21.12.1864 Felix Mechelin–LM
Finsk text
Viipuri Tuomaanpäivänä 1864
Rakkain Leo!
Lähetän nyt nämä rivit vastaukseksi lauantaina saapuneeseen kirjeeseesi, ja omasta kokemuksestani yhdyn alkusanoihisi siinä, että kirjoittamaan ei tule ruvettua, jollei jokin tärkeä asia anna siihen aihetta. Mutta oli todella ikävää ja surullista, että juuri sinun äitisi onneton kohtalo taas herätti meidän kirjeenvaihtomme henkiin. – Olimme saaneet tiedon onnettomuudesta jo aikaisemmin Torstenin kirjeessä, vaikka minä olenkin viime aikoina ollut niin töiden ja huolten ylikuormittama että vasta nyt, kun viimein saimme syysistuntokauden loppuun, sain mahdollisuuden raapia kokoon vastauksen sinun tiedotuksiisi – siinä toivossa, että äitisi piristyminen kuitenkin edistyisi nopeasti, olkoonkin että se ei toki voi täysin tapahtua ennen kuin pitkän ja vaikean toipumisajan jälkeen. – Hoitakoon Jumala kaiken kuitenkin parhain päin!
Nyt taas ikuisiin raha-asioihin. Mitä sinun kysymykseesi Sofien rahoista tulee, niin hän ei osannut vastata muuta kuin että olisi parasta, jos sinä, kuten lupasit, voisit talvella suorittaa luvatun maksun ja että kaikki lisäselvittelyt asiasta voitaisiin lykätä siihen asti, kun minun pitäisi ensi kuun puolivälissä taas käydä pääkaupungissa, jossa osallistun siviilitoimituskunnan eläkekassan raha-asioita koskevaan kokoukseen, ja minun täytynee viipyä siellä muutamia päiviä.
Muuten olisin jo nyt lähettänyt sinulle sen pienen summan, jonka vihdoin sain Cantellilta sinun toimituskirjojesi lunastuksesta, mutta kun en nyt aamupäivällä ehtinyt viedä rahoja postiin, lähetän ne seuraavassa postissa, vaikka silloin ne eivät enää ehdi joululahjaksi.
Jean Bruun joka hiljan teki konkurssin, on nyttemmin hävinnyt seudulta, todennäköisesti myös maasta – à la Oldenburg.
Vanhempi neiti Oldenburg, joka joitakin aikoja sitten antoi rukkaset ruotsalaiselle lääkärilleen, on nyt mennyt uudelleen kihloihin apteekkari Stigzeliuksen kanssa. Terveiset ja onnittelut minun puolestani ”paschalle” hänen makeanleivänpäiviensä johdosta. Jouluaaton vietämme anopin luona. Mielck osti äskettäin Judénin kivitalon 2 000:lla kovaa rahaa. - Muuten ei mitään uutta tällä kertaa.
Me voimme kaikki hyvin ja toivotamme kaikkea hiljaista joulurauhaa ja iloa, joka nykyisissä kohtalokkaissa olosuhteissa on mahdollista.
Lopuksi toivon pikaista jälleennäkemistä niin että saamme tilaisuuden suullisesti käsitellä sitä mitä sydän tuntee ja suu mielellään puhuisi, mutta jota kynän ei pidä saada kertoa.
Siis hyvästi
sinun X
Jos näet Pekkaa pyhinä, niin sano lämpimät terveiseni samoin kuin muillekin sukulaisille, kun tapaatte.
Original (transkription)
Wiborg, Thomedag 1864
Liebster Leo!
På Ditt i lördags ankomna bref går jag
nu att sända dessa rader till svar,
i det jag af egen erfarenhet instämmer
i Din prolog derom, att man ej kommer
sig att skrifva om ej något vigtigare
ämne dertill föranleder. Men be-
dröfligt och sorgligt var det i sanning
att just Din Mammas olyckliga fall
skulle väcka vår brefvexling åter till
lifs. – Wi hade eljest redan erfarit olyc-
kan genom ett tidigare bref af Torsten,
ehuru jag denna senare tid varit till
den grad öfverhopad af arbete och om-
sorger, att jag först nu, sedan vi
|2| i dag omsider fått slut på höstsessionen,
är i tillfälle att hopraspa ett svar på
Dina meddelanden, – i den förhopp-
ning, att Din mutters tillfrisknande
dock måtte gå framåt, om än sådant
ej kan ske fullkomligt förrän efter en
nog lång och svår pröfvotid. – Gud
styre dock allt till det bästa!
Nu åter till de evinnerliga affärerna.
