27.7.1870 LM–Alexandra Mechelin

Svensk text

|1|

Älskade vän!

Just nu då jag, efter intaget thée, skulle sätta mig ned att skrifva till dig, anlände ditt bref af gårdagen, som onkel Meyer medfört. Jag tackar dig hjertligt för din vänliga omsorg om Milis konsert. Men om också chancerna för konserten något försämrats genom Ahkeras obestånd och andra sammanstötande omständigheter, syntes det mig bäst att icke inhibera Milis resa. Ty hon hade redan köpt biljett, inpackat sina saker och eljest förberedt sig på resan. Vi skildes åt kl. ½ 9 då hon begaf sig till Wiiks, och kl. ½ 11 skall jag sända detta bref till Mili. Jag tror det|2| är bäst att jag allsicke meddelar henne innehållet af ditt bref för att icke nedstämma henne. Mili stackarn har ofta haft otur med sina konserter. Emellertid gör hon sig inga stora illusioner om denna resas ekonomiska resultat, men hon betraktar det tillika som en helsosam lustfärd. – Jag hoppas att redaktören Rönnbäck i Åbo skall blifva henne nyttig för att göra konserten mera bekant der på orten.

Förlåt, min lilla vän, att jag icke förr skickat förstärkning för din kassa, – det är ingalunda snikenhet som vållat detta. I sjelfva verket har din badresa hittills icke varit så dyr, ty du har inalles erhållit endast 450 mark. Härjemte skickar jag nu 200 mark|3| och mera skall du få i sinom tid. Jag skickar nu också tvenne böcker till födelsedagsgåfva åt lilla Cely. Bättre kunde tyvärr ej fås. Kanske vill du ge den ena redan förut?

Vi ha nu i flera dagar haft en riktig rötmånadshetta, som ingalunda förljufvat vistelsen i staden. Men jag tål den gerna vid tanken på huru godt den gör åt vår nu så väl mognade skördar. Visst skulle det f. n.för närvarande ha smakat bättre att bo i brunsparken, men jag kommer mig ej mera till någon flyttning dit. När jag anlände från Nådendal, var jag strax hos Wiiks och hörde åt om något rum ännu stod att fås. Men tante Wiik ansåg sig icke mera kunna hyra ut något rum medan Lindbergs voro der. Sedan brydde jag mig icke om att|4| söka rum annorstädes i parken. Det skulle dessutom ha varit vidlyftigt att släpa dit ut böcker och papper, – och ganska obeqvemt för Botby affärerna; ty naturligtvis är det nu mycket stadsbud derifrån, och bestyr, med anledning af byggnadsarbetena. Jag är derföre beskedligt qvar i våra höga rum der solen värmer så godt hela dagen. Min lefnadsordning är för öfrigt följande: morgnarne äro som vanligt för korta, så att jag sällan hinner bada före banktimmen, utan vanligtvis anländer jag i full transpiration till banken, der det lyckligtvis är ganska svalt. Från banken far jag till Ulrikasborg att simma, – några gånger har jag då stannat der att dinera med Idestams och Montgomery, men|5| numera kommer jag hem till middagen. Derpå idkas tidningsläsning, stundom afbruten af en liten lur, hvarefter arbetena vid skrifbordet vidtaga, eller ock vandring ut på ärenden och sammanträden. Stundom är humöret så pass tråkigt att pennan icke vill gå, – då söker jag Idestam eller Fogelholm – och så pratar man bort qvällen, – utan att just ha roligt ändå. Imorgon skuttar jag igen som hastigast till Botby, der den ledsamheten inträffat, att Lasse vill bort: han har låtit engagera sig till Kockbiträde hos Puschkins. Emedan han är antagen på månad, kan man icke hindra honom att den 1 Augusti vandra sin kos. Han är, gossen fattig, af ett ganska ostadigt|6| lynne; – denna gång tyckes det vara några anmärkningar af jungfrun och Weckströmskan om mjölkens mätning, som föranledt hans missnöje. Jag talade redan i söndags länge med honom, för att få honom till förnuft, men förgäfves. Nu vet jag sannerligen ej, hvarifrån vi i höst skola få en ny koskötare.

