24.9.1863 LM–Fredrik Idestam
Finsk text
Helsinki 24. syyskuuta 1863
Kelpo ystävä!
Sinun kauan kaivattu kirjeesi 6. päivältä saapui juuri samaan aikaan Keisarin tulon ja valtiopäivien avaamisen kanssa. Minun oli siksi mahdotonta vastata siihen, koska viime viikko on kulunut jatkuvassa hyörinnässä juhlien ja tilaisuuksien vilskeessä. Luonani sitäpaitsi asui kolme veljeä ja yksi setä (Felix) niin että myöskään kotona ei ollut hetkenkään hiljaisuutta.
Kirjeesi huokuu huolestunutta ja masentunutta mielialaa – mikä oli sitäkin tuskallisempaa havaita, kun et kuitenkaan osoittanut mitään tarkempaa syytä sellaiseen. Heti kirjeesi luettuani minut valtasi kova halu rientää luoksesi – niin että saisi ottaa vastaan ja kertoa asioita, jotka painavat tai satuttavat mieltä – niin kuin olemme usein tehneet menneinä vuosina. Mutta – mitä pitemmälle kuljemme elämän kiemuraisia ja piikkisiä polkuja, – sitä enemmän meidän täytyy oppia kestämään hiljaa ja sulkemaan sisällemme, itsetietoisuuden syviin kamareihin sellaista, minkä kevyt nuorukaismieli ennen purki valituksena – tai tunnustuksena – ja joka siksi painoi vähemmän. Isä Lundsten kirjoitti minulle viime kirjeessään (sen johdosta, mitä olin kertonut hänelle sinun polvestasi) ”meidän täytyy kaikkien matkustaa sinne ja piristää Giganttia, kunhan ensin saamme hieman rahaa kasaan”. – Hänen lapsellisessa purkauksessaan oli jotain todella koskettavaa. En ainakaan voinut lukea sitä ilman että heti näin mielikuvituksessani koko monivuotisen yhteisen elämämme, liigan kaikki hauskat hetket menneinä vuosina – ystävyyden kesänlämmössä säteilevinä, – – mutta samalla sitä kaikkea myös varjosti surullinen ohitse-sana.
Mutta – ei uhrata sentimentaalisuuden alttarille. Tässä hetkessä on niin paljon aihetta työntää sivuun yksityiselämän huolet ja kohdistaa huomionsa vain julkisen elämän suuriin ja kiehtoviin ilmiöihin.
Sinulla on Dagbladet, mikä onneksi vapauttaa minut kuvaamasta kaikkia ”suuren” viikon tapahtumia yksityiskohtaisesti. Sanon onneksi, sillä mikään ei ole tylsempää kuin sellainen historiikki.
26. päivä. Tässä tuli keskeytys toissapäivänä. Saa nähdä koska taas saan langan päästä kiinni. Minäkin nimittäin olen nyt jokseenkin allapäin, lähinnä kotoa tulleen kirjeen vuoksi. Vanha isäni on sairastellut jo kuukausia ja kärsii nyt pahasta luulotaudista – jota kaiken aikaa ruokkii jatkuva tyytymättömyys hänen asemaansa kadettikunnassa. On enemmän kuin surullista ajatella, että itselle kaikkein rakkaimmat kärsivät eikä kuitenkaan voi auttaa. Luulen kuitenkin, että voidakseni hiukan ilahduttaa rakasta kotiani matkustan sinne huomenna päiväksi tai pariksi...