Hvad Din förfrågan om Sofies medel
angår, så kan hon ej ännu svara an-
nat, än att det visst vore bra, om Du,
såsom Du säger, i vinter kunde göra
den utlofvade afbetalningen, samt att
all vidare uppgörelse derom ju kunde
anstå tills jag i medlet af nästa
månad återigen torde infinna mig
|3| der i hufvudstaden, för att bivista ett
komité-sammanträde i civilstatens pen-
sionskassas affärer, då jag väl måste
dröja der några dagar.
För öfrigt skulle jag redan nu tillsända
Dig den lilla summa, jag ändtligen
af Cantell utfått å Din expeditions-
lösen; men som jag i förmiddag ej
hann föra medlen på posten, så
sänder jag dem med nästa post, –
ehuru de då ej mera hinna till jul-
klapp. –
Jean Bruun, som nyligen cederat bonis,
skall numera försvunnit från orten,
sannolikt äfven ur landet, – à la
Oldenburg. –
Äldre miss Oldenburg har, som för en tid
|4|
sedan gaf korgen åt sin svenske läkare, är
nu omförlofvad med Apoth.Apotekare Stigzelius. –
Helsa och gratulera ”paschan” å mina väg-
nar till sina sötebrödsdagar.
Julaftonen lära vi tillbringa hos Svärmor.
Mielck köpte nyligen Judéns stenhus
för 2 000. hårda. – Eljest intet nytt
för denna gång. –
Wi må alla bra och tillönska Eder
hjertligt all den stilla julfrid och tref-
nad, som under nuvarande fatala
förhållanden är möjlig! – – –
Slutligen önskar jag ett snart återseende,
då vi väl få tillfälle att muntligen
afhandla hvad hjertat känner och
munnen gerna må meddela, men pen-
nan ej bör få förtälja. –
Au revoir således!
Tuissimus – X.
Ser Du till Pekka i helgen, så helsa varmt äfven honom, liksom ock
öfriga anhöriga, när de anträffas! –
Wiborg, Thomedag 1864
Liebster Leo!
På Ditt i lördags ankomna bref går jag nu att sända dessa rader till svar, i det jag af egen erfarenhet instämmer i Din prolog derom, att man ej kommer sig att skrifva om ej något vigtigare ämne dertill föranleder. Men bedröfligt och sorgligt var det i sanning att just Din Mammas olyckliga fall skulle väcka vår brefvexling åter till lifs. – Wi hade eljest redan erfarit olyckan genom ett tidigare bref af Torsten, ehuru jag denna senare tid varit till den grad öfverhopad af arbete och omsorger, att jag först nu, sedan vi |2| i dag omsider fått slut på höstsessionen, är i tillfälle att hopraspa ett svar på Dina meddelanden, – i den förhoppning, att Din mutters tillfrisknande dock måtte gå framåt, om än sådant ej kan ske fullkomligt förrän efter en nog lång och svår pröfvotid. – Gud styre dock allt till det bästa!
Nu åter till de evinnerliga affärerna. Hvad Din förfrågan om Sofies medel angår, så kan hon ej ännu svara annat, än att det visst vore bra, om Du, såsom Du säger, i vinter kunde göra den utlofvade afbetalningen, samt att all vidare uppgörelse derom ju kunde anstå tills jag i medlet af nästa månad återigen torde infinna mig |3| der i hufvudstaden, för att bivista ett komité-sammanträde i civilstatens pensionskassas affärer, då jag väl måste dröja der några dagar.
För öfrigt skulle jag redan nu tillsända Dig den lilla summa, jag ändtligen af Cantell utfått å Din expeditionslösen; men som jag i förmiddag ej hann föra medlen på posten, så sänder jag dem med nästa post, – ehuru de då ej mera hinna till julklapp. –
Jean Bruun, som nyligen cederat bonisgjort konkurs, gjort cession, skall numera försvunnit från orten, sannolikt äfven ur landet, – à la Oldenburg. –
Äldre miss Oldenburg har, som för en tid|4| sedan gaf korgen åt sin svenske läkare, är nu omförlofvad med Apoth.Apotekare Stigzelius. – Helsa och gratulera ”paschan” å mina vägnar till sina sötebrödsdagar.
Julaftonen lära vi tillbringa hos Svärmor. Mielck köpte nyligen Judéns stenhus för 2 000. hårda. – Eljest intet nytt för denna gång. –
Wi må alla bra och tillönska Eder hjertligt all den stilla julfrid och trefnad, som under nuvarande fatala förhållanden är möjlig! – – –
Slutligen önskar jag ett snart återseende, då vi väl få tillfälle att muntligen afhandla hvad hjertat känner och munnen gerna må meddela, men pennan ej bör få förtälja. –
Au revoirfr. På återseende således!
Tuissimuslat. din allra käraste vän – X.
Ser Du till Pekka i helgen, så helsa varmt äfven honom, liksom ock öfriga anhöriga, när de anträffas! –