kuitenkin saatu 12. jyvä, vehnästä 15. jyvä, Kinolan pellolla rukiista noin 10. jyvä; samoin MettäMattilassa (kuten viime vuonnakin, kun täällä [...]oläslig/saknad text), mutta Köppilässä 20 ruistynnyristä vain 5. jyvä ja ohrasta Kinolassa vielä vähemmän. – Ohraa puidaan parhaillaan, samoin kauraa, eikä satoa ole paljoa luvassa. Herneet ovat onnistuneet paremmin ja perunaa taitaa olla tulossa melkoisesti, vaikkakin halla on nipistänyt varsia nyt samoin kuin kaikkina edellisinä vuosina. Heinäsato oli tyydyttävä verrattuna siihen mitä naapurit ovat saaneet korjata. Yleisesti ottaen meidän Herramme jalanjäljet eivät ole kuitenkaan rehevöityneet tänä kesänä, joka on ollut kaunein pitkään aikaan. Syy siihen oli, että sää myös tässä miellyttävässä mielessä meni äärimmäisyyksiin – mikä on kyllä mukavaakin meidän ilmastossamme – ja antoi aivan liian vähän sadetta silloin kun sitä olisi eniten tarvittu. Sellaisia vuosia kuin kaksi ensimmäistä maanviljelysvuottani 1869 ja 1870 täytyy myös kuulemma valitettavasti pitää harvinaisina poikkeuksina, ja paljon huonompiin vuosiin kuin ne kaksi seuraavaa keskinkertaista olivat, täytyy harmillista kyllä olla varautunut.
Vaikka olenkin jo vienyt melkoisesti kallista aikaasi, haluaisin vielä esittää sinulle lainopillisen kysymyksen, johon pyydän vastausta vain jos aikasi todella antaa myöten. Voin myös tulla toimeen ilman tätä vastausta, vaikka se kiinnostaakin kovasti. Kysymys nimittäin kuuluu: kun velkakirja siirretään toiselle ilman että lainanottajalta on saatu lupa siirtoon, tarvitaanko siihen myös takaajien suostumus, jotta velkakirjan uusi haltija voisi olla täysin turvallisin mielin velkakirjan sisältämän saatavan suhteen? Olen nimittäin myynyt kapteeni Wetterhoffille Rothkirchin velkakirjan, joka on sinulla vielä säilytettävänä muiden arvopaperieni joukossa. – Lainanottajan luvan olen siirtoon jo hänelle saanut, mutta hän pyysi vielä takaajienkin lupaa. Vastasin että se olisi tarpeeton ja hankala muodollisuus, sillä takaussitoumuksessa sanotaan ”yllä mainitusta lainasummasta jne.” mainitsematta lainanantajaa, mikä – – – – – – – –
Tätä kirjoittaessani saapui posti ja toi Alexandralta surullisen tiedon, että olet ollut vakavasti sairaana. Annetaanpa lainopillisen kysymyksen olla. Kunpa Wasastjernan käynnin jälkeen taas alkanut parantuminen jatkuisi ja saisit vähitellen terveytesi takaisin, mikä kyllä olisi joka suhteessa toivottavaa ja tarpeen!
Odotamme tänään Robertia tänne Nuutajärvelle.
Sydämelliset terveiset sinulle ja kotiväellesi, lähettävät Jenny ja veljesi
Torsten
Original (transkription)
|1|
Tavastehus & Notsjö d. 1 SeptembrSeptember 1872.
Älskade broder Leo!
För ditt vänliga bref af d. 23 passato får
jag hjertligen tacka. Ehuru jag ej kan ha stort
nöje af Din vistelse på Botby, var det dock trefligt
att få veta det Du återvändt från Din utrikesresa
med något så när välförrättadt ärende. – Med lifligaste
intresse och deltagande följer jag Ditt görande och
låtande under det svåra pröfvoår som ännu förestår
Dig efter allt hvad Du redan uthärdat. – Att Dina
föregående ansträngande arbeten efterlemnat en sjuk-
dom som under de ifriga studierna är lika olämplig
som smärtsam, är i sanning försmädligt. – Äfven jag
har i tiden lidit mycket svårt af hemorrhoider, och
ehuru Du nog har tillgång till skickliga läkare, vill
jag derföre ej underlåta att nämna hvad som skänkt
mig lindring och slutligen äfven botat hela åkomman.