Koetan nyt kuitenkin antaa joitain tietoja lähinnä sellaisista asioista, joista Dagbladet ei voi kertoa. – Kaksi seikkaa nousee esiin kuin synkkinä tahroina muuten niin ”iloisesta ja valoisasta” valtiopäiväviikosta”, eli viikosta jolloin valtiopäivät avattiin. Ensimmäinen olivat hyökkäykset K. Wetterhoffia kohtaan, joka sattumalta osui tänne. A. Walleen takavarikoi hänen passinsa ja häntä oltiin jo pidättämässä, kun 14 suomalaista juristia kääntyi prokuraattorin puoleen – ja yksi senaattori antoi kenraalikuvernöörille kirjalliset takuut siitä, että W. oli heti matkustamassa Tukholmaan, jotta hän ei läsnäolollaan häiritsisi epämiellyttävällä tavalla Majesteettia ja täällä silloin vielä ollutta poliisiministeri Dolgorukovia. Turussa hänet myöskin aiottiin pidättää, mutta voidakseen pitää takuumiehilleen Helsingissä antamansa kunniasanan, hän pakeni toistaiseksi tuntemattomalla tavalla laivalla Tukholmaan. Hän on sittemmin joutunut julkaisemaan koko tarinan Nya Dagligt Allehandassa, josta voit ehkä lukea sen. Toinen seikka oli esivallan määräys sensoreille, jonka mukaan nämä eivät voi sallia lehdissä julkaistavaksi valtiopäiviltä mitään muita kuin säädyn sihteerin vahvistamia referaatteja. Samoin tulee estää kaikenlainen päätösten pohdiskelu ja keskustelu niistä. Tämä Rokassovskilta lähtenyt määräys (tosin luultavasti muiden aloitteesta) herätti heti suuttumusta. Kaikki kaupungin lehtimiehet tekivät heti yhteisen anomuksen Keisarille ja pyysivät koko ryhmänä häneltä audienssia, mikä ei kuitenkaan opnnistunut. Armefelt pidätteli heitä – ja Keisari matkusti pois. Silloin he lähettivät postitse kirjeen majesteetille,saa nähdä onko se milloinkaan tullut perille! Myös puhemieskonklaavi (Nordenstam, Bergenheim, Örn ja Mäkipeska) on kuitenkin puuttunut asiaan. He menivät Rokassovskin luo ja sanoivat vakavasti, että säädös tulee kumota, koska säädyn sihteereillekin on mahdotonta ryhtyä päivittäin vahvistamaan eri sanomalehtien referaatteja. Kenraalikuvernööri lupasi tehdä hakemuksen Hänen Majesteetilleen (joka korkeimpana on taivuteltu tekemään tällainen määräys). – Täysistunnossa päätettiin lisäksi pian sen jälkeen, että kaikkien säätyjen pöytäkirjat (tarkistetut) – – voi kuka tahansa saada itselleen ja julkaista.
Varsinaisiin valtiopäiväneuvotteluihin ei ole vielä ryhdytty, on puhuttu lähinnä järjestelyasioista, ja kun kaikki kokemus niistä puuttuu, niin nekin vievät luonnollisesti oman aikansa. – Nyt, näinä päivinä pitäisi valita valiokuntien jäsenet. – Se on tärkeä asia, toivottavasti se sujuu hyvin.
Minun tuskin tarvitsee sanoa, että olin läsnä keisarillisissa tanssiaisissa ja huomaat ilman lisäselvityksiäkin, mikä minua pääasiallisesti kiinnosti. Pikku tyttönen oli Majesteetin erityisen huomion kohteena. – –
Hän ei kuitenkaan ole täysin toipunut, eli toisin sanoen ei voida luottaa siihen, että paraneminen on pysyvää. Lääkärit sanovat, että meidän ilmastomme on hyvin haitallista hänelle, eikä hänelle voida taata mitään piristymistä ja paranemista niin kauan kuin hän oleskelee täällä.
– Nyt minun täytyy lopettaa. Ystävistä seuraavalla kerralla, samoin sinun afääreistäsi. En nyt ehdi kirjoittaa jäljennöstä kirjanpidostasi. Mutta kirjoitan sinulle jälleen torstaina tai lauantaina. Nyt vain sen verran, että sinun ei tarvitse pelätä kilpailua Furuhjelmin taholta, sillä hän lienee pian lähdössä Kaliforniaan. – 30. elokuuta on tehty jokin nimitys, mutta asiaa ei ole vielä varmistettu!! Hyvästi, rakas ystävä. Torsten lähettää sydämelliset terveiset, samoin Felix, joka työskentelee talonpoikaissäädyn kansliassa.
Hyvästi – ajattele ystävyydellä
Leoasi.
Kaikessa kiireessä minun kuitenkin on vielä kerrottava, että pistin muutaman viikon ajaksi Rosenborgin laudaturin taskuuni.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors d. 24 Sept.September 1863.
Heders Vän!
Ditt länge efterlängtade bref af
den 6te dennes anlände samtidigt med Kejsaren
och lantdagens öppnande. Det var således
omöjligt att genast besvara det, ty den se-
naste veckan förgick i en kontinuerlig hvirfvel
af fester och tillställningar. Dessutom bodde
hos mig tre bröder och en farbroder (Felix),
så att äfven inomhus ej en minuts stillhet
kunde frambringas.
Ditt bref andas en bekymrad och nedsla-
gen sinnesstämning, – hvilken det var så
mycket smärtsammare att erfara, som icke
alla skäl dertill af dig kunna specificeras.
