3.8.1855 Woldemar von Daehn–LM
Finsk text
Ikävöity ystäväni!
Monen vaivan ja hankaluuden jälkeen olen nyt vihdoin Rykmentissä. Juuri nyt olen yksin Upseerin kortteerissa. Tämä tarkoittaa huonetta, joka on kuusi jalkaa pitkä ja yhtä leveä, josta liesi vie puolet, ja jossa komppanian upseerit majoittuvat. Kylä muistuttaa ulkoisesti suomalaisia kyliämme, mutta mökit ovat paljon siistimmät. Talonpojat puhuvat kieltä, joka ei juuri poikkea suomesta, joten voin vaikeuksitta ymmärtää heitä ja puhua heidän kanssaan.
Tulin tänne (kylään Bronnaja, 8 virstaa Oranienbaumin takana) myöhään eilisiltana ja tänään kävin rykmentin komentajan ja pataljoonan komentajan puheilla. Molemmat ovat äärimmäisen reiluja ja hyväntahtoisia miehiä, jotka vastaanottivat minut hyvin sydämellisesti vanhan toverin veljenä. Komppanian päällikkö ja asuintoverini vaikuttaa hänkin kelvolta mieheltä. Tänään minä olen ilmoittautunut, huomenna aloitan palveluksen; koko pataljoonamme (6.) lähtee nimittäin rakentamaan rannikkopattereita. Voin muun muassa kertoa, että Englantilaiset ovat aivan edessämme, niin että vaivatta erotamme heidät.
Jo riittää Engelsmannit ja muu roska, missä on Schiller? Missä on parhain ystävämme, hyvä ja kaikkien pitämä Schiller? Hän on poissa, lähtenyt luotamme tästä maallisesta elämästä parempaan; hän on vapaa maallisista suruista.
Kun nyt mietin asiaa, niin hän toinen niistä minulle läheisistä, joka viime vuonna menehtyi. Hornborg ja nyt Schiller. Ja minä en saanut sulkea hänen silmiään, en saanut saattaa häntä hautaan. Olin matkoilla Pietarhovissa järjestääkseni siirtymiseni vakinaiseen sotaväkeen, ja sinä aikana hän päätti lyhyen vaelluksensa. Kun palasin sieltä, tulin ikään kuin aavistuksen kanssa, mutta olin aivan murtunut, kun luin kirjeen, jonka Robert oli kirjoittanut minulle kaksi päivää aiemmin ja joka ilmoitti kohtaamastamme iskusta.
Niinpä me kolme emme ikinä enää tulisi kohtaamaan toisiamme – tapahtukoon Jumalan tahto, meidän on alistuttava hänen käskyihinsä.
Jää hyvästi nyt, parahin Lelu, minun on lopetettava, sillä on myöhä ja huomenaamuna Klo 4 alamme töihin.
Kerro terveisiä vanhemmillesi ja kaikille ystävältäsi
Woldemar Daehn
Bronnaja d. 3 Aug. 1855
P.S. Kirjettäsi en onnettomuudekseni saanut lukea, sillä toverini olivat sen hävittäneet, mutta Robert, joka oli sen lukenut, pystyi kuitenkin kertomaan pääasian.
Sama.
Original (transkription)
|1|
1855 3/8
Saknade vän!
Efter mycket bråk och besvärlig-
heter befinner jag mig ändtligen vid
Regementet. För det närvarande be-
finner jag mig ensam uti ett Officers-
qvarter, derunder förstås nemligen ett
rum, 6 steg långt och lika bredt, hvar
spiseln upptager ena hälften, och der
compagniets officerare logerar. Byn
är till utseendet lik våra finska, men
|2|
stugorna mycket snyggare.
Bönderna tala ett språk
som föga skiljer sig från finskan,
så att jag ogeneradt kan förstå och
tala med dem.
Jag ankom hit (byn Бронная 8 verst
bakom Oranienbaum) igår afton sent
och i dag var jag på uppvaktning
hos min regementchef och min
bataljonschef, begge utomordentligt
hyggliga och beskedliga karlar, som
mycket hjertligt togo emot mig,
som en bror till deras fordna kamrat.
Min compagnichef och bolagskamrat
tyckes äfven vara en mycket
|3|
hygglig karl. I dag är jag anmäld
i morgon skall jag i tjenst; hela vår
bataljon (6te) skall nemligen gå ut
att bygga tvenne batterier på strand.