Höbergningen ger ännu hela hopen arbete, och snart vidtager äfven rågskörden. Huru gerna vore jag ej nu derute för att personligen få leda allt! Men jag kan tyvärr ej alls ännu beräkna när det blir mig möjligt att få ledighet. Brunous helsa är så skral att han ännu en god tid bortåt icke kan komma i tjenstgöring. Jäder anhöll idag om en månads tjenst|7|ledighet för att sköta sin helsa. Törnqvist uppskjuter ständigt sin ferie – ehuru äfven han nog skulle behöfva hvila. Hvad är under sådana förhållanden att göra! Jag befarar att det går till d. 20 à 25 Augusti innan någon resa för mig blir möjlig. Emellertid borde vi hinna besöka Notsjö före landtbruksmötet: Torsten erinrar derom i hvarje bref och säger att de med längtan emotse vår ankomst. – Och hvem vet: kanske vore det af nöden att från Nådendal göra ett besök hos DrDoktor Sköldberg? Vet du, min pia, jag är ganska orolig för ditt tillstånd, och anser att ovilkorligen alla medel böra anlitas som kunde leda till en verklig förbättring. – Du har i de sista brefven icke sagt om vattnet omsider|8| börjat hafva den verkan som dermed närmast åsyftades? Och huru är det med din svindel? Lemna mig ej i okunnighet härom!

Nu måste jag sluta, klockan är öfver ½ 11.

Faster Mili lär hemta litet namnam åt lilla Cely, derföre skickar pappa denna gång endast de hjertligaste helsningar.

Du har varit riktigt snäll som så ofta skrifvit mig till, men fortfar dermed, skicka vid hvarje tillfälle om ock blott par rader till den som saknar dig dag och natt och som ju längre skilsmessan varar desto mera lider af att icke få vara hos dig. Vännerna äro bra och lända visst till tröst, men de äro dock ett bleknande intet emot ens älskade maka. God natt Alexandra, Gud skydde dig och lilla Cely!

Din

Leo.

|4|

Eva har varit på Botby och bykat; snart skall Henrika dit för att sylta och inlägga gurkor.

|1|

En butelj hvitt vin medföljer såsom prof på våra nya förråder. Jag har ännu icke smakat af detta, men hoppas att det skall vara godt för dig.

Finsk text

Rakas ystävä!

Juuri nyt kun minun, nautittuani teen, piti istahtaa kirjoittamaan sinulle, saapui eilinen kirjeesi, jonka Meyer-setä toi mukanaan. Kiitän sinua sydämellisesti siitä, että huolehdit ystävällisesti Milin konsertista. Mutta vaikka konsertin mahdollisuudet ovat hieman heikentyneet Ahkeran maksukyvyttömyyden ja muiden yhteensattumien vuoksi, minusta tuntui parhaalta olla peruuttamatta Milin matkaa. Sillä hän on jo ostanut lipun, pakannut tavaransa ja muutenkin valmistautunut matkalle. Erosimme kello ½ 9, jolloin hän lähti Wiikeille, ja kello ½ 11 aion lähettää tämän kirjeen Milille. Luullakseni on parasta, etten lainkaan kerro hänelle kirjeesi sisällöstä, jotta hän ei masennu. Mili-paralla on usein ollut epäonnea konserttiensa kanssa. Hän ei kuitenkaan elättele mitään kuvitelmia matkan taloudellisista tuotoista vaan pitää sitä yhtä lailla terveellisenä huvimatkana. – Toivon, että Turussa vaikuttava toimittaja Rönnbäck voisi olla hänelle hyödyksi tekemällä konserttia tunnetuksi siellä paikan päällä.

Anteeksi, pikku ystäväni, etten ole aiemmin lähettänyt vahvistusta kassaasi, – se ei missään nimessä johdu saituudesta. Itse asiassa kylpylämatkasi ei tähän asti ole ollut kovinkaan kallis, sillä olet saanut kaikkiaan vain 450 markkaa. Lähetän sinulle tässä nyt 200 markkaa, ja aikanaan saat vielä lisää. Lähetän nyt myös kaksi kirjaa syntymäpäivälahjaksi pikku Celylle. Ikävä kyllä parempia ei ollut saatavilla. Ehkä voisit antaa toisen jo etukäteen?