Morrissons piller måste vara välgörande då de äro
lösande, som är det väsentligaste, men om de tillika
|2|
äro blodrenande, känner jag ej. – Deremot har jag
en lycklig erfarenhet af att Frangula dekokt
motsvarar båda dessa vilkor som fordras mot hemor-
rhoider. – Denna dekokt, intagen i lagom prostruketportion,
ett spetsglas en eller par ggrgånger om dagen, åstadkommer
ej för stark diarrhée utan håller endast magen be-
hörigen öppen. – Med ledning af en borschyr, som
jag då köpte (jag nämns ej skicka den till Dig då
Du har så mycket annat att läsa, men vill dock
nämna att det var: ”Hemorrhoiderna af W.
Lee”) och som påstår att ascariderna eller ändtarms-
maskarna lätt fördrifvas genom klistirer af
rent, vattenstruket kallt vatten, begagnade jag under en
längre tid sådana, medelst en guttapercha spruta,
vid hvarje stolgång, någongång deremellan. –
Någon lindring tyckte jag mig aldrig finna
deraf, men min öfvertygelse är att dessa lave-
manger slutligen, jemte diet och rörelse botade
åkomman. Deremot finnes det ett lika enkelt
som verksamt medel att lindra smärtorna och dess
|3|
verkan känner jag ej blott af egen utan äfven af andras
erfarenhet, och detta medel är: täta toucheringar
å det sjuka partiet med en vanlig talgdank.
Ju mera man smörjer derpå desto bättre; renlighet efter
detta kludd vinnes åter genom lavemangerna. Du
har kanske hört mig berätta om mina äfventyr under
resor med Grefve Berg då jag hade ett bräde, beklädt
med kylande guttaperchatyg under mig i hans släde
eller vagn, och de arma Guvernörerna beklagade sig
öfver ett alltför hårdt emottagande, då jag emellanåt
i brådskan ej hann rödja unnan mitt bräde då de
skulle byta plats med mig. – Ett sådant bräde eller
i allmänhet hård sits är nödvändigt då patienten
måste sitta, (eller också en hemorrhoidaldyna) men så
mycket sittande som Dina studier skulle fordra blefve
i alla fall skadligt, hvarföre en pulpet, vid hvilken
Du kan stå och beqvämligen läsa eller författatillagt i hela Din resliga
längd, vore den nödvändigaste möbel för Dig. –
Att öl, äfven bränvin och annat som gör bloden tjock
är lika skadligt, som rörelse i fria luften helsosam,
|4|
behöfver jag knapt nämna, och härmed är det äfven
slut med mitt latin, som Du kanske icke stort
fäster Dig vid, men suddningarna med taljgljuset
vore i alla fall ett råd, som Du icke borde förakta.
Det skulle fägna ochstruket Jenny och mig om Du
och Din familj ville anse er som hemma
i vår våning i Helsingfors; äfven om vi sjelfva
bo der, så borde sämjan ge rum för oss alla. –
Angående skörden här på Notsjö, kan jag med-
dela att den tyckes blifva medelmåttig; Rågen
på Notsjö gård har dock givit 12e kornet, hvetet
15e, Kinola åkern omkr.omkring 10e kornet Råg; Mettä-
Mattila likaså (äfven i fjol då här var anfulltsvårtytt)
men Koppilä efter 20 tunnor Råg endast 5e kornet
och kånetsvårtytt på Kinola ännu mindre. – Kornet
tröskas som bäst, äfvenså hafran, och lofva ej
mycket. Ärterna ha lyckats bättre och poteter
torde komma oändligt ehuru frosten nu, likasom
alla föregående år knipit blasten. Höskörden var
tillfredsställande i jemförelse med hvad grannarna
|5|
fått berga deraf. I allmänhet har dock vår
Herres fotspår icke drypit af fetma under
denna den vackraste sommar vi haft på
långliga tider; orsaken var att vädret äfven
i dett behagliga afseende gick till ytterlighet,
såsom brukligt är i vårt klimat, och erbjöd allt-
för litet regn under den tid det skulle bäst ha
behöfts. – Sådana är som mina två första jord-
bruksår 1869 och 1870 lära också tyvärr måsta
anses som sällsynta undantag, och mycket
sämre år måste man tyvärr vara beredd på
än de två derpåföljande medelmåttiga. –
Ehuru jag redan nog mycket tagit Din dyra
tid i anspråk, måste jag ännu be om att få ställa
till Dig en juridisk fråga, som jag ber Dig besvara
endast i det fall att Din tid verkligen medger
det. Jag kan äfven komma till rätta utan detta
svar, ehuru det mycket skulle intressera mig.