Bland annat kan jag berätta att
vi har Engelsmännen alldeles fram-
för oss, så vi utan svårighet kunna
urskilja dem.
Men nog om Engelsmän och annat
strunt, hvar är Schiller? – hvar är
vår bästa vän, den goda af alla om-
tyckta Schiller? han är borta han
har gått ifrån oss, ifrån detta jordiska
till ett bättre lif; han är fri från alla
jordiska bekymmer. När jag nu
tänker tillbaka så är det den andra
|4|
af dem som varit mig nära som
nu redan gått under, sista året
Hornborg och nu Schiller. Och jag
fick ej tillsluta hans ögon, fick
ej följa honom till grafven. Jag
var rest till Peterhoff för att
arrangera om min öfverföring
till activa arméen och under
tiden sluta han sin korta
bana. När jag kom derifrån till-
baka kom jag redan med en slags
aning, men jag blef som tillintet-
gjord, när jag läste ett bref som
Robert hade skrifvit till mig
två dagar förut och som un-
|5|
derrättade mig om det slag som
träffat oss.
Vi skulle således alldrig återse
hvarandra tillsammans, vi tre, mer
– ske Guds vilje, vi måste under-
kasta oss hans bud.
Farväl min bästa Lelu jag måste
sluta, ty det är sent och vi skola i
morgon Kl 4 på arbete.
Helsa dina Föräldrar och alla
från din vän
Woldemar Daehn
Бронная d. 3 Aug.Augusti 1855.
P. S. Ditt bref fick jag till all olycka
ej läsa, ty kamraterna hade slarfvat
bort det, men Robert, som läst det
|6|
kunde dock berätta åt mig
hufvusaken.
Densamme.
Helsa Agnes.
1855 3/8
Saknade vän!
Efter mycket bråk och besvärligheter befinner jag mig ändtligen vid Regementet. För det närvarande befinner jag mig ensam uti ett Officersqvarter, derunder förstås nemligen ett rum, 6 steg långt och lika bredt, hvar spiseln upptager ena hälften, och der compagniets officerare logerar. Byn är till utseendet lik våra finska, men|2| stugorna mycket snyggare. Bönderna tala ett språk som föga skiljer sig från finskan, så att jag ogeneradt kan förstå och tala med dem.
Jag ankom hit (byn Бронная
ry. Bronnaja 8 verst bakom Oranienbaum) igår afton sent och i dag var jag på uppvaktning hos min regementchef och min bataljonschef, begge utomordentligt hyggliga och beskedliga karlar, som mycket hjertligt togo emot mig, som en bror till deras fordna kamrat. Min compagnichef och bolagskamrat tyckes äfven vara en mycket|3| hygglig karl. I dag är jag anmäld i morgon skall jag i tjenst; hela vår bataljon (6te) skall nemligen gå ut att bygga tvenne batterier på strand. Bland annat kan jag berätta att vi har Engelsmännen alldeles framför oss, så vi utan svårighet kunna urskilja dem.
Men nog om Engelsmän och annat strunt, hvar är Schiller? – hvar är vår bästa vän, den goda af alla omtyckta Schiller? han är borta han har gått ifrån oss, ifrån detta jordiska till ett bättre lif; han är fri från alla jordiska bekymmer. När jag nu tänker tillbaka så är det den andra|4| af dem som varit mig nära som nu redan gått under, sista året Hornborg och nu Schiller. Och jag fick ej tillsluta hans ögon, fick ej följa honom till grafven. Jag var rest till Peterhoff för att arrangera om min öfverföring till activa arméen och under tiden sluta han sin korta bana. När jag kom derifrån tillbaka kom jag redan med en slags aning, men jag blef som tillintetgjord, när jag läste ett bref som Robert hade skrifvit till mig två dagar förut och som un|5|derrättade mig om det slag som träffat oss.
Vi skulle således alldrig återse hvarandra tillsammans, vi tre, mer – ske Guds vilje, vi måste underkasta oss hans bud.
Farväl min bästa Lelu jag måste sluta, ty det är sent och vi skola i morgon Kl 4 på arbete.
Helsa dina Föräldrar och alla
från din vän
Woldemar Daehn
Бронная
ry. Bronnaja d. 3 Aug.Augusti 1855.
P. S. Ditt bref fick jag till all olycka ej läsa, ty kamraterna hade slarfvat bort det, men Robert, som läst det|6| kunde dock berätta åt mig hufvusaken.
Densamme.
Helsa Agnes.