Jag greps genast vid läsningen af ditt bref
af en stark längtan att ila hän till dig,
– att få emottag och göra meddelanden af
saker som tynga och tära på sinnet, – så-
som vi det så ofta gjort under de flydda
|2|
åren. Men – ju längre vi stapplat fram på
lifvets branter och törniga stigar, – desto
mera måste vi lära att bära i tysthet,
att sluta inom oss i sjelfmedvetandets
djupa kamrar, hvad förr från det lätta
ynglingasinnet strömmade fram som en
klagan – eller en bekännelse – och derigenom
tyngde mindre ...... Fader Lundsten
skrifver mig i sitt senaste bref (med anledning
af hvad jag meddelat honom om ditt knä):
”Vi måste alla fara dit och lifva Giganten,
bara vi hunnit samla litet pengar.” – Det
ligger verkligen något rörande i detta hans
barnsliga utrop. Jag kunde åtminstone icke
läsa det utan att för min fantasi klart
framstod vår mångåriga sammanlefnad, –
alla ligans behagliga stunder under de flyk-
tade åren, – strålande i vänskapens som-
marvarma solljus, – – – men med det sorg-
liga ordet förbi som skugga deröfver .....
Men – låtom oss icke offra på senti-
mentalitetens altare! Det finnes ju i när-
varande tidpunkt så många anledningar
att skjuta i bakgrunden privatlifvets be-
kymmer och helt och hållet egna sitt in-
tresse åt det offentliga lifvets många stora
och fängslande företeelser.
Att du håller Dagbladet, befriar mig lyck-
ligtvis ifrån en detaljskildring af den ”stora”
veckans tilldragelser: jag säger lyckligtvis, ty
ingenting är tråkigare än sådan historik.
D. 26. Här blef jag i förrgår afbruten. Få
se om jag alls kan få tag i tråden igen.
Ty jag är temligen nedstämd nu, också jag:
närmast tillföljd af ett bref från hemmet.
Min gamle far har krasslat i månadtal
och lider nu af en tung hypokondri, – hvil-
ken af missnöjet med hans ställning vid
kåren får fortfarande näring. Det är mer
än sorgligt att tänka, att de man har kärast
|4|
i lifvet lida utan att man kan hjelpa.
Jag tror dock att jag, för att litet lifva
det kära hemmet, i morgon reser dit på
ett par dagar ......
Jag må nu dock försöka att göra helst
några meddelanden, om saker som Dgbl.Dagbladet
icke kan upplysa dig om. – Tvenne
omständigheter framstå såsom dunkla fläckar
ur den eljest ljusa och glada ”landtdags-
veckan”, (d. ä.det är veckan för öppnandet af landtdagen).
Den första var attentaterna mot K. Wetter-
hoff, hvilken tillfälligtvis befann sig här.
A. Walleen trakasserte med hans pass och
man var redan på väg att häkta honom,
då 14 finska jurister begåfvo sig till Pro-
kuratorn, – och en Senator tillställde
Genralguvernören skriftlig borgen för att
W. skulle genast afresa till Stockholm,
– för att icke genom sin närvaro obehagligt
störa Majestätet och dess äfven närvarande
polisminister Dolgorukow. – I Åbo ville
|5|
man likväl åter arrestera honom, men för
att då kunna hålla sitt till borgesmännen
i HforsHelsingfors gifna hedersord, rymde han på
ett tillsvidare okändt sätt, i båt till SholmStockholm.
Han har sedan nödgats publicera hela
historien i N. Dagl. Alleh.Nya Dagligt Allehanda, der du kanske
blir i tillfälle att läsa historien.
Det andra var ett öfverhetligt stadgande
hvarigenom censorerna ålades att icke
låta tidningar publicera några andra refe-
rater från landtdagen, än sådana som af
ståndens sekreterare blifvit vidimerade,
samt att hindra alla reflexioner öfver
diskussionerna och besluten. Detta stadgande,
utgånget från Rsoffsky (ehuru troligen på
andras påstötning) väckte genast allmän
harm. Alla stadens publicister förenade sig
om en petition till Kejsaren och sökte att
in corpore få audiens hos honom, hvilket
dock icke lyckades: Armfelt uppehöll dem
och – Kejsaren reste. Då skrefvo de per
|6|
posto direkte till Majestätet: få se om brefvet
någonsin kommer fram! Emellertid har tal-
manskonklaven (Nordenstam, Bergenheim, Örn
och Mäkipeska) äfven tagit uti saken. De
gingo upp till Rsoffsky och föreställde
allvarliga för honom att stadgandet
måste upphäfvas, eftersom det för ständer-
sekreterare äfven är omöjligt att åtaga sig
det dagliga vidimerandet af särskilda tid-
ningars referater. GenralGuvernören lofvade
då derom anhålla hos H. M.Hans Majestät (hvilken högsta
man blifvit öfvertald till utfärdandet af stad-
gan). – Vid plena kort derpå beslöto
dessutom alla ständer att deras proto-
kolle (justerade) – af hvem som helst skulle
kunna utbekommas och publiceras. – –
De egentliga riksdagsförhandligarne ha ännu
icke vidtagit: man har sysslat med or-
ganisationsfrågor, hvilka, der all praktik
saknades, naturligtvis måste medtaga
en viss tid. – Nu, dessa dagar, skola med-
|7|
lemmarna till utskotten väljas – det är en
vigtig fråga: måtte den gå bra.