Frågan vore nemlnämligen: Behöfves, då en skuldsedel transpor-
teras på annan man, utom låntagarens begifvande
|6|
till transporten, äfven borgesmännens godkän-
nande deraf för att den nya ägaren af reversen
må vara till fullo garanterad i afseende å den
fordran remissen innehåller? Fallet är neml.nämligen
att jag försålt Rothkirckska reversen, som Du ännu
har i förvar med mina öfriga värdepapper, till
Kapten Wetterhoff. – Låntagarens begifvande till
transporten har jag redan förskaffat honom,
men derefter begärde han ännu borgesmännens
dodito. Jag svarade då att det vore en onödig och
besvärlig formalitet, då borgesförbindelsen lyder
”för ofvanstående lånesumma etcet cetera” utan att nämna
långifvaren, hvilket – – – – – – – –
Medan jag skref detta anlände posten som
medförde den ledsamma underrättelsen från
Alexandra att Du varit mycket svårt
sjuk. Jag lemnar derföre min juridiska fråga
åt sitt öde. Måtte den förbättring som åter
inträffat efter Wasastjernas besök, gå
|7|
framåt och du småningom återvinna Din
helsa som nog i alla afseenden vore önsklig
och behöflig!
I dag vänta vi Robert hit ut till
Notsjö.
Hjertliga helsningar till Dig och de Dina
från Jenny och Din broder
Torsten.
Tavastehus & Notsjö d. 1 SeptembrSeptember 1872.
Älskade broder Leo!
För ditt vänliga bref af d. 23 passato
it. senaste månad får jag hjertligen tacka. Ehuru jag ej kan ha stort nöje af Din vistelse på Botby, var det dock trefligt att få veta det Du återvändt från Din utrikesresa med något så när välförrättadt ärende. – Med lifligaste intresse och deltagande följer jag Ditt görande och låtande under det svåra pröfvoår som ännu förestår Dig efter allt hvad Du redan uthärdat. – Att Dina föregående ansträngande arbeten efterlemnat en sjukdom som under de ifriga studierna är lika olämplig som smärtsam, är i sanning försmädligt. – Äfven jag har i tiden lidit mycket svårt af hemorrhoider, och ehuru Du nog har tillgång till skickliga läkare, vill jag derföre ej underlåta att nämna hvad som skänkt mig lindring och slutligen äfven botat hela åkomman. Morrissons piller måste vara välgörande då de äro lösande, som är det väsentligaste, men om de tillika|2| äro blodrenande, känner jag ej. – Deremot har jag en lycklig erfarenhet af att Frangula dekokt motsvarar båda dessa vilkor som fordras mot hemorrhoider. – Denna dekokt, intagen i lagom portion, ett spetsglas en eller par ggrgånger om dagen, åstadkommer ej för stark diarrhée utan håller endast magen behörigen öppen. – Med ledning af en borschyr, som jag då köpte (jag nämns ej skicka den till Dig då Du har så mycket annat att läsa, men vill dock nämna att det var: ”Hemorrhoiderna af W. Lee”) och som påstår att ascariderna eller ändtarmsmaskarna lätt fördrifvas genom klistirer af rent, kallt vatten, begagnade jag under en längre tid sådana, medelst en guttapercha spruta, vid hvarje stolgång, någongång deremellan. – Någon lindring tyckte jag mig aldrig finna deraf, men min öfvertygelse är att dessa lavemanger slutligen, jemte diet och rörelse botade åkomman. Deremot finnes det ett lika enkelt som verksamt medel att lindra smärtorna och dess|3| verkan känner jag ej blott af egen utan äfven af andras erfarenhet, och detta medel är: täta toucheringar å det sjuka partiet med en vanlig talgdank. Ju mera man smörjer derpå desto bättre; renlighet efter detta kludd vinnes åter genom lavemangerna. Du har kanske hört mig berätta om mina äfventyr under resor med Grefve Berg då jag hade ett bräde, beklädt med kylande guttaperchatyg under mig i hans släde eller vagn, och de arma Guvernörerna beklagade sig öfver ett alltför hårdt emottagande, då jag emellanåt i brådskan ej hann rödja unnan mitt bräde då de skulle byta plats med mig. – Ett sådant bräde eller i allmänhet hård sits är nödvändigt då patienten måste sitta, (eller också en hemorrhoidaldyna) men så mycket sittande som Dina studier skulle fordra blefve i alla fall skadligt, hvarföre en pulpet, vid hvilken Du kan stå och beqvämligen läsa eller författa i hela Din resliga längd, vore den nödvändigaste möbel för Dig. – Att öl, äfven bränvin och annat som gör bloden tjock är lika skadligt, som rörelse i fria luften helsosam,|4| behöfver jag knapt nämna, och härmed är det äfven slut med mitt latin, som Du kanske icke stort fäster Dig vid, men suddningarna med taljgljuset vore i alla fall ett råd, som Du icke borde förakta.