Meillä on nyt useamman päivän ajan ollut oikea mätäkuun helle, joka ei millään muotoa ole sulostuttanut oleskelua kaupungissa. Mutta siedän sen mielelläni ajatellessani, kuinka hyvää se tekee nyt niin hyvin kypsyville sadoillemme. Toki juuri nyt olisi maistunut paremmalle asua Kaivopuistossa, mutta ei minua enää saa muuttamaan sinne. Naantalista tultuani kävin heti Wiikeillä ja kuulostelin, olisiko vielä jotain huonetta saatavana. Wiikin täti kuitenkin katsoi, ettei hän voinut enää vuokrata huoneita, kun Lindbergit olivat siellä. Sitten en enää välittänyt etsiä huonetta muualta puistosta. Olisi sitä paitsi ollut työlästä raahata kirjat ja paperit sinne, – ja aika hankalaa Puotilan asioiden kannalta; sillä sieltä tulee nyt tietenkin paljon kaupunkilähettejä, ja rakennustöiden vuoksi kaikenlaista puuhaa. Olen siksi jäänyt kiltisti korkeisiin huoneisiimme, joita aurinko lämmittää niin hyvin koko päivän. Elämänjärjestykseni on muuten seuraavanlainen: aamut ovat tavalliseen tapaan liian lyhyitä, joten vain harvoin ehdin käydä uimassa ennen pankkiaikaa, vaan saavun tavallisesti hikisenä pankkiin, missä onneksi on aika viileää. Pankista menen Ullanlinnaan uimaan, – muutaman kerran olen jäänyt sinne aterioimaan Idestamien ja Montgomeryn kanssa, mutta nykyisin tulen kotiin päivälliselle. Sitten ryhdytään lukemaan lehtiä, mikä toisinaan keskeytyy pieniin nokosiin, joiden jälkeen alkavat työt kirjoituspöydän ääressä tai sitten kävellään kaupungilla asioilla ja kokouksissa. Aika ajoin olo on niin pitkästynyt, ettei kynä ota kulkeakseen, – silloin hakeudun Idestamin tai Fogelholmin seuraan – ja koko ilta menee rupatellessa, – eikä sittenkään ole oikein hauskaa. Huomenna riennän mitä pikaisimmin Puotilaan, missä on sattunut sellainen ikävä juttu, että Lasse tahtoo pois: hän on antanut palkata itsensä Puškineille kokkipojaksi. Koska hänet on otettu kuukaudeksi, häntä ei voi estää lähtemästä 1. elokuuta omille teilleen. Hän on, köyhänä poikana, aika epävakaa luonne; – tällä kertaa neidin ja Weckströmin rouvan huomautukset maidon mittauksesta herättivät hänen tyytymättömyytensä. Juttelin jo sunnuntaina pitkään hänen kanssaan puhuakseni hänelle järkeä, mutta turhaan. Nyt en totisesti tiedä, mistä saisimme tänä syksynä uuden karjanhoitajan.

Heinänkorjuu tarjoaa vielä koko joukolle työtä, ja pian alkaa myös rukiin korjuu. Kuinka mieluusti olisinkaan nyt siellä, jotta pääsisin henkilökohtaisesti johtamaan kaikkea! Mutta en voi ikävä kyllä vielä lainkaan arvioida, milloin minun on mahdollista saada vapaata. Brunoun terveys on niin heikko, ettei hän pääse virantoimitukseen vielä pitkiin aikoihin. Jäder anoi tänään kuukauden virkavapaata hoitaakseen terveyttään. Törnqvist lykkää koko ajan lomaansa – vaikka hänkin olisi kyllä levon tarpeessa. Mitä sellaisessa tilanteessa voi tehdä! Pelkäänpä, että ehtii tulla 20.–25. elokuuta, ennen kuin minun on mahdollista matkustaa mihinkään. Silti meidän olisi ehdittävä käydä Nuutajärvellä ennen maatalouskokousta: Torsten muistuttaa siitä joka ikisessä kirjeessään ja kertoo heidän kaivaten odottavan saapumistamme. – Ja kukapa tietää: ehkä olisi tarpeen lähteä Naantalista vierailemaan tohtori Sköldbergin luona? Tiedäthän, tyttöseni, olen aika huolissani sinun tilastasi, ja olen sitä mieltä, että käyttöön on ehdottomasti otettava kaikki keinot, jotka voivat johtaa todelliseen parantumiseen. – Et ole viimeisimmissä kirjeissäsi kertonut, alkaako vedellä vähitellen olla sellainen vaikutus, joka sillä lähinnä sanottiin olevan? Entä miten on huimauksesi laita? Älä pidä minua tietämättömyyden vallassa!