Att jag var med på de kejserliga balerna,
behöfver jag väl knappt säga, liksom du
utan redogörelse kan finna hvad dervid
utgjorde mitt hufvudintresse. Lilla pian
blef synnerligen distinguerad af Majestätet.
– – Hon är tyvärr icke fullt kurerad: d. ä.det är
man kan icke lita på att förbättringen är
varaktig. Läkarn hade sagt, att vårt kli-
mat är mycket skadligt för henne och
att han icke kan garantera något förstruket
bättringstruket tillfrisknandetillagt sålänge hon existerar här .....
– Nu måste jag sluta. Om vännerna
nästa gång, och likaså om dina affärer.
Jag hinner icke nu afskrifva min bokföring
öfver densamma. Men jag skall skrifva
igen nästa thorsdag eller lördag. Nu blott
så mycket: var icke rädd för konkurrensen
med Furuhjelm, ty han torde snart åter
begifva sig till Kalifornien. – D. 30 Aug.Augusti
|8|
skedde en utnämning, men saken är ännu
icke justerad!!! ...
Farväl, du käraste vän! Torsten helsar
dig hjertligen, likaså Felix som är enga-
gerad vid bondeståndets kansli. –
Farväl, – tänk med vänskap på din
Leo.
Så brådt det är måste jag dock berätta
att jag för några veckor sedan stoppade
Rosenborgs laudatur i fickan.
HforsHelsingfors d. 24 Sept.September 1863.
Heders Vän!
Ditt länge efterlängtade bref af den 6te dennes anlände samtidigt med Kejsaren och lantdagens öppnande. Det var således omöjligt att genast besvara det, ty den senaste veckan förgick i en kontinuerlig hvirfvel af fester och tillställningar. Dessutom bodde hos mig tre bröder och en farbroder (Felix), så att äfven inomhus ej en minuts stillhet kunde frambringas.
Ditt bref andas en bekymrad och nedslagen sinnesstämning, – hvilken det var så mycket smärtsammare att erfara, som icke alla skäl dertill af dig kunna specificeras. Jag greps genast vid läsningen af ditt bref af en stark längtan att ila hän till dig, – att få emottag och göra meddelanden af saker som tynga och tära på sinnet, – såsom vi det så ofta gjort under de flydda|2| åren. Men – ju längre vi stapplat fram på lifvets branter och törniga stigar, – desto mera måste vi lära att bära i tysthet, att sluta inom oss i sjelfmedvetandets djupa kamrar, hvad förr från det lätta ynglingasinnet strömmade fram som en klagan – eller en bekännelse – och derigenom tyngde mindre ...... Fader Lundsten skrifver mig i sitt senaste bref (med anledning af hvad jag meddelat honom om ditt knä): ”Vi måste alla fara dit och lifva Giganten, bara vi hunnit samla litet pengar.” – Det ligger verkligen något rörande i detta hans barnsliga utrop. Jag kunde åtminstone icke läsa det utan att för min fantasi klart framstod vår mångåriga sammanlefnad, – alla ligans behagliga stunder under de flyktade åren, – strålande i vänskapens sommarvarma solljus, – – – men med det sorgliga ordet förbi som skugga deröfver .....
|3|Men – låtom oss icke offra på sentimentalitetens altare! Det finnes ju i närvarande tidpunkt så många anledningar att skjuta i bakgrunden privatlifvets bekymmer och helt och hållet egna sitt intresse åt det offentliga lifvets många stora och fängslande företeelser.
Att du håller Dagbladet, befriar mig lyckligtvis ifrån en detaljskildring af den ”stora” veckans tilldragelser: jag säger lyckligtvis, ty ingenting är tråkigare än sådan historik.