Det skulle fägna Jenny och mig om Du och Din familj ville anse er som hemma i vår våning i Helsingfors; äfven om vi sjelfva bo der, så borde sämjan ge rum för oss alla. –
Angående skörden här på Notsjö, kan jag meddela att den tyckes blifva medelmåttig; Rågen på Notsjö gård har dock givit 12e kornet, hvetet 15e, Kinola åkern omkr.omkring 10e kornet Råg; MettäMattila likaså (äfven i fjol då här var anfulltsvårtytt) men Koppilä efter 20 tunnor Råg endast 5e kornet och kånetsvårtytt på Kinola ännu mindre. – Kornet tröskas som bäst, äfvenså hafran, och lofva ej mycket. Ärterna ha lyckats bättre och poteter torde komma oändligt ehuru frosten nu, likasom alla föregående år knipit blasten. Höskörden var tillfredsställande i jemförelse med hvad grannarna|5| fått berga deraf. I allmänhet har dock vår Herres fotspår icke drypit af fetma under denna den vackraste sommar vi haft på långliga tider; orsaken var att vädret äfven i dett behagliga afseende gick till ytterlighet, såsom brukligt är i vårt klimat, och erbjöd alltför litet regn under den tid det skulle bäst ha behöfts. – Sådana är som mina två första jordbruksår 1869 och 1870 lära också tyvärr måsta anses som sällsynta undantag, och mycket sämre år måste man tyvärr vara beredd på än de två derpåföljande medelmåttiga. –
Ehuru jag redan nog mycket tagit Din dyra tid i anspråk, måste jag ännu be om att få ställa till Dig en juridisk fråga, som jag ber Dig besvara endast i det fall att Din tid verkligen medger det. Jag kan äfven komma till rätta utan detta svar, ehuru det mycket skulle intressera mig. Frågan vore nemlnämligen: Behöfves, då en skuldsedel transporteras på annan man, utom låntagarens begifvande|6| till transporten, äfven borgesmännens godkännande deraf för att den nya ägaren af reversen må vara till fullo garanterad i afseende å den fordran remissen innehåller? Fallet är neml.nämligen att jag försålt Rothkirckska reversen, som Du ännu har i förvar med mina öfriga värdepapper, till Kapten Wetterhoff. – Låntagarens begifvande till transporten har jag redan förskaffat honom, men derefter begärde han ännu borgesmännens dodito. Jag svarade då att det vore en onödig och besvärlig formalitet, då borgesförbindelsen lyder ”för ofvanstående lånesumma etcet cetera” utan att nämna långifvaren, hvilket – – – – – – – –
Medan jag skref detta anlände posten som medförde den ledsamma underrättelsen från Alexandra att Du varit mycket svårt sjuk. Jag lemnar derföre min juridiska fråga åt sitt öde. Måtte den förbättring som åter inträffat efter Wasastjernas besök, gå|7| framåt och du småningom återvinna Din helsa som nog i alla afseenden vore önsklig och behöflig!
I dag vänta vi Robert hit ut till Notsjö.
Hjertliga helsningar till Dig och de Dina från Jenny och Din broder
Torsten.