Nyt minun täytyy lopettaa, kello on yli ½ 11.

Mili-täti tuo kuulemma vähän naminamia pikku Celylle, siksi isi lähettää tällä kertaa vain sydämellisimmät terveiset.

Olet ollut oikein kiltti, kun olet niin usein kirjoittanut minulle, mutta jatka samaan tapaan, lähetä aina tilaisuuden tullen vaikka parikin riviä sille, joka kaipaa sinua päivät yöt ja joka eron kestäessä yhä kauemmin kärsii sitäkin kovemmin siitä, ettei saa olla luonasi. Ystävät ovat hyviä olemassa ja tuottavat toki hieman lohtua, mutta silti he kalpenevat olemattomiin rakkaan puolison rinnalla. Hyvää yötä Alexandra, Jumala suojelkoon sinua ja pikku Celyä!

Sinun

Leo.

Eva on käynyt Puotilassa pesemässä pyykkiä; Henrika lähtee sinne pian hilloamaan ja säilömään kurkkuja.

Lähetän mukaan pullon valkoviiniä näytteeksi uusista varastoistamme. En ole vielä maistanut tätä, mutta toivon että se tekee sinulle hyvää.

Original (transkription)

|1|

Till Nådendaltillagt senare

Älskade vän!

Just nu då jag, efter intaget
thée, skulle sätta mig ned att
skrifva till dig, anlände ditt bref
af gårdagen, som onkel Meyer
medfört. Jag tackar dig hjertligt
för din vänliga omsorg om Milis
konsert. Men om också chancerna
för konserten något försämrats
genom Ahkeras obestånd och
andra sammanstötande omständig-
heter, syntes det mig bäst att icke
inhibera Milis resa. Ty hon hade
redan köpt biljett, inpackat sina
saker och eljest förberedt sig på resan.
Vi skildes åt kl. ½ 9 då hon begaf
sig till Wiiks, och kl. ½ 11 skall jag
sända detta bref till Mili. Jag tror det
|2| är bäst att jag allsicke meddelar
henne innehållet af ditt bref för
att icke nedstämma henne. Mili
stackarn har ofta haft otur med
sina konserter. Emellertid gör hon
sig inga stora illusioner om denna
resas ekonomiska resultat, men
hon betraktar det tillika som en
helsosam lustfärd. – Jag hoppas att
redaktören Rönnbäck i Åbo skall
blifva henne nyttig för att göra
konserten mera bekant der på orten.

Förlåt, min lilla vän, att jag
icke förr skickat förstärkning för
din kassa, – det är ingalunda
snikenhet som vållat detta. I sjelfva
verket har din badresa hittills icke
varit så dyr, ty du har inalles
erhållit endast 450 mark. Här-
jemte skickar jag nu 200 mark
|3| och mera skall du få i sinom tid.
Jag skickar nu också tvenne böcker
till födelsedagsgåfva åt lilla Cely.
Bättre kunde tyvärr ej fås. Kanske
vill du ge den ena redan förut?