D. 26. Här blef jag i förrgår afbruten. Få se om jag alls kan få tag i tråden igen. Ty jag är temligen nedstämd nu, också jag: närmast tillföljd af ett bref från hemmet. Min gamle far har krasslat i månadtal och lider nu af en tung hypokondri, – hvilken af missnöjet med hans ställning vid kåren får fortfarande näring. Det är mer än sorgligt att tänka, att de man har kärast|4| i lifvet lida utan att man kan hjelpa. Jag tror dock att jag, för att litet lifva det kära hemmet, i morgon reser dit på ett par dagar ......
Jag må nu dock försöka att göra helst några meddelanden, om saker som Dgbl.Dagbladet icke kan upplysa dig om. – Tvenne omständigheter framstå såsom dunkla fläckar ur den eljest ljusa och glada ”landtdagsveckan”, (d. ä.det är veckan för öppnandet af landtdagen). Den första var attentaterna mot K. Wetterhoff, hvilken tillfälligtvis befann sig här. A. Walleen trakasserte med hans pass och man var redan på väg att häkta honom, då 14 finska jurister begåfvo sig till Prokuratorn, – och en Senator tillställde Genralguvernören skriftlig borgen för att W. skulle genast afresa till Stockholm, – för att icke genom sin närvaro obehagligt störa Majestätet och dess äfven närvarande polisminister Dolgorukow. – I Åbo ville|5| man likväl åter arrestera honom, men för att då kunna hålla sitt till borgesmännen i HforsHelsingfors gifna hedersord, rymde han på ett tillsvidare okändt sätt, i båt till SholmStockholm. Han har sedan nödgats publicera hela historien i N. Dagl. Alleh.Nya Dagligt Allehanda, der du kanske blir i tillfälle att läsa historien.
Det andra var ett öfverhetligt stadgande hvarigenom censorerna ålades att icke låta tidningar publicera några andra referater från landtdagen, än sådana som af ståndens sekreterare blifvit vidimerade, samt att hindra alla reflexioner öfver diskussionerna och besluten. Detta stadgande, utgånget från Rsoffsky (ehuru troligen på andras påstötning) väckte genast allmän harm. Alla stadens publicister förenade sig om en petition till Kejsaren och sökte att in corpore
lat. i sin helhet få audiens hos honom, hvilket dock icke lyckades: Armfelt uppehöll dem och – Kejsaren reste. Då skrefvo de per|6| posto direkte till Majestätet: få se om brefvet någonsin kommer fram! Emellertid har talmanskonklaven (Nordenstam, Bergenheim, Örn och Mäkipeska) äfven tagit uti saken. De gingo upp till Rsoffsky och föreställde allvarliga för honom att stadgandet måste upphäfvas, eftersom det för ständersekreterare äfven är omöjligt att åtaga sig det dagliga vidimerandet af särskilda tidningars referater. GenralGuvernören lofvade då derom anhålla hos H. M.Hans Majestät (hvilken högsta man blifvit öfvertald till utfärdandet af stadgan). – Vid plena kort derpå beslöto dessutom alla ständer att deras protokolle (justerade) – af hvem som helst skulle kunna utbekommas och publiceras. – –
De egentliga riksdagsförhandligarne ha ännu icke vidtagit: man har sysslat med organisationsfrågor, hvilka, der all praktik saknades, naturligtvis måste medtaga en viss tid. – Nu, dessa dagar, skola med|7|lemmarna till utskotten väljas – det är en vigtig fråga: måtte den gå bra.
Att jag var med på de kejserliga balerna, behöfver jag väl knappt säga, liksom du utan redogörelse kan finna hvad dervid utgjorde mitt hufvudintresse. Lilla pian blef synnerligen distinguerad af Majestätet. – – Hon är tyvärr icke fullt kurerad: d. ä.det är man kan icke lita på att förbättringen är varaktig. Läkarn hade sagt, att vårt klimat är mycket skadligt för henne och att han icke kan garantera något tillfrisknande sålänge hon existerar här .....
– Nu måste jag sluta. Om vännerna nästa gång, och likaså om dina affärer. Jag hinner icke nu afskrifva min bokföring öfver densamma. Men jag skall skrifva igen nästa thorsdag eller lördag. Nu blott så mycket: var icke rädd för konkurrensen med Furuhjelm, ty han torde snart åter begifva sig till Kalifornien. – D. 30 Aug.Augusti|8| skedde en utnämning, men saken är ännu icke justerad!!! ...
Farväl, du käraste vän! Torsten helsar dig hjertligen, likaså Felix som är engagerad vid bondeståndets kansli. –
Farväl, – tänk med vänskap på din
Leo.
Så brådt det är måste jag dock berätta att jag för några veckor sedan stoppade Rosenborgs laudatur i fickan.