Vi ha nu i flera dagar haft
en riktig rötmånadshetta, som
ingalunda förljufvat vistelsen i staden.
Men jag tål den gerna vid tanken
på huru godt den gör åt vår
nu så väl mognade skördar.
Visst skulle det f. n.för närvarande ha smakat
bättre att bo i brunsparken, men
jag kommer mig ej mera till någon
flyttning dit. När jag anlände från
Nådendal, var jag strax hos Wiiks
och hörde åt om något rum ännu
stod att fås. Men tante Wiik ansåg
sig icke mera kunna hyra ut något
rum medan Lindbergs voro der.
Sedan brydde jag mig icke om att
|4| söka rum annorstädes i parken.
Det skulle dessutom ha varit vid-
lyftigt att släpa dit ut böcker och
papper, – och ganska obeqvemt
för Botby affärerna; ty natur-
ligtvis är det nu mycket stads-
bud derifrån, och bestyr, med
anledning af byggnadsarbetena.
Jag är derföre beskedligt qvar i våra
höga rum der solen värmer så
godt hela dagen. Min lefnadsordning
är för öfrigt följande: morgnarne
äro som vanligt för korta, så att
jag sällan hinner bada före bank-
timmen, utan vanligtvis anländer
jag i full transpiration till banken,
der det lyckligtvis är ganska svalt.
Från banken far jag till Ulrikasborg
att simma, – några gånger har
jag då stannat der att dinera med
Idestams och Montgomery, men
|5| numera kommer jag hem till
middagen. Derpå idkas tidnings-
läsning, stundom afbruten af en
liten lur, hvarefter arbetena vid
skrifbordet vidtaga, eller ock vand-
ring ut på ärenden och samman-
träden. Stundom är humöret så
pass tråkigt att pennan icke vill
gå, – då söker jag Idestam eller
Fogelholm – och så pratar man
bort qvällen, – utan att just ha roligt
ändå. Imorgon skuttar jag igen
som hastigast till Botby, der den
ledsamheten inträffat, att Lasse
vill bort: han har låtit engagera
sig till Kockbiträde hos Puschkins.
Emedan han är antagen på månad,
kan man icke hindra honom att
den 1 Augusti vandra sin kos. Han
är, gossen fattig, af ett ganska ostadigt
|6| lynne; – denna gång tyckes det
vara några anmärkningar af
jungfrun och Weckströmskan om
mjölkens mätning, som föranledt
hans missnöje. Jag talade redan
i söndags länge med honom, för
att få honom till förnuft, men
förgäfves. Nu vet jag sannerligen
ej, hvarifrån vi i höst skola få
en ny koskötare.

Höbergningen ger ännu hela
hopen arbete, och snart vidtager
äfven rågskörden. Huru gerna vore
jag ej nu derute för att personligen
få leda allt! Men jag kan tyvärr
ej alls ännu beräkna när det
blir mig möjligt att få ledighet.
Brunous helsa är så skral att
han ännu en god tid bortåt icke
kan komma i tjenstgöring. Jäder
anhöll idag om en månads tjenst-
|7| ledighet för att sköta sin helsa.
Törnqvist uppskjuter ständigt sin
ferie – ehuru äfven han nog
skulle behöfva hvila. Hvad är
under sådana förhållanden att göra!
Jag befarar att det går till d. 20 à
25 Augusti innan någon resa
för mig blir möjlig. Emellertid
borde vi hinna besöka Notsjö före
landtbruksmötet: Torsten erinrar
derom i hvarje bref och säger att
de med längtan emotse vår an-
komst. – Och hvem vet: kanske
vore det af nöden att från Nåden-
dal göra ett besök hos DrDoktor Sköldberg?
Vet du, min pia, jag är ganska orolig
för ditt tillstånd, och anser att
ovilkorligen alla medel böra anlitas
som kunde leda till en verklig
förbättring. – Du har i de sista
brefven icke sagt om vattnet omsider
|8| börjat hafva den verkan som der-
med närmast åsyftades? Och
huru är det med din svindel?
Lemna mig ej i okunnighet
härom!

Nu måste jag sluta, klockan
är öfver ½ 11.

Faster Mili lär hemta litet
namnam åt lilla Cely, derföre
skickar pappa denna gång endast
de hjertligaste helsningar.

Du har varit riktigt snäll
som så ofta skrifvit mig till, men
fortfar dermed, skicka vid hvarje
tillfälle om ock blott par rader
till den som saknar dig dag och
natt och som ju längre skilsmessan
varar desto mera lider af att icke
få vara hos dig. Vännerna äro
bra och lända visst till tröst, men
de äro dock ett bleknande intet
emot ens älskade maka. God
natt Alexandra, Gud skydde dig och
lilla Cely!

Din

Leo.

|4|

Eva har varit på Botby och bykat; snart skall Henrika dit
för att sylta och inlägga gurkor.

|1|

En butelj hvitt vin medföljer såsom prof på våra nya
förråder. Jag har ännu icke smakat af detta, men hoppas att
det skall vara godt för dig.

Dokumentet i faksimil